En av årets största filmer - och utgåvor
FILMENOm man tittar på Christopher Nolans fyra senaste filmer så är det varannan scifi, varannan periodfilm. "Interstellar" (2014), "Dunkirk" (2017) "Tenet" (2020) och så nu "Oppenheimer". Om jag måste välja, väljer jag scififilmerna, men därmed inte sagt att Nolan gör ointressanta filmer när han inte håller på med rymden och tidsresor. Likt "Dunkirk" avhandlar "Oppenheimer" (till viss del) det andra världskriget och jag hör inte till den skara människor som är fascinerad av denna period. Nu är det ju visserligen en enorm skillnad på brittiska soldater i skarpt läge i Frankrike och amerikanska forskare som gör banbrytande men även livsfarliga framsteg i New Mexico, men filmerna hör till samma mynt fast olika sidor.
Som vanligt är inget linjärt när det gäller Nolan. "Oppenheimer" har dels en kronologisk berättelse - i färg - från J. Robert Oppenheimers (Cillian Murphy) studietid 1926 till The Manhattan Project som ledde till atombomberna som släpptes över Japan 1945 och dels insprängda scener - i svartvitt - från 1954 och 1959 där Oppenheimers komplicerade relation med Lewis Strauss (Robert Downey Jr.) från Atomic Energy Commission, AEC, stöts och blöts på olika vis. Det är lite rörigt och jag tycker att den tre timmar långa filmen stundtals är lite knepig att hänga med i.
Den centrala punkten är 1942 och några år framåt när Oppenheimer rekryteras av General Leslie Groves (Matt Damon) för att medverka i The Manhattan Project och utveckla atombomben. Tillsammans med ett team av forskare bygger Oppenheimer upp en liten stad i öknen, i Los Alamos, New Mexico där utveckling och tester kan göras, vilket slutligen leder till det legendariska Trinitytestet som i absolut värsta fall kunde ha lett till att atmosfären hade fattat eld, vilket hade utplånat hela världen. Lyckligtvis gick det "bra", men den stora poängen med filmen är Oppenheimers tankar kring vad han faktiskt åstadkommit.
Cillian Murphy har figurerat i flera av Nolans tidigare filmer, som mest i en betydande biroll i "Inception", men nu får han äntligen göra huvudrollen och är på alla sätt och vis briljant. Redan från de första scenerna är han ångestdrabbad och funderande och det blir inte direkt bättre när han faktiskt lyckats med sitt uppdrag. Jakten på atombomben pågick på flera olika ställen samtidigt och det var förstås en politisk fjäder i hatten att vara först, men det blev också konsekvenser. En motiverande orsak till Nolan att göra filmen var att hans barn sa att ingen bryr sig om atombomben längre. Nolan, född 1970, visste hur det var att växa upp under Kalla kriget med hotet om ett atombombskrig bara ett telefonsamtal bort. Filmen påbörjades innan Rysslands invasion av Ukraina, vilket medförde att hotet på nytt aktualiserades och samtidigt gjorde filmen om än ännu mer relevant.
"Oppenheimer" har hyllats till skyarna och det skruvade upp mina förväntningar alldeles för högt. Jag blir inte golvad av filmen vid den första titten, men jag känner samtidigt att en andra titt kan vara motiverad för att förstå den strukturellt komplicerade handlingen. Så just nu förstår jag filmens värde och uppskattar verkligen hantverket bakom den, men berättelsen har jag ännu inte riktigt fastnat för.
Som vanligt är inget linjärt när det gäller Nolan. "Oppenheimer" har dels en kronologisk berättelse - i färg - från J. Robert Oppenheimers (Cillian Murphy) studietid 1926 till The Manhattan Project som ledde till atombomberna som släpptes över Japan 1945 och dels insprängda scener - i svartvitt - från 1954 och 1959 där Oppenheimers komplicerade relation med Lewis Strauss (Robert Downey Jr.) från Atomic Energy Commission, AEC, stöts och blöts på olika vis. Det är lite rörigt och jag tycker att den tre timmar långa filmen stundtals är lite knepig att hänga med i.
Den centrala punkten är 1942 och några år framåt när Oppenheimer rekryteras av General Leslie Groves (Matt Damon) för att medverka i The Manhattan Project och utveckla atombomben. Tillsammans med ett team av forskare bygger Oppenheimer upp en liten stad i öknen, i Los Alamos, New Mexico där utveckling och tester kan göras, vilket slutligen leder till det legendariska Trinitytestet som i absolut värsta fall kunde ha lett till att atmosfären hade fattat eld, vilket hade utplånat hela världen. Lyckligtvis gick det "bra", men den stora poängen med filmen är Oppenheimers tankar kring vad han faktiskt åstadkommit.
Cillian Murphy har figurerat i flera av Nolans tidigare filmer, som mest i en betydande biroll i "Inception", men nu får han äntligen göra huvudrollen och är på alla sätt och vis briljant. Redan från de första scenerna är han ångestdrabbad och funderande och det blir inte direkt bättre när han faktiskt lyckats med sitt uppdrag. Jakten på atombomben pågick på flera olika ställen samtidigt och det var förstås en politisk fjäder i hatten att vara först, men det blev också konsekvenser. En motiverande orsak till Nolan att göra filmen var att hans barn sa att ingen bryr sig om atombomben längre. Nolan, född 1970, visste hur det var att växa upp under Kalla kriget med hotet om ett atombombskrig bara ett telefonsamtal bort. Filmen påbörjades innan Rysslands invasion av Ukraina, vilket medförde att hotet på nytt aktualiserades och samtidigt gjorde filmen om än ännu mer relevant.
"Oppenheimer" har hyllats till skyarna och det skruvade upp mina förväntningar alldeles för högt. Jag blir inte golvad av filmen vid den första titten, men jag känner samtidigt att en andra titt kan vara motiverad för att förstå den strukturellt komplicerade handlingen. Så just nu förstår jag filmens värde och uppskattar verkligen hantverket bakom den, men berättelsen har jag ännu inte riktigt fastnat för.
EXTRAMATERIALET
I dessa tider känns det som om extramaterial är något som hör till det förflutna. Emellanåt kan det slängas in någon featurette eller i värsta fall en trist EPK. Då är det tur att det fortfarande finns filmskapare som prioriterar mervärde och ser till att det är väl värt pengarna att köpa en film fysiskt.
Nu ska jag inte påstå att det är Christopher Nolan själv som bestämt hur "Oppenheimer"-utgåvan ska ser ut, men jag har läst någonstans att han - efter bio förstås - föredrar filmer i fysiskt format snarare än strömmat. Och med det sagt är alltså "Oppenheimer" rejält utrustad med bonusgodis för den som verkligen vill fördjupa sig i ämnet. Enligt menyn finns det fyra inslag men då ska det sägas att två av dem är runt 1,5 timme långa var och en, och resterande material är inga fjuttsnuttar det heller. Sammanlagt är hela "Oppenheimer"-utgåvan på en bra bit över sex timmar...
Huvudpjäsen för mig är en välgjord "Making of" som i vanlig ordning betar av filmen ur alla konstnärliga och tekniska synvinklar. Speciellt intressant blir det handlar om detaljrikedomen och alla insatser som gjorts för att återge personer, miljöer och skeenden så verklighetstroget som möjligt. Jag gillar även när svenska filmmusikstjärnan Ludwig Göransson får utrymme att prata om hur musiken växte fram och blev en viktig stämningshöjande del i helheten. En väldigt bra och välgjord bakomfilm.
Separat ligger en kortare featurette om vad som krävdes för att kunna filma delar av historien i 65 mm svartvit film, något man inte gör bara så där, men som hakar i Nolans starka känslor för filmmediet. Det är inte första - eller sista gången - som teknik fått anpassats eller förändrats utifrån hans idéer och önskemål.
Ett halvtimmeslångt panelsamtal med Nolan som enda representant från filmen tillsammans med författaren Kai Bird och folk från både Caltech (California Institute of Technology, där Oppenheimer undervisade) och Los Alamos drar lite åt överkurshållet, men är givetvis högintressant för de som är mer intresserade av Oppenheimer och det vetenskapliga än Göranssons stråkar, så att säga. Även det sista inslaget hör till överkursutbudet och det är en nygjord dokumentär om personen Oppenheimer som klockar in på 1,5 timmar...
Det har som sagt inte snålats!
Nu ska jag inte påstå att det är Christopher Nolan själv som bestämt hur "Oppenheimer"-utgåvan ska ser ut, men jag har läst någonstans att han - efter bio förstås - föredrar filmer i fysiskt format snarare än strömmat. Och med det sagt är alltså "Oppenheimer" rejält utrustad med bonusgodis för den som verkligen vill fördjupa sig i ämnet. Enligt menyn finns det fyra inslag men då ska det sägas att två av dem är runt 1,5 timme långa var och en, och resterande material är inga fjuttsnuttar det heller. Sammanlagt är hela "Oppenheimer"-utgåvan på en bra bit över sex timmar...
Huvudpjäsen för mig är en välgjord "Making of" som i vanlig ordning betar av filmen ur alla konstnärliga och tekniska synvinklar. Speciellt intressant blir det handlar om detaljrikedomen och alla insatser som gjorts för att återge personer, miljöer och skeenden så verklighetstroget som möjligt. Jag gillar även när svenska filmmusikstjärnan Ludwig Göransson får utrymme att prata om hur musiken växte fram och blev en viktig stämningshöjande del i helheten. En väldigt bra och välgjord bakomfilm.
Separat ligger en kortare featurette om vad som krävdes för att kunna filma delar av historien i 65 mm svartvit film, något man inte gör bara så där, men som hakar i Nolans starka känslor för filmmediet. Det är inte första - eller sista gången - som teknik fått anpassats eller förändrats utifrån hans idéer och önskemål.
Ett halvtimmeslångt panelsamtal med Nolan som enda representant från filmen tillsammans med författaren Kai Bird och folk från både Caltech (California Institute of Technology, där Oppenheimer undervisade) och Los Alamos drar lite åt överkurshållet, men är givetvis högintressant för de som är mer intresserade av Oppenheimer och det vetenskapliga än Göranssons stråkar, så att säga. Även det sista inslaget hör till överkursutbudet och det är en nygjord dokumentär om personen Oppenheimer som klockar in på 1,5 timmar...
Det har som sagt inte snålats!
TRE SAKER
1. Filmen är baserad på boken "American Prometheus: The Triumph and Tragedy of J. Robert Oppenheimer" av Kai Bird och Martin Sherwin. Sherwin dog under inspelningens gång.
2. Michael Caine är INTE med i filmen! Caine har gjort roller i inte mindre än sju av Nolans tidigare filmer. Å andra sidan är detta sjätte gången för Cillian Murphy så han flåsar Caine i nacken!
3. Det är många kända ansikten i den stora ensemblen. Här är några vars karaktärer jag inte nämnt: Emily Blunt, Florence Pugh, Josh Hartnett, Casey Affleck, Rami Malek, Kenneth Branagh, Jason Clarke, James D'Arcy, David Dastmalchian, Dane DeHaan, Alden Ehrenreich, David Krumholtz och Matthew Modine för att nämna några.
2. Michael Caine är INTE med i filmen! Caine har gjort roller i inte mindre än sju av Nolans tidigare filmer. Å andra sidan är detta sjätte gången för Cillian Murphy så han flåsar Caine i nacken!
3. Det är många kända ansikten i den stora ensemblen. Här är några vars karaktärer jag inte nämnt: Emily Blunt, Florence Pugh, Josh Hartnett, Casey Affleck, Rami Malek, Kenneth Branagh, Jason Clarke, James D'Arcy, David Dastmalchian, Dane DeHaan, Alden Ehrenreich, David Krumholtz och Matthew Modine för att nämna några.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
