En dikeskörning utan sympati för June
FILMENJag avslutade min recension av säsong tre med att jag hoppades att man lite snyggt skulle sy ihop serien med säsong fyra och ge den ett bra slut innan det blev segt och ointressant. Tyvärr gör man nu nästan tvärt om. En femte säsong är redan bekräftad så något slut får vi inte här och dessutom tror jag man slår rekord men scener där June stirrar in i kameran, något jag var dödligt trött på redan förra säsongen.
När det gäller själva handlingen för säsongen så spinner man vidare på att June blir mer och mer rebell och tuffare och tuffare och även om jag trodde det skulle vara en fördel förra säsongen märker jag nu att det blir ganska trist. Hela saken med serien har varit att vi lidit med June. Lidit när allt varit nattsvart och just som vi trott att det inte kunnat bli värre så blir det just värre. Nu blir hon i stället lite av en motståndsledare och blir dessutom rätt grym och våldsam och även om hon varit med om en massa saker som motiverar det har jag svårt att tro på det.
Allt detta gör att jag blir mindre och mindre intresserad av June och mer och mer intresserad av hur det går för alla andra karaktärer. Janine tar lite över Junes roll i att ha det för djävligt och hela tiden gå mot ett mörkare tillstånd. Tant Lydia växer och blir grymmare och grymmare även om hon även, på sitt eget sätt, vurmar för sina tjejer. Till och med Fred och Serenas öden blir mer intresserade även om de måste sitta i världens mest öppna fängelse. De kommer och går till varandra som de vill verkar det som.
När så säsongen når sitt slut vill jag bara försvinna. Sista scenen där June får sin hämnd känns så fel att jag bara vill stänga av TV:n. Visst jag kan förstå att June vill ha hämnd och jag kan även köpa att hon får det på ett något överdrivet sätt men det som händer under dessa minuter känns bara fel och löjligt och jag köper inte en sekund av det…
När det gäller själva handlingen för säsongen så spinner man vidare på att June blir mer och mer rebell och tuffare och tuffare och även om jag trodde det skulle vara en fördel förra säsongen märker jag nu att det blir ganska trist. Hela saken med serien har varit att vi lidit med June. Lidit när allt varit nattsvart och just som vi trott att det inte kunnat bli värre så blir det just värre. Nu blir hon i stället lite av en motståndsledare och blir dessutom rätt grym och våldsam och även om hon varit med om en massa saker som motiverar det har jag svårt att tro på det.
Allt detta gör att jag blir mindre och mindre intresserad av June och mer och mer intresserad av hur det går för alla andra karaktärer. Janine tar lite över Junes roll i att ha det för djävligt och hela tiden gå mot ett mörkare tillstånd. Tant Lydia växer och blir grymmare och grymmare även om hon även, på sitt eget sätt, vurmar för sina tjejer. Till och med Fred och Serenas öden blir mer intresserade även om de måste sitta i världens mest öppna fängelse. De kommer och går till varandra som de vill verkar det som.
När så säsongen når sitt slut vill jag bara försvinna. Sista scenen där June får sin hämnd känns så fel att jag bara vill stänga av TV:n. Visst jag kan förstå att June vill ha hämnd och jag kan även köpa att hon får det på ett något överdrivet sätt men det som händer under dessa minuter känns bara fel och löjligt och jag köper inte en sekund av det…
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag kommer på mig själv med att inte längre känna sympati för June vilket är just vad jag gillade med serien.
2. Att mer av handlingen flyttats till Kanada är inte en positiv utveckling.
3. Det finns inte så mycket info om vad som kommer hända i säsong fem men jag antar att vi kommer få se hur och om June lyckas styra upp sitt liv och återgå till någon form av normalitet…
2. Att mer av handlingen flyttats till Kanada är inte en positiv utveckling.
3. Det finns inte så mycket info om vad som kommer hända i säsong fem men jag antar att vi kommer få se hur och om June lyckas styra upp sitt liv och återgå till någon form av normalitet…
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
