En tillfredsställande cirkelslutning
FILMENEfter åtta år och sex säsonger går "The Handmaid's Tale" i mål med sina sista tio avsnitt. Det har varit en serie som verkligen växlat i kvalitet. Säsong 3 och 4 minns jag som att det bara var något som man plikttroget tittade på, men det vände under förra säsongen och finalomgången håller måttet. Det händer något med serien och den får framför allt ett slut som känns rimligt och bra. Det är många storylines som ska avslutas och de flesta gör det på ett tillfredsställande vis och det absolut sista avsnittet blir till och med nästan lite nostalgiskt. Ett cirkelslutande som fungerar fint.
Men vi börjar på ett fullsmetat tåg. June (Elisabeth Moss), skadad och misshandlad, är på väg med sin dotter Nichole till Alaska. På tåget är även den flyende Serena (Yvonne Strahovski) med sitt barn och de båda tar följe trots att relationen mellan dem fortfarande är krispig. Tåget är fyllt av flyktingar som till sist identifierar Serena som en Fru och stämningen blir mordisk och June skyddar henne genom att helt enkelt knuffa henne av tåget. När June sen kommer till Alaska blir hon lämpligt nog återförenad med sin mamma. Lämpligt för då kan mamman ta hand om sitt barnbarn då June åker tillbaka (!) eftersom hennes man Luke (O-T Fagbenle) och kompisen Moira (Samira Wiley) gått med i motståndsrörelsen Mayday och sitter fast på ett ställe. June tar hjälp av den dubbelspelande Nick Blaine (Max Minghella) som löser situationen, något som Luke givetvis har lite problem med.
Serena klarar sig själv och sitt barn i fallet från tåget och hamnar på omvägar slutligen i Joseph Lawrence (Bradley Whitford) fristadsliknande projekt New Jerusalem. Serena, som varit med om ett och annat, har börjat tänka om och har en betydligt mildare attityd än tidigare, vilket inte möts av enbart hurrarop. Samtidigt smider Mayday och June planer för en mer avancerad revolt, något som kan lösa upp Gilead och det förtryck de har skapat för gott.
När man i framtiden kommer att prata nostalgiskt om "The Handmaid's Tale" kommer det att främst handla om det mellan varven långsamma tempot och de nästan påträngande intima närbilderna. Har någon annan serie gått så nära med kameran som "The Handmaid's Tale"? Jag tror inte det.
Skämt åsido - man kommer givetvis prata om dystopin och våldtäktskulturen som ligger till grund för Gileads gudstro och man kommer även att prata om motpolsrelationen mellan June och Serena. Det är två personer som inte kan låta bli att springa in och ut i varandras liv hela tiden. Jag säger inte att det är irriterande utan snarare väldigt intressant eftersom det ändå drivit serien framåt. Leder relationen fram till något i finalen? Ja, det gör det.
"The Handmaid's Tale" slutar med flaggan i topp. Det är ändå skönt på något vis att en serie som växlat i kvalitet ändå lyckas rycka upp sig och få ihop allt på slutet. Det kunde ha blivit avsevärt sämre.
Men vi börjar på ett fullsmetat tåg. June (Elisabeth Moss), skadad och misshandlad, är på väg med sin dotter Nichole till Alaska. På tåget är även den flyende Serena (Yvonne Strahovski) med sitt barn och de båda tar följe trots att relationen mellan dem fortfarande är krispig. Tåget är fyllt av flyktingar som till sist identifierar Serena som en Fru och stämningen blir mordisk och June skyddar henne genom att helt enkelt knuffa henne av tåget. När June sen kommer till Alaska blir hon lämpligt nog återförenad med sin mamma. Lämpligt för då kan mamman ta hand om sitt barnbarn då June åker tillbaka (!) eftersom hennes man Luke (O-T Fagbenle) och kompisen Moira (Samira Wiley) gått med i motståndsrörelsen Mayday och sitter fast på ett ställe. June tar hjälp av den dubbelspelande Nick Blaine (Max Minghella) som löser situationen, något som Luke givetvis har lite problem med.
Serena klarar sig själv och sitt barn i fallet från tåget och hamnar på omvägar slutligen i Joseph Lawrence (Bradley Whitford) fristadsliknande projekt New Jerusalem. Serena, som varit med om ett och annat, har börjat tänka om och har en betydligt mildare attityd än tidigare, vilket inte möts av enbart hurrarop. Samtidigt smider Mayday och June planer för en mer avancerad revolt, något som kan lösa upp Gilead och det förtryck de har skapat för gott.
När man i framtiden kommer att prata nostalgiskt om "The Handmaid's Tale" kommer det att främst handla om det mellan varven långsamma tempot och de nästan påträngande intima närbilderna. Har någon annan serie gått så nära med kameran som "The Handmaid's Tale"? Jag tror inte det.
Skämt åsido - man kommer givetvis prata om dystopin och våldtäktskulturen som ligger till grund för Gileads gudstro och man kommer även att prata om motpolsrelationen mellan June och Serena. Det är två personer som inte kan låta bli att springa in och ut i varandras liv hela tiden. Jag säger inte att det är irriterande utan snarare väldigt intressant eftersom det ändå drivit serien framåt. Leder relationen fram till något i finalen? Ja, det gör det.
"The Handmaid's Tale" slutar med flaggan i topp. Det är ändå skönt på något vis att en serie som växlat i kvalitet ändå lyckas rycka upp sig och få ihop allt på slutet. Det kunde ha blivit avsevärt sämre.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Serien utgick från Margaret Atwoods bok med samma namn ("Tjänarinnans berättelse" på svenska) men har också gått sin egen väg. 2019 följde Atwood upp boken med "The Testaments" ("Gileads döttrar") som nu ska bli en spinoffserie. Boken utspelar sig femton år efter den första och utgår från karaktären Tant Lydia (Ann Dowd).
2. Apropå spinoffs så skulle jag faktiskt vilja se en prequelserie som skildrar hur Gilead bildades och hur det etablerade sig.
3. Det är alltid kul hur musik används i tv-serier. I den här säsongen tänker jag speciellt på "The National Anthem" av Radiohead och Fleetwood Macs "Landslide" som båda har framträdande roller i några scener.
2. Apropå spinoffs så skulle jag faktiskt vilja se en prequelserie som skildrar hur Gilead bildades och hur det etablerade sig.
3. Det är alltid kul hur musik används i tv-serier. I den här säsongen tänker jag speciellt på "The National Anthem" av Radiohead och Fleetwood Macs "Landslide" som båda har framträdande roller i några scener.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA