En ypperlig comeback och nystart
FILMENSteget mellan den glassiga kalkonfinalen på 90-talets Batman-kvartett "Batman & Robin" (1997) och "Batman Begins" (2005) är gigantiskt. Christopher Nolans filmatisering drar ett fett streck över det som varit. Den utplånar alla färgglada one-liner-skurkar och deras gycklare till följen och börjar helt om från början. På en halvtimme har Nolan och manusförfattaren David S. Goyer givit mer djup och botten till Bruce Wayne (Christian Bale) än vad de tidigare fyra filmerna fick ihop gemensamt och efter ytterligare en halvtimme har vi full förståelse till hur och varför han blivit Batman. Man har även givit fullständigt logiska förklaringar till hur Wayne lyckats knåpa ihop sin kostym och alla hjälpmedel han har.
Men vi backar lite. I lite okronologisk ordning får vi den välbekanta historien om hur den unge Bruce Wayne trillar ned i en gammal brunn och blir halvt ihjälskrämd av en flock fladdermöss och vi får den ännu mer välbekanta historien om hur hans föräldrar iskallt mördas av en galning efter ett operabesök. Därefter brukar Batman-historien göra ett rejält skutt, men här fyller Nolan och Goyer i luckorna. Wayne växer upp fostrad av butlern Alfred (Michael Caine) och får sin utbildning utanför Gotham. När han återvänder i samband med att föräldrarnas mördares fall tas upp för prövning gör han klart för Alfred att det bara är tillfälligt.
Waynes barndomsvän Rachel Dawes (Katie Holmes) jobbar nu som åklagare och är inblandad i fallet. Wayne drivs vid den här tidpunkten av hat, skuld och hämndbegär och laddar en pistol för att skjuta mördaren, men lyckligtvis hinner någon annan före – mördaren har nämligen blivit släppt mot ett vittnesmål mot maffiabossen Falcone (Tom Wilkinson), som alltså griper in. Rachel menar att Gotham förfallit totalt under tiden Wayne varit borta och det mesta beror på Falcone.
Wayne konfronterar Falcone som ger honom en riktig läxa och dessutom utan att han vet om det ett ledord på vägen. Han menar att Bruce Wayne är för känd och därmed inte kan ändra på någonting. Detta faktum blir en katalysator och Wayne tömmer sina fickor och lämnar Gotham under sju år och tar sig ut i världen, infilterar kriminella ligor och hamnar till och med i ett asiatiskt fängelse (där filmen faktiskt tar sin start), något som han ser som träning. Han blir uppsökt av en man som heter Ducard (Liam Neeson) som dels vet vem han är och vad han försöker uppnå. Ducard säger att han jobbar för Ra's Al Ghul (Ken Watanabe) och att de verkar som rättvisekämpar. Wayne tränas hårt men när det visar sig att Ducard och Ra's Al Ghul ser mord som den optimala metoden att skipa rättvisa rymmer Wayne under dramatiska förhållanden och återvänder till Gotham där han inleder förvandlingen till Batman.
En stor hjälp på vägen är att han även återvänder till Wayne Enterprises (som nu drivs av skrupellösa Earle (Rutger Hauer) på ett helt annat vis än när Waynes pappa levde) där han kan ta del av stridsdräkter och vapen som företaget utvecklats. Utvecklaren Lucius Fox (Morgan Freeman) är till stor hjälp.
Som Batman börjar rota i Falcones verksamhet som kantas av korrupta poliser. Batman lyckas dock hitta en ärlig polis i Jim Gordon (Gary Oldman) som står vid hans sida. Men snart utvecklas allting åt ett betydligt värre håll. Falcone har tagit hjälp av psykiatrikern Dr. Jonathan Crane (Cillian Murphy) för att få ut olika hantlangare medan Crane tagit hjälp av Falcones knarksmuggling för att smuggla in ett eget preparat som han med hjälp av sin fågelskrämmemask kan använda för att sätta skräck och galenskap i folk. När Batman rotar närmare i allting står det klart att Crane jobbar för en något oväntad person och allting leder till en rafflande final där Batmans alla styrkor sätts på prov.
Som synes är det en matig och komplex historia "Batman Begins" berättar, men den blir trots sin speltid på 140 minuter aldrig utdragen eller seg. Historien drivs hela tiden framåt på ett fullt logiskt sätt.
Skådespeleriet är snudd på perfekt. Veteraner som Michael Caine, Morgan Freeman, Gary Oldman, Liam Neeson och Rutger Hauer levererar felfritt skådespel och Christian Bale är mycket bra som Bruce Wayne/Batman. Den stora överraskningen är möjligen Cillian Murphy som har ett naturligt obehagligt utseende som färgar hans skådespel. Murphy har gjort en del otäcka figurer på film men det här kan vara den bästa/värsta.
Filmen är mycket mörk och snygg och ur Batman-synvinkel finns det faktiskt ingenting att klaga på. Bra story med starka band till den tecknade seriens historik, naturligt uppdaterad till nutid. Och med tanke på att filmen lämnar en schysst ledtråd inför nästa film i finalen så längtar man genast efter mer.
Men vi backar lite. I lite okronologisk ordning får vi den välbekanta historien om hur den unge Bruce Wayne trillar ned i en gammal brunn och blir halvt ihjälskrämd av en flock fladdermöss och vi får den ännu mer välbekanta historien om hur hans föräldrar iskallt mördas av en galning efter ett operabesök. Därefter brukar Batman-historien göra ett rejält skutt, men här fyller Nolan och Goyer i luckorna. Wayne växer upp fostrad av butlern Alfred (Michael Caine) och får sin utbildning utanför Gotham. När han återvänder i samband med att föräldrarnas mördares fall tas upp för prövning gör han klart för Alfred att det bara är tillfälligt.
Waynes barndomsvän Rachel Dawes (Katie Holmes) jobbar nu som åklagare och är inblandad i fallet. Wayne drivs vid den här tidpunkten av hat, skuld och hämndbegär och laddar en pistol för att skjuta mördaren, men lyckligtvis hinner någon annan före – mördaren har nämligen blivit släppt mot ett vittnesmål mot maffiabossen Falcone (Tom Wilkinson), som alltså griper in. Rachel menar att Gotham förfallit totalt under tiden Wayne varit borta och det mesta beror på Falcone.
Wayne konfronterar Falcone som ger honom en riktig läxa och dessutom utan att han vet om det ett ledord på vägen. Han menar att Bruce Wayne är för känd och därmed inte kan ändra på någonting. Detta faktum blir en katalysator och Wayne tömmer sina fickor och lämnar Gotham under sju år och tar sig ut i världen, infilterar kriminella ligor och hamnar till och med i ett asiatiskt fängelse (där filmen faktiskt tar sin start), något som han ser som träning. Han blir uppsökt av en man som heter Ducard (Liam Neeson) som dels vet vem han är och vad han försöker uppnå. Ducard säger att han jobbar för Ra's Al Ghul (Ken Watanabe) och att de verkar som rättvisekämpar. Wayne tränas hårt men när det visar sig att Ducard och Ra's Al Ghul ser mord som den optimala metoden att skipa rättvisa rymmer Wayne under dramatiska förhållanden och återvänder till Gotham där han inleder förvandlingen till Batman.
En stor hjälp på vägen är att han även återvänder till Wayne Enterprises (som nu drivs av skrupellösa Earle (Rutger Hauer) på ett helt annat vis än när Waynes pappa levde) där han kan ta del av stridsdräkter och vapen som företaget utvecklats. Utvecklaren Lucius Fox (Morgan Freeman) är till stor hjälp.
Som Batman börjar rota i Falcones verksamhet som kantas av korrupta poliser. Batman lyckas dock hitta en ärlig polis i Jim Gordon (Gary Oldman) som står vid hans sida. Men snart utvecklas allting åt ett betydligt värre håll. Falcone har tagit hjälp av psykiatrikern Dr. Jonathan Crane (Cillian Murphy) för att få ut olika hantlangare medan Crane tagit hjälp av Falcones knarksmuggling för att smuggla in ett eget preparat som han med hjälp av sin fågelskrämmemask kan använda för att sätta skräck och galenskap i folk. När Batman rotar närmare i allting står det klart att Crane jobbar för en något oväntad person och allting leder till en rafflande final där Batmans alla styrkor sätts på prov.
Som synes är det en matig och komplex historia "Batman Begins" berättar, men den blir trots sin speltid på 140 minuter aldrig utdragen eller seg. Historien drivs hela tiden framåt på ett fullt logiskt sätt.
Skådespeleriet är snudd på perfekt. Veteraner som Michael Caine, Morgan Freeman, Gary Oldman, Liam Neeson och Rutger Hauer levererar felfritt skådespel och Christian Bale är mycket bra som Bruce Wayne/Batman. Den stora överraskningen är möjligen Cillian Murphy som har ett naturligt obehagligt utseende som färgar hans skådespel. Murphy har gjort en del otäcka figurer på film men det här kan vara den bästa/värsta.
Filmen är mycket mörk och snygg och ur Batman-synvinkel finns det faktiskt ingenting att klaga på. Bra story med starka band till den tecknade seriens historik, naturligt uppdaterad till nutid. Och med tanke på att filmen lämnar en schysst ledtråd inför nästa film i finalen så längtar man genast efter mer.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är ungefär vad man kan vänta sig från en sådan här stor seriebaserad actionfilm. Detaljerade tittar på de flesta bitarna av produktionen som det egentligen inte finns någon större anledning att fördjupa sig i. Allt är gjort med stor kvalitet och väl värt att titta på.
Det roligaste jag snappade upp är att Christopher Nolan, David S. Goyer och produktionsdesignen Nathan Crowley inledde arbetet genom att sitta i Nolans garage och jobba tillsammans. Det är något med den arbetsmetoden som känns så spontan och genuin på något sätt. Ungefär som de skulle göra en amatörfilm.
Det roligaste jag snappade upp är att Christopher Nolan, David S. Goyer och produktionsdesignen Nathan Crowley inledde arbetet genom att sitta i Nolans garage och jobba tillsammans. Det är något med den arbetsmetoden som känns så spontan och genuin på något sätt. Ungefär som de skulle göra en amatörfilm.
TRE SAKER
1. Utgåvan som jag har är ett roligt Region 3-släpp där omslaget är så där så att man kan vicka lite på det så ändras bilden plus att en liten käck seriebok med utvalda Batman-serier ingår.
2. När jag såg filmen första gången störde jag mig på att Bruce Wayne "tuffade" till sin röst när han blev Batman, men nu förstår jag bättre varför han gör det. Dessutom gjorde Michael Keaton något liknande i sina Batman-filmer.
3. Ett av mina tidigaste möten med Batman var ett rejält "Läderlappen"-album från 1979 som hette "Jakten på den fruktade Ra's Al Ghul!", vilket så klart gjorde att jag fick något varmt i hjärtat så fort Liam Neeson droppade namnet i "Batman Begins".
2. När jag såg filmen första gången störde jag mig på att Bruce Wayne "tuffade" till sin röst när han blev Batman, men nu förstår jag bättre varför han gör det. Dessutom gjorde Michael Keaton något liknande i sina Batman-filmer.
3. Ett av mina tidigaste möten med Batman var ett rejält "Läderlappen"-album från 1979 som hette "Jakten på den fruktade Ra's Al Ghul!", vilket så klart gjorde att jag fick något varmt i hjärtat så fort Liam Neeson droppade namnet i "Batman Begins".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Christian Bale (11)
Christian Bale (11)
