En duktig underleverans
FILMENMan kan ju inte säga annat än att denna svenska dramakomedi har en titel som får en att haja till. Samtidigt är det en tydlig programförklaring av filmens poäng. Filmens jag, Hanna (Katia Winter), är en högpresterande kvinna som är en stjärna på sitt jobb. Hon tjänar mer pengar än sin man Morten (Jesper Zuschlag) men det är det inget konstigt med tycker hon. Han tycker annorlunda, mest för att Hanna jobbar så mycket och de har pratat en tid om att hon ska säga upp sig men det har liksom aldrig blivit av. De har redan en femåring men Hanna vill ha ett till barn. Entusiasmen från Mortens håll är minimal.
Men så säger Hanna upp sig och då gör Morten plötsligt slut med henne och eftersom lägenheten står på honom är det Hanna som hamnar på gatan med en väska och några påsar. Arbetslös och hemlös strövar hon omkring och stöter ihop med den unga kvinnan Liv (Vera Carlbom) som uppmuntrar henne att sätta "fittan först" så kommer allt att bli bättre. Bland annat genom om börja onanera. Och det är precis vad Hanna börjar göra för att hantera sitt nya liv.
Något sådant. Även om filmen har några roliga scener så blir det aldrig riktigt kul eller för den delen speciellt dramatiskt. Det är en del märkliga luckor i historien. Till exempel: Hur hade Hanna tänkt sig att allt skulle fungera efter att hon sagt upp sig? Och varför ringde hon inte sitt jobb direkt när Morten gjorde slut och bad att få jobbet åter?
Jag hade lite större förhoppningar på "Året jag slutade prestera och började onanera". Det är inte bortkastad tid att se filmen men den underlevererar duktigt. Det finns bättre svenska dramakomedier att lägga tiden på i stället.
Men så säger Hanna upp sig och då gör Morten plötsligt slut med henne och eftersom lägenheten står på honom är det Hanna som hamnar på gatan med en väska och några påsar. Arbetslös och hemlös strövar hon omkring och stöter ihop med den unga kvinnan Liv (Vera Carlbom) som uppmuntrar henne att sätta "fittan först" så kommer allt att bli bättre. Bland annat genom om börja onanera. Och det är precis vad Hanna börjar göra för att hantera sitt nya liv.
Något sådant. Även om filmen har några roliga scener så blir det aldrig riktigt kul eller för den delen speciellt dramatiskt. Det är en del märkliga luckor i historien. Till exempel: Hur hade Hanna tänkt sig att allt skulle fungera efter att hon sagt upp sig? Och varför ringde hon inte sitt jobb direkt när Morten gjorde slut och bad att få jobbet åter?
Jag hade lite större förhoppningar på "Året jag slutade prestera och började onanera". Det är inte bortkastad tid att se filmen men den underlevererar duktigt. Det finns bättre svenska dramakomedier att lägga tiden på i stället.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Om den svenska titeln får en att haja till så lär internationella tittare rycka till då filmen heter det betydligt mindre eleganta "The Year I Started Masturbating" på engelska. Väldigt mer direkt och inte lika fiffigt som den svenska titeln.
2. En av de roligaste scenerna är när en mobil kopplar upp sig på ett allmänt högtalarsystem och det som spelas kanske inte är helt lämpligt för alla öron.
3. Den stora behållningen med filmen är unga Vera Carlbom som spelar roligt, bra och naturligt i vad som är hennes första krediterade roll.
2. En av de roligaste scenerna är när en mobil kopplar upp sig på ett allmänt högtalarsystem och det som spelas kanske inte är helt lämpligt för alla öron.
3. Den stora behållningen med filmen är unga Vera Carlbom som spelar roligt, bra och naturligt i vad som är hennes första krediterade roll.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
