Spektakulär men lite klumpig debut
FILMENDet är väl ändå lite lustigt att de filmer som gått bäst i den tilltrasslade franchise vi för enkelhetens skull kan kalla för Justice League-filmerna är de som filmat älskade karaktärer för första gången. Nämligen "Wonder Woman" och "Aquaman". "Aquaman" har faktiskt gått mer än bra - det är den första i franchisen som spelat in över en miljard dollar på bio, och det är förstås inte illa alls. Något oväntat dock, men samtidigt kul. Den här franchisen behöver lite oväntade vändningar för att fortfarande kännas intressant.
Personligen är jag efter två tittar inte direkt golvad av filmen och förvånas lite över dess framgång, men det är onekligen kul för filmserien och Jason Momoa briljerar som den kaxiga hjälten som inte är överdrivet intresserad av det arv som är hans att förvalta, nämligen det som undervattenvärlden Atlantis kung. I inledningen av filmen, dryga 30 år tidigare, flyter Atlantisdrottningen Atlanna (Nicole Kidman) upp ur havet och hittas av fyrvaktaren Thomas Curry (Temuera Morrison). Kulturkrocken leder till en kärleksrelation som leder till sonen Arthur. Men Atlanna är på flykt och det kommer en punkt då hon måste återvända till havet för att skydda Arthur från Atlantis onda makter.
Han blir utbildad i sina övernaturliga, havsrelaterade superkrafter av Atlannas bundsförvant Vulko (Willem Dafoe) och som vuxen man nyttjar han dem för att bekämpa bland annat pirater. En av dessa (Yahya Abdul-Mateen II) ska under filmens gång utvecklas till att bli Blank Manta, en av Aquamans värsta fiender i serien, och detta sker med hjälp av en annan av Aquamans fiender - Ocean Master.
Den senare är Arthurs halvbror Orm (Patrick Wilson) som smider planer nere i Atlantis för att ena de olika kungarikena och göra en gemensam attack mot ytan. Bland annat går han in i en allians med Kung Nereus av Xebel (Dolph Lundgren) vars dotter Mera (Amber Heard) blir den som agerar och informerar Arthur om vad som pågår i hans egentliga hemvärld. Det är dags för Arthur att kliva in i rollen som Atlantis sanna härskare och göra det genom att finna den mytomspunna treudden kung Atlan hade en gång i tiden. En uppgift som förstås inte blir helt problemfri, speciellt med svåra fiender som Black Manta och Ocean Master i hasorna.
Jag kan inte minnas att jag läste några specifika Aquaman-äventyr i min barndomsserietidningar, utan mest kände till honom som en del av Justice League. Därför är Atlantis-världen och kulturen helt ny för mig. Det är lika delar högtravande hovdrama och högteknologisk fantasi. Jag hade inte räknat med att filmen skulle kännas så sci-fi-betonad. Scenerna i Atlantis med farkoster och okänd teknologi skulle lika gärna kunna vara hämtade ur en rymdfilm och jag känner inte riktigt att jag kommer in i de här partierna. Då är känslan och filmen bättre när den skildrar Arthur och Meras "skattjakt" på både land och i vatten. Här får jag några "Indiana Jones"-vibbar som känns riktigt härliga.
Däremot går det verkligen inte att klaga på designen av Atlantis med tillhörande karaktärer och varelser. Det är både kreativt och originellt och extremt genomarbetat in i minsta detalj. Dessutom är det tydligt att modern filmteknik utnyttjats till det yttersta för att skapa världar vi definitivt inte sett tidigare.
I "Aquamans" upplösning tenderar filmen att bli lite så där klumpig och "extra allt" som de moderna DC-filmerna är och jag blir som tidigare sagt inte golvad. Dock så är jag lite småförtjust i karaktären efter Momoas insatser i både "Justice League" och denna film och i och med att det garanterat blir mer med honom framöver ska det ändå bli intressant att se hur det hela kan förfinas och förhoppningsvis berättas lite lättare.
Personligen är jag efter två tittar inte direkt golvad av filmen och förvånas lite över dess framgång, men det är onekligen kul för filmserien och Jason Momoa briljerar som den kaxiga hjälten som inte är överdrivet intresserad av det arv som är hans att förvalta, nämligen det som undervattenvärlden Atlantis kung. I inledningen av filmen, dryga 30 år tidigare, flyter Atlantisdrottningen Atlanna (Nicole Kidman) upp ur havet och hittas av fyrvaktaren Thomas Curry (Temuera Morrison). Kulturkrocken leder till en kärleksrelation som leder till sonen Arthur. Men Atlanna är på flykt och det kommer en punkt då hon måste återvända till havet för att skydda Arthur från Atlantis onda makter.
Han blir utbildad i sina övernaturliga, havsrelaterade superkrafter av Atlannas bundsförvant Vulko (Willem Dafoe) och som vuxen man nyttjar han dem för att bekämpa bland annat pirater. En av dessa (Yahya Abdul-Mateen II) ska under filmens gång utvecklas till att bli Blank Manta, en av Aquamans värsta fiender i serien, och detta sker med hjälp av en annan av Aquamans fiender - Ocean Master.
Den senare är Arthurs halvbror Orm (Patrick Wilson) som smider planer nere i Atlantis för att ena de olika kungarikena och göra en gemensam attack mot ytan. Bland annat går han in i en allians med Kung Nereus av Xebel (Dolph Lundgren) vars dotter Mera (Amber Heard) blir den som agerar och informerar Arthur om vad som pågår i hans egentliga hemvärld. Det är dags för Arthur att kliva in i rollen som Atlantis sanna härskare och göra det genom att finna den mytomspunna treudden kung Atlan hade en gång i tiden. En uppgift som förstås inte blir helt problemfri, speciellt med svåra fiender som Black Manta och Ocean Master i hasorna.
Jag kan inte minnas att jag läste några specifika Aquaman-äventyr i min barndomsserietidningar, utan mest kände till honom som en del av Justice League. Därför är Atlantis-världen och kulturen helt ny för mig. Det är lika delar högtravande hovdrama och högteknologisk fantasi. Jag hade inte räknat med att filmen skulle kännas så sci-fi-betonad. Scenerna i Atlantis med farkoster och okänd teknologi skulle lika gärna kunna vara hämtade ur en rymdfilm och jag känner inte riktigt att jag kommer in i de här partierna. Då är känslan och filmen bättre när den skildrar Arthur och Meras "skattjakt" på både land och i vatten. Här får jag några "Indiana Jones"-vibbar som känns riktigt härliga.
Däremot går det verkligen inte att klaga på designen av Atlantis med tillhörande karaktärer och varelser. Det är både kreativt och originellt och extremt genomarbetat in i minsta detalj. Dessutom är det tydligt att modern filmteknik utnyttjats till det yttersta för att skapa världar vi definitivt inte sett tidigare.
I "Aquamans" upplösning tenderar filmen att bli lite så där klumpig och "extra allt" som de moderna DC-filmerna är och jag blir som tidigare sagt inte golvad. Dock så är jag lite småförtjust i karaktären efter Momoas insatser i både "Justice League" och denna film och i och med att det garanterat blir mer med honom framöver ska det ändå bli intressant att se hur det hela kan förfinas och förhoppningsvis berättas lite lättare.
EXTRAMATERIALET
Skivan är tämligen fullproppad med extramaterial som generellt sett ger ett bra komplement till filmen, men som tenderar att bli lite för mycket också. När man klickat sig fram genom featuretterna i över en timme börjar det bli lite småsegt.
Att Jason Momoa är rätt person för rollen och att han njuter av den genomstrålar allt extramaterial. Vi får veta att han fick rollen fem år innan filmen och var tvungen att ljuga sig genom intervjuer bra länge, men när det väl blev officiellt såg han till att visa att han är den definitiva Aquaman, till exempel på Comic-Con och liknande mässor. Oavsett vad som händer med Aquaman i framtiden känns det som Momoa redan uppnått samma typ av status som Christopher Reeve och Adam West fått med Superman och Batman.
En stor nöt för filmteamet att knäcka var att göra en film som utspelar sig under vatten men inte spela in under vatten. Det krävdes speciella stuntriggar för det samt en hel del digital manipulering av bland annat hår. Här är det lite kul att extramaterialsintervjuerna är gjorde både innan och efter inspelningarna för Patrick Wilson säger innan att han är peppad på att göra stunts, och när han får sitt eget citat uppläst för sig efter inspelningar garvar han bara högt.
Regissören James Wan hade ett stort uppdrag på sina axlar att utveckla, designa och bygga Atlantis. En rad featuretter handlar om detta med visst fokus på teknik, vapen, miljöer och varelser. Väldigt intressant och kreativt spännande.
Några featuretter fokuserar på skurkarna där Black Manta får stor plats med en genomgång av karaktärens olika inkarnationer genom åren, vapen och styrkor med mera. Några andra fokuserar på de kvinnliga hjältarna spelade av Nicole Kidman och Amber Heard. Den senares samspel med Momoa belyses också, där Momoa beskriver karaktärernas relation som en Han Solo/Leia-variant. Väldigt träffande.
Utöver tre tittar på ett par specifika scener och en smygtitt på "Shazam!" hittar vi även en sorts historisk genomgång av Atlantis och de olika sju kungarikena berättad av Dolph Lundgren. Detta är faktiskt ett riktigt bra komplement för att få ett bättre grepp om helheten. Snyggt gjort, och allt som allt är det bra extramaterial.
Att Jason Momoa är rätt person för rollen och att han njuter av den genomstrålar allt extramaterial. Vi får veta att han fick rollen fem år innan filmen och var tvungen att ljuga sig genom intervjuer bra länge, men när det väl blev officiellt såg han till att visa att han är den definitiva Aquaman, till exempel på Comic-Con och liknande mässor. Oavsett vad som händer med Aquaman i framtiden känns det som Momoa redan uppnått samma typ av status som Christopher Reeve och Adam West fått med Superman och Batman.
En stor nöt för filmteamet att knäcka var att göra en film som utspelar sig under vatten men inte spela in under vatten. Det krävdes speciella stuntriggar för det samt en hel del digital manipulering av bland annat hår. Här är det lite kul att extramaterialsintervjuerna är gjorde både innan och efter inspelningarna för Patrick Wilson säger innan att han är peppad på att göra stunts, och när han får sitt eget citat uppläst för sig efter inspelningar garvar han bara högt.
Regissören James Wan hade ett stort uppdrag på sina axlar att utveckla, designa och bygga Atlantis. En rad featuretter handlar om detta med visst fokus på teknik, vapen, miljöer och varelser. Väldigt intressant och kreativt spännande.
Några featuretter fokuserar på skurkarna där Black Manta får stor plats med en genomgång av karaktärens olika inkarnationer genom åren, vapen och styrkor med mera. Några andra fokuserar på de kvinnliga hjältarna spelade av Nicole Kidman och Amber Heard. Den senares samspel med Momoa belyses också, där Momoa beskriver karaktärernas relation som en Han Solo/Leia-variant. Väldigt träffande.
Utöver tre tittar på ett par specifika scener och en smygtitt på "Shazam!" hittar vi även en sorts historisk genomgång av Atlantis och de olika sju kungarikena berättad av Dolph Lundgren. Detta är faktiskt ett riktigt bra komplement för att få ett bättre grepp om helheten. Snyggt gjort, och allt som allt är det bra extramaterial.
TRE SAKER
1. I serietidningsvärlden var Orm en halvbror från pappans sida, det vill säga en helt och hållet mänsklig person som därmed hade det ur svensk synvinkel skrattretande fullständiga namnet Orm Curry. Det låter som den sämsta maträtten man kan beställa in på en indisk restaurang.
2. En uppföljare är planerad till 2022 och en lite mer skräckorienterad spin-off under namnet "The Trench" är också under utveckling. Det är namnet på det otäckaste kungariket i Atlantis.
3. Filmen har en kort scen i mitten av eftertexterna som säkert utvecklas vidare i uppföljaren.
2. En uppföljare är planerad till 2022 och en lite mer skräckorienterad spin-off under namnet "The Trench" är också under utveckling. Det är namnet på det otäckaste kungariket i Atlantis.
3. Filmen har en kort scen i mitten av eftertexterna som säkert utvecklas vidare i uppföljaren.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
