Hämnddrama i 70-talets Finland
FILMENNatten till sin 40-årsdag blir Eva (Anna Godenius) våldtagen av en man hon träffat på krogen, Martin Wester (Gösta Bredefeldt). Psykiskt skadad av överfallet får Eva svårt att sköta sitt jobb som bibliotekarie samtidigt som hon inte kan släppa vad som hänt eller mannen som gjorde henne så illa.
Hon börjar i förklädd skepnad spåra upp mannen, ta reda på hans namn, var han jobbar och vad han sysslar med på fritiden. Hon är inte speciellt hemlig så Martin märker att han är iaktagen och det psykar honom något enormt.
Till slut konfronteras de båda och Eva tar reda på om män kan våldtas eller inte.
Den här filmen, baserad på en storsäljande roman av Märta Tikkanen i regi av Jörn Donner, slog ned som en liten bomb i slutet av 70-talet (givetvis föregången av romanen) och skakade om ordentligt i våldtäktsdebatten i media och samhället. På sätt och vis är den aktuell idag, vilket inte minst bevisas av att Tikkanens bok fortfarande säljer bra.
Filmens hämnddrama håller fortfarande, men med dagens mått mätt skulle filmen mått bra av ett lite mer thrillerbetonat anslag. I och med att Eva är så överdrivet tydlig i sitt utklädda jag blir det nästan snudd på fånigt. Allra bäst är filmen precis efter våldtäkten där minsta detalj kring Eva påverkar henne på ett obehagligt sätt. Men sen utvecklas filmen på ett lite tamt sätt fram tilll finalen.
Den är dock klart godkänd och jag kan förstå om den sågs som smått kontroversiell när den kom.
Hon börjar i förklädd skepnad spåra upp mannen, ta reda på hans namn, var han jobbar och vad han sysslar med på fritiden. Hon är inte speciellt hemlig så Martin märker att han är iaktagen och det psykar honom något enormt.
Till slut konfronteras de båda och Eva tar reda på om män kan våldtas eller inte.
Den här filmen, baserad på en storsäljande roman av Märta Tikkanen i regi av Jörn Donner, slog ned som en liten bomb i slutet av 70-talet (givetvis föregången av romanen) och skakade om ordentligt i våldtäktsdebatten i media och samhället. På sätt och vis är den aktuell idag, vilket inte minst bevisas av att Tikkanens bok fortfarande säljer bra.
Filmens hämnddrama håller fortfarande, men med dagens mått mätt skulle filmen mått bra av ett lite mer thrillerbetonat anslag. I och med att Eva är så överdrivet tydlig i sitt utklädda jag blir det nästan snudd på fånigt. Allra bäst är filmen precis efter våldtäkten där minsta detalj kring Eva påverkar henne på ett obehagligt sätt. Men sen utvecklas filmen på ett lite tamt sätt fram tilll finalen.
Den är dock klart godkänd och jag kan förstå om den sågs som smått kontroversiell när den kom.
EXTRAMATERIALET
Filmen innehåller kanske det mest kontrastrika och märkliga extramaterial man kan hitta, nämligen Jörn Donners reklamfilm för acnelösningen ACO, ett medel mot "finnar" alltså. En gammal klassiker som är lika absurd i sammanhanget som den är rolig.
I övrigt finns det rejäla biografier på Anna Godenius och Jörn Donner samt trivia om filmen i textformat, och så ett bildgalleri.
I övrigt finns det rejäla biografier på Anna Godenius och Jörn Donner samt trivia om filmen i textformat, och så ett bildgalleri.
TRE SAKER
1. I och med att Eva enbart har en förklädnad så blir det automatiskt inte speciellt hemligt av just den anledningen. När hon sedan då och då tar på sig ett par gigantiska solglasögon (säkert fullt normala på 70-talet) blir det ännu mer uppenbart att hon ska vara "hemlig".
2. Gösta Bredefeldts våldtäktsman är med flit skildrad lite mer sympatisk än i boken för att framhäva de vanliga människorna som våldtar utan att egentligen förstå att de gör det.
3. Om ni i något sketchprogram ser en sorts nidbild av en lite halvsvår men intellektuell finne som svär och röker så är det på grund av Jörn Donner. På 70- och 80-talet var han med mycket i svensk tv och betedde sig på det viset, vilket sedan dess imiterats regelbundet.
2. Gösta Bredefeldts våldtäktsman är med flit skildrad lite mer sympatisk än i boken för att framhäva de vanliga människorna som våldtar utan att egentligen förstå att de gör det.
3. Om ni i något sketchprogram ser en sorts nidbild av en lite halvsvår men intellektuell finne som svär och röker så är det på grund av Jörn Donner. På 70- och 80-talet var han med mycket i svensk tv och betedde sig på det viset, vilket sedan dess imiterats regelbundet.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Anna Godenius (6)
Anna Godenius (6)
