Stundtals utmanande och obekväm
FILMENEmerald Fennells förra film, debuten "Promising Young Woman", tyckte jag var lite ojämn men den gav henne en Oscarstatyett för bästa manus. "Saltburn" är jämnare och delar DNA med föregångaren i betydelsen att även den rör sig i det svävande gränslandet mellan svart komedi och thriller samt innehåller en del obekväma scener som i vissa fall kan framkalla stämpeln "kontroversiell".
Oliver Quick (Barry Keoghan) börjar på Universitetet i Oxford 2006. Han noterar omedelbart Felix Catton (Jacob Elordi), en av de där rikemansbarnen som alla vill vara kompis eller mer med. Oliver kan inte ta sina ögon från Felix. Är han förälskad eller fascinerad? Kanske både och. Felix lägger förstås inte märke till Oliver. Varför skulle han? Men så slumpar det sig så att Oliver får chansen att rädda Felix ur en knipa och hamnar därmed på pluskontot. Genast blir Oliver inbjuden till Felix umgängeskrets och han blir någon. Oliver och Felix blir oskiljaktiga och när Olivers pappa dör är Felix en tröstande axel. När sommarlovet stundar tycker Felix att Oliver ska följa med honom hem till familjegodset Saltburn och tillbringa sommaren där.
Saltburn är en helt annan värld för Oliver. En slottsliknande herrgård med anor och tradition men Felix familj är inte lika pompös som byggnaden. Felix föräldrar Sir James (Richard E. Grant) och Elspeth (Rosamund Pike) är fascinerade över Olivers trasiga bakgrund som ensambarn med missbrukande föräldrar och minst lika fascinerad är gästen "stackars fattiga" Pamela (Carey Mulligan). Felix förföriska syster Venetia (Alison Oliver) och kusinen Farleigh (Archie Madekwe) som också är en Oxfordstudent som inte alls gillar Oliver är också på plats. Oliver glider med i familjens stundtals dekadenta leverne men sakta smyger filmen i väg från den förhållandevis svarta komedin till att bli en thriller där hemligheter och död lurar bakom hörnet.
Barry Keoghan har verkligen växt till att bli en av de mest spännande unga skådespelarna vi har just nu. "Saltburn" innehåller scener som kanske inte alla skådespelare skulle göra och en av filmens mest uppmärksammade var det Keoghan själv som kom på. Jag tycker att han är en extremt talangfull skådespelare som framför allt är duktig på att göra lite udda karaktärer som tenderar att vara obehagliga. I det här fallet är den närmaste jämförelsen rollen han gjorde i "The Killing of a Sacred Deer", Yorgos Lanthimos film som definitivt kan sättas i samma fack som Emerald Fennells filmer.
"Saltburn" kan möjligen utmana vissa tittare. Själv dras jag in i berättelsen och njuter av skådespelet samtidigt som några scener får mig att förfäras en smula. Den genomgående tanken jag får är hur man ens kommer på en sådan här historia och vissa av inslagen i den. Det är en film som absolut berör och när det är dags för årets filmpriser kan "Saltburn" mycket väl vara en som dyker upp i många kategorier.
Oliver Quick (Barry Keoghan) börjar på Universitetet i Oxford 2006. Han noterar omedelbart Felix Catton (Jacob Elordi), en av de där rikemansbarnen som alla vill vara kompis eller mer med. Oliver kan inte ta sina ögon från Felix. Är han förälskad eller fascinerad? Kanske både och. Felix lägger förstås inte märke till Oliver. Varför skulle han? Men så slumpar det sig så att Oliver får chansen att rädda Felix ur en knipa och hamnar därmed på pluskontot. Genast blir Oliver inbjuden till Felix umgängeskrets och han blir någon. Oliver och Felix blir oskiljaktiga och när Olivers pappa dör är Felix en tröstande axel. När sommarlovet stundar tycker Felix att Oliver ska följa med honom hem till familjegodset Saltburn och tillbringa sommaren där.
Saltburn är en helt annan värld för Oliver. En slottsliknande herrgård med anor och tradition men Felix familj är inte lika pompös som byggnaden. Felix föräldrar Sir James (Richard E. Grant) och Elspeth (Rosamund Pike) är fascinerade över Olivers trasiga bakgrund som ensambarn med missbrukande föräldrar och minst lika fascinerad är gästen "stackars fattiga" Pamela (Carey Mulligan). Felix förföriska syster Venetia (Alison Oliver) och kusinen Farleigh (Archie Madekwe) som också är en Oxfordstudent som inte alls gillar Oliver är också på plats. Oliver glider med i familjens stundtals dekadenta leverne men sakta smyger filmen i väg från den förhållandevis svarta komedin till att bli en thriller där hemligheter och död lurar bakom hörnet.
Barry Keoghan har verkligen växt till att bli en av de mest spännande unga skådespelarna vi har just nu. "Saltburn" innehåller scener som kanske inte alla skådespelare skulle göra och en av filmens mest uppmärksammade var det Keoghan själv som kom på. Jag tycker att han är en extremt talangfull skådespelare som framför allt är duktig på att göra lite udda karaktärer som tenderar att vara obehagliga. I det här fallet är den närmaste jämförelsen rollen han gjorde i "The Killing of a Sacred Deer", Yorgos Lanthimos film som definitivt kan sättas i samma fack som Emerald Fennells filmer.
"Saltburn" kan möjligen utmana vissa tittare. Själv dras jag in i berättelsen och njuter av skådespelet samtidigt som några scener får mig att förfäras en smula. Den genomgående tanken jag får är hur man ens kommer på en sådan här historia och vissa av inslagen i den. Det är en film som absolut berör och när det är dags för årets filmpriser kan "Saltburn" mycket väl vara en som dyker upp i många kategorier.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. En ganska oväntad scen kommer tidigt i filmen när Oliver första dagen på skolan försöker hitta någonstans att sitta vid middagen och hamnar mitt emot en matematikstudent. Denne anstränger sig verkligen för att etablera att både han och Oliver är sådana som saknar vänner. Det oväntade kommer när mattestudenten påstår att han är ett geni och noterbart aggressivt tvingar Oliver till att testa honom. Studenten dyker upp i några scener till och är fint spelad av Ewan Mitchell ("House of the Dragon").
2. Man brukar säga att författare ska skriva om det de känner till och mycket riktigt var Emerald Fennell Oxfordstudent runt 2006 och man kan utgå från att mycket av det som faktiskt utspelar sig på campus är inspirerat av verkligheten.
3. Filmen innehåller mycket musik och den låt som, tack vare sitt sammanhang, sticker ut mest är Sophie Ellis-Bextors "Murder on the Dancefloor".
2. Man brukar säga att författare ska skriva om det de känner till och mycket riktigt var Emerald Fennell Oxfordstudent runt 2006 och man kan utgå från att mycket av det som faktiskt utspelar sig på campus är inspirerat av verkligheten.
3. Filmen innehåller mycket musik och den låt som, tack vare sitt sammanhang, sticker ut mest är Sophie Ellis-Bextors "Murder on the Dancefloor".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
