2007:s bästa dramaserie
FILMENDet enda tragiska med den här recensionen är att det står "kompletta serien" här till höger. Det blev bara en säsong av "Studio 60 on the Sunset Strip" då amerikanerna inte tittade i tillräckligt stor utsträckning. Vilket är helt obegripligt, eftersom "Studio 60 on the Sunset Strip" är bland det bästa nya i dramaseriegenren jag sett på väldigt länge.
Det är Aaron Sorkin, mannen bakom "Vita huset", som skapat serien och det borgar både för kvalitet och viss igenkänning. Lite hårddraget är "Studio 60 on the Sunset Strip" en variant av "Vita huset" i en helt annan miljö. Några skådespelare känns igen, det är samma font på avsnittstitlarna och andra texter, det är tunga dialogscener med massor av karaktärer, och Sorkins patenterade "walk and talk's" är givetvis med.
Serien handlar om ett "Saturday Night Live"-liknande tv-program som levererar aktuell direktsänd humor. När serien inleds har den legendariska producenten Wes tappat sugen på tv-bolaget NBS toppstyrning och lättar sitt hjärta i direktsändning. Det han säger är inga snälla saker men publiken tror att det är ett synnerligen välskrivet skämt. Tills bolaget bryter sändningen.
Wes får givetvis sparken direkt och och en ersättare måste snabbt kallas in. Nyblivna kanalpresidenten Jordan McDeere (Amanda Peet) vänder sig till Matt Albie (Matthew Perry) och Danny Tripp (Bradley Whitford) som tidigare jobbat för programmet. Efter visst motstånd accepterar de och nya "Studio 60" kan börja.
Därefter fortsätter serien att skildra vad som händer bakom kulisserna med allehanda intriger. Trots att vi i avsnitt efter avsnitt får vara med om ungefär samma sak varieras temat totalt från gång till gång så att det inte blir tjatigt. Snarare fascinerande och mycket underhållande. Sorkin har förmågan att få till en väldigt rapp och vass dialog med drypande sarkasmer vilket gör att man mest sitter och småmyser framför tv:n. Skön varm underhållning trots att serien ändå tar upp allvarliga saker.
Skådespeleriet är komplett bländande. Förutom de tre nämnda karaktärerna är det ytterligare fem som står i fokus: NBS:s iskalla VD Jack Rudolph (Steven Weber), bildproducenten Cal Shanley (Timothy Busfield) och "the Big Three", skådespelarna Simon Stiles (D.L. Hughley), Harriet Hayes (Sarah Paulson) och Tom Jeter (Nate Corddry). Alla dessa kan man se på boxens omslag. Men även de sekundära karaktärerna är välspelade och lätta att uppskatta. För att inte tala om alla gästskådespelare som gör felfria inhopp. Det är med andra ord en helt perfekt cast vi har att göra med.
Några av avsnitten sitter ihop, speciellt mot slutet där de sista fem sitter ihop med ett par olika storylines som går parallellt. Snyggt och skickligt och bedrövligt tragiskt att man inte får se mer av det här gänget.
"Studio 60 on the Sunset Strip" är en sådan där serie som jag skulle kunna tänka mig att se om på en gång, och sådant händer inte ofta. Missade ni serien på svensk tv så måste ni köpa denna box!
Det är Aaron Sorkin, mannen bakom "Vita huset", som skapat serien och det borgar både för kvalitet och viss igenkänning. Lite hårddraget är "Studio 60 on the Sunset Strip" en variant av "Vita huset" i en helt annan miljö. Några skådespelare känns igen, det är samma font på avsnittstitlarna och andra texter, det är tunga dialogscener med massor av karaktärer, och Sorkins patenterade "walk and talk's" är givetvis med.
Serien handlar om ett "Saturday Night Live"-liknande tv-program som levererar aktuell direktsänd humor. När serien inleds har den legendariska producenten Wes tappat sugen på tv-bolaget NBS toppstyrning och lättar sitt hjärta i direktsändning. Det han säger är inga snälla saker men publiken tror att det är ett synnerligen välskrivet skämt. Tills bolaget bryter sändningen.
Wes får givetvis sparken direkt och och en ersättare måste snabbt kallas in. Nyblivna kanalpresidenten Jordan McDeere (Amanda Peet) vänder sig till Matt Albie (Matthew Perry) och Danny Tripp (Bradley Whitford) som tidigare jobbat för programmet. Efter visst motstånd accepterar de och nya "Studio 60" kan börja.
Därefter fortsätter serien att skildra vad som händer bakom kulisserna med allehanda intriger. Trots att vi i avsnitt efter avsnitt får vara med om ungefär samma sak varieras temat totalt från gång till gång så att det inte blir tjatigt. Snarare fascinerande och mycket underhållande. Sorkin har förmågan att få till en väldigt rapp och vass dialog med drypande sarkasmer vilket gör att man mest sitter och småmyser framför tv:n. Skön varm underhållning trots att serien ändå tar upp allvarliga saker.
Skådespeleriet är komplett bländande. Förutom de tre nämnda karaktärerna är det ytterligare fem som står i fokus: NBS:s iskalla VD Jack Rudolph (Steven Weber), bildproducenten Cal Shanley (Timothy Busfield) och "the Big Three", skådespelarna Simon Stiles (D.L. Hughley), Harriet Hayes (Sarah Paulson) och Tom Jeter (Nate Corddry). Alla dessa kan man se på boxens omslag. Men även de sekundära karaktärerna är välspelade och lätta att uppskatta. För att inte tala om alla gästskådespelare som gör felfria inhopp. Det är med andra ord en helt perfekt cast vi har att göra med.
Några av avsnitten sitter ihop, speciellt mot slutet där de sista fem sitter ihop med ett par olika storylines som går parallellt. Snyggt och skickligt och bedrövligt tragiskt att man inte får se mer av det här gänget.
"Studio 60 on the Sunset Strip" är en sådan där serie som jag skulle kunna tänka mig att se om på en gång, och sådant händer inte ofta. Missade ni serien på svensk tv så måste ni köpa denna box!
EXTRAMATERIALET
Till pilotavsnittet kan man slå på ett kommentarspår med Aaron Sorkin och regissören Thomas Schlamme. Här pratar de lite om hur vissa av skådespelarna kom med i serien, hur de spelade in vissa scener och hur de jobbade för att skapa illusionen av att "Studio 60 on the Sunset Strip" var ett inarbetat programmet (nu talar jag alltså om programmet i serien) med avslappnade skådespelare etc.
Jag har faktiskt lite svårt att koncentrera mig på vad de säger då jag är helt förbluffad över hur bra pilotavsnittet faktiskt är så här retrospektivt!
På den sista skivan finns en liten bakomfilm som innehåller allt från rundvanding i Studio 60 till intervjuer med skådespelare, Aaron Sorkin med flera. En trevlig liten inblick i serien.
Jag har faktiskt lite svårt att koncentrera mig på vad de säger då jag är helt förbluffad över hur bra pilotavsnittet faktiskt är så här retrospektivt!
På den sista skivan finns en liten bakomfilm som innehåller allt från rundvanding i Studio 60 till intervjuer med skådespelare, Aaron Sorkin med flera. En trevlig liten inblick i serien.
TRE SAKER
1. Det finns en hel del referenser till "Vita huset", bland annat kan man i ett avsnitt skymta en "Bartlet for president"-affisch, detta trots att en "Vita huset"-skådespelare som Allison Janney spelar sig själv i ett avsnitt.
2. Timothy Busfield regisserade några av avsnitten medan Bradley Withford tog finalen själv.
3. Man får lära sig en del om tv i serien. Bland annat att det första skämtet innan vinjetten går igång kallas "cold open".
2. Timothy Busfield regisserade några av avsnitten medan Bradley Withford tog finalen själv.
3. Man får lära sig en del om tv i serien. Bland annat att det första skämtet innan vinjetten går igång kallas "cold open".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA