Spralligt färgglatt, trots mörkret
FILMENTiden har inte varit helt snäll mot Tim Burtons "Batman". När filmen kom 1989 var den det häftigaste någonsin. Burton hade skapat den moderna, mörkare Batman - borta var den färgglada PANG!-BIFF!-SMACK-Batman från 60-talets klassiska tv-serie med Adam West.
Men när jag ser den idag - nästan 20 år senare - så framstår den bara som en uppdaterad version av 60-talsserien. Det är bara de där splasharna under slagsmålen som saknas. "Batman" är fortfarande väldigt mycket den lättare varianten av serietidningen även i denna "mörkare" tappning.
Och lustigt nog är Batman nästan inte alls huvudpersonen i filmen som bär hans namn. Det är helt och hållet Jokerns film. Jokern är en karaktär som tar en jävla stor plats, det är helt klart. Komplett vansinnig, helt utan samvetskval och med en förmåga att knåpa ihop skämtsamma men mordiska mackapärer för att undanröja alla hinder på vägen mot världsherravälde.
När filmen börjar har miljonären och playboyen Bruce Wayne (Michael Keaton) precis blivit Batman och börjat göra små ingripanden bland småbovarna i Gotham City. För allmänheten och polisen är han bara en myt eller ett hjärnspöke hos de missbrukande bovarna. Endast journalisten Alexander Knox (Robert Wuhl) tror på Batman till sina kollegors stora glädje. Nu har de något att mobba honom för. Stjärnfotografen Vicky Vale (Kim Basinger) anländer till staden och är inne på Knox spår och de börjar samarbeta.
Samtidigt har gangstern Jack Napier (Jack Nicholson) hamnat på sin boss dödslista och ska tas ur vägen med hjälp av en korrupt polis. Både polismästare Gordon (Pat Hingle) och Batman avbryter attacken som äger rum på en kemikalierik fabrik och det hela slutar med att Jack, efter ett slagsmål med Batman, ramlar ned - lätt sargad i ansiktet - i en stor tunna med kemikalier. Jack Napier dog alltså i alla fall. Eller?
Strax därpå dyker Jack upp igen och efter ett kirurgisk ingrepp har han fått ett bisarrt smil i sitt ansikte och avvikande hy, och lämnar sitt gamla liv för att bli Jokern fullt ut. Han tar hämnd på sin gamla boss, tar över alla hans pengar och startar sitt eget lilla brottemperium med ett gäng hejddukar. Planen är så klart att ta över Gotham City och ta hämnd på Batman.
Under tiden har Vicky Vale fått ihop det med Bruce Wayne och kommer sedermera att bli en viktig spelpjäs i kriget mellan Jokern och Batman, ett krig som inte tar slut förrän någon av dem dör.
För att göra historien lite mer personlig för Batman, och för att ge karaktären Bruce Wayne något att jobba med, har Burton och hans manusförfattare fått ihop det så att det var en ung Jack Napier som sköt ihjäl Bruces föräldrar när han var liten, en incident som födde tanken om en hemlig brottsbekämpare. Detta strider helt och hållet mot Batman-mytologin där Jokern bara var en av många fiender läderlappen slogs mot. Jag har lite problem med detta.
Jag har en del andra problem också och det är bland annat att Burton varit otroligt otydlig med att berätta NÄR denna historia utspelar sig. De flesta vanliga männen i filmen ser ut som de är plockade från 40-talet med hattar och trenchcoats, som inte alls går ihop med Batmans futuristiska skepnad och Bruce Waynes högteknologiska laboratorium. Detta är i och för sig ganska vanligt för Burton men det bidrar i allra högsta grad till att det känns som filmen blickar bakåt istället för framåt.
Jokern är, trots galant skådespel av Nicholson, lite för sprallig och färgglad för min smak. Det går i och för sig väl ihop med hur han skildrades i de gamla tidningarna, men han känns också nostalgisk, som just en uppdaterad version av Cesar Romeros karaktär från tv-serien.
Sedan finns det så klart lite andra brister iform av dåliga animeringar och småtaffliga ljudeffekter som verkligen daterar filmen till 1989. Jag blir faktiskt lite besviken av att se "Batman" med vuxna ögon. En cool film på sätt och vis, men tämligen barnslig i jämförelse med vad som gjorts inom serietidningsfilmsgenren på senare år.
Men när jag ser den idag - nästan 20 år senare - så framstår den bara som en uppdaterad version av 60-talsserien. Det är bara de där splasharna under slagsmålen som saknas. "Batman" är fortfarande väldigt mycket den lättare varianten av serietidningen även i denna "mörkare" tappning.
Och lustigt nog är Batman nästan inte alls huvudpersonen i filmen som bär hans namn. Det är helt och hållet Jokerns film. Jokern är en karaktär som tar en jävla stor plats, det är helt klart. Komplett vansinnig, helt utan samvetskval och med en förmåga att knåpa ihop skämtsamma men mordiska mackapärer för att undanröja alla hinder på vägen mot världsherravälde.
När filmen börjar har miljonären och playboyen Bruce Wayne (Michael Keaton) precis blivit Batman och börjat göra små ingripanden bland småbovarna i Gotham City. För allmänheten och polisen är han bara en myt eller ett hjärnspöke hos de missbrukande bovarna. Endast journalisten Alexander Knox (Robert Wuhl) tror på Batman till sina kollegors stora glädje. Nu har de något att mobba honom för. Stjärnfotografen Vicky Vale (Kim Basinger) anländer till staden och är inne på Knox spår och de börjar samarbeta.
Samtidigt har gangstern Jack Napier (Jack Nicholson) hamnat på sin boss dödslista och ska tas ur vägen med hjälp av en korrupt polis. Både polismästare Gordon (Pat Hingle) och Batman avbryter attacken som äger rum på en kemikalierik fabrik och det hela slutar med att Jack, efter ett slagsmål med Batman, ramlar ned - lätt sargad i ansiktet - i en stor tunna med kemikalier. Jack Napier dog alltså i alla fall. Eller?
Strax därpå dyker Jack upp igen och efter ett kirurgisk ingrepp har han fått ett bisarrt smil i sitt ansikte och avvikande hy, och lämnar sitt gamla liv för att bli Jokern fullt ut. Han tar hämnd på sin gamla boss, tar över alla hans pengar och startar sitt eget lilla brottemperium med ett gäng hejddukar. Planen är så klart att ta över Gotham City och ta hämnd på Batman.
Under tiden har Vicky Vale fått ihop det med Bruce Wayne och kommer sedermera att bli en viktig spelpjäs i kriget mellan Jokern och Batman, ett krig som inte tar slut förrän någon av dem dör.
För att göra historien lite mer personlig för Batman, och för att ge karaktären Bruce Wayne något att jobba med, har Burton och hans manusförfattare fått ihop det så att det var en ung Jack Napier som sköt ihjäl Bruces föräldrar när han var liten, en incident som födde tanken om en hemlig brottsbekämpare. Detta strider helt och hållet mot Batman-mytologin där Jokern bara var en av många fiender läderlappen slogs mot. Jag har lite problem med detta.
Jag har en del andra problem också och det är bland annat att Burton varit otroligt otydlig med att berätta NÄR denna historia utspelar sig. De flesta vanliga männen i filmen ser ut som de är plockade från 40-talet med hattar och trenchcoats, som inte alls går ihop med Batmans futuristiska skepnad och Bruce Waynes högteknologiska laboratorium. Detta är i och för sig ganska vanligt för Burton men det bidrar i allra högsta grad till att det känns som filmen blickar bakåt istället för framåt.
Jokern är, trots galant skådespel av Nicholson, lite för sprallig och färgglad för min smak. Det går i och för sig väl ihop med hur han skildrades i de gamla tidningarna, men han känns också nostalgisk, som just en uppdaterad version av Cesar Romeros karaktär från tv-serien.
Sedan finns det så klart lite andra brister iform av dåliga animeringar och småtaffliga ljudeffekter som verkligen daterar filmen till 1989. Jag blir faktiskt lite besviken av att se "Batman" med vuxna ögon. En cool film på sätt och vis, men tämligen barnslig i jämförelse med vad som gjorts inom serietidningsfilmsgenren på senare år.
EXTRAMATERIALET
Det finns ett kommentarspår av Tim Burton på första skivan tillsammans med några trailers. Jag har inte lyssnat på det.
Skiva två är fullmatad med extramaterial. Det hela börjar med en 40 minuter lång dokumentär om historien om Batman, som tar sin början i Bob Kanes tecknade serie 1939 och slutar 50 år senare med Tim Burtons film. I dokumentären figurerar en rad kända ansikten från "Batman"-historien, samt vissa relaterade människor. Författaren Harlan Ellison, Marvel-mannen Stan Lee (tituleras iskallt som "The man" när alla andra är författare, producenter eller dylikt), Mike Mignola ("Hellboy"), Kevin Smith, tecknarna Frank Miller och Brian Bolland med flera. Dokumentären tar snyggt och smidigt upp alla olika inkarnationer Batman haft som tecknad serie och smyger in de olika tv-serierna från 40-, 60- och 90-talet (den sistnämnda för mig obegripligt populära animerade serien). Klassiska historier som förde in nytt liv i serien tas upp, som Frank Millers "The Dark Knight", Dave McKeans "Arkham Asylum" och Alan Moores "The Killing Joke". Klassiska skurkar och medhjälpare passerar revy med mera. Allt som allt en bra och matig titt på historien om figuren Batman.
I ett kortare segment får vi vara med lite när Bob Kane var med på inspelningsplatsen i England, givetvis fortfarande med block och penna i handen. Det bästa med detta segment är att Kane verkade helt nöjd med hur Tim Burton tolkade Batman i sina filmer.
Näst ut är en tredelad dokumentär om filmen med en sammanlagd speltid på över en timma. Den första delen handlar om den otroligt långa resan filmen vandrade innan den slutligen kom upp på filmdukarna, en historia som egentligen tog sin början på 70-talet när producenten Michael E. Uslan började ha universitetskurser om tecknade serier. Efter att ha åstadkommit det satte han upp som mål att producerade en mörk Batman-film. Det egentliga arbetet startade redan 1979 (!) och passerade många skeden innan Tim Burton kom in i projektet och så att säga förlöste det.
Den andra delen handlar först och främst om Tim Burton och manusförfattarna Sam Hamm och Warren Skaarens arbete med manuset och storyn och den kritik de direkt fick när den komiska skådespelaren Michael Keaton fick huvudrollen. Vidare går man in på de olika skådespelarna i huvudrollerna, och samtliga är med i dokumentären och kommenterar sitt och andras arbete. Speciellt kul är det att se Jack Nicholson berätta om hur han tog sig an rollen som Jokern.
Den sista delen handlar följdaktligen om inspelningen och marknadsföringen fram till premiären i juni 1989. Heta diskussionsämnen som att Jokern dödade Bruce Waynes familj och att Alfred bara släpper in Vicky Vale i Bat-grottan dyker upp och manusförfattaren Stu Hamm svär sig oskyldig till detta. Jokern-grejen var helt och hållet Tim Burtons. Återigen är det Jack Nicholson som plockar stora poänger hos mig för sitt engagemang i filmen. Jag trodde faktiskt inte att han brydde sig så mycket som han uppenbarligen gjorde och gör.
Vidare får vi en titt på hjältarna och skurkarna i filmen, eller de goda och de onda ska man kanske säga. Krasst sett finns det ju bara en hjälte och en skurk i den här filmen.
Dags för ytterligare en lång dokumentär på ca 50 minuter som tar upp allt i filmen angående scenbyggen, rekvisita, Batmobilen, Batmans vapen, dräkten, Jokerns sminkning och musiken. Här läggs mycket fokus på scenografen Anton Furst som trots "Batman":s kommersiella framtoning vann en Oscar för sitt arbete. Mest intressant är delarna om Bat-dräkten och Jokern.
Vid ett tillfälle skulle Robin varit med i denna film och vi får se en animerad och dramatiserad storyboardsekvens hur det skulle gått till, och visst är Jokern även (enligt den här filmvärlden) ansvarig för Robins föräldrars död...
Avslutningsvis tre musikvideos med Prince som aldrig varit någon personlig favorit. De tre låtarna, varav två har "Batman"-relaterade videos, är 100% 80-talsmusik även om de gjordes i 80-talets slut.
Med kommentarspåret inkluderat - ca 5 timmar extramaterial. Nästan i mastigaste laget, men överlag hög och bra kvalitet.
Skiva två är fullmatad med extramaterial. Det hela börjar med en 40 minuter lång dokumentär om historien om Batman, som tar sin början i Bob Kanes tecknade serie 1939 och slutar 50 år senare med Tim Burtons film. I dokumentären figurerar en rad kända ansikten från "Batman"-historien, samt vissa relaterade människor. Författaren Harlan Ellison, Marvel-mannen Stan Lee (tituleras iskallt som "The man" när alla andra är författare, producenter eller dylikt), Mike Mignola ("Hellboy"), Kevin Smith, tecknarna Frank Miller och Brian Bolland med flera. Dokumentären tar snyggt och smidigt upp alla olika inkarnationer Batman haft som tecknad serie och smyger in de olika tv-serierna från 40-, 60- och 90-talet (den sistnämnda för mig obegripligt populära animerade serien). Klassiska historier som förde in nytt liv i serien tas upp, som Frank Millers "The Dark Knight", Dave McKeans "Arkham Asylum" och Alan Moores "The Killing Joke". Klassiska skurkar och medhjälpare passerar revy med mera. Allt som allt en bra och matig titt på historien om figuren Batman.
I ett kortare segment får vi vara med lite när Bob Kane var med på inspelningsplatsen i England, givetvis fortfarande med block och penna i handen. Det bästa med detta segment är att Kane verkade helt nöjd med hur Tim Burton tolkade Batman i sina filmer.
Näst ut är en tredelad dokumentär om filmen med en sammanlagd speltid på över en timma. Den första delen handlar om den otroligt långa resan filmen vandrade innan den slutligen kom upp på filmdukarna, en historia som egentligen tog sin början på 70-talet när producenten Michael E. Uslan började ha universitetskurser om tecknade serier. Efter att ha åstadkommit det satte han upp som mål att producerade en mörk Batman-film. Det egentliga arbetet startade redan 1979 (!) och passerade många skeden innan Tim Burton kom in i projektet och så att säga förlöste det.
Den andra delen handlar först och främst om Tim Burton och manusförfattarna Sam Hamm och Warren Skaarens arbete med manuset och storyn och den kritik de direkt fick när den komiska skådespelaren Michael Keaton fick huvudrollen. Vidare går man in på de olika skådespelarna i huvudrollerna, och samtliga är med i dokumentären och kommenterar sitt och andras arbete. Speciellt kul är det att se Jack Nicholson berätta om hur han tog sig an rollen som Jokern.
Den sista delen handlar följdaktligen om inspelningen och marknadsföringen fram till premiären i juni 1989. Heta diskussionsämnen som att Jokern dödade Bruce Waynes familj och att Alfred bara släpper in Vicky Vale i Bat-grottan dyker upp och manusförfattaren Stu Hamm svär sig oskyldig till detta. Jokern-grejen var helt och hållet Tim Burtons. Återigen är det Jack Nicholson som plockar stora poänger hos mig för sitt engagemang i filmen. Jag trodde faktiskt inte att han brydde sig så mycket som han uppenbarligen gjorde och gör.
Vidare får vi en titt på hjältarna och skurkarna i filmen, eller de goda och de onda ska man kanske säga. Krasst sett finns det ju bara en hjälte och en skurk i den här filmen.
Dags för ytterligare en lång dokumentär på ca 50 minuter som tar upp allt i filmen angående scenbyggen, rekvisita, Batmobilen, Batmans vapen, dräkten, Jokerns sminkning och musiken. Här läggs mycket fokus på scenografen Anton Furst som trots "Batman":s kommersiella framtoning vann en Oscar för sitt arbete. Mest intressant är delarna om Bat-dräkten och Jokern.
Vid ett tillfälle skulle Robin varit med i denna film och vi får se en animerad och dramatiserad storyboardsekvens hur det skulle gått till, och visst är Jokern även (enligt den här filmvärlden) ansvarig för Robins föräldrars död...
Avslutningsvis tre musikvideos med Prince som aldrig varit någon personlig favorit. De tre låtarna, varav två har "Batman"-relaterade videos, är 100% 80-talsmusik även om de gjordes i 80-talets slut.
Med kommentarspåret inkluderat - ca 5 timmar extramaterial. Nästan i mastigaste laget, men överlag hög och bra kvalitet.
TRE SAKER
1. Danny Elfmans "Batman"-tema håller dock fortfarande. En lätt peppig melodi i äkta superhjälteanda.
2. I dokumentären om filmen nämns olika tolkningar bland de tidiga manuskripten, bland annat diskuterades en komisk film med Bill Murray som Batman och Eddie Murphy som Robin. Tur att det inte blev så, även om det hade varit klart surrealistiskt och spännande att se... Andra tilltänka skådespelare: Willem Dafoe, David Bowie, John Lithgow, James Woods och Robin Williams (Jokern), Alec Baldwin, Charlie Sheen, Pierce Brosnan,Tom Selleck och Mel Gibson (Bruce Wayne/Batman).
3. Lustig trivia: Tronen som Jokern sitter på när han delar ut pengar till Gothams invånare är en kopia av silvertronen som den svenska kungen använde fram till 1974 för att öppna riksdagen.
2. I dokumentären om filmen nämns olika tolkningar bland de tidiga manuskripten, bland annat diskuterades en komisk film med Bill Murray som Batman och Eddie Murphy som Robin. Tur att det inte blev så, även om det hade varit klart surrealistiskt och spännande att se... Andra tilltänka skådespelare: Willem Dafoe, David Bowie, John Lithgow, James Woods och Robin Williams (Jokern), Alec Baldwin, Charlie Sheen, Pierce Brosnan,Tom Selleck och Mel Gibson (Bruce Wayne/Batman).
3. Lustig trivia: Tronen som Jokern sitter på när han delar ut pengar till Gothams invånare är en kopia av silvertronen som den svenska kungen använde fram till 1974 för att öppna riksdagen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Michael Keaton (15)
Michael Keaton (15)
