Fortfarande mycket våld för de yngre
FILMENDet är 16 år sedan den första "Kung Fu Panda"-filmen kom, vilket även är den enda i franchisen som jag med säkerhet vet att jag har sett. I vårt arkiv saknas den närmaste föregångaren från 2016, men i just en sådan här franchise spelar det inte jättestor roll om man sett alla tidigare filmer eller inte. Har man bara sett någon räcker det gott och väl i och med att ramarna och förutsättningarna då är på plats.
I denna film ska Drakkrigaren, pandan Po (röst av Jack Black) avancera till att bli spirituell ledare. Det är i alla fall vad hans Mästare Shifu (Dustin Hoffman) vill. Po har ingen aning om vad det innebär, men en del i uppdraget är att hitta någon som kan ta över rollen som Drakkrigare. Det går sådär. Po stöter på en tjuv, räven Zhen (Awkwafina), som är kaxig och snabb och via henne får Po veta att en kameleont (Viola Davis) sprider oro i närheten. Hon kan inte bara stjäla någons utseende utan även dess kung fu.
Po får med sig Zhen på uppdraget att hitta kameleonten, men längs vägen visar det sig att Zhen lurat honom för att komma åt Pos visdomsstav som kameleonten kan använda för att öppna en portal till andevärlden och stjäla kung fu från forna tiders mästare, något som skulle göra henne oerhört kraftfull.
I recensionerna av de första filmerna läser jag att Lilja oroade sig lite för våldet i filmerna, med viss rätt då han hade yngre barn vid den tiden. Nu är det jag som har småbarn och mina skyddsglasögon åker direkt på. Jag kommer inte att visa "Kung Fu Panda 4" för min snart femåriga son för även om det är djur som sparkar och slåss så sparkar de och slåss lik förbannat. Kung fu-scenerna är inte förmildrande på något vis även om ingen tappar medvetandet eller börjar blöda.
Det är mycket action och jag ser att andra recensenter, som uppenbarligen sett alla filmer, anser att mycket av det spirituella har förlorats till förmån för mer actionsekvenser, och det kan jag förstå. Men om jag kopplar bort våldet och all action är filmen snyggt gjord och välspelad, fast jag får ändå en liten känsla av att tåget har gått för franchisen. Dock kan jag inte backa upp känslan med ett bevis på ett bristande intresse. Filmen spelade nämligen in nästan en halv miljard dollar på bio och det är ju inte direkt ett svaghetstecken.
I denna film ska Drakkrigaren, pandan Po (röst av Jack Black) avancera till att bli spirituell ledare. Det är i alla fall vad hans Mästare Shifu (Dustin Hoffman) vill. Po har ingen aning om vad det innebär, men en del i uppdraget är att hitta någon som kan ta över rollen som Drakkrigare. Det går sådär. Po stöter på en tjuv, räven Zhen (Awkwafina), som är kaxig och snabb och via henne får Po veta att en kameleont (Viola Davis) sprider oro i närheten. Hon kan inte bara stjäla någons utseende utan även dess kung fu.
Po får med sig Zhen på uppdraget att hitta kameleonten, men längs vägen visar det sig att Zhen lurat honom för att komma åt Pos visdomsstav som kameleonten kan använda för att öppna en portal till andevärlden och stjäla kung fu från forna tiders mästare, något som skulle göra henne oerhört kraftfull.
I recensionerna av de första filmerna läser jag att Lilja oroade sig lite för våldet i filmerna, med viss rätt då han hade yngre barn vid den tiden. Nu är det jag som har småbarn och mina skyddsglasögon åker direkt på. Jag kommer inte att visa "Kung Fu Panda 4" för min snart femåriga son för även om det är djur som sparkar och slåss så sparkar de och slåss lik förbannat. Kung fu-scenerna är inte förmildrande på något vis även om ingen tappar medvetandet eller börjar blöda.
Det är mycket action och jag ser att andra recensenter, som uppenbarligen sett alla filmer, anser att mycket av det spirituella har förlorats till förmån för mer actionsekvenser, och det kan jag förstå. Men om jag kopplar bort våldet och all action är filmen snyggt gjord och välspelad, fast jag får ändå en liten känsla av att tåget har gått för franchisen. Dock kan jag inte backa upp känslan med ett bevis på ett bristande intresse. Filmen spelade nämligen in nästan en halv miljard dollar på bio och det är ju inte direkt ett svaghetstecken.
EXTRAMATERIALET
Inget. Lite lätt oväntat.
TRE SAKER
1. Det finns dubbning på de nordiska språken och egentligen borde jag kört filmen på svenska då jag ändå är någorlunda bekant med Lawrence Mackory som dubbar Jack Black i den här serien. Nästa gång, kanske?
2. I en sekvens hör jag delar av en melodi jag känner igen och förstår slutligen att det är en låt jag hört miljontals gånger men framförd med ett traditionellt kinesiskt sound kan jag inte komma på vilken det är. IMDB berättar att det är Ozzy Osbourne-klassikern "Crazy Train". Något oväntat.
3. Apropå musik så brukar ju Jack Black alltid sjunga något i sina filmer och i det här fallet är det under eftertexterna där han, eller Tenacious D för att vara exakt, levererar en slående version av den Max Martin-skrivna Britney Spears-dängan "...Baby One More Time".
2. I en sekvens hör jag delar av en melodi jag känner igen och förstår slutligen att det är en låt jag hört miljontals gånger men framförd med ett traditionellt kinesiskt sound kan jag inte komma på vilken det är. IMDB berättar att det är Ozzy Osbourne-klassikern "Crazy Train". Något oväntat.
3. Apropå musik så brukar ju Jack Black alltid sjunga något i sina filmer och i det här fallet är det under eftertexterna där han, eller Tenacious D för att vara exakt, levererar en slående version av den Max Martin-skrivna Britney Spears-dängan "...Baby One More Time".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
