Spelpjäserna ställs till rätta
FILMENI samband med att "House of the Dragons" andra säsong gick i mål blev det känt att ytterligare två säsonger ska göras för att täcka upp allt det George R.R. Martin skrivit i sin bok "Fire & Blood" om Huset Targaryens inbördeskrig nästan 200 år innan "A Song of Fire and Ice", eller "Game of Thrones" som den fick heta som tv-serie, utspelade sig. Hur denna historia slutar är alltså känt, inte minst genom en sekvens i säsong 3 i "Game of Thrones" där ärkeungjäveln Joffrey Baratheon berättar om slutet på det krig som kallas "Dance of the Dragons".
Med det sagt är vi efter denna säsong halvvägs och det märks ganska tydligt då det inte är med någon storslagen final vi tar avsked av serien för denna gång. Snarare med förberedelser inför framtiden. Lite av ett antiklimax, men sett till säsongens helhet tycker jag ändå att den tillför något.
Den första säsongen täckte upp kanske 20 år ganska ordentligt komprimerat till tio avsnitt. Det kunde gå flera år mellan några avsnitt och vips hade vissa karaktärer åldrats så pass mycket att skådespelarna byttes ut. I grova drag handlade säsongen om att kung Viserys (Paddy Considine) hade problem att generera manliga arvtagare och i stället utsåg sin dotter Rhaenyra (Emma D'Arcy) till tronföljare. Detta oortodoxa val rörde upp känslor, inte minst hos den smågalna och halvvilda Daemon (Matt Smith), Viserys bror. Även kungens hand Otto Hightower (Rhys Ifans), en av de stora politiska hjärnorna i spelet bakom kulisserna, oroade sig och såg till att kungen tog hans dotter Alicent (Olivia Cooke) som sin nya drottning, något som förstås irriterade Rhaenyra som därmed fick sin bästa kompis som ny "mamma".
Tillsammans med den nya drottningen fick Viserys nya barn, bland annat bröderna Aemond (Ewan Mitchell) och Aegon (Tom Glynn-Carney), vilket gjorde att det nu fanns manliga arvtagare men Viserys stod fast vid sitt beslut. Men när han slutligen dog efter lång tids sjukdom tolkades hans svammel kring legenden om Aegon Erövraren som att han ville att sonen Aegon skulle bli kung, vilket också skedde. Rhaenyra ställde sig mot övriga familjen och hävdade sin rätt till tronen.
Någonstans där tar säsong två, två avsnitt kortare än sin föregångare, vid. I slutet av första säsongen orsakade Aemond Rhaenyras son Lukes död, och nu önskar hon en hämnd. Daemon, inte enbart Rhaenyras farbror utan även hennes andra äkta man (jorå...), anlitar några inte helt klipska figurer för att ta sig in i slottet och dräpa Aemond. I stället hittar de kung Aegons son och mördar barnet. Hela hämndaktionen går åt pipan och Rhaenyra, helt ovetande om vad som skett, anklagas för att vara en barnmörderska. Stämningen mellan de olika Targaryenlägren försämras och ett fullskaligt krig ligger och väntar på att få dra igång. Därför gäller det att bygga allianser och hitta folk som kan slåss för respektive ledare.
Daemon skickas i väg till fuktiga och kärva Harrenhal för övertala Riverlandsfolket att ställa sig bakom Rhaenyra, men tiden i Harrenhal väcker hjärnspöken hos Daemon som börjar agera väldigt irrationellt. Samtidigt kämpar Rhaenyra med att hitta drakryttare. Hon har tillgång till flera drakar men inga som kan rida dem, vilket är ett måste i det stundande kriget.
I det andra lägret blir det oroligt när Aegon tar en del strategiska felbeslut och trots att Otto Hightower gör vad han kan blir han avsatt som hand och förlorar sin makt. Medan Aegon manipuleras av nya tyckare tar hans bror Aemond egna beslut och skapar ordentlig oro, vilket även Alicent känner av. Hon är rädd för vad sin egen son kan orsaka och i smyg tar hon kontakt med Rhaenyra för att försöka hitta lösningar för att undvika ett krig, men tärningen är kastad och det kommer att bli ett krig oavsett vad de vill.
Sist klagade jag lite på att "House of the Dragon" kändes mindre än "Game of Thrones" och den känslan är fortfarande kvar även om vi får se lite mer av Westeros denna gång. Seriens visuella trumfkort är återigen alla drakar. Riktigt maffigt.
Som sagt, jag tycker att serien breddar sig med denna säsong. Det är fortfarande väldigt besvärligt att hålla isär alla karaktärer då många heter ungefär samma sak (för enkelhetens skull har jag inte lagt tid på att nämna alla karaktärer vars namn är snarlika Rhaenyras, som Rhaenys Targaryen, kusin till Viserys och Daemon eller Rhaena Targaryen, Daemons dotter) och är släkt på något krångligt vis, men med lite tålamod och god vilja går det att hänga med ändå. Det är inte "Game of Thrones"-klass men just nu duger det fint.
Med det sagt är vi efter denna säsong halvvägs och det märks ganska tydligt då det inte är med någon storslagen final vi tar avsked av serien för denna gång. Snarare med förberedelser inför framtiden. Lite av ett antiklimax, men sett till säsongens helhet tycker jag ändå att den tillför något.
Den första säsongen täckte upp kanske 20 år ganska ordentligt komprimerat till tio avsnitt. Det kunde gå flera år mellan några avsnitt och vips hade vissa karaktärer åldrats så pass mycket att skådespelarna byttes ut. I grova drag handlade säsongen om att kung Viserys (Paddy Considine) hade problem att generera manliga arvtagare och i stället utsåg sin dotter Rhaenyra (Emma D'Arcy) till tronföljare. Detta oortodoxa val rörde upp känslor, inte minst hos den smågalna och halvvilda Daemon (Matt Smith), Viserys bror. Även kungens hand Otto Hightower (Rhys Ifans), en av de stora politiska hjärnorna i spelet bakom kulisserna, oroade sig och såg till att kungen tog hans dotter Alicent (Olivia Cooke) som sin nya drottning, något som förstås irriterade Rhaenyra som därmed fick sin bästa kompis som ny "mamma".
Tillsammans med den nya drottningen fick Viserys nya barn, bland annat bröderna Aemond (Ewan Mitchell) och Aegon (Tom Glynn-Carney), vilket gjorde att det nu fanns manliga arvtagare men Viserys stod fast vid sitt beslut. Men när han slutligen dog efter lång tids sjukdom tolkades hans svammel kring legenden om Aegon Erövraren som att han ville att sonen Aegon skulle bli kung, vilket också skedde. Rhaenyra ställde sig mot övriga familjen och hävdade sin rätt till tronen.
Någonstans där tar säsong två, två avsnitt kortare än sin föregångare, vid. I slutet av första säsongen orsakade Aemond Rhaenyras son Lukes död, och nu önskar hon en hämnd. Daemon, inte enbart Rhaenyras farbror utan även hennes andra äkta man (jorå...), anlitar några inte helt klipska figurer för att ta sig in i slottet och dräpa Aemond. I stället hittar de kung Aegons son och mördar barnet. Hela hämndaktionen går åt pipan och Rhaenyra, helt ovetande om vad som skett, anklagas för att vara en barnmörderska. Stämningen mellan de olika Targaryenlägren försämras och ett fullskaligt krig ligger och väntar på att få dra igång. Därför gäller det att bygga allianser och hitta folk som kan slåss för respektive ledare.
Daemon skickas i väg till fuktiga och kärva Harrenhal för övertala Riverlandsfolket att ställa sig bakom Rhaenyra, men tiden i Harrenhal väcker hjärnspöken hos Daemon som börjar agera väldigt irrationellt. Samtidigt kämpar Rhaenyra med att hitta drakryttare. Hon har tillgång till flera drakar men inga som kan rida dem, vilket är ett måste i det stundande kriget.
I det andra lägret blir det oroligt när Aegon tar en del strategiska felbeslut och trots att Otto Hightower gör vad han kan blir han avsatt som hand och förlorar sin makt. Medan Aegon manipuleras av nya tyckare tar hans bror Aemond egna beslut och skapar ordentlig oro, vilket även Alicent känner av. Hon är rädd för vad sin egen son kan orsaka och i smyg tar hon kontakt med Rhaenyra för att försöka hitta lösningar för att undvika ett krig, men tärningen är kastad och det kommer att bli ett krig oavsett vad de vill.
Sist klagade jag lite på att "House of the Dragon" kändes mindre än "Game of Thrones" och den känslan är fortfarande kvar även om vi får se lite mer av Westeros denna gång. Seriens visuella trumfkort är återigen alla drakar. Riktigt maffigt.
Som sagt, jag tycker att serien breddar sig med denna säsong. Det är fortfarande väldigt besvärligt att hålla isär alla karaktärer då många heter ungefär samma sak (för enkelhetens skull har jag inte lagt tid på att nämna alla karaktärer vars namn är snarlika Rhaenyras, som Rhaenys Targaryen, kusin till Viserys och Daemon eller Rhaena Targaryen, Daemons dotter) och är släkt på något krångligt vis, men med lite tålamod och god vilja går det att hänga med ändå. Det är inte "Game of Thrones"-klass men just nu duger det fint.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag har inte läst "Fire & Blood" men jag läser mig till att den är utformad som en sorts historiebok snarare än en roman. Det är en liten del av boken som adapterats till tv-serien.
2. Säsong tre spelas in tidigt 2025 men det lär säkert stå 2026 i kalendern innan vi får se den.
3. Däremot kommer nästa "Game of Thrones"-spinoff redan 2025 - "A Knight of the Seven Kingdoms", baserad på "Tales of Dunk and Egg"-novellerna, utspelar sig mellan "House of the Dragon" och "Game of Thrones". Första säsongen blir på sex avsnitt.
2. Säsong tre spelas in tidigt 2025 men det lär säkert stå 2026 i kalendern innan vi får se den.
3. Däremot kommer nästa "Game of Thrones"-spinoff redan 2025 - "A Knight of the Seven Kingdoms", baserad på "Tales of Dunk and Egg"-novellerna, utspelar sig mellan "House of the Dragon" och "Game of Thrones". Första säsongen blir på sex avsnitt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
