Kul kärleksförklaring till något mindre skoj
FILMENHanden på hjärtat: Hur kul är "Saturday Night Live" egentligen? Jag vet inte hur många gånger jag försökt bli genuint underhållen av programmet för att bara landa i att det faktiskt inte är så himla kul. Då spelar det ingen roll om programmet jag ser är från 70-talet eller från förra veckan.
Det är ju lite märkligt för det går inte att undvika att väldigt många av de komiker som ingått i rollbesättningen under de femtio år som programmet rullat är roliga personer som jag garvat mycket åt i andra sammanhang, men just "SNL"-formatet är svårt för mig att ta in. Jag har dock full respekt för det och förstår att det roat många under åren. Förslagsvis amerikaner.
Som Jason Reitman. Han föddes två år och åtta dagar efter att det första programmet hade premiär den 11 oktober 1975. Det lär ju ha gått åtminstone tio år av hans liv innan han började titta på det (som ju till råga på allt visades på en obekväm sändningstid), men hans nya film handlar just om den där dagen då programmet hade premiär. Eller rättare sagt de sista timmarna innan programmet kablades ut.
"Saturday Night" är välgjord nostalgi. Troligen en aning tillskruvad för en bättre historia men så som det presenteras här var det osäkert ända till sista minuten om producenten Lorne Michaels (Gabriel LaBelle) skapelse skulle visas. Ett band med en reprissändning av "The Tonight Show" låg redo att tryckas igång om det skulle skita sig i sista sekunden. Filmen skildrar hur Michaels ska få ihop alla bitar – ett körschema som är över en timme för långt, en fixstjärna – John Belushi (Matt Wood) – som inte skrivit under sitt kontrakt, luttrade tv-veteraner som inte vill jobba för en snorunge, NBC-chefer som inte tror på konceptet och gott om egon som vill synas mest.
Till de sistnämnda skulle man kunna sätta Chevy Chase och Dan Aykroyd, otroligt pricksäkert skildrade av Cory Michael Smith och Dylan O'Brien. Faktum är att gestaltningen av SNL-veteranerna - till vilka jag även räknar Ella Hunt som Gilda Radner och Kim Matula som Jane Curtin - är otroligt bra. Jag tycker att samtliga fångat både gester, tal och utseende på pricken. Känslan av stressen och hetsen bakom kulisserna känns också genuin och hela filmen är väldigt underhållande. Den får mig att tänka på Aaron Sorkins fantastiska men kortlivade tv-serie "Studio 60 on the Sunset Strip" som skildrade ett "SNL"-aktigt tv-program och jobbet bakom det.
Det sämsta med "Saturday Night" är inslagen av de sketcher som programmet innehöll. Det är ju inte kul så att det blev en succé är inte lätt att förstå. Men den här kärleksförklaringen gillar jag. Genuin och välgjord.
Det är ju lite märkligt för det går inte att undvika att väldigt många av de komiker som ingått i rollbesättningen under de femtio år som programmet rullat är roliga personer som jag garvat mycket åt i andra sammanhang, men just "SNL"-formatet är svårt för mig att ta in. Jag har dock full respekt för det och förstår att det roat många under åren. Förslagsvis amerikaner.
Som Jason Reitman. Han föddes två år och åtta dagar efter att det första programmet hade premiär den 11 oktober 1975. Det lär ju ha gått åtminstone tio år av hans liv innan han började titta på det (som ju till råga på allt visades på en obekväm sändningstid), men hans nya film handlar just om den där dagen då programmet hade premiär. Eller rättare sagt de sista timmarna innan programmet kablades ut.
"Saturday Night" är välgjord nostalgi. Troligen en aning tillskruvad för en bättre historia men så som det presenteras här var det osäkert ända till sista minuten om producenten Lorne Michaels (Gabriel LaBelle) skapelse skulle visas. Ett band med en reprissändning av "The Tonight Show" låg redo att tryckas igång om det skulle skita sig i sista sekunden. Filmen skildrar hur Michaels ska få ihop alla bitar – ett körschema som är över en timme för långt, en fixstjärna – John Belushi (Matt Wood) – som inte skrivit under sitt kontrakt, luttrade tv-veteraner som inte vill jobba för en snorunge, NBC-chefer som inte tror på konceptet och gott om egon som vill synas mest.
Till de sistnämnda skulle man kunna sätta Chevy Chase och Dan Aykroyd, otroligt pricksäkert skildrade av Cory Michael Smith och Dylan O'Brien. Faktum är att gestaltningen av SNL-veteranerna - till vilka jag även räknar Ella Hunt som Gilda Radner och Kim Matula som Jane Curtin - är otroligt bra. Jag tycker att samtliga fångat både gester, tal och utseende på pricken. Känslan av stressen och hetsen bakom kulisserna känns också genuin och hela filmen är väldigt underhållande. Den får mig att tänka på Aaron Sorkins fantastiska men kortlivade tv-serie "Studio 60 on the Sunset Strip" som skildrade ett "SNL"-aktigt tv-program och jobbet bakom det.
Det sämsta med "Saturday Night" är inslagen av de sketcher som programmet innehöll. Det är ju inte kul så att det blev en succé är inte lätt att förstå. Men den här kärleksförklaringen gillar jag. Genuin och välgjord.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet till skivan berättar om filmens tillkomst men jag saknar kopplingar till de verkliga personerna. Eller det jag saknar är bilder på de verkliga så att man kan jämföra gestaltningarna med förlagorna. Det är väl sannolikt rättighetskrångel som förhindrat detta, men det är det jag saknar mest.
Vi får även se lite om hur Jon Baptiste skrev och spelade in musik till filmen. Baptiste gestaltar Billy Preston som var en av de musikaliska gästerna i det första programmet men han har även gjort filmmusiken som spelades in mellan tagningarna på något vis. Kul.
Det finns ett kommentarspår till filmen som jag inte haft tid och möjlighet att ta del av men jag inbillar mig att det kan vara ganska intressant.
Vi får även se lite om hur Jon Baptiste skrev och spelade in musik till filmen. Baptiste gestaltar Billy Preston som var en av de musikaliska gästerna i det första programmet men han har även gjort filmmusiken som spelades in mellan tagningarna på något vis. Kul.
Det finns ett kommentarspår till filmen som jag inte haft tid och möjlighet att ta del av men jag inbillar mig att det kan vara ganska intressant.
TRE SAKER
1. Från början och fram till och med 1977 hette programmet "NBC's Saturday Night" för sedan döpas om till "Saturday Night Live" efter att NBC köpte rättigheterna till namnet från konkurrerande ABC som hade ett program med samma namn. Under de tidiga åren introducerades alltid programmet efter den första sketchen med "Live from New York: It's 'Saturday Night'!"
2. Nicholas Braun dubbeljobbar i filmen där han gestaltar två verkliga personer, både Andy Kaufmann och Mupparnas skapare Jim Henson som båda var med i det första programmet.
3. Den enda av de verkliga personerna från 1975 som fick läsa manuset var Dan Aykroyd.
2. Nicholas Braun dubbeljobbar i filmen där han gestaltar två verkliga personer, både Andy Kaufmann och Mupparnas skapare Jim Henson som båda var med i det första programmet.
3. Den enda av de verkliga personerna från 1975 som fick läsa manuset var Dan Aykroyd.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
