Slutet på ett filmuniversum
FILMEN"Aquaman and the Lost Kingdom" är inte bara uppföljare till den oväntade succén "Aquaman" från 2018, det är också den femtonde och sista filmen i DC:s havererade filmuniversum. Detta spretiga försök att samla DC:s karaktärsstall under ett tak har haft sina höjdpunkter men inte riktigt fått till den där gemensamma känslan som Marvel lyckades med. Aquaman-filmerna lever och frodas på egna ben även om karaktären (Jason Momoa) dykt upp i flera andra filmer. Nåja, man får glädja sig åt tanken att DC får en nystart med James Gunn som ansvarig berättarfarbror och hoppas på att beståndsdelarna sitter ihop bättre framöver.
När jag ögnar igenom min recension av den första filmen inser jag att mina känslor även går att applicera på denna film. De scifiaktiga scenerna under vatten - trots fantastisk design - roar minst, och det är mer intressant och spännande på land, och upplösningen på filmen klumpar ihop sig till en extra allt-final som är så vanligt förekommande inom genren. Men trots det har "Aquaman and the Lost Kingdom" ett underhållningsvärde.
Efter att ha blivit Atlantis kung har Aquaman/Arthur Curry även blivit pappa. Han och Mera (Amber Heard) har ynglat av sig och Arthur delar sin tid mellan tröttsamma kungliga uppdrag under vattnet och sömnfattigt småbarnsliv i pappa Thomas (Temuera Morrison) fyrhus. Atlantis styrande råd kritiserar Arthur för hans felriktade fokus, medan han har någon sorts långsiktig ambition om att ena land och hav i framtiden.
Parallellt har Aquamans nemesis Black Manta/David Kane (Yahya Abdul-Mateen II) utforskat världen och haven efter Atlantiska artefakter för att förbättra sin dräkt och på sikt hämnas på Aquaman. Till sin hjälp har han forskaren Dr. Shin (John Krasinski... förlåt, Randall Park ska det vara!) som är fascinerad av allt som har med Atlantis att göra. Det är de som av en slump hittar det förlorade kungariket i Antarktis is, och artefakten de hittar är en svart treudd som gör Kane besatt och förser honom med kunskap om hur han ska kunna hämnas Aquaman. Bland annat handlar det om att frigöra ett klimatvidrigt ämne som Atlantis förvarat i hemliga valv. Detta leder till ett allvarligt miljöproblem som hotar både land och hav, vilket påskyndar Arthurs ambition om att dela Atlantis vetenskap och kunskap med hela världen.
Men när han får veta vem som ligger bakom det hela ser han sig tvungen att ta hjälp av sin fängslade halvbror Orm (Patrick Wilson) vilket betyder att de måste samarbeta för att förhindra Kane att väcka det förlorade kungariket till liv.
Utan att vara utbildad filmvetare eller på något annat sätt akademiskt kunnig inom filmskapande, så kan jag ändå identifiera vissa trick framför allt när det gäller exposition. Visst är det lämpligt att Dr Shin får för sig att spela in en expeditionslogg så vi får veta vad som hänt under en lucka på ett halvår i berättelsen, eller att Orm rör den svarta treudden och därmed får all vetskap om det förlorade kungariket inklusive striden mellan bröderna Atlan och Kordax så att tittaren kan få en flashbackscen? Väldigt lämpligt!
Skämt åsido. "Aquaman and the Lost Kingdom" är okej, men har sina irriterande inslag. Ibland har superhjältefilmerna ett konstigt behov av att vara lite för komiska för sitt eget bästa och då blir det mest lite pajigt, kan jag tycka. Jag kan också känna att det är lite trist att det inte finns någon som helst koppling till det övriga DC-universumet, inte ens någon liten referens. Det bidrar till den där spretiga känslan, men å andra sidan är det kanske helt okej för Aquaman att vara lite vid sidan av allt.
Hur som helst är det tack och hej nu. Karaktären Aquaman kan ha en plats i James Gunns nya DC-universum, men för Jason Momoa är det sannolikt över. Jag har tidigare skrivit att han troligen skrivit in sig i historieböckerna som den definitiva versionen av karaktären och så kan det mycket väl vara. Framtida Aquamän har något att mätas efter och då är det kanske logiskt med en helt ny tolkning av figuren. De båda filmerna hör kanske inte till mina favoriter i DC:s knackiga universum men jag har inte direkt haft tråkigt när jag sett dem.
När jag ögnar igenom min recension av den första filmen inser jag att mina känslor även går att applicera på denna film. De scifiaktiga scenerna under vatten - trots fantastisk design - roar minst, och det är mer intressant och spännande på land, och upplösningen på filmen klumpar ihop sig till en extra allt-final som är så vanligt förekommande inom genren. Men trots det har "Aquaman and the Lost Kingdom" ett underhållningsvärde.
Efter att ha blivit Atlantis kung har Aquaman/Arthur Curry även blivit pappa. Han och Mera (Amber Heard) har ynglat av sig och Arthur delar sin tid mellan tröttsamma kungliga uppdrag under vattnet och sömnfattigt småbarnsliv i pappa Thomas (Temuera Morrison) fyrhus. Atlantis styrande råd kritiserar Arthur för hans felriktade fokus, medan han har någon sorts långsiktig ambition om att ena land och hav i framtiden.
Parallellt har Aquamans nemesis Black Manta/David Kane (Yahya Abdul-Mateen II) utforskat världen och haven efter Atlantiska artefakter för att förbättra sin dräkt och på sikt hämnas på Aquaman. Till sin hjälp har han forskaren Dr. Shin (John Krasinski... förlåt, Randall Park ska det vara!) som är fascinerad av allt som har med Atlantis att göra. Det är de som av en slump hittar det förlorade kungariket i Antarktis is, och artefakten de hittar är en svart treudd som gör Kane besatt och förser honom med kunskap om hur han ska kunna hämnas Aquaman. Bland annat handlar det om att frigöra ett klimatvidrigt ämne som Atlantis förvarat i hemliga valv. Detta leder till ett allvarligt miljöproblem som hotar både land och hav, vilket påskyndar Arthurs ambition om att dela Atlantis vetenskap och kunskap med hela världen.
Men när han får veta vem som ligger bakom det hela ser han sig tvungen att ta hjälp av sin fängslade halvbror Orm (Patrick Wilson) vilket betyder att de måste samarbeta för att förhindra Kane att väcka det förlorade kungariket till liv.
Utan att vara utbildad filmvetare eller på något annat sätt akademiskt kunnig inom filmskapande, så kan jag ändå identifiera vissa trick framför allt när det gäller exposition. Visst är det lämpligt att Dr Shin får för sig att spela in en expeditionslogg så vi får veta vad som hänt under en lucka på ett halvår i berättelsen, eller att Orm rör den svarta treudden och därmed får all vetskap om det förlorade kungariket inklusive striden mellan bröderna Atlan och Kordax så att tittaren kan få en flashbackscen? Väldigt lämpligt!
Skämt åsido. "Aquaman and the Lost Kingdom" är okej, men har sina irriterande inslag. Ibland har superhjältefilmerna ett konstigt behov av att vara lite för komiska för sitt eget bästa och då blir det mest lite pajigt, kan jag tycka. Jag kan också känna att det är lite trist att det inte finns någon som helst koppling till det övriga DC-universumet, inte ens någon liten referens. Det bidrar till den där spretiga känslan, men å andra sidan är det kanske helt okej för Aquaman att vara lite vid sidan av allt.
Hur som helst är det tack och hej nu. Karaktären Aquaman kan ha en plats i James Gunns nya DC-universum, men för Jason Momoa är det sannolikt över. Jag har tidigare skrivit att han troligen skrivit in sig i historieböckerna som den definitiva versionen av karaktären och så kan det mycket väl vara. Framtida Aquamän har något att mätas efter och då är det kanske logiskt med en helt ny tolkning av figuren. De båda filmerna hör kanske inte till mina favoriter i DC:s knackiga universum men jag har inte direkt haft tråkigt när jag sett dem.
EXTRAMATERIALET
Det är dryga timmen extramaterial på skivan i form av ett lass bakomfilmer och jag måste säga att jag får en större respekt för filmen efter att ha sett bakommaterialet. Speciellt det som i detalj går in på design av miljöer och karaktärer. Även om storyn kanske trampar vatten mellan varven så är det inget fel på designen och de fantasifulla figurer och platser som skapats, även om det lånas lite från höger och vänster… Det förlorade kungariket och dess innevånare påminner en hel del om Mordor och dess gestalter i "Sagan om ringen"-filmerna och det är läckert (om än lite gjort) och en sekvens på en sorts undervattensbar påminner väldigt mycket om Cantina-sekvensen från "Star Wars". Ska man sno, ska man sno bra...
Jag gillar också när filmer tvingas utveckla nya tekniska lösningar för att kunna matcha sin vision och här får vi se lite av en ny teknik som varit oumbärlig för undervattensscenerna. Allt sådant smått och gott bidrar till att filmen känns bättre än vad den egentligen är.
Jag gillar också när filmer tvingas utveckla nya tekniska lösningar för att kunna matcha sin vision och här får vi se lite av en ny teknik som varit oumbärlig för undervattensscenerna. Allt sådant smått och gott bidrar till att filmen känns bättre än vad den egentligen är.
TRE SAKER
1. Filmens regissör James Wan kommer ju från skräckvärlden och det flirtas rätt friskt med rysligheter på ett kittlande vis. Efter förra filmen pratades det om en renodlad skräckspinoff - "The Trench" - som skulle handla om ett av de otäckare undervattensrikena men det lär väl inte bli något av den. I och för sig skulle en sådan film klara sig utan DC-sammanhanget.
2. Det skulle tydligen ha varit en scen med en Batman-cameo i filmen men på grund av många omfilmningar och flytt i releaseschemat så blev det inte så. Det hade kanske varit något.
3. I stället finns det en Marvel-referens när Arthur kallar Orm för Loki…
2. Det skulle tydligen ha varit en scen med en Batman-cameo i filmen men på grund av många omfilmningar och flytt i releaseschemat så blev det inte så. Det hade kanske varit något.
3. I stället finns det en Marvel-referens när Arthur kallar Orm för Loki…
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
