Extra allt på gott och ont
FILMENHur följer man upp en braksuccé? Givetvis med att vräka på med ännu mer av det som föregångaren fixade galant. I det här fallet en unik animationsstil och karaktärer, karaktärer, karaktärer...
Jag kan inte riktigt förstå att det gått mer än fyra år sedan jag såg "Spider-Man: Into the Spider-Verse" och förstummades över den läckra animationsstilen som presenterade en superhjältefilm på ett helt nytt sätt samtidigt som det verkligen osade serietidning över det hela. Det känns som det var nyss, men uppenbarligen var det inte så. Den förra filmen gestaltade hur tonåringen Miles Morales (Shameik Moore) blev biten av en laboratorieframställd radioaktiv spindel och sedan mer eller mindre fick ärva rollen som Spider-Man av den döende Peter Parker samtidigt som Kingpin startade en kolliderare som öppnade portaler till andra universum och släppte in andra varianter av Spider-Man som stöttade och guidade Miles. Som Spider-Gwen, Gwen Stacy (Hailee Steinfeld).
Nu har det gått några år. Miles har växt in i rollen som friendly neighbourhood Spider-Man, samtidigt som han saknar sina multiuniversala vänner. Speciellt Gwen som i sitt universum saknar Miles och brottas med faktumet att hennes polispappa omedvetet jagar sin egen dotter som högst misstänkt för detta universums Peter Parkers död (vilket inte är fallet förstås). När Gwen ställs mot en annorlunda version av Vulture inser hon att han glidit in från ett annat universum och blir så småningom värvad till en liten grupp med olika Spider-people som jagar anomalier i alla universum. Det gör att hon får möjligheten att resa mellan olika universum och därmed kan hälsa på Miles, även om hon inte riktigt kan berätta varför hon är där.
Miles har ställts mot en villain of the week-figur som heter The Spot (Jason Schwartzman) som kan skapa små svarta portalhål som gör honom svår att fånga. En obetydlig skurk, känns det som, men The Spot har ett synnerligen ont öga till Miles och ska dessutom gå från obetydlig till oerhört betydelsefull och farlig för hela multiuniversum. Miles tar rygg på Gwen i smyg och följer efter i hennes universumportal och blir oundvikligen medtagen till The Spider-Society där Miguel O'Hara (Oscar Isaac) är den humorlösa och sammanbitna ledaren. Miles stora utmaning är att försöka lista ut vilken Spider-Man han vill vara, men han får även reda på saker som gör att han hastigt och lustigt hamnar på andra sidan som en fiende till The Spider-Society, eller snarare som en motståndare till deras snäva regelverk. Det blir personligt för Miles och det leder till att han hamnar någonstans i multiuniversum där han inte borde vara.
Filmen är lång, 2.20, men slutar mitt när det är som mest spännande. Den här filmen är verkligen extra allt i sitt sammanhang. Utöver det sedvanliga superhjälterafflet finns det gott om familjedrama eftersom det är en stor bit av Spider-Man-sagan. Men det som är den här specifika filmseriens stora grej är alla olika universum och karaktärer som vi får se. Till exempel hamnar vi i ett universum där Manhattan och Mumbai är samma plats - Mumbattan - och Spider-Man är Pavitr Prabhakar (Karan Soni). En annan karaktär som dyker upp är brittiska Spider-Punk, Hobie Brown (Daniel Kaluuya). Alla dessa Spider-Man-varianter som jag nämnt är plockade ur serietidningarna och det finns många, många fler i filmen. Extra allt som sagt.
Den stora behållningen är den unika animationsstilen som blir ännu läckrare när den förändras utifrån vilket universum vi är i. Det är ruskigt snyggt gjort även om berättande är så kvickt att man inte riktigt hinner med. Smolket i bägaren är att det kanske ändå blir för mycket extra allt. Jag förstår att de inblandade vill ta chansen och trycka in så många alternativa Spider-Man-referenser det bara går när det ändå handlar om ett Spider-verse, men det blir lite väl mycket mellan varven.
Men jag gillar ändå det jag ser och ser fram emot fortsättningen och upplösningen. Bara det inte dröjer fyra år...
Jag kan inte riktigt förstå att det gått mer än fyra år sedan jag såg "Spider-Man: Into the Spider-Verse" och förstummades över den läckra animationsstilen som presenterade en superhjältefilm på ett helt nytt sätt samtidigt som det verkligen osade serietidning över det hela. Det känns som det var nyss, men uppenbarligen var det inte så. Den förra filmen gestaltade hur tonåringen Miles Morales (Shameik Moore) blev biten av en laboratorieframställd radioaktiv spindel och sedan mer eller mindre fick ärva rollen som Spider-Man av den döende Peter Parker samtidigt som Kingpin startade en kolliderare som öppnade portaler till andra universum och släppte in andra varianter av Spider-Man som stöttade och guidade Miles. Som Spider-Gwen, Gwen Stacy (Hailee Steinfeld).
Nu har det gått några år. Miles har växt in i rollen som friendly neighbourhood Spider-Man, samtidigt som han saknar sina multiuniversala vänner. Speciellt Gwen som i sitt universum saknar Miles och brottas med faktumet att hennes polispappa omedvetet jagar sin egen dotter som högst misstänkt för detta universums Peter Parkers död (vilket inte är fallet förstås). När Gwen ställs mot en annorlunda version av Vulture inser hon att han glidit in från ett annat universum och blir så småningom värvad till en liten grupp med olika Spider-people som jagar anomalier i alla universum. Det gör att hon får möjligheten att resa mellan olika universum och därmed kan hälsa på Miles, även om hon inte riktigt kan berätta varför hon är där.
Miles har ställts mot en villain of the week-figur som heter The Spot (Jason Schwartzman) som kan skapa små svarta portalhål som gör honom svår att fånga. En obetydlig skurk, känns det som, men The Spot har ett synnerligen ont öga till Miles och ska dessutom gå från obetydlig till oerhört betydelsefull och farlig för hela multiuniversum. Miles tar rygg på Gwen i smyg och följer efter i hennes universumportal och blir oundvikligen medtagen till The Spider-Society där Miguel O'Hara (Oscar Isaac) är den humorlösa och sammanbitna ledaren. Miles stora utmaning är att försöka lista ut vilken Spider-Man han vill vara, men han får även reda på saker som gör att han hastigt och lustigt hamnar på andra sidan som en fiende till The Spider-Society, eller snarare som en motståndare till deras snäva regelverk. Det blir personligt för Miles och det leder till att han hamnar någonstans i multiuniversum där han inte borde vara.
Filmen är lång, 2.20, men slutar mitt när det är som mest spännande. Den här filmen är verkligen extra allt i sitt sammanhang. Utöver det sedvanliga superhjälterafflet finns det gott om familjedrama eftersom det är en stor bit av Spider-Man-sagan. Men det som är den här specifika filmseriens stora grej är alla olika universum och karaktärer som vi får se. Till exempel hamnar vi i ett universum där Manhattan och Mumbai är samma plats - Mumbattan - och Spider-Man är Pavitr Prabhakar (Karan Soni). En annan karaktär som dyker upp är brittiska Spider-Punk, Hobie Brown (Daniel Kaluuya). Alla dessa Spider-Man-varianter som jag nämnt är plockade ur serietidningarna och det finns många, många fler i filmen. Extra allt som sagt.
Den stora behållningen är den unika animationsstilen som blir ännu läckrare när den förändras utifrån vilket universum vi är i. Det är ruskigt snyggt gjort även om berättande är så kvickt att man inte riktigt hinner med. Smolket i bägaren är att det kanske ändå blir för mycket extra allt. Jag förstår att de inblandade vill ta chansen och trycka in så många alternativa Spider-Man-referenser det bara går när det ändå handlar om ett Spider-verse, men det blir lite väl mycket mellan varven.
Men jag gillar ändå det jag ser och ser fram emot fortsättningen och upplösningen. Bara det inte dröjer fyra år...
EXTRAMATERIALET
Utgåvan fläskar på med runt 90 minuter extramaterial och ett kommentarspår som jag inte lyssnat på men vet att det innehåller de tre regissörerna Justin K. Thompson, Joaquim Dos Santos och Kemp Powers tillsammans med författarna och producenterna Christopher Miller och Phil Lord och att det är faktafyllt och kanske lite babbligt.
Dessa fem personer, och många fler av de inblandade, syns överallt i extramaterialet som betar av filmen från alla tänkbara synvinklar. Det som roar och intresserar mig mest är det som handlar om designen av miljöer/universum och alla karaktärer. Till detta kan man plussa på ett rasande snabbt inslag om referenser och påskägg som verkligen kunde tryckt på bromspedalen och tagit det lite lugnare.
Karaktärer, musik och specifika teman i filmen får också plats och det enda icke-dokumentära som ligger med är en bortklippt scen och några musikvideor. Fullmatat värre!
Dessa fem personer, och många fler av de inblandade, syns överallt i extramaterialet som betar av filmen från alla tänkbara synvinklar. Det som roar och intresserar mig mest är det som handlar om designen av miljöer/universum och alla karaktärer. Till detta kan man plussa på ett rasande snabbt inslag om referenser och påskägg som verkligen kunde tryckt på bromspedalen och tagit det lite lugnare.
Karaktärer, musik och specifika teman i filmen får också plats och det enda icke-dokumentära som ligger med är en bortklippt scen och några musikvideor. Fullmatat värre!
TRE SAKER
1. Trilogin kompletteras med "Spider-Man: Beyond the Spider-verse" om några år. Trilogin verkar följa en formel som jag kallar "1+2a+2b" där den första filmen är lite fristående och den tredje filmen hakar i exakt där mittenfilmen slutar. Det finns oerhört många exempel på detta.
2. Det är vissa inslag av live-action i filmen som effektivt knyter ihop filmen med alla filmade Spider-Man-universum hittills. Dessutom finns det inslag av Lego också, för givetvis finns det ett universum där Spider-Man är en Legogubbe...
3. I den förra filmen var den mest udda Spider-Man-varianten Peter Porker/Spider-Ham. I den här filmen vet jag inte vad som är mest udda; Spider-Horse, Spider-Cat eller Spider-Buggy kanske. Sammanlagt ska det finns 280 varianter av Spider-Man i filmen där 95 är unika och namngivna karaktärer. Det är helt vansinnigt vad mycket konstigt kopplat till Spider-Man som faktiskt existerar.
2. Det är vissa inslag av live-action i filmen som effektivt knyter ihop filmen med alla filmade Spider-Man-universum hittills. Dessutom finns det inslag av Lego också, för givetvis finns det ett universum där Spider-Man är en Legogubbe...
3. I den förra filmen var den mest udda Spider-Man-varianten Peter Porker/Spider-Ham. I den här filmen vet jag inte vad som är mest udda; Spider-Horse, Spider-Cat eller Spider-Buggy kanske. Sammanlagt ska det finns 280 varianter av Spider-Man i filmen där 95 är unika och namngivna karaktärer. Det är helt vansinnigt vad mycket konstigt kopplat till Spider-Man som faktiskt existerar.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
