Klyschigt, förutsägbart och långtråkigt
FILMENDenna förmodade början på en andra trilogi (av tilltänkta tre) rörande apornas planet, utspelar sig "många generationer" efter den senaste trilogin. Att man satt diverse larviga svenska titlar på dessa har man glädjande nog lagt i backspegeln, när vi nu presenteras med "Kingdom of...". Om du börjar din ap-resa här utan att ha sett de tidigare filmerna, så bjuder jag på en snabbgenomgång: ett experimentellt Parkinsons-vaccin hade bieffekten att det gjorde apor smarta och människor sjuka. Aporna leds av Caesar, en chimpans som hjälpt sin stam att navigera den nya världen. Försöken att leva i samförstånd med de överlevande människorna har haft varierande resultat, då både apor och män låtit sig styras av maktbegär och rädsla.
Som sagt är vi nu flera hundra år senare i berättelsen och vaccinet/viruset har lett till att överlevande människor blivit stumma och lågintelligenta. Vi träffar några chimpanser som växer upp i Örnklanen, men så kommer det ett gäng elaka apor som bränner ner deras by, och kidnappar invånarna. Chimpansen Noa som kommit undan ger sig iväg för att rädda sina vänner. Han möter orangutangen Raka som berättar om Caesar och hans lärdomar. De möter människoflickan Mae som till deras förvåning kan prata, men återigen kommer de elaka aporna och ställer till det.
Noa och Mae befinner sig nu hos apornas kung, gorillan Proximus Caesar. Han är en karikatyrisk maktgalen bit kartong som gör och säger exakt allt du gissar. Han vill åt ett förseglat valv, eftersom han är säker på att människorna gömt saker därinne som han kan använda för att bli typ ännu mer ledare. Mae har dock andra hemliga planer och tar hjälp av chimpanserna.
Trots att det pågår en hel del saker i filmen, så är det erbarmligt tråkigt. Klyschorna står som spön i backen, och allting är förutsägbart. Skurken Proximus är endimensionell, men än värre blir det när man tänker på Woody Harrelsons insats i "Apornas Planet: Striden" där vi fick en komplex antagonist med en seriös motivation utöver bara gammal trött makt. Ovanpå det så pågår det hela i nästan två och en halv timme. Ska man göra de planerade ytterligare fem filmerna, då behöver man verkligen vässa manusen ordentligt om jag ska bry mig.
Som sagt är vi nu flera hundra år senare i berättelsen och vaccinet/viruset har lett till att överlevande människor blivit stumma och lågintelligenta. Vi träffar några chimpanser som växer upp i Örnklanen, men så kommer det ett gäng elaka apor som bränner ner deras by, och kidnappar invånarna. Chimpansen Noa som kommit undan ger sig iväg för att rädda sina vänner. Han möter orangutangen Raka som berättar om Caesar och hans lärdomar. De möter människoflickan Mae som till deras förvåning kan prata, men återigen kommer de elaka aporna och ställer till det.
Noa och Mae befinner sig nu hos apornas kung, gorillan Proximus Caesar. Han är en karikatyrisk maktgalen bit kartong som gör och säger exakt allt du gissar. Han vill åt ett förseglat valv, eftersom han är säker på att människorna gömt saker därinne som han kan använda för att bli typ ännu mer ledare. Mae har dock andra hemliga planer och tar hjälp av chimpanserna.
Trots att det pågår en hel del saker i filmen, så är det erbarmligt tråkigt. Klyschorna står som spön i backen, och allting är förutsägbart. Skurken Proximus är endimensionell, men än värre blir det när man tänker på Woody Harrelsons insats i "Apornas Planet: Striden" där vi fick en komplex antagonist med en seriös motivation utöver bara gammal trött makt. Ovanpå det så pågår det hela i nästan två och en halv timme. Ska man göra de planerade ytterligare fem filmerna, då behöver man verkligen vässa manusen ordentligt om jag ska bry mig.
EXTRAMATERIALET
En dokumentär på 23 minuter är faktiskt uppfriskande befriad från ryggdunk och utfyllnad. Man talar om inspirationen till historien, men fokus ligger på produktionen, skådespelarna och tekniken. Mer än väntat är faktiskt filmat utomhus och på stora scener, och det är intressant att se hur man arbetat för att blanda specialeffekterna med verkligheten. En hypermodern produktion med den senaste tekniken, utan tvekan.
Över en halvtimme med bortklippta och förlängda scener ger en extra dimension, då mycket av det saknar specialeffekter helt och man får se skådespelarna agera direkt. Om innehållet i sig borde varit kvar i filmen eller inte varierar, i mitt tycke. Det mesta är bra att det fick stryka på foten - filmen var för lång som den var - men som alltid finns det dramatiska moment som skulle hjälpt historien. Inget av extramaterialet är svensktextat.
Över en halvtimme med bortklippta och förlängda scener ger en extra dimension, då mycket av det saknar specialeffekter helt och man får se skådespelarna agera direkt. Om innehållet i sig borde varit kvar i filmen eller inte varierar, i mitt tycke. Det mesta är bra att det fick stryka på foten - filmen var för lång som den var - men som alltid finns det dramatiska moment som skulle hjälpt historien. Inget av extramaterialet är svensktextat.
TRE SAKER
1. Filmen skulle från början haft premiär samtidigt som "Furiosa: A Mad Max Saga" men man tidigarelade datumet med två veckor för säkerhets skull.
2. Regissören Wes Ball har tidigare endast regisserat "Maze Runner"-trilogin, så han verkar sugen på just trilogier.
3. Ball har tidigare kopplats till ett flertal filmprojekt som aldrig blivit av. Härnäst verkar han dock hålla på med en filmversion av spelen om Zelda.
2. Regissören Wes Ball har tidigare endast regisserat "Maze Runner"-trilogin, så han verkar sugen på just trilogier.
3. Ball har tidigare kopplats till ett flertal filmprojekt som aldrig blivit av. Härnäst verkar han dock hålla på med en filmversion av spelen om Zelda.
HENRIK ANDERSSON (2024-09-30)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
