Färgsprakande formexperiment
FILMENDen här filmen kunde ha rasat ihop som ett korthus. Att bygga en rockmusikal på The Beatles texter låter som ett nästan omöjligt projekt, men Julie Taymor har faktiskt lyckats med uppgiften på ett både fantasifullt och påhittigt vis. Storyn, som utspelar sig 1967-1969 med Vietnamkriget som central punkt, flyter lätt fram mellan de olika Beatles-låtarna som har sina naturliga platser i historien, och med en visuell järvhet ros hela filmen i hamn.
Filmen inleds med två parallella historier där hamnarbetaren Jude (Jim Sturgess) ska hoppa på Amerikabåten för att lämna Liverpool och leta rätt på sin amerikanska pappa, och där amerikanska tjejen Lucy (Evan Rachel Wood) säger adjö till sin pojkvän som ska åka till Vietnam. När Jude kommer fram till Princeton där pappan (Robert Clohessy) jobbar som vaktmästare stöter han ihop med Lucys bror Max (Joe Anderson) och de båda blir kompisar. Max bjuder med Jude hem över thanksgiving där han träffar Lucy och resten av familjen. Det blir kärlek för första ögonkastet för Jude, men han vet också att Lucy har en pojkvän.
Efter en livlig diskussion kring middagsbordet beslutar Max sig för att hoppa av skolan och han och Jude drar iväg till New York där de flyttar in hos Janis Joplin-liknande sångerskan Sadie (Dana Fuchs). Fler människor flyttar in där, som vilsna Prudence (T.V. Carpio) och gitarristen Jo-Jo (Martin Luther). Till slut flyttar även Lucy in där efter att hennes pojkvän kommit tillbaka i en kista. Lucy inser så småningom att hon har känslor för Jude och de blir ett par.
Sedan rullar historien på och följer Sadies avancemang som sångerska, en psykedelisk bussresa med Dr Robert (Bono), Judes karriär som konstnär och Max intåg i Vietnam. Lucys engagemang i fredsrörelsen växer allt starkare och Jude vet inte riktigt sin plats och det blir inte lättare av att han vistas i USA utan visum. När som helst kan han skiljas från alla sina vänner - och vad finns då kvar?
Allt detta berättas alltså till 70% sång och om det inte vore så att jag är ett stort fan av The Beatles så hade jag nog haft ganska svårt för det här musikalartade upplägget och visst, jag kan erkänna att det tar några minuter innan jag känner mig bekväm i dramaturgin men sedan sugs jag in i historien till 100%. Den här tidsperioden är automatiskt mycket spännande, även om historien i "Across the Universe" inte är speciellt originell.
Men upplägget är mycket originellt. Julie Taymor och hennes manusförfattare har verkligen hittat den här storyn i The Beatles texter och fått det att funka. Det enda som verkligen sticker ut är i filmens mest psykedeliska partier där hela gänget sticker in i ett litet cirkustält och träffar på Mr. Kite (Eddie Izzard) och det hela faller egentligen på att Izzard inte kan sjunga.
Resten av skådespelarensemblen kan dock det och det är mycket tjusigt gjort när sångerna används som replikskiften och kommentarer. Det öppnar även upp för en rad spännande tolkningar av The Beatles-låtarna.
Jag gillar det skarpt och tycker att "Across the Universe" är ett mycket lyckat formexperiment i kombination med ett sött drama till några av rockhistoriens bästa låtar.
Filmen inleds med två parallella historier där hamnarbetaren Jude (Jim Sturgess) ska hoppa på Amerikabåten för att lämna Liverpool och leta rätt på sin amerikanska pappa, och där amerikanska tjejen Lucy (Evan Rachel Wood) säger adjö till sin pojkvän som ska åka till Vietnam. När Jude kommer fram till Princeton där pappan (Robert Clohessy) jobbar som vaktmästare stöter han ihop med Lucys bror Max (Joe Anderson) och de båda blir kompisar. Max bjuder med Jude hem över thanksgiving där han träffar Lucy och resten av familjen. Det blir kärlek för första ögonkastet för Jude, men han vet också att Lucy har en pojkvän.
Efter en livlig diskussion kring middagsbordet beslutar Max sig för att hoppa av skolan och han och Jude drar iväg till New York där de flyttar in hos Janis Joplin-liknande sångerskan Sadie (Dana Fuchs). Fler människor flyttar in där, som vilsna Prudence (T.V. Carpio) och gitarristen Jo-Jo (Martin Luther). Till slut flyttar även Lucy in där efter att hennes pojkvän kommit tillbaka i en kista. Lucy inser så småningom att hon har känslor för Jude och de blir ett par.
Sedan rullar historien på och följer Sadies avancemang som sångerska, en psykedelisk bussresa med Dr Robert (Bono), Judes karriär som konstnär och Max intåg i Vietnam. Lucys engagemang i fredsrörelsen växer allt starkare och Jude vet inte riktigt sin plats och det blir inte lättare av att han vistas i USA utan visum. När som helst kan han skiljas från alla sina vänner - och vad finns då kvar?
Allt detta berättas alltså till 70% sång och om det inte vore så att jag är ett stort fan av The Beatles så hade jag nog haft ganska svårt för det här musikalartade upplägget och visst, jag kan erkänna att det tar några minuter innan jag känner mig bekväm i dramaturgin men sedan sugs jag in i historien till 100%. Den här tidsperioden är automatiskt mycket spännande, även om historien i "Across the Universe" inte är speciellt originell.
Men upplägget är mycket originellt. Julie Taymor och hennes manusförfattare har verkligen hittat den här storyn i The Beatles texter och fått det att funka. Det enda som verkligen sticker ut är i filmens mest psykedeliska partier där hela gänget sticker in i ett litet cirkustält och träffar på Mr. Kite (Eddie Izzard) och det hela faller egentligen på att Izzard inte kan sjunga.
Resten av skådespelarensemblen kan dock det och det är mycket tjusigt gjort när sångerna används som replikskiften och kommentarer. Det öppnar även upp för en rad spännande tolkningar av The Beatles-låtarna.
Jag gillar det skarpt och tycker att "Across the Universe" är ett mycket lyckat formexperiment i kombination med ett sött drama till några av rockhistoriens bästa låtar.
EXTRAMATERIALET
Den svenska utgåvan av "Across the Universe" saknar extramaterial helt och hållet, vilket är smått märkligt i och med att det finns gott om bra extramaterial på Region 1-utgåvan, så mycket att det fyller två skivor.
På första skivan finns ett kommentarspår av Julie Taymor och hennes make Elliot Goldenthal, filmens kompositör. Det spar jag till en annan tittning. Utöver detta ett rejält bildgalleri och en kort bortklippt scen med Sadie och Jo-Jo, samt två alternativa tagningar med Eddie Izzard till "Being for the benefit of Mr. Kite". Eftersom det är den scen jag gillar sämst i filmen är jag inte så road av dessa tagningar.
På nästa skiva finns fem rejäla bakomfilmer som tittar närmare på filmen i sin helhet, på skådespelarna, på musiken, på koreografin och slutligen på effekterna. Det bästa med dessa filmer är att vi verkligen går in bakom kulisserna och får vara med på repetitioner och så vidare. Det ger en helt annan bild av hantverket bakom filmen, och Julie Taymor framställs som en smått fantastisk människa med massor av energi och idéer. Mycket trevligt att se.
Slutligen ett block om 35 minuter med utökade versioner av några av de musikaliska scenerna i filmen.
En komplett och mycket fin utgåva av filmen.
På första skivan finns ett kommentarspår av Julie Taymor och hennes make Elliot Goldenthal, filmens kompositör. Det spar jag till en annan tittning. Utöver detta ett rejält bildgalleri och en kort bortklippt scen med Sadie och Jo-Jo, samt två alternativa tagningar med Eddie Izzard till "Being for the benefit of Mr. Kite". Eftersom det är den scen jag gillar sämst i filmen är jag inte så road av dessa tagningar.
På nästa skiva finns fem rejäla bakomfilmer som tittar närmare på filmen i sin helhet, på skådespelarna, på musiken, på koreografin och slutligen på effekterna. Det bästa med dessa filmer är att vi verkligen går in bakom kulisserna och får vara med på repetitioner och så vidare. Det ger en helt annan bild av hantverket bakom filmen, och Julie Taymor framställs som en smått fantastisk människa med massor av energi och idéer. Mycket trevligt att se.
Slutligen ett block om 35 minuter med utökade versioner av några av de musikaliska scenerna i filmen.
En komplett och mycket fin utgåva av filmen.
TRE SAKER
1. The Beatles-referenserna, förutom själva låtarna och karaktärsnamnen, är så galet många att det inte ens är lönt att räkna upp alla. Vissa är rent obskyra men om man är ett duktigt fan hittar man de flesta.
2. Jag gillar att Jim Sturgess ser ut ungefär som Paul McCartney gjorde vid tiden när filmen utspelar sig.
3. Julie Taymors förra film var "Frida", biografin över konstnärinnan Frida Kahlo med Salma Hayek i huvudrollen. Också en mycket sevärd film. Salma Hayek insisterade för övrigt att få en roll i "Across the Universe", vilket hon också fick.
2. Jag gillar att Jim Sturgess ser ut ungefär som Paul McCartney gjorde vid tiden när filmen utspelar sig.
3. Julie Taymors förra film var "Frida", biografin över konstnärinnan Frida Kahlo med Salma Hayek i huvudrollen. Också en mycket sevärd film. Salma Hayek insisterade för övrigt att få en roll i "Across the Universe", vilket hon också fick.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Evan Rachel Wood (9)
Evan Rachel Wood (9)
