Brittisk deckare med skandinaviskt mörker

FILMEN

I väntan på fler säsonger av "Bron" kan "Marcella" lugna abstinensen. Men vad har en svensk-dansk deckarserie gemensamt med en brittisk? Svaret är Hans Rosenfeldt. Den svenska författaren och mediapersonligheten har nämligen skrivit både "Bron" och "Marcella", där den senare efter visning i England fick internationell distribution via Netflix och därmed klassas som en originalserie. Otroligt kul för en representant för "Scandinavian Noir"-vågen att få skriva på engelska och därmed blanda upp den traditionella brittiska deckaren med lite svenska stänk.

Utöver skaparen och författaren finns det fler likheter. Båda serierna har en komplicerad kvinnogestalt som huvudperson även om de inte är speciellt lika varandra. Dessutom jagas en seriemördare och historien är fylld av spridda karaktärer som dels kan ses som misstänka och dels knyts ihop framåt slutet. Det är med andra ord spännande in i det sista.

Polisen Marcella Backland (Anna Friel) har varit tjänstledig en längre tid på grund av familjeskäl men när några bestialiska mord skett blir hon uppsökt av en kollega. Morden har nämligen uppenbara likheter med en seriemördare Marcella var med och jagade tio år tidigare och dessutom identifierade utan att kunna bevisa det fullt ut. Den misstänkte, Peter Cullen (Ian Puleston-Davies), hamnade visserligen i fängelse av andra skäl, men Marcella kan inte riktigt släppa honom, speciellt nu när de nya morden är rena kopiorna. När det dessutom visar sig att Cullen har regelbundna permissioner är hon fast besluten om att han är den skyldige trots kollegornas funderingar.

Marcella har precis separerat från sin man Jason (Nicholas Pinnock) och brytningen har påverkat henne starkt negativt. Då och då får hon blackouts och kan inte minnas vad hon faktiskt gjort, så när hon söker upp Jasons älskarinna som visar sig bli seriemördarens nästa offer vet Marcella inte om hon var inblandad eller inte, men det är tämligen uppenbart att hon gjort något som kan få henne att framstå som väldigt misstänkt.

Blackouterna är alltså Marcellas speciella "egenskap" och det som gör serien till något mer än bara en vanlig deckare. När de åtta avsnitten rullat klart vet vi tittare att Marcella har ett mörker inom sig som kan slå väldigt fel i fel sammanhang. Det gör karaktären intressant och skapar definitivt ett sug efter mer. Själva mördarjakten i säsongen är spännande och bra in i det sista. Många karaktärer passerar genom avsnitten och skickligt lirkar Rosenfeldt tittaren runt sitt lillfinger så att vi ömsom tror att vi vet vem som är den skyldige och ömsom inte vet ett dugg. Så ska en bra deckare vara.

Brittiska produktioner har oftast en hög klass och "Marcella" är inget undantag. Bra skådespelare, där de flesta är helt nya ansikten för mig, snyggt filmat och smidigt redigerat. Med andra ord är detta en utmärkt deckare av klassiskt snitt som jag rekommenderar varmt.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. En andra säsong är beställd till 2017. Hoppas Hans Rosenfeldt kan skriva den också.

2. För de som gillar Rosenfeldts stil rekommenderar jag de fem böcker om kriminalpsykologen Sebastian Bergman han skrivit tillsammans med Michael Hjorth. De två första böckerna filmades som "Första kriminalfallet" och "Andra kriminalfallet" i tv-serien "Den fördömde" där det finns ett tredje och fjärde fall också som inte följer bokserien.

3. Det är inga svenska skådespelare med i serien men däremot har tysk-norska Tobias Santelmann en större biroll.


ANDERS JAKOBSON (2016-09-13)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Relaterade recensioner (1)
20 senaste recensionerna i kategorin kriminaldrama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
RECENSERAT DENNA DAG (18/4):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN FEBRUARI/MARS
12 SENASTE
DRAMAKOMEDIERNA