Från andra sidan i dubbel bemärkelse
FILMENDet finns inte mycket inom skräckgenren som inte redan har gjorts och om man kokar ned australiensiska "Talk to Me" till dess enklaste beskrivning så har den definitivt gjorts förut. Den handlar nämligen om ungdomar som får kontakt med "den andra sidan" via något hjälpmedel. Gjort, eller hur?
Men även om något redan gjorts så handlar det förstås om hur man gör det på nytt. Hur kan man sticka ut i en genrer som har ett tiotal grundteman som vevas om och om igen varje år? Det är den stora utmaningen för moderna skräckfilmsskapare och bröderna Danny och Michael Philippou har med sin debutlångfilm fått till en rysare som skrämmer på helt rätt sätt.
Filmen börjar med att en ung man anländer till en stor fest för att hitta sin bror som har spårat ur på festen. Scenen slutar med att mannen blir knivhuggen av sin bror, som sedan tar sitt eget liv genom att hugga sig själv i ögat. Mys... Långt senare ska det komma fram att bröderna använt en påstått balsamerad hand för att kommunicera med de döda, något som duon Hayley (Zoe Terakes) och Joss (Chris Alosio) omsatt till någon sorts lek efter att de fått tag på handen och lärt sig de förutsättningar som krävs för att använda den. Nu driver de små sammankomster där folk får kontakt med de döda som ett sorts rus allt medan alla andra filmar och garvar.
Vår huvudperson i filmen är Mia (Sophie Wilde) som två år tidigare miste sin mamma under lite märkliga förhållanden. När hon anmäler sig som frivillig och tar tag i handen gör hon det med inställningen att det Hayley och Joss håller på med är någon sorts bluffverksamhet, men Mia blir tittarens guide för att visa vad som faktiskt händer. Så fort hon fattat tag i handen och sagt "Talk to me" uppenbaras en död människa i andra sidan handslaget som bara hon kan ser och när hon sedan släpper in människan tas hennes kropp över för en stund.
Med förhållandevis enkla medel har Philippoubröderna fått till ett effektivt sätt att gestalta denna kontakt med andra sidan och det blir mysigt rysligt på en gång. Ibland är det väldigt bra att inte krångla till det.
Men när Mia kompis lillebror Riley (Joe Bird) testar handen går det plötsligt väldigt illa och leken har blivit otäckt allvar. Samtidigt har handen blivit ett sätt för Mia att få kontakt med sin döda mamma för att förstå vad som verkligen hände.
"Talk to Me" har kort spellängd men nyttjar minuterna väl och lyckas med konststycket att bli en skräckfilm som inte tappar fokus utan bjuder på rysligheter hela vägen. Extra roligt att den är från andra sidan jordklotet och det kanske är just därför som den aldrig spårar ur och blir tramsig. Rekommenderas för den skräcksugne.
Men även om något redan gjorts så handlar det förstås om hur man gör det på nytt. Hur kan man sticka ut i en genrer som har ett tiotal grundteman som vevas om och om igen varje år? Det är den stora utmaningen för moderna skräckfilmsskapare och bröderna Danny och Michael Philippou har med sin debutlångfilm fått till en rysare som skrämmer på helt rätt sätt.
Filmen börjar med att en ung man anländer till en stor fest för att hitta sin bror som har spårat ur på festen. Scenen slutar med att mannen blir knivhuggen av sin bror, som sedan tar sitt eget liv genom att hugga sig själv i ögat. Mys... Långt senare ska det komma fram att bröderna använt en påstått balsamerad hand för att kommunicera med de döda, något som duon Hayley (Zoe Terakes) och Joss (Chris Alosio) omsatt till någon sorts lek efter att de fått tag på handen och lärt sig de förutsättningar som krävs för att använda den. Nu driver de små sammankomster där folk får kontakt med de döda som ett sorts rus allt medan alla andra filmar och garvar.
Vår huvudperson i filmen är Mia (Sophie Wilde) som två år tidigare miste sin mamma under lite märkliga förhållanden. När hon anmäler sig som frivillig och tar tag i handen gör hon det med inställningen att det Hayley och Joss håller på med är någon sorts bluffverksamhet, men Mia blir tittarens guide för att visa vad som faktiskt händer. Så fort hon fattat tag i handen och sagt "Talk to me" uppenbaras en död människa i andra sidan handslaget som bara hon kan ser och när hon sedan släpper in människan tas hennes kropp över för en stund.
Med förhållandevis enkla medel har Philippoubröderna fått till ett effektivt sätt att gestalta denna kontakt med andra sidan och det blir mysigt rysligt på en gång. Ibland är det väldigt bra att inte krångla till det.
Men när Mia kompis lillebror Riley (Joe Bird) testar handen går det plötsligt väldigt illa och leken har blivit otäckt allvar. Samtidigt har handen blivit ett sätt för Mia att få kontakt med sin döda mamma för att förstå vad som verkligen hände.
"Talk to Me" har kort spellängd men nyttjar minuterna väl och lyckas med konststycket att bli en skräckfilm som inte tappar fokus utan bjuder på rysligheter hela vägen. Extra roligt att den är från andra sidan jordklotet och det kanske är just därför som den aldrig spårar ur och blir tramsig. Rekommenderas för den skräcksugne.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Konceptuellt har filmen förutsättningar till att bli en återkommande serie - precis som de flesta skräckfilmer verkar ha som ambition - och visst är en uppföljare utannonserad med det fiffiga namnet "Talk 2 Me". Låt mig bidra med kommande titlar: "Talk to M3" och "T4lk to Me".
2. Jag ska inte påstå att jag känner igen några av skådespelarna förutom veteranen Miranda Otto som spelar Rileys mamma.
3. Det är lite komiskt med de här väldigt specifika reglerna som sätts upp i den här typen av skräckfilmer. Som att man måste släppa handen inom 90 sekunder. En sekund över och det är kört...
2. Jag ska inte påstå att jag känner igen några av skådespelarna förutom veteranen Miranda Otto som spelar Rileys mamma.
3. Det är lite komiskt med de här väldigt specifika reglerna som sätts upp i den här typen av skräckfilmer. Som att man måste släppa handen inom 90 sekunder. En sekund över och det är kört...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
