Lågmält och melankoliskt zombiedrama
FILMENPå något omedvetet sätt har det blivit en viss unik stil på de (skandinaviska) filmatiseringar av John Ajvide Lindqvists berättelser som gjort. Ingen kan säga att "Låt den rätte komma in", "Gräns" eller "Hanteringen av odöda" är traditionella skräckfilmer även om de innehåller element från genren. "Hanteringen av odöda" är ju på pappret en zombiefilm men den som väntar sig action à la "Dawn of the Dead" eller "The Walking Dead" blir nog gruvligt besviken. "Hanteringen av odöda" är en tämligen lågmäld och melankolisk film om när döda väcks till liv. Hur påverkar det familjer när deras odöda plötligt måste hanteras?
Till skillnad från John Ajvide Lindqvists roman (2005, hans andra efter "Låt den rätte komma in") har handlingen flyttats från Stockholm till Oslo av den enkla anledningen att det är en norsk filmatisering. Rent dialogmässigt spelar det inte så stor roll då det inte är den mest replikfyllda film som gjorts. Av någon anledning väcks Oslos döda till liv en sommardag. Vi följer tre olika "fall". En av dem handlar om Mahler (Bjørn Sundquist), morfar till Elias som dog alldeles för tidigt och nu ligger i en färsk grav. Mahler sörjer hårt men oroar sig för dottern Anna (Renate Reinsve) som hanterar sin egen sorg genom att bara stänga av. Det är Mahler som hör knackningar från Elias grav när han somnat på den och det är också han som gräver upp barnbarnet och tar med det hem.
Ett annat fall handlar om det gamla paret Elisabeth (Olga Damani) och Tora (Bente Børsum) där den senare precis haft begravning för den förra. Ensamheten tär på Tora men natten efter begravningen vaknar hon av att Elisabeth kommit hem. Det tredje fallet handlar om David (Anders Danielsen Lie) som får veta att hans fru Eva (Bahar Pars) dött i en bilolycka men när han tar farväl på sjukhuset vaknar Eva plötsligt upp. En röra av känslor skakar om familjen.
Det var länge sedan jag läste boken men jag minns så mycket att jag tydligt märker att historien trimmats rejält till filmmanuset, mest märkbart är att hela den samhällsmässiga hanteringen av odöda inte är med alls. Det var som jag minns det en stor del av berättelsen - vad gör man av alla döda som plötsligt rör sig i samhället? Nu blir berättelsen mycket mindre och fokuserad på en specifik hantering av specifika odöda. Det fungerar väl på sitt sätt men samtidigt känns berättelsen begränsad och liten. Jag vet att det för många år sedan pratades om en tv-serie baserad på romanen och det hade kanske varit att föredra om berättelsens omfattning skulle ha fångats.
De tre olika fallen är just olika. Mahler och Anna har fått tillbaka Elias som skulle ha levt mycket längre men han är i absolut sämst skick av de tre odöda. Men så småningom kommer de till samma insikt som även Tora och David och hans familj får: Det är inte den de saknat som kommit tillbaka.
Trots förändringarna från boken gillar jag ändå känslan och tonen i filmen och det är nästan så att jag hade önskat att de mer traditionellt genremässiga skräckinslagen som så småningom får sin plats i berättelsen hade uteslutits då de sticker iväg mest från helhetskänslan. Jag kan dock tänka mig att väldigt många som inte läst boken hade önskat en mer klassisk zombiefilm som hade framkallat rysningar snarare än eftertankar, men jag gillar att det är udda och avvikande från genrens vanliga upplägg.
Till skillnad från John Ajvide Lindqvists roman (2005, hans andra efter "Låt den rätte komma in") har handlingen flyttats från Stockholm till Oslo av den enkla anledningen att det är en norsk filmatisering. Rent dialogmässigt spelar det inte så stor roll då det inte är den mest replikfyllda film som gjorts. Av någon anledning väcks Oslos döda till liv en sommardag. Vi följer tre olika "fall". En av dem handlar om Mahler (Bjørn Sundquist), morfar till Elias som dog alldeles för tidigt och nu ligger i en färsk grav. Mahler sörjer hårt men oroar sig för dottern Anna (Renate Reinsve) som hanterar sin egen sorg genom att bara stänga av. Det är Mahler som hör knackningar från Elias grav när han somnat på den och det är också han som gräver upp barnbarnet och tar med det hem.
Ett annat fall handlar om det gamla paret Elisabeth (Olga Damani) och Tora (Bente Børsum) där den senare precis haft begravning för den förra. Ensamheten tär på Tora men natten efter begravningen vaknar hon av att Elisabeth kommit hem. Det tredje fallet handlar om David (Anders Danielsen Lie) som får veta att hans fru Eva (Bahar Pars) dött i en bilolycka men när han tar farväl på sjukhuset vaknar Eva plötsligt upp. En röra av känslor skakar om familjen.
Det var länge sedan jag läste boken men jag minns så mycket att jag tydligt märker att historien trimmats rejält till filmmanuset, mest märkbart är att hela den samhällsmässiga hanteringen av odöda inte är med alls. Det var som jag minns det en stor del av berättelsen - vad gör man av alla döda som plötsligt rör sig i samhället? Nu blir berättelsen mycket mindre och fokuserad på en specifik hantering av specifika odöda. Det fungerar väl på sitt sätt men samtidigt känns berättelsen begränsad och liten. Jag vet att det för många år sedan pratades om en tv-serie baserad på romanen och det hade kanske varit att föredra om berättelsens omfattning skulle ha fångats.
De tre olika fallen är just olika. Mahler och Anna har fått tillbaka Elias som skulle ha levt mycket längre men han är i absolut sämst skick av de tre odöda. Men så småningom kommer de till samma insikt som även Tora och David och hans familj får: Det är inte den de saknat som kommit tillbaka.
Trots förändringarna från boken gillar jag ändå känslan och tonen i filmen och det är nästan så att jag hade önskat att de mer traditionellt genremässiga skräckinslagen som så småningom får sin plats i berättelsen hade uteslutits då de sticker iväg mest från helhetskänslan. Jag kan dock tänka mig att väldigt många som inte läst boken hade önskat en mer klassisk zombiefilm som hade framkallat rysningar snarare än eftertankar, men jag gillar att det är udda och avvikande från genrens vanliga upplägg.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Regissör till filmen är Thea Hvistendahl som långfilmsdebuterar med den.
2. Renate Reinsve och Anders Danielsen Lie gjorde huvudrollerna i den populära norska filmen "Världens värsta människa" men här har de inga scener ihop.
3. John Ajvide Lindqvist kan ses i en liten cameo som begravningsentreprenören som rullar bort Elisabeths kista efter begravningen.
2. Renate Reinsve och Anders Danielsen Lie gjorde huvudrollerna i den populära norska filmen "Världens värsta människa" men här har de inga scener ihop.
3. John Ajvide Lindqvist kan ses i en liten cameo som begravningsentreprenören som rullar bort Elisabeths kista efter begravningen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
