Tillsnyggad men lite uddlös arkivgrävning
FILMENÄven om jag är ett stort The Beatles-fan så är det perioden efter kostym-och-slips-Beatles som roar mig mest. Tiden då bandet ledsnat på gigantiska konserter med en publik som skrek så att varken band eller publik hörde någonting, och i stället blev dubbelt så kreativa med sitt låtskrivande och sina studiosessioner. Där är mitt Beatles.
Så just därför var det inte direkt med stående ovationer jag mötte "Beatles '64", en film som centreras runt bandets första USA-besök 1964 där hela Beatlemania-grejen blommade ut i all sin prakt och bandet mötte en mångmiljonpublik genom sitt framträdande i The Ed Sullivan Show. Det här är ju något som redan stötts och blötts i andra Beatles-dokumentärer, vilket även bevisas av denna då den innehåller arkivintervjuer med John Lennon och George Harrisson från tiden efter The Beatles. Även livebilderna från The Ed Sullivan Show och de efterföljande konserterna i Washington DC och Miami är sådant man sett tidigare.
Så vad är nytt? Tja, bild och ljud har putsats till och en rad färska intervjuer med överlevande medlemmarna Paul McCartney och Ringo Starr samt en rad olika figurer som har något att säga om ämnet för filmen (däribland Ronnie Spector, Jack Douglas, Smokey Robinson och - lite oväntat - David Lynch) kompletterar berättelsen.
En intressant teori som McCartney lägger fram angående varför genomslaget blev så totalt var att Amerika behövde The Beatles efter mordet på John F. Kennedy. Det skilde bara några månader mellan mordet och Beatles besök. McCartney har kanske en poäng. USA var sargat efter en landsfaders död och botemedlet var fyra långhåriga musiker från Liverpool. Vad vet jag - en stor del av filmen består av dokumentärt material filmat av bröderna Albert och David Maysles både av bandet på hotellrummen och i transport och framför allt fansen - eller kanske flickorna - som flockades på gator och i hotellobbys i hopp om att komma bandet nära. För dessa fanns var The Beatles ett botemedel efter attentatet i Dallas.
Jag kan inte påstå att filmen ger speciellt mycket nytt mervärde till den vane Beatles-konsumenten, men det är alltid kul att se gamla bilder i bättre kvalitet. Det känns dock som att den främsta anledningen till att filmen gjorts är för att uppmärksamma att det är 60 år sedan The Beatles först satte ner sina fötter på amerikansk mark som det banbrytande band de faktiskt var.
Så just därför var det inte direkt med stående ovationer jag mötte "Beatles '64", en film som centreras runt bandets första USA-besök 1964 där hela Beatlemania-grejen blommade ut i all sin prakt och bandet mötte en mångmiljonpublik genom sitt framträdande i The Ed Sullivan Show. Det här är ju något som redan stötts och blötts i andra Beatles-dokumentärer, vilket även bevisas av denna då den innehåller arkivintervjuer med John Lennon och George Harrisson från tiden efter The Beatles. Även livebilderna från The Ed Sullivan Show och de efterföljande konserterna i Washington DC och Miami är sådant man sett tidigare.
Så vad är nytt? Tja, bild och ljud har putsats till och en rad färska intervjuer med överlevande medlemmarna Paul McCartney och Ringo Starr samt en rad olika figurer som har något att säga om ämnet för filmen (däribland Ronnie Spector, Jack Douglas, Smokey Robinson och - lite oväntat - David Lynch) kompletterar berättelsen.
En intressant teori som McCartney lägger fram angående varför genomslaget blev så totalt var att Amerika behövde The Beatles efter mordet på John F. Kennedy. Det skilde bara några månader mellan mordet och Beatles besök. McCartney har kanske en poäng. USA var sargat efter en landsfaders död och botemedlet var fyra långhåriga musiker från Liverpool. Vad vet jag - en stor del av filmen består av dokumentärt material filmat av bröderna Albert och David Maysles både av bandet på hotellrummen och i transport och framför allt fansen - eller kanske flickorna - som flockades på gator och i hotellobbys i hopp om att komma bandet nära. För dessa fanns var The Beatles ett botemedel efter attentatet i Dallas.
Jag kan inte påstå att filmen ger speciellt mycket nytt mervärde till den vane Beatles-konsumenten, men det är alltid kul att se gamla bilder i bättre kvalitet. Det känns dock som att den främsta anledningen till att filmen gjorts är för att uppmärksamma att det är 60 år sedan The Beatles först satte ner sina fötter på amerikansk mark som det banbrytande band de faktiskt var.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Albert och David Maysles material blev en film redan 1964: "What's Happening! The Beatles in the U.S.A."
2. Regissör till denna film är David Tedeschi. Martin Scorsese är producent och figurerar i de nya intervjuerna med Ringo. Scorsese regisserade 2011 dokumentären "George Harrison: Living in the Material World".
3. Det som alltid slår mig när jag ser gamla bilder på The Beatles är hur kvicka de var i intervjusituationer. Här är vi med om en öppen presskonferens precis när de landat i New York och varje svar är ett klockrent skämt som lockar till skratt från pressen. I "A Hard Day's Night" hade de med en liknande scen men då med skrivna skämt, och även om jag gillar "- Vad kallar du den där frisyren? - Arthur." så är den här spontana kvickheten roligare.
2. Regissör till denna film är David Tedeschi. Martin Scorsese är producent och figurerar i de nya intervjuerna med Ringo. Scorsese regisserade 2011 dokumentären "George Harrison: Living in the Material World".
3. Det som alltid slår mig när jag ser gamla bilder på The Beatles är hur kvicka de var i intervjusituationer. Här är vi med om en öppen presskonferens precis när de landat i New York och varje svar är ett klockrent skämt som lockar till skratt från pressen. I "A Hard Day's Night" hade de med en liknande scen men då med skrivna skämt, och även om jag gillar "- Vad kallar du den där frisyren? - Arthur." så är den här spontana kvickheten roligare.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
