Knepig och inte speciellt minnesvärd
FILMENTrots ett par seriösa försök, alltid triggade av att andra pratat så väl om den, så kan jag inte ta mig an den animerade 90-talsserien "Batman: The Animated Series". Det går liksom inte. Däremot så har jag nu sett några av de moderna animerade långfilmerna som ofta utgår från seriens värld och animationsstil och det har absolut gått bättre. Det är inte på något vis min favorittolkning av karaktärerna, men då och då fungerar det fint att se en film av det här slaget.
Det var faktiskt i "Batman: The Animated Series" som karaktären Harley Quinn föddes - psykiatrikern Harleen Quinzell som blev kär i Jokern och omvandlades till galen superskurk. Harley Quinn blev så populär att hon flyttade in i serietidningarna och härom året kunde vi se den första filmade versionen av karaktären som en i den brokiga skaran som utgjorde "Suicide Squad".
I den här historien tvingas Batman och Nightwing, som är den vuxna original-Robin för de som inte känner till det, ta hjälp av galenpannan Harley Quinn för att bokstavligt talat rädda världen. Poison Ivy och utomjordiska växtmonstret Floronic Man har kommit över Dr Alec Hollands ursprungliga forskning för att förvandla öknar till prunkande växtlighet (en forskning som sedermera förvandlade Holland till Träskmannen) och vill rädda jorden genom att förvandla alla människor till växter.
Frågan är om Batman och Nightwing kan lita på superskurken. Är hon lojal mot dem eller mot sina skurkkompisar när det väl kommer till kritan?
Filmen är en smula knepig. Förtexterna är humoristiskt roliga på ett Blake Edwards/Rosa Pantern-aktigt vis, för att sedan gå in i en lätt blodig scen. Lite senare i filmen ersätts en fajtsekvens med onomatopoetiska ord à la 60-tals-Batman, men i stället för BIFF! POW! WHACK! och andra klassiska ord är det BREAK! BLEED! och OW MY BALLS! som kommer upp i rutan. Och om inte det vore knepigt nog är det gott om sexskämt och - hör och häpna - pruttskämt, där Harley Quinn lägger av ett par illaluktande brakare i Batmobilen. Låt gå för att Harley Quinn är en extrem karaktär som en snackpåse av sällan skådat slag, men det känns lite sladdrigt och fokuslöst den här gången.
Fans av "Batman: The Animated Series" verkar hata den här filmen, och det är ju förstås inget bra betyg, men i och med att jag inte har några referenspunkter att ta hänsyn till tar jag den för vad den är. Delar av filmen är helt okej, men det känns som det här mötet mellan Batman och Harley Quinn inte kommer att gå till historien.
Det var faktiskt i "Batman: The Animated Series" som karaktären Harley Quinn föddes - psykiatrikern Harleen Quinzell som blev kär i Jokern och omvandlades till galen superskurk. Harley Quinn blev så populär att hon flyttade in i serietidningarna och härom året kunde vi se den första filmade versionen av karaktären som en i den brokiga skaran som utgjorde "Suicide Squad".
I den här historien tvingas Batman och Nightwing, som är den vuxna original-Robin för de som inte känner till det, ta hjälp av galenpannan Harley Quinn för att bokstavligt talat rädda världen. Poison Ivy och utomjordiska växtmonstret Floronic Man har kommit över Dr Alec Hollands ursprungliga forskning för att förvandla öknar till prunkande växtlighet (en forskning som sedermera förvandlade Holland till Träskmannen) och vill rädda jorden genom att förvandla alla människor till växter.
Frågan är om Batman och Nightwing kan lita på superskurken. Är hon lojal mot dem eller mot sina skurkkompisar när det väl kommer till kritan?
Filmen är en smula knepig. Förtexterna är humoristiskt roliga på ett Blake Edwards/Rosa Pantern-aktigt vis, för att sedan gå in i en lätt blodig scen. Lite senare i filmen ersätts en fajtsekvens med onomatopoetiska ord à la 60-tals-Batman, men i stället för BIFF! POW! WHACK! och andra klassiska ord är det BREAK! BLEED! och OW MY BALLS! som kommer upp i rutan. Och om inte det vore knepigt nog är det gott om sexskämt och - hör och häpna - pruttskämt, där Harley Quinn lägger av ett par illaluktande brakare i Batmobilen. Låt gå för att Harley Quinn är en extrem karaktär som en snackpåse av sällan skådat slag, men det känns lite sladdrigt och fokuslöst den här gången.
Fans av "Batman: The Animated Series" verkar hata den här filmen, och det är ju förstås inget bra betyg, men i och med att jag inte har några referenspunkter att ta hänsyn till tar jag den för vad den är. Delar av filmen är helt okej, men det känns som det här mötet mellan Batman och Harley Quinn inte kommer att gå till historien.
EXTRAMATERIALET
Höjdpunkten bland extramaterialet är tjuvkiken på en kommande film. Det ligger i och för sig med en kik på kommande "Teen Titans: The Judas Contract" som trailer innan filmen (och några tittar på redan släppta filmer) men det är titten på "Batman: Gotham by Gaslight" som roar mig mest. Det här är en film som jag ser fram emot och tror kommer att ha en högre kvalitet än "Batman and Harley Quinn".
Historien ingår i DC:s etikett "Elseworlds" där berättelser utanför deras kanon figurerade. I det här fallet betyder det att Batman och hans omringande karaktärer flyttas till 1800-talet och ställs mot Jack the Ripper. Det låter kanske konstigt men jag tycker det är riktigt intressant att se en helt annan variant av karaktären för en gångs skull. Originalhistorien kom 1989 och ritades av Mike Mignola ("Hellboy").
I övrigt finns det en ganska lång titt på karaktären Harley Quinn där hon till och med analyseras av någon psykolog eller liknande, och så finns det en kortare specialare om röstskådespelaren Loren Lester som gör comeback som Nightwing.
Dessutom två Harley Quinn-centrerade avsnitt från "Batman: The Animated Series" och jag klarar som sagt inte av att se dem...
Historien ingår i DC:s etikett "Elseworlds" där berättelser utanför deras kanon figurerade. I det här fallet betyder det att Batman och hans omringande karaktärer flyttas till 1800-talet och ställs mot Jack the Ripper. Det låter kanske konstigt men jag tycker det är riktigt intressant att se en helt annan variant av karaktären för en gångs skull. Originalhistorien kom 1989 och ritades av Mike Mignola ("Hellboy").
I övrigt finns det en ganska lång titt på karaktären Harley Quinn där hon till och med analyseras av någon psykolog eller liknande, och så finns det en kortare specialare om röstskådespelaren Loren Lester som gör comeback som Nightwing.
Dessutom två Harley Quinn-centrerade avsnitt från "Batman: The Animated Series" och jag klarar som sagt inte av att se dem...
TRE SAKER
1. Det är oklart om det är gjort med flit eller inte, men det känns en smula som att manusförfattarna inte fick ihop tillräckligt med material till filmen, då två förhållandevis långa musiknummer ligger efter varandra och det är en lång och fjantig bonussekvens efter eftertexterna.
2. Rösten till Harley Quinn görs av Melissa Rauch som inte gjort karaktären tidigare. Jämför man med äldre klipp låter det som Rauch smetat på en ännu bredare Brooklyn-accent på figuren. Batman görs som alltid av den mycket uppskattade Kevin Conroy.
3. Min älskade favoritfigur Träskmannen, Swamp Thing, dyker upp i denna film och jag gillar tyvärr inte riktigt vad de gjort av karaktären.
2. Rösten till Harley Quinn görs av Melissa Rauch som inte gjort karaktären tidigare. Jämför man med äldre klipp låter det som Rauch smetat på en ännu bredare Brooklyn-accent på figuren. Batman görs som alltid av den mycket uppskattade Kevin Conroy.
3. Min älskade favoritfigur Träskmannen, Swamp Thing, dyker upp i denna film och jag gillar tyvärr inte riktigt vad de gjort av karaktären.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
