Danskar i affären? Nej, hajar i Paris!
FILMENDen svenska titeln osar mer "Sharknado" än vad själva filmen är. Detta är i grund och botten inte en komisk hajskräckis utan en seriös film som visserligen har en del överdrivna och därmed småkomiska scener eftersom det handlar om blodtörstiga hajar som slukar sina offer på spektakulära vis.
Som alla andra hajfilmer så finns ju referenserna till hajfilmernas hajfilm där. Det verkar oundvikligt men också lite skrattretande när bildvinklar, fiffiga trick och rena plottinslag kopieras från den snart 50-åriga Spielbergpärlan. Oundvikligt som sagt.
Filmen börjar tre år innan sin nutid. Ett franskt team, lett av marinbiologen Sophia (Bérénice Bejo) är kring Det stora stillahavssopområdet för att lokalisera makohajen Lilith. Väl där märker de att Lilith vuxit sig ovanligt stort och agerar dessutom aggressivt - tyvärr så illa att i princip hela Sophias team faller offer för hajen. I nutid är Sophia fortfarande berörd av händelserna och blir i Paris uppsökt av miljöaktivisten Mika (Léa Léviant) som berättar att Liliths spårningssignal fortfarande är aktiv och att hajen nu befinner sig i Paris. Hon har simmat ända från Stilla havet och via floden Seine in i Frankrikes huvudstad. Sophia kan knappt tro det, men när ett lik hittas med skador som bara kan vara orsakade av en haj är hon säker: Lilith gömmer sig i Paris vattenfyllda katakomber.
Sophia rekryteras som expert av polisen Adil (Nassim Lyes) och tillsammans informerar de borgmästaren då det bara är dagar kvar till en stor triatlontävling som ska hållas i Seine. Den måste givetvis avstyras, men det tycker inte borgmästaren och trots att en otroligt tragisk händelse sker - där det visar sig att Lilith har anpassat sig till sötvatten och dessutom lyckats utveckla partenogenes, förökning genom obefruktade ägg, och dessutom i en svindlande hastighet - vägrar hon att styra av tävlingen. Det blir en kamp mot tiden för Sophia och Adil där ingen går säker för de aggressiva hajarna som riskerar att sprida sig i snabb takt över hela världen.
Borgmästarens inställning känner man ju igen från "Hajen" där Amitys motsvarighet vägrade att stänga stränderna när turistsäsongen stundade. Där har "Hajar i Paris" verkligen sneglat på sin föregångare. I övrigt är filmen inte mer lik "Hajen" än någon annan film med fenor och vassa tänder. Jag har sett bättre effekter och mer spännande scener i andra varianter på temat, men filmen har ändå några intressanta inslag som gör att den sticker ut. Det är ju inte alla hajfilmer som har kraniumfyllda katakomber som miljö och det är definitivt inte alla hajfilmer som grundar sig i någon sorts allegori för miljöförstöring. Alltid något.
Som alla andra hajfilmer så finns ju referenserna till hajfilmernas hajfilm där. Det verkar oundvikligt men också lite skrattretande när bildvinklar, fiffiga trick och rena plottinslag kopieras från den snart 50-åriga Spielbergpärlan. Oundvikligt som sagt.
Filmen börjar tre år innan sin nutid. Ett franskt team, lett av marinbiologen Sophia (Bérénice Bejo) är kring Det stora stillahavssopområdet för att lokalisera makohajen Lilith. Väl där märker de att Lilith vuxit sig ovanligt stort och agerar dessutom aggressivt - tyvärr så illa att i princip hela Sophias team faller offer för hajen. I nutid är Sophia fortfarande berörd av händelserna och blir i Paris uppsökt av miljöaktivisten Mika (Léa Léviant) som berättar att Liliths spårningssignal fortfarande är aktiv och att hajen nu befinner sig i Paris. Hon har simmat ända från Stilla havet och via floden Seine in i Frankrikes huvudstad. Sophia kan knappt tro det, men när ett lik hittas med skador som bara kan vara orsakade av en haj är hon säker: Lilith gömmer sig i Paris vattenfyllda katakomber.
Sophia rekryteras som expert av polisen Adil (Nassim Lyes) och tillsammans informerar de borgmästaren då det bara är dagar kvar till en stor triatlontävling som ska hållas i Seine. Den måste givetvis avstyras, men det tycker inte borgmästaren och trots att en otroligt tragisk händelse sker - där det visar sig att Lilith har anpassat sig till sötvatten och dessutom lyckats utveckla partenogenes, förökning genom obefruktade ägg, och dessutom i en svindlande hastighet - vägrar hon att styra av tävlingen. Det blir en kamp mot tiden för Sophia och Adil där ingen går säker för de aggressiva hajarna som riskerar att sprida sig i snabb takt över hela världen.
Borgmästarens inställning känner man ju igen från "Hajen" där Amitys motsvarighet vägrade att stänga stränderna när turistsäsongen stundade. Där har "Hajar i Paris" verkligen sneglat på sin föregångare. I övrigt är filmen inte mer lik "Hajen" än någon annan film med fenor och vassa tänder. Jag har sett bättre effekter och mer spännande scener i andra varianter på temat, men filmen har ändå några intressanta inslag som gör att den sticker ut. Det är ju inte alla hajfilmer som har kraniumfyllda katakomber som miljö och det är definitivt inte alla hajfilmer som grundar sig i någon sorts allegori för miljöförstöring. Alltid något.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Originaltiteln är "Sous la Seine" det vill säga "Under (floden) Seine". Den engelska titeln är "Under Paris". Inget av dem är lika lattjo som "Hajar i Paris".
2. Filmen är skriven och regisserad av Xavier Gens som 17 år tidigare debuterade med "Frontiers" som även den - enligt vår recensent - sneglade väldigt mycket på andra filmer och kopierade hela scener.
3. Viss spoilervarning så håll i er... Stort plus för ett deprimerande slut, om än med lite inslag som är svåra att ta helt på allvar.
2. Filmen är skriven och regisserad av Xavier Gens som 17 år tidigare debuterade med "Frontiers" som även den - enligt vår recensent - sneglade väldigt mycket på andra filmer och kopierade hela scener.
3. Viss spoilervarning så håll i er... Stort plus för ett deprimerande slut, om än med lite inslag som är svåra att ta helt på allvar.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
