Stora ögon och stora lögner
FILMENMargaret (Amy Adams) har fått nog och lämnar sin man. Hon packar ned det hon orkar släpa med sig och åker iväg med dottern Jane (Delaney Raye) i sin bil. Färden går till San Francisco där hon kan starta om, börja försörja sig själv och kanske få utrymme för sitt målande. Året är 1958 och det är inte speciellt vanligt att kvinnor gör så i USA. För Margaret var det den enda utvägen. Hon har integritet men inte speciellt mycket skinn på näsan. Hon bär på mycket sorg som speglas i hennes målningar. Det är barn med stora ögon. Barn som ser lite ensamma och ledsna ut. Margaret och hennes bilder fångar intresset hos konstnären Walter Keane (Christoph Waltz) som målar stadsbilder av Paris. Walter tar betydligt mer plats och är mer en säljare än en konstnär. Faktum är att han egentligen är mäklare, men han vill vara konstnär.
När Margarets före detta man hotar att ta Jane ifrån henne blir lösningen ett äktenskap med Walter. Det går visserligen lite snabbt men det ger Jane ett tryggt hem och de har ju ändå sitt gemensamma måleriintresse. Margaret tar efternamnet Keane och tillsammans börjar de ställa ut, Margarets storögda barn och Walters Parismiljöer. Det blir Margarets målningar som börjar sälja, men Walter tar åt sig äran. Det blir liksom enklast om de säger att det är han som målat dem. Tycker Walter, Margaret håller inte riktigt med, men går med på upplägget. Först motvilligt och sedan mer eller mindre under tvång, för hennes målningar blir oerhört populära och leder till en massproducerad industri som gör dem rika som troll, men vad är pengar mot ära och stolthet hon aldrig får skylta med?
Filmen bygger på en verklig historia och givetvis verkliga målningar. Margarets målningar har nog de flesta sett utan att förstå vad det är. Om de är konst eller kitsch är en fråga som debatteras i filmen, inte minst genom en oerhört bestämd konstkritiker mästerligt spelad av Terrence Stamp. Adams och Waltz glänser förstås i huvudrollerna, speciellt Adams som ger trovärdigt liv åt en kvinna som kanske är lite för snäll och feg för sitt eget bästa. Adams behöver inga stora gester för att gestalta detta. Som motpol får Waltz slafsa på med breda penseldrag (hoho!) och vara vräkig och bräkig så som han kan vara. Dessvärre kan jag tycka att det blir lite väl farsartat mot slutet av filmen där Walter tappat kontrollen en smula. En domstolsscen känns lite väl överdriven mot hur jag tror verkligheten var.
"Big Eyes" är bra. Den är lämpligt nog mycket färgsprakande med starka kulörer och tidstypiska (50/60-tal) inslag. Det är inte en typisk Burton-film, men ändå en historia som passar bra in i hans katalog.
När Margarets före detta man hotar att ta Jane ifrån henne blir lösningen ett äktenskap med Walter. Det går visserligen lite snabbt men det ger Jane ett tryggt hem och de har ju ändå sitt gemensamma måleriintresse. Margaret tar efternamnet Keane och tillsammans börjar de ställa ut, Margarets storögda barn och Walters Parismiljöer. Det blir Margarets målningar som börjar sälja, men Walter tar åt sig äran. Det blir liksom enklast om de säger att det är han som målat dem. Tycker Walter, Margaret håller inte riktigt med, men går med på upplägget. Först motvilligt och sedan mer eller mindre under tvång, för hennes målningar blir oerhört populära och leder till en massproducerad industri som gör dem rika som troll, men vad är pengar mot ära och stolthet hon aldrig får skylta med?
Filmen bygger på en verklig historia och givetvis verkliga målningar. Margarets målningar har nog de flesta sett utan att förstå vad det är. Om de är konst eller kitsch är en fråga som debatteras i filmen, inte minst genom en oerhört bestämd konstkritiker mästerligt spelad av Terrence Stamp. Adams och Waltz glänser förstås i huvudrollerna, speciellt Adams som ger trovärdigt liv åt en kvinna som kanske är lite för snäll och feg för sitt eget bästa. Adams behöver inga stora gester för att gestalta detta. Som motpol får Waltz slafsa på med breda penseldrag (hoho!) och vara vräkig och bräkig så som han kan vara. Dessvärre kan jag tycka att det blir lite väl farsartat mot slutet av filmen där Walter tappat kontrollen en smula. En domstolsscen känns lite väl överdriven mot hur jag tror verkligheten var.
"Big Eyes" är bra. Den är lämpligt nog mycket färgsprakande med starka kulörer och tidstypiska (50/60-tal) inslag. Det är inte en typisk Burton-film, men ändå en historia som passar bra in i hans katalog.
EXTRAMATERIALET
Den kvartslånga "Making of"-filmen börjar bra och berättar lite flyktigt om den verkliga historien och hur den blev film, men sakta men säkert går den över till att bli ett sedvanligt möte i gruppen för inbördes beundran där alla inblandade ska få lovord från de andra inblandade och så vidare. Tröttsamt.
Mer av värde finns att hämta i en dryg halvtimme med frågor och svar från en visning av filmen där manusförfattarna Scott Alexander och Larry Karaszewski samt Amy Adams och den riktiga Margaret Keane går lite djupare in i både storyn och storyn bakom filmen.
Mer av värde finns att hämta i en dryg halvtimme med frågor och svar från en visning av filmen där manusförfattarna Scott Alexander och Larry Karaszewski samt Amy Adams och den riktiga Margaret Keane går lite djupare in i både storyn och storyn bakom filmen.
TRE SAKER
1. Den riktiga Margaret Keane gör en liten cameo i filmen. Hon är fortfarande verksam som konstnär och har ett eget galleri i San Francisco.
2. Tim Burton gillar att jobba med samma skådespelare om och om igen, men "Big Eyes" är ett undantag då den i princip bara innehåller nya bekantskaper för honom. Faktum är att det är den första icke animerade filmen på nästan 20 år som inte innehåller återkommande Johnny Depp eller Helena Bonham Carter.
3. Detta är Burtons andra biopic. Den första var "Ed Wood" som även den skrevs av Scott Alexander och Larry Karaszewski.
2. Tim Burton gillar att jobba med samma skådespelare om och om igen, men "Big Eyes" är ett undantag då den i princip bara innehåller nya bekantskaper för honom. Faktum är att det är den första icke animerade filmen på nästan 20 år som inte innehåller återkommande Johnny Depp eller Helena Bonham Carter.
3. Detta är Burtons andra biopic. Den första var "Ed Wood" som även den skrevs av Scott Alexander och Larry Karaszewski.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA