Senaste blogginläggen

Under de senaste månaderna har jag på min "fritid" (lös benämning på de stunder jag inte tittar på något för att recensera) betat av "Parks and Recreation" i sin helhet. Sju säsonger, 124 avsnitt. Jag har inte sett serien tidigare, men jag har förstås inte missat att den gjorts. Jag har sett otaliga klipp och bloopers från serien - och för mer än tio år sedan bloggade jag om Patton Oswalts episka filibuster. Dessutom har jag omedvetet sett väldigt mycket av serien i form av memes, vissa som jag själv använt utan att veta att de kom från serien.

Det har givetvis inte varit oangenämnt att lägga cirka 2700 minuter på att beta av serien i sin helhet. Det har snarare varit trivsamma sessioner där jag kört några avsnitt i stöten. Precis som "The Office" (vars amerikanska upplaga är direkt kopplad till "Parks and Recreation") så omringas serien av en diffus dokumentär arbetsplatsskildring (även om det aldrig leder till något) med den överdrivet ambitiösa Leslie Knope (Amy Poehler) i spetsen omgiven av både kompetenta och inkompetenta medarbetare och kollegor på parkförvaltningen i den lilla staden Pawnee.

Att gå in på detaljer känns överflödigt utan det är bara att börja titta och följa med i berättelsen då seriens värld och mytologi utvecklar sig successivt. Serien går att se på Max och har du inte sett den och letar efter någon sorts lättsam underhållning under sommaren kan jag varmt rekommendera serien.

KOMMENTARER

Så var det dags för den fjärde boken om KISS av Alex Bergdahl och Carl Linnaeus. Den här gången har den fått titeln ”Time Traveler” och fokus är den osminkade perioden av KISS karriär. Att det blev en fjärde bok är föga förvånande och även om författarna själva påstår att det inte var planen så tror jag nog att det fanns i bakhuvudet att det skulle bli minst fyra böcker. Jag har svårt att tro att två personer som har så mycket fokus på att få allt rätt skulle gett oss tre affischer (man har fått med en för varje bok på en av medlemmarna i gruppen om man förbeställt) och snuva oss på den fjärde och ett komplett sett av affischer.

Och jag är väldigt glad att det blev en fjärde bok för jag tycker denna är en av de bästa av de fyra. Jag gillar perioden den avhandlar. Kanske inte för att KISS var som bäst då utan mer för att det är en period som jag inte visste så mycket om. En period när KISS inte hade så stor inverkan på mitt liv, i alla fall den senare delen av perioden.

Jag gillar i stort sett alla kapitel. Det som blir lite på gränsen till för nördigt för mig är genomgången av låtarna på alla skivor. Dels för att jag inte har så bra koll på alla låtar så jag kan hänga med i det de säger, dels för att det ibland blir på lite för hög detaljnivå för min smak. Men det vägs upp av det underhållande sättet de pratar om låtarna och det är dessutom en liten del av boken. I övrigt får vi lära oss mer om hur gruppen kom fram till den uppmärksammade avsminkningen, vad Peter Criss, Ace Frehley och Vinnie Vincent gjorde under den här tiden och varför KISS sista avsminkade skiva Carnival of Souls nästa in inte släpptes på grund av återföreningen. Allt på samma underbart nördiga sätt som i de tidigare böckerna.

Jag kan även glatt konstatera att de uppfyller tre av mina önskningar från min recension av bok nummer tre. De går inte ner så extremt i detaljer som de gjorde i bok nummer tre. De skriver om tiden 1982-1984 med lite fokus på KISS alla gitarrister och de har utökat antalet bilder i boken genom att lägga med en hög bilder sist. Tack för det.

Personligen hoppas jag på fler böcker men den här gången känns det mer osäkert. Nu finns det ingen känsla av att de måste göra rätt som man kan lita på att den skavar hos författarna (vi har nu affischer på alla originalmedlemmar) men med lite tur, medvind och den rätta feelingen kanske de kan klämma ur sig en bok till om något år. Det hoppas i alla fall jag. Fokus då vore kul om det låg på återförreningsperioden. Jag känner på mig att det hände mycket intressant bakom kulisserna då.

KOMMENTARER

Hur gör du för att hålla social distans under just nu? Det var tävlingsfrågan när en hel säck med "Sonic the Hedgehog"-prylar stod på spel. Vinnaren skrev sin motivering på vers. Så här löd den:

Tänk om jag underbara prylar med dig kunde få...
en antropomorfisk igelkott så spännande och blå!
För att hålla social distansering gör jag precis som dig...
jag lägger benen på ryggen och gömmer mig!

Den rimmande vinnaren heter Björn Karlsson i Kalmar, som förtydligar att sonen Marcus är den som faktiskt vinner prylarna. Grattis till er!

San Andreas