Isolerad deckargåta när påven ska utsees
FILMENAtt det vilar en mystik över katolicismen och i synnerhet alla rutiner och hierarkiska indelningar under påven är känt sedan länge. Jag kommer aldrig att glömma när jag för 20 år sedan läste Dan Browns "Änglar och demoner" i vilken påven dog och en ny skulle utses och det sammanföll med att exakt samma sak hände i den verkliga världen när Sankt Johannes Paulus II hade avlidit. Det var då jag förstod konceptet med konklaven, traditionen när kardinaler isolerar sig i Sixtinska kapellet och röstar fram en ny påve och meddelar resultatet med en färgad rök.
Den här processen har gestaltats på film tidigare, inte minst i just "Änglar och demoner" men "Konklaven" är kanske lite annorlunda då den kretsar kring konspirationer och rävspel.
Påven dör och kardinal Lawrence (Ralph Fiennes) får i uppdrag att leda konklaven genom processen. Han har själv inga ambitioner att bli påve men stöttar kardinal Bellini (Stanley Tucci) som har en human syn där han vill bort från katolicismens gamla värderingar kring exempelvis homosexuella och kvinnor. Hans motpart i det hela är kardinal Tedesco (Sergio Castellitto) som vill att kyrkan ska bli hårdare och tuffare och mer som det var förr. Men positionen om påven står inte enbart mellan dessa två diametrala motsatser. Den inte speciellt omtyckte kardinal Tremblay (John Lithgow) som var den sista som träffade påven i livet och som enligt rykten "fick sparken" har sina anhängare och kardinal Adeyemi (Lucian Msamati) har goda chanser att bli den första afrikanska påven. Dessutom dyker kardinal Benitez (Carlos Diehz) upp från ingenstans, en kardinal påven utsett in pectore - i hemlighet utan att någon annan vetat det - som kommer direkt från krigets Kabul och får röster.
Ett hundratal kardinaler ska lägga sina röster och det behövs två tredjedelars majoritet innan den vita röken kan meddela världen att en ny påve är utsedd. Mellan röstningarna agerar Lawrence rena privatdetektiven då han stöter på konstigheter som har direkt påverkan på valet och kandidaterna och processen att utse en ny påve blir lång och smått påfrestande för de isolerade kardinalerna, samtidigt som världen utanför är i oro.
Det är en ganska långsam film som kräver sin koncentration. Vissa partier är dialoglösa och utdragna och jag fick se den i omgångar för att vara tillräckligt skärpt. Men det är en välgjord historia med idel högklassiga skådespelare. Exempelvis ser vi Isabella Rossellini som syster Agnes som ser allt och vet mer än hon officiellt får säga.
Det som är väldigt speciellt med filmen är att den verkligen går in i isoleringen som är en del av processen. Fönster täcks för, dörrar stängs, kardinaler inackorderas i små rum och (nästan) all kontakt med omvärldens stryps. Vanligtvis när processen med att utse en ny påve skildras på film, eller i nyhetsreportage, får man se enorma publikmassor med katoliker som vakar på Petersplatsen i väntat på röken. De ser vi inte i denna film men vi hör dem uttrycka sin besvikelse eller glädje beroende på vilken färg röken har. Det är ett effektivt vis att skildra isoleringen.
I övrigt känns allt genuint. Miljöer, rutiner, ja hela baletten. Men det är ändå en lite småseg film och kanske lite för många vändningar och twister för att det ska kännas helt trovärdigt. Mitt helhetsintryck är dock positivt så filmen är klart sevärd.
Den här processen har gestaltats på film tidigare, inte minst i just "Änglar och demoner" men "Konklaven" är kanske lite annorlunda då den kretsar kring konspirationer och rävspel.
Påven dör och kardinal Lawrence (Ralph Fiennes) får i uppdrag att leda konklaven genom processen. Han har själv inga ambitioner att bli påve men stöttar kardinal Bellini (Stanley Tucci) som har en human syn där han vill bort från katolicismens gamla värderingar kring exempelvis homosexuella och kvinnor. Hans motpart i det hela är kardinal Tedesco (Sergio Castellitto) som vill att kyrkan ska bli hårdare och tuffare och mer som det var förr. Men positionen om påven står inte enbart mellan dessa två diametrala motsatser. Den inte speciellt omtyckte kardinal Tremblay (John Lithgow) som var den sista som träffade påven i livet och som enligt rykten "fick sparken" har sina anhängare och kardinal Adeyemi (Lucian Msamati) har goda chanser att bli den första afrikanska påven. Dessutom dyker kardinal Benitez (Carlos Diehz) upp från ingenstans, en kardinal påven utsett in pectore - i hemlighet utan att någon annan vetat det - som kommer direkt från krigets Kabul och får röster.
Ett hundratal kardinaler ska lägga sina röster och det behövs två tredjedelars majoritet innan den vita röken kan meddela världen att en ny påve är utsedd. Mellan röstningarna agerar Lawrence rena privatdetektiven då han stöter på konstigheter som har direkt påverkan på valet och kandidaterna och processen att utse en ny påve blir lång och smått påfrestande för de isolerade kardinalerna, samtidigt som världen utanför är i oro.
Det är en ganska långsam film som kräver sin koncentration. Vissa partier är dialoglösa och utdragna och jag fick se den i omgångar för att vara tillräckligt skärpt. Men det är en välgjord historia med idel högklassiga skådespelare. Exempelvis ser vi Isabella Rossellini som syster Agnes som ser allt och vet mer än hon officiellt får säga.
Det som är väldigt speciellt med filmen är att den verkligen går in i isoleringen som är en del av processen. Fönster täcks för, dörrar stängs, kardinaler inackorderas i små rum och (nästan) all kontakt med omvärldens stryps. Vanligtvis när processen med att utse en ny påve skildras på film, eller i nyhetsreportage, får man se enorma publikmassor med katoliker som vakar på Petersplatsen i väntat på röken. De ser vi inte i denna film men vi hör dem uttrycka sin besvikelse eller glädje beroende på vilken färg röken har. Det är ett effektivt vis att skildra isoleringen.
I övrigt känns allt genuint. Miljöer, rutiner, ja hela baletten. Men det är ändå en lite småseg film och kanske lite för många vändningar och twister för att det ska kännas helt trovärdigt. Mitt helhetsintryck är dock positivt så filmen är klart sevärd.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen baserad på Robert Harris roman med samma namn som kom i svensk översättning 2017.
2. Peter Straughan skrev filmmanuset och vann en Oscar för bästa manus efter skriven förlaga. Filmen var även nominerad i ytterligare sju klasser, bland annat uppmärksammades Ralph Fiennes och Isabella Rossellinis insatser.
3. Kostymdesignen Lisy Christl tyckte att färgen på nutida kardinalers kläder var för trist och använde en starkare röd färg som är mer i linje med hur kardinalerna såg ut på 1700-talet. Bra val!
2. Peter Straughan skrev filmmanuset och vann en Oscar för bästa manus efter skriven förlaga. Filmen var även nominerad i ytterligare sju klasser, bland annat uppmärksammades Ralph Fiennes och Isabella Rossellinis insatser.
3. Kostymdesignen Lisy Christl tyckte att färgen på nutida kardinalers kläder var för trist och använde en starkare röd färg som är mer i linje med hur kardinalerna såg ut på 1700-talet. Bra val!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
