En djupdykning i Batmans olika sidor
FILMENLagom till den tredje 90-tals-"Batman"-filmen ledsnade Tim Burton på att regissera och drog sig tillbaka som producent medan mer actionbetonade Joel Schumacher klev in som regissör. Inte nog med det, Batman/Bruce Wayne böts ut mot Val Kilmer och både Batmandräkt (nu med bröstvårtor!) och Batmobilen uppdaterades. Faktum är att det första vi ser är Batman som gör sig i ordning för att dra på uppdrag i en fräck scen som sedan avdramatiseras totalt av en smått oväntad replik från Alfred. Humorn och det seriösa anslaget korsas omedelbart.
I den här filmen har Batman två motståndare, dels Two-face - den före detta advokaten Harvey Dent (Tommy Lee Jones) som beskyller Batman för en incident där Dent fick syra kastat i ansiktet vilket förlöste hans schizofreni där han är fysiskt delad på mitten med en god och en ond sida vars öde styrs av slantsingling - och dels The Riddler (Jim Carrey) - en före detta forskare anställd av Wayne Enterprises som uppfunnit en metod att suga upp intelligens från folk genom en apparat kopplad till tv:n.
När filmen inleds har Two-face redan drivit gäck i Gotham City med sina gimpmaskförsedda hejdukar. Polisen har kallat in psykiatrikern Dr Chase Meridian (Nicole Kidman) för att försöka lista ut hur Two-face egentligen fungerar. Dr Chase fastnar istället för Batman och i förlängningen Bruce Wayne och blir i slutänden den fagra damen som fungerar som en spelpjäs mellan Batman och hans antagonister.
Val Kilmer är i mitt tycke en bättre Batman/Bruce Wayne än Michael Keaton, vilket främst har att göra med att man har utvecklat Wayne-karaktären ordentligt. Här slåss Wayne - efter samtal med Dr Chase - mot sin mörkare sida där mardrömmar och minnen börjar gäcka hans vardag. Vid en punkt bestämmer han sig till och med för att lägga ned Batman, men inser så klart till slut att han är Batman "för evigt" (därav titeln på filmen).
En bidragande orsak både till funderingarna och slutsatsen är att Batman får en medhjälpare i den här filmen. Akrobaten Dick Grayson (Chris O'Donnell) får hela sin familj mördad av Two-face och Bruce Wayne ser genast en likhet med sitt eget öde och tar hand om Grayson. Det dröjer dock inte länge innan Grayson lägger ihop ett och två och vill kliva in som medhjälpare, något som framför allt etableras hos Wayne av betjänten Alfred.
O'Donnell är ett bra tillskott och Robin - som han sedermera kallar sig som superhjälte - blir så klart oumbärlig framåt filmens final där Batman står mot duon Two-face och The Riddler. Båda två är superskurkar av sprallig karaktär. I fallet The Riddler fungerar det utmärkt med en lagom överspelande Jim Carrey som både får utrymme för sarkastiska repliker och sitt fysiska agerande. I fallet Two-face är det lite sämre. Jag har en känsla av att man försökt återskapa succén med Jack Nicholson från den första filmen när man placerat ett tämligen seriöst ansikte som Tommy Lee Jones i en explosiv roll. Men Lee Jones får dras med både lite småtaskig make-up och en karaktär som känns lite omodern i en annars ganska fräsch historia.
Regissörbytet har inneburit mer action och en mer modern vision. Borta är 40-talsgubbarna och de Burtonska miljöerna, vilket på sätt och vis är lite trist, men "Batman Forever" är klart bättre än "Batman" men inte lika bra som "Batman Returns".
I den här filmen har Batman två motståndare, dels Two-face - den före detta advokaten Harvey Dent (Tommy Lee Jones) som beskyller Batman för en incident där Dent fick syra kastat i ansiktet vilket förlöste hans schizofreni där han är fysiskt delad på mitten med en god och en ond sida vars öde styrs av slantsingling - och dels The Riddler (Jim Carrey) - en före detta forskare anställd av Wayne Enterprises som uppfunnit en metod att suga upp intelligens från folk genom en apparat kopplad till tv:n.
När filmen inleds har Two-face redan drivit gäck i Gotham City med sina gimpmaskförsedda hejdukar. Polisen har kallat in psykiatrikern Dr Chase Meridian (Nicole Kidman) för att försöka lista ut hur Two-face egentligen fungerar. Dr Chase fastnar istället för Batman och i förlängningen Bruce Wayne och blir i slutänden den fagra damen som fungerar som en spelpjäs mellan Batman och hans antagonister.
Val Kilmer är i mitt tycke en bättre Batman/Bruce Wayne än Michael Keaton, vilket främst har att göra med att man har utvecklat Wayne-karaktären ordentligt. Här slåss Wayne - efter samtal med Dr Chase - mot sin mörkare sida där mardrömmar och minnen börjar gäcka hans vardag. Vid en punkt bestämmer han sig till och med för att lägga ned Batman, men inser så klart till slut att han är Batman "för evigt" (därav titeln på filmen).
En bidragande orsak både till funderingarna och slutsatsen är att Batman får en medhjälpare i den här filmen. Akrobaten Dick Grayson (Chris O'Donnell) får hela sin familj mördad av Two-face och Bruce Wayne ser genast en likhet med sitt eget öde och tar hand om Grayson. Det dröjer dock inte länge innan Grayson lägger ihop ett och två och vill kliva in som medhjälpare, något som framför allt etableras hos Wayne av betjänten Alfred.
O'Donnell är ett bra tillskott och Robin - som han sedermera kallar sig som superhjälte - blir så klart oumbärlig framåt filmens final där Batman står mot duon Two-face och The Riddler. Båda två är superskurkar av sprallig karaktär. I fallet The Riddler fungerar det utmärkt med en lagom överspelande Jim Carrey som både får utrymme för sarkastiska repliker och sitt fysiska agerande. I fallet Two-face är det lite sämre. Jag har en känsla av att man försökt återskapa succén med Jack Nicholson från den första filmen när man placerat ett tämligen seriöst ansikte som Tommy Lee Jones i en explosiv roll. Men Lee Jones får dras med både lite småtaskig make-up och en karaktär som känns lite omodern i en annars ganska fräsch historia.
Regissörbytet har inneburit mer action och en mer modern vision. Borta är 40-talsgubbarna och de Burtonska miljöerna, vilket på sätt och vis är lite trist, men "Batman Forever" är klart bättre än "Batman" men inte lika bra som "Batman Returns".
EXTRAMATERIALET
Joel Schumacher kommenterar filmen på den första skivan, där man också hittar trailers.
Precis som på "Batman Returns" finns det två bakomfilmer, varav den ena är en tv-produktion från 1995 och den andra del fem i "Nattens riddare på film" gjord till DVD-släppet 2005. Tv-produktionen är "hostad" av Chris O'Donnell och den stora behållningen är att Jim Carrey är lika vansinnig som alltid i sina intervjuer.
Den andra är såklart en mer matig titt som tar sitt ursprung i en önskan om att skjuta nytt liv i filmserien. Många ansåg att "Batman Returns" var för mörk och att trean behövde lite mer färg och action. Med helt nya regissörer och manusförfattare blev det en ny vinkel på det hela samtidigt som det mesta fräschades till. Skådespelarna medverkar i både nya och gamla intervjuer.
Och i vanlig ordning tittar vi närmare på hjältarna (Batman, Robin, Dr Chase Meridian) och skurkarna (The Riddler, Two-face) och så här långt börjar man få problem att hitta på något nytt att säga om Batman, men fokuserar här lite mer på hur Val Kilmers Batman/Bruce Wayne skiljer sig från Michael Keatons. Robins bakgrundshistoria tas upp och manusförfattaren Akiva Goldman menar att dräkten han har på sig är inspirerad av Nightwing, den karaktär den vuxna Dick Grayson blir när han ledsnat på att vara medhjälpare. The Riddler och Two-faces bakgrundshistorier tas också upp, och i fallet The Riddler så skapades den faktiskt i och med denna film.
Givetvis fortsätter även serien "Beyond Batman" på denna DVD som tar oss bakom kulisserna på allvar och skärskådar inspelningsplatser, sminkningar, stunts, visuella effekter och musiken. Lika intressant som alltid, även om man inte berättar varför Batman fick bröstvårtor på sin nya dräkt...
Till skillnad från de första två "Batman"-filmerna så finns det på denna utgåva ungefär 15 minuter bortklippta scener. Det första som slår mig är hur tråkiga actionscener blir utan vettigt ljud och musik. I övrigt finns här ett par scener som gräver djupare i Bruce Waynes osäkerhet kring vem han är och hans tvivel om Batman gjort sitt. I en av scenerna går man riktigt djupt in i det hela och menar att Bruce var skyldig till sina föräldrars död. Intressant, men just den scenen avslutas med en mycket märklig sekvens där Val Kilmer står öga mot öga med en jättelik fladdermus och det känns mest fånigt snarare än djupt.
Avslutningsvis finns en video med smörmästaren Seal.
Precis som på "Batman Returns" finns det två bakomfilmer, varav den ena är en tv-produktion från 1995 och den andra del fem i "Nattens riddare på film" gjord till DVD-släppet 2005. Tv-produktionen är "hostad" av Chris O'Donnell och den stora behållningen är att Jim Carrey är lika vansinnig som alltid i sina intervjuer.
Den andra är såklart en mer matig titt som tar sitt ursprung i en önskan om att skjuta nytt liv i filmserien. Många ansåg att "Batman Returns" var för mörk och att trean behövde lite mer färg och action. Med helt nya regissörer och manusförfattare blev det en ny vinkel på det hela samtidigt som det mesta fräschades till. Skådespelarna medverkar i både nya och gamla intervjuer.
Och i vanlig ordning tittar vi närmare på hjältarna (Batman, Robin, Dr Chase Meridian) och skurkarna (The Riddler, Two-face) och så här långt börjar man få problem att hitta på något nytt att säga om Batman, men fokuserar här lite mer på hur Val Kilmers Batman/Bruce Wayne skiljer sig från Michael Keatons. Robins bakgrundshistoria tas upp och manusförfattaren Akiva Goldman menar att dräkten han har på sig är inspirerad av Nightwing, den karaktär den vuxna Dick Grayson blir när han ledsnat på att vara medhjälpare. The Riddler och Two-faces bakgrundshistorier tas också upp, och i fallet The Riddler så skapades den faktiskt i och med denna film.
Givetvis fortsätter även serien "Beyond Batman" på denna DVD som tar oss bakom kulisserna på allvar och skärskådar inspelningsplatser, sminkningar, stunts, visuella effekter och musiken. Lika intressant som alltid, även om man inte berättar varför Batman fick bröstvårtor på sin nya dräkt...
Till skillnad från de första två "Batman"-filmerna så finns det på denna utgåva ungefär 15 minuter bortklippta scener. Det första som slår mig är hur tråkiga actionscener blir utan vettigt ljud och musik. I övrigt finns här ett par scener som gräver djupare i Bruce Waynes osäkerhet kring vem han är och hans tvivel om Batman gjort sitt. I en av scenerna går man riktigt djupt in i det hela och menar att Bruce var skyldig till sina föräldrars död. Intressant, men just den scenen avslutas med en mycket märklig sekvens där Val Kilmer står öga mot öga med en jättelik fladdermus och det känns mest fånigt snarare än djupt.
Avslutningsvis finns en video med smörmästaren Seal.
TRE SAKER
1. När Dick Grayson är akrobat har han en dräkt som är precis som den Robin hade i serietidningarna och tv-serien och det är även den dräkten har tar på sig innan han får en fräsch, bröstvårteförsedd dräkt av Alfred.
2. Rolig passning till den gamla tv-serien i replikskiftet:
Robin: Holey rusted metal, Batman!
Batman: Huh?
Robin: The ground, it's all metal. It's full of holes. You know, holey.
Batman: Oh.
3. Karaktären Harvey Dent (innan förvandlingen till Two-face) var faktiskt med i den första Batman-filmen, då gestaltad av Billy Dee "Lando Calrissian" Williams. Han hade då tagit rollen med förhoppningen om att få spela Two-face i framtiden, men filmbolaget köpte ut honom när det var dags för "Batman Forever".
2. Rolig passning till den gamla tv-serien i replikskiftet:
Robin: Holey rusted metal, Batman!
Batman: Huh?
Robin: The ground, it's all metal. It's full of holes. You know, holey.
Batman: Oh.
3. Karaktären Harvey Dent (innan förvandlingen till Two-face) var faktiskt med i den första Batman-filmen, då gestaltad av Billy Dee "Lando Calrissian" Williams. Han hade då tagit rollen med förhoppningen om att få spela Two-face i framtiden, men filmbolaget köpte ut honom när det var dags för "Batman Forever".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Tommy Lee Jones (16)
Tommy Lee Jones (16)
