Relationsdrama i skuggan av krematoriet
FILMENPappa Rudolf (Christian Friedel) och mamma Hedwig (Sandra Hüller) har byggt upp ett drömliv för sina fem barn. Det stora huset är rymligt och fint, trädgården noggrant planerad och det finns till och med en liten pool med en rutschkana som barnen kan leka i.
Det är bara en detalj. Utanför fastighetens murar hörs plågade skrik och det är bolmande rök i luften. Det är Rudolfs arbetsplats, för hans efternamn är Höss och han är kommendant på Auschwitz. Den svala vita sommarkostymen byts mot uniform så fort arbetspasset börjar.
Steven Spielberg har kallat "The Zone of Interest" för "den bästa förintelsefilmen sedan min egen". Lite självgott kan man tycka men det är förstås "Schindler's list" han syftar på. Men han har rätt i att "The Zone of Interest" är en bra och mycket intressant film. Det som jag tycker är det intressanta är kontrasterna mellan idyllen och helvetet som finns bortom det. Men vi ser väldigt lite av den biten. Faktum är att berättelsen inte direkt innehåller några hakkors, Hitlerhälsningar eller aggressiva tirader. I stället skildrar den en vardag som vilken som helst och ett arbete som lika gärna skulle kunna handla om att optimera livsmedelshantering som att utrota judar.
Kontraster, som sagt.
I en scen sitter Höss och samtalar med en arkitekt eller liknande som skissar fram den mest effektiva lösningen på hur förbränningsugnarna ska läggas upp enligt ett cirkelsystem för att alternera mellan att vara varma och kalla. Det är lugnt och metodiskt och skulle som sagt kunna handla om vad som helst, men det är vi tittare som behöver påminna oss själva om vad det egentligen handlar om. Och det är då filmen blir obehaglig.
Höss är bra på sitt jobb. Så bra att han blir förflyttad mot sin vilja, men han lyckas övertala sina chefer att familjen ska få bo kvar. Så blir det, men det blir också en liten splittring mellan herr och fru Höss. Alltså ett sorts relationsdrama i skuggan av krematoriet.
Återigen, kontraster.
Någonstans i allt det här inser även karaktärerna vad de håller på med och kanske blir det ett uppvaknande. Eller inte alls. Höss uppgav som vittne vid Nürnbergprocessen att omkring 2 500 000 personer mördades i hans koncentrationsläger och att ytterligare 500 000 dog av sjukdomar eller svält. Det är helt vidriga siffror och Höss straff blev att han hängdes utanför Auschwitz. Men han hade ju i alla fall sin idyll.
Det är bara en detalj. Utanför fastighetens murar hörs plågade skrik och det är bolmande rök i luften. Det är Rudolfs arbetsplats, för hans efternamn är Höss och han är kommendant på Auschwitz. Den svala vita sommarkostymen byts mot uniform så fort arbetspasset börjar.
Steven Spielberg har kallat "The Zone of Interest" för "den bästa förintelsefilmen sedan min egen". Lite självgott kan man tycka men det är förstås "Schindler's list" han syftar på. Men han har rätt i att "The Zone of Interest" är en bra och mycket intressant film. Det som jag tycker är det intressanta är kontrasterna mellan idyllen och helvetet som finns bortom det. Men vi ser väldigt lite av den biten. Faktum är att berättelsen inte direkt innehåller några hakkors, Hitlerhälsningar eller aggressiva tirader. I stället skildrar den en vardag som vilken som helst och ett arbete som lika gärna skulle kunna handla om att optimera livsmedelshantering som att utrota judar.
Kontraster, som sagt.
I en scen sitter Höss och samtalar med en arkitekt eller liknande som skissar fram den mest effektiva lösningen på hur förbränningsugnarna ska läggas upp enligt ett cirkelsystem för att alternera mellan att vara varma och kalla. Det är lugnt och metodiskt och skulle som sagt kunna handla om vad som helst, men det är vi tittare som behöver påminna oss själva om vad det egentligen handlar om. Och det är då filmen blir obehaglig.
Höss är bra på sitt jobb. Så bra att han blir förflyttad mot sin vilja, men han lyckas övertala sina chefer att familjen ska få bo kvar. Så blir det, men det blir också en liten splittring mellan herr och fru Höss. Alltså ett sorts relationsdrama i skuggan av krematoriet.
Återigen, kontraster.
Någonstans i allt det här inser även karaktärerna vad de håller på med och kanske blir det ett uppvaknande. Eller inte alls. Höss uppgav som vittne vid Nürnbergprocessen att omkring 2 500 000 personer mördades i hans koncentrationsläger och att ytterligare 500 000 dog av sjukdomar eller svält. Det är helt vidriga siffror och Höss straff blev att han hängdes utanför Auschwitz. Men han hade ju i alla fall sin idyll.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är en brittisk produktion och blev Storbritanniens bidrag till Bästa utländska film till Oscarsgalan.
2. …vilken den även vann. Det blev en statyett för Bästa ljud. Dessutom var filmen nominerad i ytterligare tre kategorier, Bästa film, Bästa regi och Bästa manus.
3. I filmen pratas det om "kläder från Kanada". Det var i själva verket namnet på en stor lagerlokal där alla kläder och skor som konfiskerades från judarna hamnade.
2. …vilken den även vann. Det blev en statyett för Bästa ljud. Dessutom var filmen nominerad i ytterligare tre kategorier, Bästa film, Bästa regi och Bästa manus.
3. I filmen pratas det om "kläder från Kanada". Det var i själva verket namnet på en stor lagerlokal där alla kläder och skor som konfiskerades från judarna hamnade.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
