Uppmärksammad på gott och ont
FILMENNär jag trycker igång den på olika vis uppmärksammade "Emilia Pérez" inser jag att jag har missat en detalj. Det är en musikal. Detta uppenbarar sig direkt i den första scenen där mexikanska advokaten Rita (Zoe Saldaña) ska författa ihop en argumentation för att övertyga en jury om att en mordmisstänkt man är oskyldig och att hans döda fru faktiskt tog sitt eget liv. Något Rita inte tror på själv men hon får ihop sin text med hjälp av sång och dans. Lite udda för tittaren men det hjälper onekligen till för att sätta förutsättningarna för både formen och berättelsen.
Strax därpå blir Rita kontaktad av hemlig person till vilken hon blir förd med säck över huvudet.Det är kartelledaren Manitas (Karla Sofía Gascón) som är den hemliga personen och han ger Rita ett frikostigt erbjudande. Manitas vill bli kvinna. Han har sedan barnsben känt att han fötts i fel kropp och hormonbehandlingarna är redan igång. Han vill att Rita ska hitta en doktor som kan genomföra könsbytet. Manitas är en jagad man och den här förändringen blir ett sätt fly, att lämna kartellivet även om det också betyder att han måste lämna sin fru (Selena Gomez) och sina barn.
Fyra år senare är Rita i London och stöter ihop med en kvinna som heter Emilia Pérez. Det tar en stund innan Rita inser att hon sitter öga mot öga med Manitas. Det kan inte vara en slump och det är det inte heller. Emilia vill återförenas med sina barn och Rita hjälper till att ordna det med en story om att Emilia Pérez är kusin till Manitas. Fru Jessi märker ingenting men barnen tycker att Emilia luktar som pappa. Hur länge ska illusionen hålla?
Själva musikalaspekten av det hela flyter in i berättelsen tämligen sömlöst. Emellanåt liknar det musikalnummer men för det mesta är det bara små ögonblick av sång som fungerar lite som inre monolog eller dialog. Den starkaste stunden är scenen där Emilia nattar om "sitt" barn och det sjunger om att hon luktar som pappa. Där och då är filmen fantastisk. Sen så hjälper det mycket att större delen av filmen är på spanska och att jag inte förstår orden för den enda sång som är på engelska när Rita är i Bangkok och letar efter en doktor framstår som extremt pajig. Det är en väldig tur att hela filmen inte är på engelska!
Men sen kan man fundera på om filmen hade varit något speciellt utan musikalinslagen? Jag tror faktiskt inte det. Det är formen på filmen som lyfter den till att bli något utöver en vanlig film för själva storyn är inte speciellt märkvärdig. Sen är det en fråga om tycke och smak om musikalinslagen räcker för att "Emilia Pérez" ska framstå som en fantastisk film som var värd 13 Oscarsnomineringar där det blev vinst i två kategorier? Jag tycker inte riktigt det, men det var ändå intressant att se något som ändå sticker ut lite.
Strax därpå blir Rita kontaktad av hemlig person till vilken hon blir förd med säck över huvudet.Det är kartelledaren Manitas (Karla Sofía Gascón) som är den hemliga personen och han ger Rita ett frikostigt erbjudande. Manitas vill bli kvinna. Han har sedan barnsben känt att han fötts i fel kropp och hormonbehandlingarna är redan igång. Han vill att Rita ska hitta en doktor som kan genomföra könsbytet. Manitas är en jagad man och den här förändringen blir ett sätt fly, att lämna kartellivet även om det också betyder att han måste lämna sin fru (Selena Gomez) och sina barn.
Fyra år senare är Rita i London och stöter ihop med en kvinna som heter Emilia Pérez. Det tar en stund innan Rita inser att hon sitter öga mot öga med Manitas. Det kan inte vara en slump och det är det inte heller. Emilia vill återförenas med sina barn och Rita hjälper till att ordna det med en story om att Emilia Pérez är kusin till Manitas. Fru Jessi märker ingenting men barnen tycker att Emilia luktar som pappa. Hur länge ska illusionen hålla?
Själva musikalaspekten av det hela flyter in i berättelsen tämligen sömlöst. Emellanåt liknar det musikalnummer men för det mesta är det bara små ögonblick av sång som fungerar lite som inre monolog eller dialog. Den starkaste stunden är scenen där Emilia nattar om "sitt" barn och det sjunger om att hon luktar som pappa. Där och då är filmen fantastisk. Sen så hjälper det mycket att större delen av filmen är på spanska och att jag inte förstår orden för den enda sång som är på engelska när Rita är i Bangkok och letar efter en doktor framstår som extremt pajig. Det är en väldig tur att hela filmen inte är på engelska!
Men sen kan man fundera på om filmen hade varit något speciellt utan musikalinslagen? Jag tror faktiskt inte det. Det är formen på filmen som lyfter den till att bli något utöver en vanlig film för själva storyn är inte speciellt märkvärdig. Sen är det en fråga om tycke och smak om musikalinslagen räcker för att "Emilia Pérez" ska framstå som en fantastisk film som var värd 13 Oscarsnomineringar där det blev vinst i två kategorier? Jag tycker inte riktigt det, men det var ändå intressant att se något som ändå sticker ut lite.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är omringad av kontroverser. Den totalfloppade i Mexiko av flera anledningar. En är att filmen är gjord av fransman (Jacques Audiard) som inte lagt någon tid på att studera mexikansk kultur och fått in mängder av fel när det gäller fakta, uttryck och grammatik. En annan är att ingen av huvudpersonerna är från Mexiko och pratar i vissa fall spanska med så dåligt uttal att mexikaner inte förstår vad de säger. Dessutom upplevdes filmen förlita sig på stereotyper. Mängder av mexikanska biobesökare krävde pengarna tillbaka efter att ha sett filmen.
2. Ett exempel på ett faktafel är redan i inledningsscenen där Ritas advokatkollega drar hennes argumentation inför en jury. Jurysystemet finns inte i Mexiko.
3. Audiard talar varken spanska eller engelska vilka är de språk filmen berättas på och hela filmen är inspelad i studios i Frankrike. Även detta irriterade mexikanerna och den mexikanska transregissören Camila Aurora González spelade in en kortfilm ("Johanne Sacreblu") som en replik. Filmen spelades in i Mexiko utan en enda fransk person i produktionen men utspelade sig i Frankrike och skildrade franska stereotyper via musikalinslag. Filmen genererade tre gånger så många visningar som "Emilia Pérez".
2. Ett exempel på ett faktafel är redan i inledningsscenen där Ritas advokatkollega drar hennes argumentation inför en jury. Jurysystemet finns inte i Mexiko.
3. Audiard talar varken spanska eller engelska vilka är de språk filmen berättas på och hela filmen är inspelad i studios i Frankrike. Även detta irriterade mexikanerna och den mexikanska transregissören Camila Aurora González spelade in en kortfilm ("Johanne Sacreblu") som en replik. Filmen spelades in i Mexiko utan en enda fransk person i produktionen men utspelade sig i Frankrike och skildrade franska stereotyper via musikalinslag. Filmen genererade tre gånger så många visningar som "Emilia Pérez".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
