Emellanåt bättre än någonsin
FILMENDen formidabla braksuccén "Game of Thrones" plöjer vidare med sin femte omgång i samband med det har tv-serien kommit i kapp boksviten, och med tanke på att George R.R. Martin har två böcker kvar att ge ut och inte publicerat en enda av dem sedan tv-serien dragits igång känns det som vi nu står vid ett vägskäl. Förhoppningen om att "The Winds of Winter" skulle finnas i handeln lagom till säsong sex av tv-serien är bara att glömma - den saknar fortfarande ett konkret utkomstdatum, och med Martins ungefärliga takt med fem-sex år mellan sina böcker kommer tv-serien gått i mål med råge innan den avslutande "A Dream of Spring" släpps. En lite lustig situation.
Jag bryr mig inte så mycket om det då jag inte läst böckerna och jag kan inte riktigt avgöra hur mycket böckerna och tv-säsongerna skiljer sig från varandra, men om det är så att de är hyfsat tajta kan jag känna ett visst medlidande med de som läst böckerna sedan mitten på 90-talet som får se upplösningen innan de får läsa den. Hade jag varit i den situationen hade jag inte varit så speciellt glad.
Nåväl - nog om upplösningen. Säsong fem fortsätter givetvis ganska exakt där säsong fyra slutade. Tyrion Lannister (Peter Dinklage) släpptes fri ur fängelset av sin bror Jamie (Nikolaj Coster-Waldau), men passade på att döda sin far Tywin (Charles Dance) som dömde sin son till döden för ett brott han inte begått. Tyrion flyr nu så långt bort från King's Landing och familjen Lannister som det går med hjälp av eunucken Varys (Conleth Hill). Skakade av två tunga dödsfall försöker resterna av familjen Lannister hålla samman makten efter bästa förmåga. Matriarken Cersei (Lena Headey) coachar sin son, den nya kungen Tommen (Dean-Charles Chapman) och vill samtidigt kalla hem dottern Myrcella (Nell Tiger Free), vilket blir Jaimies uppgift. Han sticker i väg på sin resa medan Cersei får problem på hemmaplan med den religiösa sekten The Sparrows som verkligen bestämt sig för att sätta ned foten.
Det största resan gör dock Tyrion. Varys plan är att sammanfoga honom med Daenerys Targaryen (Emilia Clarke), den rättmätige arvtagerskan till Järntronen och Tyrion hamnar hos henne via en liten oväntad omväg. Äntligen knyts Daenerys historia ihop med resten av serien och mötet med Tyrion blir alldeles lysande. Detta har föregåtts av problem för Daenerys. Dels med hennes drakar som inte riktigt verkar lyda sin moder längre, och dels med befolkningen i staden Meereen där en rörelse kallad Sons of the Harpy gör allt för att störta slavarnas befriare. Situationen blir riktigt allvarlig.
De kvarvarande delarna ur huset Stark är fortfarande spridda för vinden. Arya (Maisie Williams) har använt sitt hjälpsamma mynt för att ta sig till Braavos där hon hoppas kunna återse den man som hjälpte henne i säsong två och därefter bli en "ansiktslös". Det blir en tuff träning där det absolut inte finns några genvägar och när vi lämnar Arya vet vi inte riktigt var vi har henne. Det samma gäller storasyster Sansa (Sophie Turner) som lämnar en galen familj för en annan. Hon blir en bricka i Petyr Baelish (Aidan Gillen) rävspel och tvingas gifta sig med seriens värsta galenpanna Ramsay Bolton (Iwan Rheon) som redan psykologiskt och fysiskt brutit ned Theon Greyjoy (Alfie Allen) till ingenting. Trots att Sansa hatar Theon eftersom han - enligt egen utsaga - dödat hennes lillebröder, blir han hennes oundvikliga bundsförvant när hon försöker fly ur Ramsays grepp.
Längst uppe i norr har vi då Jon Snow (Kit Harington) som kämpar och kämpar. Är det inte mot White Walkers och levande döda så är det mot divergerande krafter i de egna leden. Jon blir ledare för Night's Watch och oroad över de okontrollerbara krafter som kommer med vintern föreslår han att The Wildlings på andra sidan väggen ska skyddas och stå vid deras sida där hotet måste bekämpas. Ett förslag som får blandad respons från båda lägren men som framför allt får konsekvenser...
Som vanligt en välfylld säsong som knappt går att sammanfatta i korta ordalag. Det är ju ett myller av karaktärer och först nu nämner jag några för första gången. Samtidigt försvinner ju några längs med resans gång, vilket är enligt Martins obarmhärtiga tradition. Bli aldrig förälskad i en karaktär skriven av George R.R. Martin för ingen är helig i hans ögon.
Glädjande nog sviktar inte kvaliteten i denna omgång. Serien flyter på väldigt fint och i vissa synvinklar känns serien bättre än någonsin. Specialeffekterna blir bara bättre och bättre och actionsekvenserna har fortfarande eget liv och är inte trötta efterapningar av sådant som visats i tidigare säsonger. I kombination med det alltid lika högklassiga dramat gör det att "Game of Thrones" kvarstår som en av de bästa pågående tv-serierna just nu och en man verkligen vill se mer av. Vi har i och med denna säsong "bara" sett 50 avsnitt, eller 50 timmar om man så vill, och det känns plötsligt som ingenting.
Jag bryr mig inte så mycket om det då jag inte läst böckerna och jag kan inte riktigt avgöra hur mycket böckerna och tv-säsongerna skiljer sig från varandra, men om det är så att de är hyfsat tajta kan jag känna ett visst medlidande med de som läst böckerna sedan mitten på 90-talet som får se upplösningen innan de får läsa den. Hade jag varit i den situationen hade jag inte varit så speciellt glad.
Nåväl - nog om upplösningen. Säsong fem fortsätter givetvis ganska exakt där säsong fyra slutade. Tyrion Lannister (Peter Dinklage) släpptes fri ur fängelset av sin bror Jamie (Nikolaj Coster-Waldau), men passade på att döda sin far Tywin (Charles Dance) som dömde sin son till döden för ett brott han inte begått. Tyrion flyr nu så långt bort från King's Landing och familjen Lannister som det går med hjälp av eunucken Varys (Conleth Hill). Skakade av två tunga dödsfall försöker resterna av familjen Lannister hålla samman makten efter bästa förmåga. Matriarken Cersei (Lena Headey) coachar sin son, den nya kungen Tommen (Dean-Charles Chapman) och vill samtidigt kalla hem dottern Myrcella (Nell Tiger Free), vilket blir Jaimies uppgift. Han sticker i väg på sin resa medan Cersei får problem på hemmaplan med den religiösa sekten The Sparrows som verkligen bestämt sig för att sätta ned foten.
Det största resan gör dock Tyrion. Varys plan är att sammanfoga honom med Daenerys Targaryen (Emilia Clarke), den rättmätige arvtagerskan till Järntronen och Tyrion hamnar hos henne via en liten oväntad omväg. Äntligen knyts Daenerys historia ihop med resten av serien och mötet med Tyrion blir alldeles lysande. Detta har föregåtts av problem för Daenerys. Dels med hennes drakar som inte riktigt verkar lyda sin moder längre, och dels med befolkningen i staden Meereen där en rörelse kallad Sons of the Harpy gör allt för att störta slavarnas befriare. Situationen blir riktigt allvarlig.
De kvarvarande delarna ur huset Stark är fortfarande spridda för vinden. Arya (Maisie Williams) har använt sitt hjälpsamma mynt för att ta sig till Braavos där hon hoppas kunna återse den man som hjälpte henne i säsong två och därefter bli en "ansiktslös". Det blir en tuff träning där det absolut inte finns några genvägar och när vi lämnar Arya vet vi inte riktigt var vi har henne. Det samma gäller storasyster Sansa (Sophie Turner) som lämnar en galen familj för en annan. Hon blir en bricka i Petyr Baelish (Aidan Gillen) rävspel och tvingas gifta sig med seriens värsta galenpanna Ramsay Bolton (Iwan Rheon) som redan psykologiskt och fysiskt brutit ned Theon Greyjoy (Alfie Allen) till ingenting. Trots att Sansa hatar Theon eftersom han - enligt egen utsaga - dödat hennes lillebröder, blir han hennes oundvikliga bundsförvant när hon försöker fly ur Ramsays grepp.
Längst uppe i norr har vi då Jon Snow (Kit Harington) som kämpar och kämpar. Är det inte mot White Walkers och levande döda så är det mot divergerande krafter i de egna leden. Jon blir ledare för Night's Watch och oroad över de okontrollerbara krafter som kommer med vintern föreslår han att The Wildlings på andra sidan väggen ska skyddas och stå vid deras sida där hotet måste bekämpas. Ett förslag som får blandad respons från båda lägren men som framför allt får konsekvenser...
Som vanligt en välfylld säsong som knappt går att sammanfatta i korta ordalag. Det är ju ett myller av karaktärer och först nu nämner jag några för första gången. Samtidigt försvinner ju några längs med resans gång, vilket är enligt Martins obarmhärtiga tradition. Bli aldrig förälskad i en karaktär skriven av George R.R. Martin för ingen är helig i hans ögon.
Glädjande nog sviktar inte kvaliteten i denna omgång. Serien flyter på väldigt fint och i vissa synvinklar känns serien bättre än någonsin. Specialeffekterna blir bara bättre och bättre och actionsekvenserna har fortfarande eget liv och är inte trötta efterapningar av sådant som visats i tidigare säsonger. I kombination med det alltid lika högklassiga dramat gör det att "Game of Thrones" kvarstår som en av de bästa pågående tv-serierna just nu och en man verkligen vill se mer av. Vi har i och med denna säsong "bara" sett 50 avsnitt, eller 50 timmar om man så vill, och det känns plötsligt som ingenting.
EXTRAMATERIALET
I traditionell ordning är det en extramaterialsfylld box där varje avsnitt ackompanjeras av kommentarspår och "in-episode guides" med trivia och annan vägledning medan man tittar. Tjusigt. Här finns även den återkommande fördjupningen med animerade historier och legender berättade av karaktärer i serien. De kortare berättelserna kompletteras av en längre under namnet "The Dance of Dragons" som redogör för familjen Targaryens historia, och specifikt inbördeskriget mellan De gröna och De svarta. Värt att notera är att även karaktärer som sedan länge försvunnit ur serien är med och berättar historien.
I övrigt då? Jo, en inspelningsdag skildras från tre olika länder, med olika filmteam och mängder av medarbetare som alla drar sitt strå till stacken för att få ihop serien. Det här inslaget etablerar på något vis att "Game of Thrones" ligger närmare filmvärlden i form av omfattning och budget än vad andra tv-serier gör. Nya karaktärer och platser för säsongen dokumenteras i ett inslag och säsongens omvälvande finalavsnitt "Mother's Mercy" betas av i detalj, vilket också späder på den filmiska känslan.
Slutligen får vi en två-delad bakomfilm som berättar om inspirationskällorna till "Game of Thrones", som i mycket kan ledas tillbaka till den 30-årsperiod (1455–1485) i den brittiska historien som kallas "Rosornas krig". En historiker gör initierade jämförelser mellan historien och serien och även George R.R. Martin medverkar och bekräftar inspirationen. Även seriens mer exotiska inslag får sina förklaringar. Intressant att ta del av.
Sen måste jag bara nämna att det åter igen är en snygg förpackning med ett genomskinligt fodral med delar av grafiken över en box med en sorts struktur i pappret. Det känns som en specialutgåva trots att det inte är det. Sådana detaljer gillar jag.
I övrigt då? Jo, en inspelningsdag skildras från tre olika länder, med olika filmteam och mängder av medarbetare som alla drar sitt strå till stacken för att få ihop serien. Det här inslaget etablerar på något vis att "Game of Thrones" ligger närmare filmvärlden i form av omfattning och budget än vad andra tv-serier gör. Nya karaktärer och platser för säsongen dokumenteras i ett inslag och säsongens omvälvande finalavsnitt "Mother's Mercy" betas av i detalj, vilket också späder på den filmiska känslan.
Slutligen får vi en två-delad bakomfilm som berättar om inspirationskällorna till "Game of Thrones", som i mycket kan ledas tillbaka till den 30-årsperiod (1455–1485) i den brittiska historien som kallas "Rosornas krig". En historiker gör initierade jämförelser mellan historien och serien och även George R.R. Martin medverkar och bekräftar inspirationen. Även seriens mer exotiska inslag får sina förklaringar. Intressant att ta del av.
Sen måste jag bara nämna att det åter igen är en snygg förpackning med ett genomskinligt fodral med delar av grafiken över en box med en sorts struktur i pappret. Det känns som en specialutgåva trots att det inte är det. Sådana detaljer gillar jag.
TRE SAKER
1. Den här säsongen känns spontant inte lika rå som de tidigare, speciellt inte efter den fortfarande vidriga finalen på fajten mellan prins Oberyn och The Mountain i förra säsongen. Men serien har fortfarande väldigt starka scener. Till exempel tvingas Stannis Baratheon (Stephen Dillane) ta ett beslut som innefattar något totalt genomvidrigt, och i säsongens finalavsnitt figurerar en vandring som är psykologiskt rå.
2. George R.R. Martin har visserligen två mellannamn på R men förkortningen sägs vara en hyllning till J.R.R. Tolkien som tveklöst haft ett stort inflytande på Martins författarskap.
3. Den enda huvudkaraktär som inte är med alls i denna säsong är Bran Stark (Isaac Hempstead-Wright) av den enkla anledningen att hans story enligt den skrivna förlagan tog slut i den förra säsongen. Han gör comeback i nästa omgång, men är då oundvikligen betydligt äldre.
2. George R.R. Martin har visserligen två mellannamn på R men förkortningen sägs vara en hyllning till J.R.R. Tolkien som tveklöst haft ett stort inflytande på Martins författarskap.
3. Den enda huvudkaraktär som inte är med alls i denna säsong är Bran Stark (Isaac Hempstead-Wright) av den enkla anledningen att hans story enligt den skrivna förlagan tog slut i den förra säsongen. Han gör comeback i nästa omgång, men är då oundvikligen betydligt äldre.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
