Tillbaka fram till tiden
FILMEN"Tenet" skulle bli mitt första biobesök efter att Coronapandemin brutit ut. Filmen var planerad att få en enorm lansering runt om i världen och fick som så många andra sitt premiärdatum framskjutet i omgångar. Men så kom den och det var hyfsat fritt fram att se den. För min del var det svårt att hitta en tid som passade och plötsligt stängde biograferna ned på nytt. Då var det bara att invänta hemmasläppet.
Christopher Nolan har ju en oerhört bra tracklist även om inte alla filmer fallit mig helt i smaken, men han har den där fingertoppskänslan för att blanda action, mystik och bjuda på ett episkt anslag med någon visuell knorr, vilket även återspeglas i den musik som ackompanjerar scenerna. Det blir en helhet som osar NOLAN lång väg. Precis så är "Tenet". Filmen kretsar kring tid och alternativ verklighet och krokar därför arm med tidigare Nolan-filmer som exempelvis "Memento", "Inception" och "Interstellar" som också utmanat tittaren med sitt ickelinjära berättande.
I det här fallet handlar det om en namnlös CIA-agent - Protagonisten (John David Washington) - som efter ett halvt misslyckat uppdrag tvingas svälja en självmordstablett bara för att vakna upp som förmodat död och prisad för sin lojalitet. Protagonisten får nu ett nytt uppdrag och ett ord - tenet - som "öppnar dörrar". Uppdraget handlar om något så konstigt som inverterad materia. Han får veta att i framtiden har teknologi för att invertera material så att den kan färdas bakåt i tiden utvecklats och redan nu finns det inverterade vapen i omlopp, vilket pekar på att en vapenhandlare på något vis kan kommunicera med framtiden och dessutom planerar något som bara kan klassas som det tredje världskriget.
Protagonisten börjar sitt uppdrag och spåren leder till ryska vapenhandlaren Sator (Kenneth Branagh) och för att närma sig honom använder sig Protagonisten av ryssens fru Kat (Elizabeth Debicki) som utpressas av sin man. Protagonisten tar hjälp av Neil (Robert Pattinson) för olika insatser och i samband med ett uppdrag i Norge stöter de som hastigast på några maskerade män som beter sig märkligt. Det visar sig att även människor kan inverteras med hjälp av "tidsmaskiner", i brist på bättre ord, och det kommer att spela en stor roll inför upplösningen av uppdraget. Ju längre in i filmen vi kommer ju mer komplicerat blir förhållandet mellan nutiden och den inverterade tiden, men inte mindre spännande för det.
Det krävs lite skärpa att se filmen och det är nog värt både en och två tittningar till för att verkligen hänga med i svängarna, och för att även kunna fånga upp alla planterade ledtrådar. Det är fräckt och unikt men också lite knepigt. Det är inte obegripligt men det gäller som sagt att vara fokuserad.
Jag gillar ju Nolans stil. Både tankarna bakom historierna och hur de berättas. Här det verkligen inte någon tvekan om att det är hans film. Den oväntat intensiva inledningsscenen känns som tagen ur "The Dark Knight Rises" och det finns även andra sekvenser (som ett sorts inbrott i ett höghus) som får mig att minnas Nolans Batman-trilogi. De smarta agentinsatserna känns å sin tur lite som de planerade drömplanteringarna i "Inception". Det är lite gott och blandat ur Nolan-skatten men tillsammans fungerar det fint som något nytt med bekanta ingredienser.
Det känns förstås lite trist av att ha missat filmen på bio men det är ändå en av årets stora filmupplevelser.
Christopher Nolan har ju en oerhört bra tracklist även om inte alla filmer fallit mig helt i smaken, men han har den där fingertoppskänslan för att blanda action, mystik och bjuda på ett episkt anslag med någon visuell knorr, vilket även återspeglas i den musik som ackompanjerar scenerna. Det blir en helhet som osar NOLAN lång väg. Precis så är "Tenet". Filmen kretsar kring tid och alternativ verklighet och krokar därför arm med tidigare Nolan-filmer som exempelvis "Memento", "Inception" och "Interstellar" som också utmanat tittaren med sitt ickelinjära berättande.
I det här fallet handlar det om en namnlös CIA-agent - Protagonisten (John David Washington) - som efter ett halvt misslyckat uppdrag tvingas svälja en självmordstablett bara för att vakna upp som förmodat död och prisad för sin lojalitet. Protagonisten får nu ett nytt uppdrag och ett ord - tenet - som "öppnar dörrar". Uppdraget handlar om något så konstigt som inverterad materia. Han får veta att i framtiden har teknologi för att invertera material så att den kan färdas bakåt i tiden utvecklats och redan nu finns det inverterade vapen i omlopp, vilket pekar på att en vapenhandlare på något vis kan kommunicera med framtiden och dessutom planerar något som bara kan klassas som det tredje världskriget.
Protagonisten börjar sitt uppdrag och spåren leder till ryska vapenhandlaren Sator (Kenneth Branagh) och för att närma sig honom använder sig Protagonisten av ryssens fru Kat (Elizabeth Debicki) som utpressas av sin man. Protagonisten tar hjälp av Neil (Robert Pattinson) för olika insatser och i samband med ett uppdrag i Norge stöter de som hastigast på några maskerade män som beter sig märkligt. Det visar sig att även människor kan inverteras med hjälp av "tidsmaskiner", i brist på bättre ord, och det kommer att spela en stor roll inför upplösningen av uppdraget. Ju längre in i filmen vi kommer ju mer komplicerat blir förhållandet mellan nutiden och den inverterade tiden, men inte mindre spännande för det.
Det krävs lite skärpa att se filmen och det är nog värt både en och två tittningar till för att verkligen hänga med i svängarna, och för att även kunna fånga upp alla planterade ledtrådar. Det är fräckt och unikt men också lite knepigt. Det är inte obegripligt men det gäller som sagt att vara fokuserad.
Jag gillar ju Nolans stil. Både tankarna bakom historierna och hur de berättas. Här det verkligen inte någon tvekan om att det är hans film. Den oväntat intensiva inledningsscenen känns som tagen ur "The Dark Knight Rises" och det finns även andra sekvenser (som ett sorts inbrott i ett höghus) som får mig att minnas Nolans Batman-trilogi. De smarta agentinsatserna känns å sin tur lite som de planerade drömplanteringarna i "Inception". Det är lite gott och blandat ur Nolan-skatten men tillsammans fungerar det fint som något nytt med bekanta ingredienser.
Det känns förstås lite trist av att ha missat filmen på bio men det är ändå en av årets stora filmupplevelser.
EXTRAMATERIALET
Precis som brukligt på en Christopher Nolan-film finns det en rejäl bakomfilm i flera kapitel som täcker det mesta om filmen. Den här gången är den 75 minuter lång och ligger på en egen skiva.
Som sagt, det mesta är med här. Från de ursprungliga idéerna till storyn, via skådespelare och inspelningsplatser, till kläder, specialeffekter och musik. Och allt annat däremellan och runtomkring. En maffig pjäs som blir ett bra komplement.
Som sagt, det mesta är med här. Från de ursprungliga idéerna till storyn, via skådespelare och inspelningsplatser, till kläder, specialeffekter och musik. Och allt annat däremellan och runtomkring. En maffig pjäs som blir ett bra komplement.
TRE SAKER
1. Det finns några svenska intressen i filmen. För fotot står svensk-holländaren Hoyte Van Hoytema och för den Hans Zimmer-aktiga musiken står Oscarvinnande Ludwig Göransson.
2. Nolans återkommande favoritskådespelare Michael Caine är givetvis med i en liten roll och kallas "Sir Michael", vilket är ju precis vad Caine är i verkligheten. 2000 erhöll han brittiskt riddarskap för sina insatser som skådespelare.
3. Den som knäcker varifrån jag stulit rubriken får en guldstjärna!
2. Nolans återkommande favoritskådespelare Michael Caine är givetvis med i en liten roll och kallas "Sir Michael", vilket är ju precis vad Caine är i verkligheten. 2000 erhöll han brittiskt riddarskap för sina insatser som skådespelare.
3. Den som knäcker varifrån jag stulit rubriken får en guldstjärna!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
