Hämnden som fortsätter och fortsätter
FILMENJapan har ju inte direkt ett rykte för sina actionfilmer. Nämn en japansk actionrulle från 2000-talet som inte är en trashig B-rulle. Jag väntar här. Den nya Netflixrullen "Demon City" ser åtminstone ut som en riktig film. Låt oss ta en titt. Sakata är yrkesmördare och utför sitt sista uppdrag där han dödar en grupp gangsters. En annan grupp som vill ta över staden "tackar" för hjälpen, genom att mörda Sakata och hans familj. Inte helt oväntat överlever Sakata och efter 15 år som förlamad på ett sjukhus så återvänder han för att hämnas. Actionscener följer tills Sakata har hämnats klart.
Du kan vara hyfsat säker på två saker när du ser en asiatisk actionfilm. Japp, jag klumpar ihop dem allihop. Det första är att slagsmålen är många och långa, och hjälten kan ta enorma mängder stryk medan han hanterar dussintals skurkar. Det andra är att de inte vet när det är dags att runda av, och filmerna pågår alldeles för länge. "Demon City" bockar av båda rutorna, och det med råge. Till en början så är det ju kul att se storyn utvecklas, och en fightscen på ett sjukhus sticker ut som annorlunda. Man ser tydliga influenser av Hong Kongs new wave-rullar från 90-talet, och förutom en del knepig redigering så är allt tydligt fångat utan irriterande shakycam eller liknande irritationer.
Så långt är allt okej, men så rullar det bara på och det tar aldrig slut. Sekvens efter sekvens där Sakata slåss, hugger, sparkar och skjuter folk och CGI-blodet sprutar oavbrutet. Han blir huggen, skjuten, slagen med tillhyggen och faller från höga höjder, men han behöver bara ta en liten paus så kan han attackera igen som om inget har hänt. Det hela motiveras med att han hämnas så väldigt att han blivit en legendarisk demon. När vi närmar oss filmens sista halvtimme så väntar jag bara på att det ska ta slut, men det bara fortsätter och fortsätter. Sluttexterna sätter dock stopp för det hela efter 102 minuter, men då har glädjen från filmens början försvunnit sedan länge.
Du kan vara hyfsat säker på två saker när du ser en asiatisk actionfilm. Japp, jag klumpar ihop dem allihop. Det första är att slagsmålen är många och långa, och hjälten kan ta enorma mängder stryk medan han hanterar dussintals skurkar. Det andra är att de inte vet när det är dags att runda av, och filmerna pågår alldeles för länge. "Demon City" bockar av båda rutorna, och det med råge. Till en början så är det ju kul att se storyn utvecklas, och en fightscen på ett sjukhus sticker ut som annorlunda. Man ser tydliga influenser av Hong Kongs new wave-rullar från 90-talet, och förutom en del knepig redigering så är allt tydligt fångat utan irriterande shakycam eller liknande irritationer.
Så långt är allt okej, men så rullar det bara på och det tar aldrig slut. Sekvens efter sekvens där Sakata slåss, hugger, sparkar och skjuter folk och CGI-blodet sprutar oavbrutet. Han blir huggen, skjuten, slagen med tillhyggen och faller från höga höjder, men han behöver bara ta en liten paus så kan han attackera igen som om inget har hänt. Det hela motiveras med att han hämnas så väldigt att han blivit en legendarisk demon. När vi närmar oss filmens sista halvtimme så väntar jag bara på att det ska ta slut, men det bara fortsätter och fortsätter. Sluttexterna sätter dock stopp för det hela efter 102 minuter, men då har glädjen från filmens början försvunnit sedan länge.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är baserad på mangan "Oni Gorishi" av Kawabe Masamichi från 2020.
2. Filmen är inte relaterad till 80-talsmangan/animen "Demon City Shinjuku".
3. Filmmusiken är komponerad av Tomoyasu Hotei, som varit en framgångsrik artist i Japan sedan slutet av 70-talet.
2. Filmen är inte relaterad till 80-talsmangan/animen "Demon City Shinjuku".
3. Filmmusiken är komponerad av Tomoyasu Hotei, som varit en framgångsrik artist i Japan sedan slutet av 70-talet.
HENRIK ANDERSSON (2025-03-05)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
