Ny ton ger en utstickande superhjältefilm
FILMENJag har i flertalet texter nu knorrat över DC Comics misslyckande med att hålla samman sitt filmuniversum under ett och samma tak. De var ju något på spåren för snart tio år sedan när de började lägga ihop sina pusselbitar för att få ett filmuniversum som kunde matcha Marvels. Men sen var det som de gav upp och det kom filmer med karaktärer vi redan sett i nya versioner. Plötsligt är vi i ett läge där vi har flera parallella spår och det är väl bara att acceptera att så är fallet och inte lägga någon mer energi på att gnälla om något som ändå inte kommer att hålla ihop.
Lustigt nog är det just karaktären Batman som direkt eller indirekt drabbats av denna inkonsekvens, och lika lustigt nog så har det lett till flera positiva poänger. Jag var helt tillfreds med att Ben Affleck klev in i rollen som en något äldre och väldigt erfaren Batman. Det pratades tidigt om en solofilm där Affleck skulle dubbelarbeta som både huvudperson och regissör. Men det blev inte så och han klev åt sidan. Parallellt hade vi stiftat lätt bekantskap med Jared Letos version av Joker som skilde sig monumentalt från tidigare inkarnationer och därmed kändes som en spännande figur att få ta del av mer. Men nej, i stället satsade DC på en helt fristående "Joker" med Joaquin Phoenix i rollen. Som dessutom visade sig vara helt lyckad.
Inget av detta har någonting att göra med "The Batman" som är DC:s nya spår och som planeras att bli en trilogi. Nu handlar det om en yngre upplaga av Batman/Bruce Wayne spelad av Robert Pattinson och filmens stora skurk är en annan av de psykopater Batman ställts mot genom tiderna: The Riddler (Paul Dano). Men vi kan återkomma till honom om ett slag och i stället stanna till i den ton och stil som "The Batman" bjuder på. Likt Christopher Nolans-trilogi är det en mer "jordnära" version. Här finns inga övernaturliga krafter, utomjordingar eller monster, utan läderlappens fiender är gangsters och galningar som likt Batman själv använder sig av pengar och intellekt för att begå sina gärningar. Jag gillar det. Batman var alltid så unik som superhjälte då han var en vanlig människa (om än med pengar och grejer så det hette duga) och då är det mest logiskt att han ställs mot lika vanliga människor (om än komplett galna på eller annat vis).
Det är också detektiven Batman vi har att göra med här. Den briljanta utredaren som hittar ledtrådar och detaljer på varje brottsplats, i det här fallet i väldigt nära relation med James Gordon (Jeffrey Wright) som verkligen tagit fasta på att Batman är en nyttig hämnare. Filmen etablerar tidigt att det är "År 2" för Batman, och de som läst lite serier vet att hela "Year One"-sagan var grunden för Batman och Gordons relation. Detektivgrejen och partnerskapet går in i filmens övriga ton vilken är mer likt David Finchers "Seven" än de två "Wonder Woman"-filmerna. Och det har förstås sin förklaring då filmens version av The Riddler är en seriemördande galning som lämnar efter sig direkta ledtrådar till Batman, gåtor som måste knäckas. Karaktären har tidigare presenterats lite komiskt fjantig i 60-tals-Batman och Jim Carreys variant i "Batman Forever" och fick sedan lite upprättelse i "Gotham"-serien, men det Dano gör här är något extraordinärt. Danos lite småmesiga utseende ger extra mycket obehag till denna otroligt mörka och genuint hemska karaktär.
Extraordinär på ett annat vis är Colin Farrells version av The Penguin. Här har rejäla block av budgeten lagts på att förvandla Farrell till oigenkännlig och det fungerar otroligt bra. Man kan knappt tro sina ögon och karaktärsmässigt är detta nog bara ett litet smakprov. Likt The Riddler har även The Penguin fått upprättelse i modern tid via "Gotham", men vi minns alla Danny DeVitos insats i "Batman Returns" som gick åt det groteska hållet men som definitivt gjorde avtryck.
Jag ska förstås inte glömma bort att nämna Zoë Kravitz som spelar Selina Kyle, denna komplexa karaktär som utmanar Batman genom att balansera på gränsen mellan att vara en kollega eller en motståndare. I det här fallet är det kanske mer av det första, men Kyles roll i bakgrundshistorien som ligger under The Riddlers offer är mer personlig och intrikat än vad man först kan tro.
"The Batman" är en lång film, närmare tre timmar, och stundtals lite långsam, men den har en historia som håller ihop och som blir spännande. Action varvas med rysligheter och över allt ligger det melankoliska mörkret som verkar förtära vår huvudperson. På något sätt inbillar jag mig att det är ganska tacksamt att spela Batman. Man får mycket hjälp av en bra dräkt och den ganska strama attityd han har, men det kräver förstås en bra skådespelare för att förmedla något genom dräkten och attityden och det gör Robert Pattinson.
"The Batman" är helt klart en film som sticker ut i superhjältemyllan och jag hoppas bara att DC spelar sina kort rätt och inte ger upp. Jag säger inte att filmen ska bli starten på ett nytt filmuniversum, men det finns mycket spännande inom den specifika Batmanvärlden som de kan få till riktigt bra om de bara anstränger sig. Jag hoppas på det.
Lustigt nog är det just karaktären Batman som direkt eller indirekt drabbats av denna inkonsekvens, och lika lustigt nog så har det lett till flera positiva poänger. Jag var helt tillfreds med att Ben Affleck klev in i rollen som en något äldre och väldigt erfaren Batman. Det pratades tidigt om en solofilm där Affleck skulle dubbelarbeta som både huvudperson och regissör. Men det blev inte så och han klev åt sidan. Parallellt hade vi stiftat lätt bekantskap med Jared Letos version av Joker som skilde sig monumentalt från tidigare inkarnationer och därmed kändes som en spännande figur att få ta del av mer. Men nej, i stället satsade DC på en helt fristående "Joker" med Joaquin Phoenix i rollen. Som dessutom visade sig vara helt lyckad.
Inget av detta har någonting att göra med "The Batman" som är DC:s nya spår och som planeras att bli en trilogi. Nu handlar det om en yngre upplaga av Batman/Bruce Wayne spelad av Robert Pattinson och filmens stora skurk är en annan av de psykopater Batman ställts mot genom tiderna: The Riddler (Paul Dano). Men vi kan återkomma till honom om ett slag och i stället stanna till i den ton och stil som "The Batman" bjuder på. Likt Christopher Nolans-trilogi är det en mer "jordnära" version. Här finns inga övernaturliga krafter, utomjordingar eller monster, utan läderlappens fiender är gangsters och galningar som likt Batman själv använder sig av pengar och intellekt för att begå sina gärningar. Jag gillar det. Batman var alltid så unik som superhjälte då han var en vanlig människa (om än med pengar och grejer så det hette duga) och då är det mest logiskt att han ställs mot lika vanliga människor (om än komplett galna på eller annat vis).
Det är också detektiven Batman vi har att göra med här. Den briljanta utredaren som hittar ledtrådar och detaljer på varje brottsplats, i det här fallet i väldigt nära relation med James Gordon (Jeffrey Wright) som verkligen tagit fasta på att Batman är en nyttig hämnare. Filmen etablerar tidigt att det är "År 2" för Batman, och de som läst lite serier vet att hela "Year One"-sagan var grunden för Batman och Gordons relation. Detektivgrejen och partnerskapet går in i filmens övriga ton vilken är mer likt David Finchers "Seven" än de två "Wonder Woman"-filmerna. Och det har förstås sin förklaring då filmens version av The Riddler är en seriemördande galning som lämnar efter sig direkta ledtrådar till Batman, gåtor som måste knäckas. Karaktären har tidigare presenterats lite komiskt fjantig i 60-tals-Batman och Jim Carreys variant i "Batman Forever" och fick sedan lite upprättelse i "Gotham"-serien, men det Dano gör här är något extraordinärt. Danos lite småmesiga utseende ger extra mycket obehag till denna otroligt mörka och genuint hemska karaktär.
Extraordinär på ett annat vis är Colin Farrells version av The Penguin. Här har rejäla block av budgeten lagts på att förvandla Farrell till oigenkännlig och det fungerar otroligt bra. Man kan knappt tro sina ögon och karaktärsmässigt är detta nog bara ett litet smakprov. Likt The Riddler har även The Penguin fått upprättelse i modern tid via "Gotham", men vi minns alla Danny DeVitos insats i "Batman Returns" som gick åt det groteska hållet men som definitivt gjorde avtryck.
Jag ska förstås inte glömma bort att nämna Zoë Kravitz som spelar Selina Kyle, denna komplexa karaktär som utmanar Batman genom att balansera på gränsen mellan att vara en kollega eller en motståndare. I det här fallet är det kanske mer av det första, men Kyles roll i bakgrundshistorien som ligger under The Riddlers offer är mer personlig och intrikat än vad man först kan tro.
"The Batman" är en lång film, närmare tre timmar, och stundtals lite långsam, men den har en historia som håller ihop och som blir spännande. Action varvas med rysligheter och över allt ligger det melankoliska mörkret som verkar förtära vår huvudperson. På något sätt inbillar jag mig att det är ganska tacksamt att spela Batman. Man får mycket hjälp av en bra dräkt och den ganska strama attityd han har, men det kräver förstås en bra skådespelare för att förmedla något genom dräkten och attityden och det gör Robert Pattinson.
"The Batman" är helt klart en film som sticker ut i superhjältemyllan och jag hoppas bara att DC spelar sina kort rätt och inte ger upp. Jag säger inte att filmen ska bli starten på ett nytt filmuniversum, men det finns mycket spännande inom den specifika Batmanvärlden som de kan få till riktigt bra om de bara anstränger sig. Jag hoppas på det.
EXTRAMATERIALET
"The Batman" saftar på med "över två timmar extramaterial" som fått en egen skiva. Och, ja, tidsmässigt stämmer det absolut. Däremot är jag lite fundersam över vilken ordning man ska titta på allt. Det är ett antal kortare featuretter innan man plötsligt kommer till en nästan timslång making of "Vengeance in the Making" som jag personligen skulle ha velat börja med i stället för sju kortare inslag som känns som fördjupningar av den.
Min rekommendation är alltså att börja med den och sedan titta på resten. Titeln på dokumentären är dubbeltydlig då "Vengeance" verkar ha varit filmens hemliga arbetstitel. Det är det som står på alla klappor och liknande för att möjligen vilseleda spioner. Hur som helst är detta en bra titta bakom kulisserna som skildrar hela produktionen. Den var planerad till att hålla på i fem månader men fick pausas när pandemin bröt ut och till slut blev det 1,5 år av produktionstid kalendermässigt. Man ser väldigt tydligt ett före och efter pandemin då prick alla har masker på sig under den senare delen och regissören Matt Reeves är mer eller mindre inpackad i diverse skyddsutrustning. "Skådespelarna såg aldrig mitt ansikte" säger han.
En bra dokumentär och de kring liggande totalt tio kompletterande featuretterna är mer fokuserade på karaktärer, scener, effekter, design, kostymer etc. Allt man kan tänkas vilja se. Något som jag snappar upp är att man använt sig av en sorts modern variant av bakprojektionstekniken med LED-skärmar som kan manipuleras och styras precis som man vill. Slutresultatet blir betydligt mer äkta än greenscreenlösningar, kanske för att skådespelarna faktiskt ser vilka miljöer de är i. Mycket intressant.
Det finns även två bortklippta scener. Den ena kan ni läsa om i Tre saker här nedan. Man kan välja att se dessa med Matt Reeves kommentarer.
Min rekommendation är alltså att börja med den och sedan titta på resten. Titeln på dokumentären är dubbeltydlig då "Vengeance" verkar ha varit filmens hemliga arbetstitel. Det är det som står på alla klappor och liknande för att möjligen vilseleda spioner. Hur som helst är detta en bra titta bakom kulisserna som skildrar hela produktionen. Den var planerad till att hålla på i fem månader men fick pausas när pandemin bröt ut och till slut blev det 1,5 år av produktionstid kalendermässigt. Man ser väldigt tydligt ett före och efter pandemin då prick alla har masker på sig under den senare delen och regissören Matt Reeves är mer eller mindre inpackad i diverse skyddsutrustning. "Skådespelarna såg aldrig mitt ansikte" säger han.
En bra dokumentär och de kring liggande totalt tio kompletterande featuretterna är mer fokuserade på karaktärer, scener, effekter, design, kostymer etc. Allt man kan tänkas vilja se. Något som jag snappar upp är att man använt sig av en sorts modern variant av bakprojektionstekniken med LED-skärmar som kan manipuleras och styras precis som man vill. Slutresultatet blir betydligt mer äkta än greenscreenlösningar, kanske för att skådespelarna faktiskt ser vilka miljöer de är i. Mycket intressant.
Det finns även två bortklippta scener. Den ena kan ni läsa om i Tre saker här nedan. Man kan välja att se dessa med Matt Reeves kommentarer.
TRE SAKER
1. Nirvanas gamla olycksbådande "Something in the way" dammas av till filmen och blir ett otroligt bra inslag. Filmens version av Bruce Wayne sägs vara inspirerad av salige Kurt Cobain.
2. I en scen spelar Barry Keoghan en Arkham Asylum-brukare som samtalar med The Riddler. Även om vi inte ser karaktären tydligt är det väldigt uppenbart vilken oerhört känd Batman-karaktär han spelar. En av utgåvans två borttagna scener är en där Batman samtalar med denna karaktär. Det är en högst sevärd scen, men som verkligen hade tagit bort effekten av den scen som är kvar i filmen. Mer Barry Keoghan i nästa film, förmodar jag.
3. I väntan på fler filmer är det tänkt att en spin-off-serie ska göras på tv, HBO Max utgår jag ifrån, där The Penguin är i fokus. Denna är planerad till 2023.
2. I en scen spelar Barry Keoghan en Arkham Asylum-brukare som samtalar med The Riddler. Även om vi inte ser karaktären tydligt är det väldigt uppenbart vilken oerhört känd Batman-karaktär han spelar. En av utgåvans två borttagna scener är en där Batman samtalar med denna karaktär. Det är en högst sevärd scen, men som verkligen hade tagit bort effekten av den scen som är kvar i filmen. Mer Barry Keoghan i nästa film, förmodar jag.
3. I väntan på fler filmer är det tänkt att en spin-off-serie ska göras på tv, HBO Max utgår jag ifrån, där The Penguin är i fokus. Denna är planerad till 2023.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
