Välspelat med lite utdraget och segt
FILMENTrots ett gediget filmintresse har jag ännu inte snöat in på Ingmar Bergman. Det är kanske dags snart? Eller inte. Anledningen till att jag inleder denna text på detta vis är att "Trolösa" är en ny version av Bergmans film från 2000, då i regi av Liv Ullmann. Jag har inte sett den men är helt klart sugen efter den här sexdelade tv-serien.
Huvudpersonen i "Trolösa" är regissören David Howard (Gustav Lindh) som är en variant av Bergman. Han är bosatt i England och reser hem till Sverige när hans äktenskap kraschar. Det är i slutet av 70-talet och David gästar sin vän jazzpianisten Markus Vogler (August Wittgenstein) och hans fru skådespelaren Marianne (Frida Gustavsson) i deras sommarhus. Ganska snabbt blir det en flirtig stämning mellan David och Marianne som eskalerar när hon ger honom en erotiskt laddad roman att läsa. Det leder till att David ser till att få rättigheter till romanen för att filma den och huvudrollen går till Marianne.
Den flirtiga stämningen blir bara värre och värre under en utdragen tid och det är bara en tidsfråga innan de går över gränsen. Men det som hindrar dem gång på gång är Markus. Han är Davids bäste vän och Marianne älskar honom. Trots det driver passionen paret till den förbjudna gränsen.
Parallellt möter vi i nutid den åldrade David (Jesper Christensen) när han återser Marianne (Lena Endre) efter att hon har försökt ta sitt liv. I alla fall är det dottern (i nutid Malin Crépin, i dåtid Poppy Klintenberg Hardy) tror. David tar hand om Marianne under några dagar medan det förflutna kommer och knackar på dörren. Vad blev konsekvenserna av parets agerande 40 år tidigare?
"Trolösa" är ett välspelat drama som dock blir lite segt och långdraget. Liv Ullmann berättade historien som en rejäl långfilm på 2,5 timmar medan manusförfattaren Sara Johnsen och regissören Tomas Alfredson dubblar den speltiden till sin miniserie. Det känns mellan varven. Men när jag läser på om Ullmanns film, och ser dess internationella trailer, så är det uppenbart att Johnsen/Alfredsons tolkning är en fristående variant som bottnar i ett liknande drama och absolut inte kan ses som en nyfilmatisering rakt upp och ner.
Jag är svag för 70-talsskildringar och "Trolösa" gör ett fint jobb med att fånga ett snart 50 år gammalt Sverige. Dåtiden är 1977-1979 ungefär, men jag tycker att det känns lite tidigare. Speciellt den filmversion av boken "Susanna" som spelas in känns ännu äldre. Även om jag inte sett jättemycket Bergman så har jag ändå sett en del äldre filmer - mycket tack vare DVDKritik.se - och känslan i filmen i serien är äldre än 1977-1979, och det är inte alls en negativ kommentar för jag känner verkligen igen känslan, tonen och fotot i den från sådant jag har sett.Väldigt skickligt återskapat.
Trots att dramat är bra känner jag mig lite snuvad på ett konkluderande slut. För mig slutar serien innan alla frågor fått sina svar. Det känns nästan lite slarvigt och slappt och det får mig att vilja se originalfilmen ännu mer.
Huvudpersonen i "Trolösa" är regissören David Howard (Gustav Lindh) som är en variant av Bergman. Han är bosatt i England och reser hem till Sverige när hans äktenskap kraschar. Det är i slutet av 70-talet och David gästar sin vän jazzpianisten Markus Vogler (August Wittgenstein) och hans fru skådespelaren Marianne (Frida Gustavsson) i deras sommarhus. Ganska snabbt blir det en flirtig stämning mellan David och Marianne som eskalerar när hon ger honom en erotiskt laddad roman att läsa. Det leder till att David ser till att få rättigheter till romanen för att filma den och huvudrollen går till Marianne.
Den flirtiga stämningen blir bara värre och värre under en utdragen tid och det är bara en tidsfråga innan de går över gränsen. Men det som hindrar dem gång på gång är Markus. Han är Davids bäste vän och Marianne älskar honom. Trots det driver passionen paret till den förbjudna gränsen.
Parallellt möter vi i nutid den åldrade David (Jesper Christensen) när han återser Marianne (Lena Endre) efter att hon har försökt ta sitt liv. I alla fall är det dottern (i nutid Malin Crépin, i dåtid Poppy Klintenberg Hardy) tror. David tar hand om Marianne under några dagar medan det förflutna kommer och knackar på dörren. Vad blev konsekvenserna av parets agerande 40 år tidigare?
"Trolösa" är ett välspelat drama som dock blir lite segt och långdraget. Liv Ullmann berättade historien som en rejäl långfilm på 2,5 timmar medan manusförfattaren Sara Johnsen och regissören Tomas Alfredson dubblar den speltiden till sin miniserie. Det känns mellan varven. Men när jag läser på om Ullmanns film, och ser dess internationella trailer, så är det uppenbart att Johnsen/Alfredsons tolkning är en fristående variant som bottnar i ett liknande drama och absolut inte kan ses som en nyfilmatisering rakt upp och ner.
Jag är svag för 70-talsskildringar och "Trolösa" gör ett fint jobb med att fånga ett snart 50 år gammalt Sverige. Dåtiden är 1977-1979 ungefär, men jag tycker att det känns lite tidigare. Speciellt den filmversion av boken "Susanna" som spelas in känns ännu äldre. Även om jag inte sett jättemycket Bergman så har jag ändå sett en del äldre filmer - mycket tack vare DVDKritik.se - och känslan i filmen i serien är äldre än 1977-1979, och det är inte alls en negativ kommentar för jag känner verkligen igen känslan, tonen och fotot i den från sådant jag har sett.Väldigt skickligt återskapat.
Trots att dramat är bra känner jag mig lite snuvad på ett konkluderande slut. För mig slutar serien innan alla frågor fått sina svar. Det känns nästan lite slarvigt och slappt och det får mig att vilja se originalfilmen ännu mer.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Lena Endre spelade Marianne även i Ullmanns film 2000. Det är ändå lite kul på något sätt, även om det blir lite knepigt att acceptera att Marianne blivit runt 20 centimeter kortare på 40 år...
2. Dansken Jesper Christensen pratar svenska med hjälp av AI-korrigering. Det märks. Den här tekniken är inte perfekt ännu och det blir någon odefinierad brytning hos den äldre David som gör det svårt att se honom som samma karaktär som den Gustav Lindh spelar. Lite irriterande och den som spelade David i 2000-filmen var ju Krister Henriksson. Kunde inte han ha fått upprepa rollen han också?
3. Och för ordningens skull ska jag nämna att Markus i filmen spelades av Thomas Hanzon. Så nu vet ni det.
2. Dansken Jesper Christensen pratar svenska med hjälp av AI-korrigering. Det märks. Den här tekniken är inte perfekt ännu och det blir någon odefinierad brytning hos den äldre David som gör det svårt att se honom som samma karaktär som den Gustav Lindh spelar. Lite irriterande och den som spelade David i 2000-filmen var ju Krister Henriksson. Kunde inte han ha fått upprepa rollen han också?
3. Och för ordningens skull ska jag nämna att Markus i filmen spelades av Thomas Hanzon. Så nu vet ni det.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
