Anders Jakobsons blogg

oscarsvinnare i arkivet
Postad: 2022-03-28 10:20:14



Tiden då jag satt uppe hela natten och tittade på Oscarsgalan är förbi och i stället gör jag som majoriteten och kollar av vinnarna på morgonen i stället. Några titlar har vi redan i arkivet, nämligen dessa:

"The Power of the Dog" (Bästa regi: Jane Campion)
"King Richard" (Bästa manliga huvudroll: Will Smith)
"Encanto" (Bästa animerade långfilm)
"Dune" (Bästa foto: Greig Fraser, bästa klippning: Joe Walker, bästa ljud, bästa scenografi, bästa visuella effekter, bästa originalmusik: Hans Zimmer)
"Cruella" (Bästa kläder: Jenny Beavan)
"No Time To Die" (Bästa sång)


anders jakobson

Årssammanfattning av 2021
Postad: 2022-01-01 09:40:12

Det är dags att vända blad igen och lägga det gångna året bakom oss. För mig personligen kan jag säga att känslan av FOMO - fear of missing out - aldrig varit så närvarande som just nu. Min återkommande lista över sedda saker landar på katastroflåga 139 produktioner och satt i ett popkulturellt perspektiv har jag högar av olästa böcker och olyssnade skivor som vittnar om att tiden inte riktigt funnits till under 2021.

Ursäkten förra året var en liten människa vid namn Ralf och det är väl indirekt orsaken till läget även detta år. Den lilla människan har under 2021 gått från 13 månader till 25 och ni som har barn förstår kanske läget. Till ni som inte har det kan jag säga: Om ni vill få ont om tid - skaffa småbarn!

Skämt åsido. Läget är som det är just nu och det är inte så mycket jag kan göra åt det än att försöka prioritera tiden så gott det går. Det blev ju trots allt en del sett i år och jag kan ändå göra en topplista, faktiskt för tolfte året i rad. Tänka sig. Jaja, här är...

...DE 20 BÄSTA RECENSERADE SLÄPPEN PÅ DVD/BLU-RAY/STREAMAT UNDER 2021

The Beatles: Get Back (Musikdokumentär)
En inblick i den skakiga skapelseprocessen
- Som musik- och The Beatles-älskare är det självklart att Peter Jacksons långa kulturgärning har en naturlig plats på listan. Vem hade kunnat ana att man skulle få en sån här naken och ärlig inblick i det allra heligaste? Kanske lite väl långt men givande.

Den osannolika mördaren (Drama)
Gärningsman eller hjälte?
- Årets mest spekulativa svenska serie utgår från att teorin om att Stig Engström a.k.a. Skandiamannen mördade Olof Palme är sann och gör ett otroligt bra jobb med att ”bevisa det” på sitt sätt. Välgjort och spännande och om man så vill, sannolikt.

The Dig (Drama)
Ett riktigt grävjobb
- En engelsman kommer till några högar, börjar gräva och hittar något otroligt. Egentligen borde denna grådaskiga periodfilm vara urtrist men med en fascinerande historia och stabila skådespelarinsatser blir det tvärtom.

Dune (Science fiction)
En halv cinematisk upprättelse
- Sätt en scifiklassiker i händerna på en fransman med engagemang och underverk sker. Rymdoperan "Dune" har fått den behandling den behöver och när fortsättningen kommer har vi garanterat fått en riktig modern klassiker.

Kastanjemannen (Thriller)
Höstliga hemskheter i toppklass
- När danskarna bjuder på kriminaldrama kan man räkna med att obehaget väller fram. En otroligt spännande historia med många fina skådespelarinsatser. Jag kommer aldrig att se på kastanjer på samma sätt igen!

The King of Staten Island (Dramakomedi)
En på alla vis utmärkt film
- En klockren, delvis självupplevd film av och med Pete Davidson i regi av Judd Apatow som hittat exakt rätt ton för berättelsen. En faderlös slacker måste växa upp och får nya oväntade fadersfigurer. Dessutom avhandlas vänskap på ett fint sätt.

Love and Monsters (Komedi)
Charmig och underhållande pärla
- En kärlekshistoria med monster. En rar sådan om två unga som separerats under katastrofen medan muterade monster regerar på jorden. En stor portion charm varvat med fina monsterdesigner som skildras i fullt dagsljus. Bara en sådan sak.

Luca (Animerad)
Bravissimo, Pixar!
- Pixars kolossalt fina känsla för detaljer kommer verkligen fram när de tar med oss till en italiensk by och ner i havets djup. Som alltid en förtjusande film från de ohotade mästarna inom modern animerad film.

Mare of Easttown (Kriminaldrama)
Ett av årets absolut bästa tv-draman
- Danskarna får ursäkta men årets bästa kriminaldrama var amerikanskt. Kate Winslet imponerade i denna extremt välgjorda miniserie som kröp ända in i benmärgen. Bättre än så här blev det inte 2021.

McCartney 3,2,1 (Musikdokumentär)
Tre timmar i himmelriket
- Rick Rubin och Paul McCartneys långa samtal hade ingenting med "Get Back" att göra men de blev ändå komplement till varandra. The Beatles kreativa motor minns mycket och delar frikostigt med sig av hemligheterna bakom låtskatten. Absolut sevärt.

Nobody (Action)
Våldsamt så det räcker och blir över
- Kombinationen av roliga skådespelare i seriösa filmer är alltid intressant. Att se vanligtvis skojfriska Bob Odenkirk som överdjävlig actionhjälte kittlade extra mycket i år. En brutal och blodig kulturkrock.

The Power of the Dog (Drama)
Oscarsvibbar för skådespeleriet
- Ibland behöver en film gå hela vägen in i mål innan den där sista pusselbiten ramlar på plats som gör att man omvärderar hela filmupplevelsen. "The Power of the Dog" var sådan även om skådespeleriet imponerade under tittningens gång.

Snabba Cash - Säsong 1 (Drama)
Välgjort om jakten på de stora pengarna
- ”Snabba cash”-franchisen fick en mjuk omstart med nya karaktärer och nya snabba pengar. Olika sätt att få stora summor pengar skildras under seriens gång och det var välgjort på alla plan. Dada Fungula Bozela gjorde årets bästa skurk.

Sound of Metal (Drama)
När musiken och allt annat tystnade
- Det är en mardröm att plötsligt bli av med hörseln. Ännu värre om man försörjer sig som musiker. Den här stundtals knäpptysta filmen kryper alltför nära mig men det är också ett väldigt bra och gripande drama.

Spring Uje spring (Dramakomedi)
Se, publik, se!
- Lika mardrömslikt är det att plötsligt få Parkinson. Det hände artisten Uje Brandelius som skrev en historia om det som när den blev film gav honom en Guldbagge. Musik, tragik och komik i en och samma massa. Roligt och gripande.

Squid Game (Thriller)
Höstens snackis lever upp till hypen
- Vem hade kunnat förutspå att en koreansk serie skulle bli tidernas mest sedda Netflix-produktion? Men så blev det. Omtalade "The Squid Game" levererade en både fascinerande, spännande och stundtals otäck berättelse.

The Suicide Squad (Action)
Räddas DC:s universum av Marvel?
- Det krävdes en Marvel-veteran för att få till den kanske bästa filmen i DCs eget superhjältefilmuniversum. Action, våld, ett gigantiskt monster och rätt mycket humor gjorde "The Suicide Squad" till en riktigt underhållande film som förhoppningsvis kan påverka framtiden.

Tunna blå linjen - Säsong 1 (Drama)
Polisskildring som kommer nära tittaren
- Årets bästa svenska TV-drama tog oss till polisen i Malmö. Själva polisarbetet upplevdes som snudd på dokumentärt i sin äkthet men det var allt det som hände mellan arbetspassen som gav karaktärerna liv vi kunde engagera oss i. Fortsättningen kommer tack och lov snart.

WandaVision (Action)
Marvel-tv på Marvel-tv
- Egentligen kunde vilken som helst av Marvels fyra nya TV-produktioner på Disney+ hamnat på listan men "WandaVision" var kanske den som kreativt tog ut svängarna mest och på så vis satte standarden för vad vi hade att vänta oss av serierna.

Zack Snyder's Justice League (Action)
Den stora och långa upprättelsen
- Det kändes som en ouppnåelig dröm för fansen men plötsligt blev "The Snyder Cut" verklighet. Zack Snyder fick pengarna och chansen att berätta "Justice League" så som han hade tänkt att den skulle berättas. Och det blev ju faktiskt bättre.

Tidigare år:

Årssammanfattning av 2020
Årssammanfattning av 2019
Årssammanfattning av 2018
Årssammanfattning av 2017
Årssammanfattning av 2016
Årssammanfattning av 2015
Årssammanfattning av 2014
Årssammanfattning av 2013
Årssammanfattning av 2012
Årssammanfattning av 2011
Årssammanfattning av 2010


anders jakobson

dvdkritik.se 15 år!!!
Postad: 2021-10-16 10:31:56



I dag, 16 oktober 2021, fyller DVDKritik.se 15 år! Hurra! Egentligen borde man fira det med pompa och ståt och någonting i stil med en helt ny design eller så, men vi tar det lite piano och låter allting tuffa på så som det varit utan att göra speciellt mycket väsen av det. Egentligen är det bara den här texten som påpekar faktumet att vår sajt nu får åka moped. 15 är lite av ett magiskt tal i sig. Ett tidigare projekt som jag och Lilja drog igång några år innan DVDKritik.se hade som krav 15 intresserade medlemmar för att dra igång och om jag inte minns helt fel så hade vi även 15 recensioner i arkivet när vi väl valde att öppna DVDKritik.se på allvar den 16 oktober 2006.

Nu är det betydligt fler recensioner i arkivet nämligen 5737. Man hinner se och skriva om mycket på 15 år uppenbarligen och för tillfället finns det inga som helst planer på att packa ihop verksamheten och stänga ner sidan. Så vi fortsätter. Kanske inte i 15 år till, men iallafall en bra bit på vägen. Tack för att ni läser!


anders jakobson

5700!
Postad: 2021-08-04 10:21:38



I dag (4/8 2021) har vi 5700 publicerade recensioner på DVDKritik.se. Det är i sig inget märkvärdigt antal. Det är inte jämt som 5000 eller 6000, men det är väl ändå lite maffigt. Femtusen sjuhundra!

Genom en inte speciellt komplicerad funktion har jag lite rolig statistik att plocka fram. Publiceringen faller på den dag då sajten funnits i 5406 dagar, vilket gör att snittet börjar krypa väldigt nära en per dag. Det sammanlagda antalet tecken i alla recensioner är 20 150 518 (20 miljoner!), vilket motsvarar ungefär 6717 A4-sidor.

Så, nu har ni något att begrunda denna soliga augustidag!

Att snittet börjar närma sig en per dag har bland annat att göra med att vi inte publicerat lika många recensioner nu under sommaren. Det finns olika anledningar till det, men en är den som jag nämnde i min årskrönika i början av året, nämligen att vi inte längre får så mycket skickat till oss. Till viss del beror det på Covid, men även att mycket har förändrats hos distributörerna.

I höst är det 15 år sedan DVDKritik.se drog igång och då var läget annorlunda. Många distributörer var oerhört generösa vilket betydde att vi snabbt kunde bygga upp relationer kors och tvärs som gjorde det möjligt för oss att recensera "allt". Målet var en recension per dag, alla dagar i veckan. Det klarade vi av. Vi hade till och med så mycket att vi fick lägga ut två recensioner vissa dagar. Rekordet var en vecka då hela 16 recensioner lades ut. Mer än två per dag.

Men under åren har vissa filmbolag skiftat distributörer och rutiner har ändrats. Vissa skickade ut utvalda titlar, andra slutade att skicka ut recensionsex helt och hållet. Några hänvisade till digitala recensionsex via tjänster som så småningom lades ned. Streamingtjänsterna kom som ett alternativ till originalmaterial och så här 2021 är det förhållandevis tunt i brevlådan.

Det är som det är. Vi kämpar på, men dessvärre kommer det nog att bli mer likt den här sommaren framöver även under andra årstider. Det vill säga lite oregelbundna publiceringar. Ambitionen är fortfarande att ha en ny recension varje vardag, men det finns gränser på hur mycket man kan sträcka sig för att uppnå det. Men vi kämpar på så länge det finns läsare.

Tack för att ni läser!


anders jakobson

ehum... projekt 2020-21: mcu x 23 (23)
Postad: 2021-05-09 17:08:16



Kort resumé: Förra årets sommar/höst projekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 23 av 23...

...men först lite ursäkter och sådant... Ja, det känns ju väldigt märkligt att avsluta FÖRRA årets sommarprojekt strax innan årets sommar börjar, men nu blev det så. På sätt och vis var det logiskt att stanna efter "Avengers: Endgame" och låta den sjunka in. Och det var väl kanske ett halvår mellan den filmen och den här filmen när de kom så alltså var väntan befogad. Men lite pinsamt är det. Strunt samma!

SPIDER-MAN: FAR FROM HOME (2019)
Regi: Jon Watts

Kommentar:
"Spider-Man: Far From Home" blev lite som en epilog till hela Phase 3 samtidigt som den lägger grunden för framtiden. Peter Parker slåss mot olika känslor. Dels sorgen efter mentorn Tony Stark, dels ett oombett ansvar för Avengers och dels klassisk tonårskärlek. Detta kombineras med en Europaresa som synkas med de fyra elementen-baserade monster angrepp och en hjälte från en annan dimension - Mysterio - som blir lite av en ny mentor för Peter Parker. Men är allt som det ska vara? När jag såg filmen de första gångerna blev jag störd av hur den anstränger sig lite väl mycket för att vara rolig, med lite slapstick och skojiga repliker. Med lite distans tycker jag denna omtittning var lite mer givande, även om det är lite svårt att dras in i berättelsen när jag vet vad som händer.

Kontinuiteten:
Som sagt är det en liten epilog till "Endgame" men det är även fortsättningen på Spider-Mans story och med tanke på bonusscenen och det minst sagt oväntade gästspelet i den samma finns det en fortsättning att se fram emot.

Daterad eller inte?
Actionsekvenserna är stora och maffiga och dessutom finns det teknik inom filmen som är väldigt fräck. Snyggt gjort!

Fruns kommentar:
För det första är det ju helt sinnes att det gått så lång tid tills vi fick ändan ur och såg den här filmen. Roligt att vara tillbaka i den här världen igen. Det är en bra film, lagom underhållande. Jag märker att jag fått ett annat tänk nu efter att ha sett de tidigare filmerna. Till exempel hajade jag till och sa: "Vänta nu, han verkar ond" om en viss karaktär. Och så var det ju. Det ska bli kul att se fortsättningen, extrascenerna var verkligen speciella.

Slutknorr:
Då är det här projektet över, men lyckligtvis är Marvels filmuniversum långt ifrån över. Två serier har gått på Disney+, en tredje kommer snart och så börjar filmsviten att rulla vidare med "Black Widow" följt av inte mindre än tio filmer och otaliga tv-serier inom de närmaste 2-3 åren. Helt vansinnigt, men finfint för fansen! Och med det sätter vi den sista bocken - 23 sedda, 0 kvar. Just nu.



anders jakobson

Årssammanfattning av 2020
Postad: 2021-01-01 09:07:54

Vi har gått in i 2021 och det är dags för mig att sammanfatta min egen film- och tv-konsumtion med den traditionsenliga listan baserat på det jag recenserat på DVDKritik.se under det gånga året.

2020 var ju ett annorlunda år för alla, men för mig var det det av flera anledningar. Framför allt en som heter Ralf och som föddes några veckor innan årsskiftet 2019/2020. Jag har alltså ägnat hela 2020 som nybliven pappa med allt vad det innebär. Det vill säga att det innebär att dagarna då man kunde dega en hel dag i soffan och klämma en halv tv-serie är förbi.

Men när jag tittar på min lista över det jag sett under 2020 är det många titlar under den första delen som jag starkt kopplar ihop med mitt faderskap. Under några veckor hade jag sonen i ett bärsele och stod framför tv:n och såg serier och filmer tills det var dags att lämna över honom till "serveringspersonalen" vid tvåtiden på natten. Framför allt kopplar jag tv-serierna "Ballers - Säsong 5" och "Dracula" samt filmerna "Once upon a time in Hollywood" och "Marriage Story" till dessa veckor. Jag kan så här knappt ett år senare sakna den perioden.

Några månader senare hade utvecklingen lett till nya rutiner och jag och Ralfs mamma fick plötsligt tillbaka våra gemensamma kvällar och kunde dra igång ett ambitiöst sommarprojekt där vi tittade på samtliga filmer i Marvels filmuniversum, vilket jag bloggat om. Ett kul projekt.

2020 har dock förändrat DVDKritik.se av andra skäl. Några av de distributörer som förser oss med recensionsex har inte kunnat skicka i samma utsträckning som tidigare, mest på grund av Corona. I andra fall har bolag bytt distributör till sådana som inte skickar ut alls eller inte heller har en digital lösning för oss recensenter. Det har med andra ord varit övervägande material från streamingtjänsterna bland recensionerna. Netflix, HBO, CMORE, Viaplay, Prime och Disney+ har gått varma. Så lär det kanske fortsätta framöver. Nu i höst är det dessutom 15 år sedan DVDKritik.se drog igång. Vi får se om det uppmärksammas...

Nåja, det var lite allmänt om 2020. Rent konkret så har det för mig handlat om totalt 186 sedda titlar och 133 publicerade recensioner. Det är en minskning sedan tidigare år och det beror på de anledningar jag redan listat, kanske främst på föräldraskapet. En godkänd anledning till mindre film- och tv-tittande, förmodar jag.

Nåväl, med det sagt kommer här...

...DE 20 BÄSTA RECENSERADE SLÄPPEN PÅ DVD/BLU-RAY/STREAMAT UNDER 2020

Bäckström - Säsong 1 (Kriminaldrama)
Ett mildare svin i spännande deckargåta
- Leif GW Perssons legendariska skitstövel Bäckström lever igen! Efter en misslyckad satsning i USA har Sverige fått tillbaka karaktären i Kjell Bergkvists tappning. Mildare än i böckerna men deckargåtan var utsökt. Får vi en andra omgång inom kort? Jag hoppas på det.

Better Call Saul - Säsong 5 (Drama)
I stället för Jimmy: Saul
- Spinoffserien som jag initialt avfärdade som onödig och överflödig går från klarhet till klarhet och utmanar sitt storasyskon ”Breaking Bad” ordentligt. Kanske är det bara en säsong kvar men oj vad bra den här serien är!

Björnstad - Säsong 1 (Drama)
Sverigeskildring bland puckar och hat
- Fredrik Backmans hockeyroman blev i filmat utförande HBO Nordics stora svenska succé. Krocken mellan ett litet samhälles tilltro till sin idrottsrörelse och konsekvenserna av ett övergrepp innebar både spänning och eftertanke.

Blinded by the light (Dramakomedi)
Hur en pakistanier drabbas av Springsteen
- Kombinationen av musikens (och texternas) makt och skildringen av rasismen i 80-talets England var sannerligen effektiv i detta musikdrama där den bredbenta arbetarklassrocken från Bruce Springsteen sätter tonen för historien.

Dark Waters (Thriller)
I de mörkaste vatten finns vidrigheterna
- Det är något fascinerade med historier där ambitiösa advokater gör allt de kan för den lilla människans kamp mot de stora företagens hjärtlöshet. Denna Mark Ruffalo-frontade film försvann lite i myllret men är mycket sevärd.

Doctor Sleep (Skräck)
En lyckad uppföljare till två förlagor
- Mike Flanagan hade ingen lätt uppgift: att både filmatisera Stephen Kings bokuppföljare till ”The Shining” och följa upp Stanley Kubricks fria tolkning av den samma. Men han lyckades med båda bitarna på ett galant vis.

En komikers uppväxt (Drama)
En oerhört sevärd nyversion
- Jonas Gardells roman filmades redan på 90-talet men den nya versionen är kanske ännu bättre. En historia om uppväxt och identitet, barns sociala spel, bitterljuv förortsromantik, förtyckta minnen, vänskap och tragedi. Mycket sevärt.

Fatman (Actionkomedi)
Omedelbar ond jul-klassiker
- Filmarkiven behöver fler onda julskildringar som balans till det glittrande och glada. "Fatman" känns som en omedelbar klassiker med sin drypande svarta humor och sköna anslag. Vem hade trott att Mel Gibson skulle bli en utmärkt jultomte?

Framåt (Animerad)
En lekfull toppenfilm från mästarna
- Pixar är mästare på att skildra relationer. Här handlar det om relationen mellan två bröder och en hädangången far, i en magisk värld där alla tappat tron. Resultatet? Ja, lysande och givetvis magiskt. Vad annars?

Jojo Rabbit (Dramakomedi)
Lyckad svart komedi med allvarlig botten
- Hitler som Hemliga Mållgan är roligt nog bara att skriva, men i ”Jojo Rabbit” är det så. Det är en annorlunda skildring av Nazityskland. Absurd men även gripande när en liten tysk pojke ifrågasätter vad det egentligen är han får lära sig om livet.

Joker (Thriller)
När vansinnet tar över
- Superskurkarnas superskurk är en garvande galning vars bakgrundshistoria finns i många varianter. Den här har mer gemensamt med ”Taxi Driver” och ”King Of Comedy” än traditionella Batman-filmer. Joaquin Phoenix är obehagligt bra.

Kärlek & anarki - Säsong 1 (Dramakomedi)
Galet, underhållande och naket
- Sveriges andra originalserie för Netflix blev en absurt rolig och vågad serie utan hämningar. En anarkistisk kärlekshistoria, precis som titeln indikerar. Man vill verkligen se mer av detta och jag håller tummarna för mer.

The Mandalorian - Säsong 1 / Säsong 2 (Science fiction)
En riktig fullträff / Från topp tre till topp ett
- Båda säsongerna av ”The Mandalorian” kom under 2020 och det är inte möjligt att skilja dem åt. ”Star Wars” har aldrig varit bättre än vad den är i denna obeskrivligt utmärkta tv-serie. En anledning att skaffa Disney+!

Normala människor (Drama)
Varmt rekommenderad tittning
- Ibland behöver man en bra kärlekshistoria ett kanske rättare sagt en kärleks histoir och den här om ett mycket komplicerat förhållande mellan två unga irländska normala människor var helt underbar och innehöll även en liten avstickare till Sverige.

Orca (Drama)
Den definierande svenska 2020-filmen
- Det var ett år som utmanade filmskaparna över världen. Hur skulle man jobba när allting stängde ned? Genom att göra en film om det. Josephine Bornebusch skrev och regisserade en film som mer än något annat var året 2020.

The Queen's Gambit (Drama)
Oväntat rafflande schackdrama
- Vem hade trott att en våg av schackintresse skulle sprida sig över världen under 2020? Det var precis vad som hände när Netflix-minin etablerade schack som en utmärkt filmsport i ett välgjort perioddrama. Väl spelat!

Quick (Thriller)
Förskräcklig historia blir fantastisk film
- Det är ett av modern tids mest uppmärksammade kriminalvårdsfall, där just vården skapade en massmördare ur nästan ingenting. En otrolig historia och en utmärkt film med ett strålande skådespel från den svenska eliten.  

Richard Jewell (Drama)
Årets bästa verklighetsbaserade film?
- Clint Eastwood drar inte ned på arbetstempot eller kvaliteten på sina produktioner. Denna verklighetsbaserade historia håller tittaren på halster: är titelns Richard Jewell en oväntad hjälte eller en inhemsk terrorist?

Själen (Animerad)
Själsligt jazzande med eftertanke
- Pixars kanske mest vuxna film hamnade direkt i streamingtjänsten och handlade om meningen med livet och jazz och varvade en realistisk New York-miljö med en fullständigt unik själsvärld. Rolig, tänkvärd och hela tiden underhållande.

Tenet (Action)
Tillbaka fram till tiden
- Christopher Nolan stod för ett årets största filmupplevelser när han utmanade tittaren med sin scifidoftande actionfilm där tid och verklighet bänds bortom det normala. Klassisk Nolan i varenda ruta, men å så bra!

Tidigare år:

Årssammanfattning av 2019
Årssammanfattning av 2018
Årssammanfattning av 2017
Årssammanfattning av 2016
Årssammanfattning av 2015
Årssammanfattning av 2014
Årssammanfattning av 2013
Årssammanfattning av 2012
Årssammanfattning av 2011
Årssammanfattning av 2010


anders jakobson

höstprojekt 2020: mcu x 23 (22)
Postad: 2020-11-21 09:36:18



Kort resumé: Årets sommarhöstprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 22 av 23...

AVENGERS: ENDGAME (2019)
Regi:Anthony Russo och Joe Russo

Kommentar:
Äntligen har vi kommit till "Avengers: Endgame"! Det känns ju lite märkligt att avverka 20+ filmer för att landa i en som faktiskt kom förra året med känslan av ”äntligen”, men så är det. Detta är det stora avslutet för MCU:s tre första faser. Jag minns från det efterlängtade biobesöket i april 2019 att jag efter 20 minuter insåg att ”Oj, trailern har verkligen inte avslöjat någonting!” och efteråt kände jag att de tre timmarna hade flugit i väg och att filmen sannolikt var den bästa i hela sviten. Det tycker jag fortfarande. Om man han investerat 40-50 timmar (betydligt mer om man sett alla relaterade tv-serier) i MCU så är det här finalen man väntat på. Otroligt bra!

Kontinuiteten:
Ja, vad ska man säga? Det är ju finalen på allt och många trådar knyts ihop, men jag tycker fortfarande att det är lite märkligt att det förutsätts att tittaren sett bonusscenen till "Captain Marvel" eftersom hon helt plötsligt bara är en del av gänget. Knepigt!

Daterad eller inte?
Det roliga med filmen är att den tittar tillbaka på en del nyckelsekvenser ur tidigare filmer fast från en lite annorlunda vinkel. Jag minns att jag gillade det extremt mycket vid första titten. Det har förstås krävt lite smarta lösningar för att få till scenerna. I vissa fall kanske gammalt material återanvänts. Jag vet inte. Men snyggt är det i alla fall.

Fruns kommentar:
Innan vi började titta drog du upp förväntningarna genom att säga att det var den bästa filmen i serien. Jag förstår varför du känner så efter att ha sett serien på bio under tio år medan jag har sett den hemma på fyra månader. Men: Den var väldigt bra och jag blev inte besviken. Utöver allt det vanliga med att den är snygg och häftigt gjord, tycker jag att det är fantastiskt att en superhjältefilm kan få mig att börja gråta då det är så fint och äkta i allt det konstiga. Likväl som det känns snopet att viktiga personer dör tycker jag ändå att det är bra då man som tittare aldrig kan vara säker. Det gör det mer spännande. Det ska bli intressant att se nya filmer nu eftersom det här är ett bra avslut.

Slutknorr:
Jaha, då är det faktiskt bara en film kvar innan det här projektet är över. Om allt hade varit som vanligt detta bedrövliga 2020 hade vi haft två eller tre till att se. Nåja, livet går vidare, bara lite försenat. 22 sedda, en kvar.



anders jakobson

höstprojekt 2020: mcu x 23 (21)
Postad: 2020-11-15 23:13:07



Kort resumé: Årets sommarhöstprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 21 av 23...

CAPTAIN MARVEL (2019)
Regi: Anna Boden och Ryan Fleck

Kommentar:
Dags för den sista "nya" karaktären att göra entré i MCU inom de första 23 filmerna. Captain Marvel som karaktär var ingen jag hade någon speciellt relation till, men det som på förhand var spännande var att det var MCU:s första solofilm för en kvinnlig hjälte och att den skulle utspela sig på 90-talet. Det var nog tur att filmen kom när den kom för annats skulle dess "kosmiska" touch känts lite avig. Den inleds nämligen på planet Hala och kriget mellan Kree och Skrull och med vår huvudperson Vers på Kree-sidan. Men när Vers så småningom ramlar ned - bokstavligt talat - på jorden, finner hon spår på att hon har ett förflutet där och sakta men säkert hamnar alla minnesfragment rätt och sanningar uppenbarar sig. Några som också uppenbarar sig är välbekanta MCU-männen Agent Fury och Agent Coulson som manipulerats med smink och data för att se 25 år yngre ut. Det som jag gillar med "Captain Marvel" är det inte riktigt är den vanliga "origin storyn" men att den ändå landar i ögonblicket då hon hittar sitt fulla potential och därmed blir den absolut mäktigaste av alla karaktärer i MCU. Då förstår man verkligen varför filmen kom när den kom i filmkontinuiteten.

Kontinuiteten:
Förutom Fury och Coulsons medverkan så ser vi även Tesserakten och vi knyter ihop trådarna med Furys sista insats i "Avengers: Infinity War". Dessutom får vi en liten pusselbit till varför Furys initiativ heter vad det heter. Lustigt nog är filmens bonusscen en otroligt viktig del i övergången till "Avengers: Endgame" då det i princip förutsätts att tittarna sett scenen när de ser "Endgame". Lite väl iskallt tänkt av Marvel Studios...

Daterad eller inte?
Det här är ju lite kul eftersom det är en retrofilm. Jag tycker det är otroligt charmigt med alla passningar till 90-talet - från kläderna och musiken till sega datorer och Stan Lees cameo där han sitter och läser manuset till Kevin Smiths "Mallrats". Dataföryngringen av Samuel L Jackson är kanske inte helt perfekt men jag tycker att det fungerar.

Fruns kommentar:
Den här har jag sett tidigare, men att se den nu i sitt sammanhang blir något helt annat. Jag är ärligt talat lite mättad och avtrubbad nu och blir inte lika överraskad längre. Jag blev mer överraskad när jag såg den första gången, men nu är allting så självklart. Kul med passningarna till "Top Gun", inte bara namnet på katten: Goose. Jag gillar Angela Bennett och tycker om de "gröna", speciellt Talos som är jävligt rolig. Inte minst hans rädsla för Flerken. 90-talsmusiken gillar jag också. Den fick mig att längta tillbaka till 90-talets musikutbud. Det är en helt okej och underhållande film. Inte den sämsta och inte den bästa, utan någonstans i mitten. Men jag förstår att den är viktig för fortsättningen.

Slutknorr:
Då är alla spelpjäser på plats inför "Endgame". Känns bra. Kul att återse "Captain Marvel" trots att det bara var "förra året" den kom. Det ska bli intressant att se mer av henne i framtiden, och då syftar jag förstås inte på nästa film utan nästa solofilm alltså. 21 sedda, två kvar...



anders jakobson

höstprojekt 2020: mcu x 23 (20)
Postad: 2020-10-31 19:26:50



Kort resumé: Årets sommarhöstprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 20 av 23...

ANT-MAN AND THE WASP (2018)
Regi: Peyton Reed

Kommentar:
"Ant-Man" var ju en frisk fläkt i MCU när den förde in både humor och heistgenren. Den här gången är det inte så mycket heist kvar, men givetvis den speciella humorn. I "Ant-Man and the Wasp" behövs det inte så mycket uppbyggnad utan vi går direkt in i storyn där tråden plockas upp från sist. Ant-Man lyckades ju återvända från kvantvärlden vilket föder ett hopp hos Hank Pym och Hope Van Dyne om att lokalisera och hämta hem frun/mamman Janet som försvann där för 30 år sedan. De börjar bygga en tunnel till kvantvärlden som andra krafter vill ha tag på och Ant-Man får rycka in, men tillsammans har han kanske den snäppet vassare Wasp - det vill säga Hope som en av de där få kvinnliga hjältarna i MCU. Resultatet blir action i olika storlekar...

Kontinuiteten:
Likt många andra uppföljare inom MCU plockar "Ant-Man and the Wasp" upp tråden efter den första filmen men väver in Ant-Mans andra framträdande i "Captain America: Civil War" som skapade vissa konsekvenser för karaktärens vardag. Men det berättar också varför Ant-Man är frånvarande i "Avengers: Infinity War". Exakt när filmen utspelar sig avslöjas först i bonusscenen.

Daterad eller inte?
Ant-Man-filmerna sticker ju ut i MCU tack vare sina unika actionscener där karaktärernas förmåga att krympa och växa används för att besegra bovarna. Jag kan inte förstå hur man koreograferar dessa scener. Det som är bra med "Ant-Man and the Wasp" är att hjältarna står mot en motståndare som inte har samma krafter, vilket var fallet med första filmen. Skurken Ghost är minst lika unik och svårbesegrad. Fina effekter. Dessutom är kvantvärlden läcker, inte minst i 3D.

Fruns kommentar:
Jag tycker mer eller mindre om alla filmer i serien, så även denna. Som jag säkert sa om förra "Ant-Man" så gillar jag ju Paul Rudd och har alltid gjort. Att Evangeline Lillys karaktär skulle bli en superhjälte kändes både naturligt och förväntat. Det är fortfarande lika kul när de krymper saker och Ant-Mans kompis Luis är en underhållande bikaraktär. Men filmen slutar ju sjukt obehagligt i extrascenen!

Slutknorr:
Som vissa andra titlar i denna omtittning uppskattar jag "Ant-Man and the Wasp" bättre nu än när det först begav sig. De irritationsmoment jag hade har slätat ut sig och jag njuter mer av storyn och drivet i filmen. Den utspelar ju sig under några få dagar och det bidrar på något vis till tempot. Men jag kan samtidigt inte komma förbi att jag är sugen på att komma vidare till ”Avengers: Endgame”. Ett stopp till bara.
20 sedda, tre kvar...



anders jakobson

höstprojekt 2020: mcu x 23 (19)
Postad: 2020-10-24 11:49:12



Kort resumé: Årets sommarhöstprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 19 av 23...

AVENGERS: INFINITY WAR (2018)
Regi: Anthony Russo och Joe Russo

Kommentar:
Som jag har längtat efter att komma till finalen på den här filmsviten. "Avengers: Infinity War" är ju visserligen bara första delen av finalen, men vilken film det är! Det är garanterat en topp-3 inom sviten för mig. 2,5 timmar ren Avengers-glädje där vi direkt kastas in i elden utan utdragna uppbyggnader och så vidare. Det är en actionpackad film som vinner på att det enorma karaktärsstallet är utspritt i flera olika grupperingar i fajten mot Thanos och hans strävan att få tag på alla evighetsstenar och därmed bli så kraftfull att han kan genomföra sin plan: Att skapa balans i universum genom att utrota 50 procent av alla levande personer. Thanos har smugits in i franchisen stötvis men när han nu har huvudrollen är det som den absolut tuffaste motståndare Avengers stått mot. Det är otroligt bra och när filmen landar i ett deprimerande mörkt slut känner jag på nytt den oro jag kände i i biosalongen 2018. Hur ska det gå?

Kontinuiteten:
Det här ju den mest ihopsamlande franchisefilmen hittills. En direkt uppföljare till "Captain America: Civil War", "Thor: Ragnarök", "Guardians of the Galaxy Vol. 2" och "Black Panther" och som dessutom plockar upp passningar och referenser från så mycket mer. I och med att hjältarna grupperas lite kors och tvärs blir det en hel del roliga kombinationer som gör gott. Helt perfekt enligt mig.

Daterad eller inte?
Jag sa till min fru medan vi tittade på filmen att Thanos är en så otroligt bra CGI-karaktär att jag har svårt att förstå att det inte är levande person. Det gör att det är extremt lätt att ta in karaktären och hade Thanos bara varit lite sämre gjord hade det fått ganska tunga konsekvenser.

Fruns kommentar:
Du har ju tjatat om att något stort väntat och filmen är maffig på sitt sätt. Det är kanske lite för många fajter för min smak. De avlöser varandra och jag hinner knappt andas. Jag gillar att nästan alla är samlade i den här filmen även om jag inte trodde att de skulle vara så utspridda och jag uppskattar att man aldrig vet vilka som kan dö, att även hjältarna kan försvinna. Jag fick en annan känsla för Thanos, en djupare förståelse för honom. Vem han är och varför han är som han är. Det är ju en bra film och den slutar jättespännande och det ska som vanligt bli kul att se fortsättningen.

Slutknorr:
I mitt huvud hade jag spelat upp en scen om att efter 18 filmer så skulle "Infinity War" landa starkare hos min fru. De stora reaktionerna uteblev, men så kan det vara. Mig berör den fortfarande och som jag redan sagt är detta absolut en av de bästa i serien. Det känns lite segt att inte kliva på "Avengers: Endgame" på en gång, men de två filmer som ligger mellan är förstås viktiga pusselbitar. 19 sedda, fyra kvar...



anders jakobson

<< Mars 2022 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      
Sök i bloggen:
SENASTE 10 RECENSIONERNA AV ANDERS JAKOBSON:
RECENSERAT DENNA DAG (29/5):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN APRIL
12 SENASTE
UNDERHÅLLNINGSUTGÅVORNA