Kanske årets bästa svenska film
FILMENFör runt 15 år sedan irriterade jag mig något enormt på Alex Schulman. Han kom från ingenstans (i min uppfattning) och bloggade elakt (generaliserat, ja visst) i Aftonbladet. Det var väl helt enkelt så att jag inte klickade med honom som skribent. Eller så var jag bara avundsjuk på att någon kunde livnära sig på att blogga. Vad ska jag säga? Jag var yngre då än jag är i dag.
Med tiden har irritationen lagt sig, men jag konsumerar inte Schulman i någon större utsträckning. Jag har inte lyssnat på podden han har med Sigge Eklund och heller inte läst några av hans böcker, men jag har noterat att det mesta av det han publicerat är självbiografiskt och kopplat till hans familj. Alex Schulman kom nämligen inte från ingenstans. Han hade det litterära och mediala i blodet. Hans pappa Allan Schulman (ämne för boken "Skynda att älska") var legendarisk tv-producent, hans mamma Lisette Schulman (ämne för boken "Glöm mig") var programledare i tv och hans morfar var för författaren Sven Stolpe, om vilken "Bränn alla mina brev" handlar om.
Filmen handlar om när Alex (Sverrir Gudnason) börjar undersöka vart mörkret i honom kommer ifrån. I samtal med en psykolog inser han att relationerna på mammans sida är uteslutande dåliga och det hela leder bakåt till Sven Stolpe och hans fru Karin. Alex morfar och mormor. Han börjar läsa Svens litterära arv och slås av att historierna liknar varandra. Det finns inslag av en otrogen kvinna och mycket pekar på att något skedde 1932 som påverkade hans skrivande. Alex gräver vidare och hittar urklipp, bilder, dagböcker och anteckningar och allting leder till sommaren 1932 då Sven (Bill Skarsgård) och Karin (Asta Kamma August) tillbringar tid på Sigtunastiftelsen för att skriva och där finns även den unga författaren Olof Lagercrantz (Gustav Lindh).
Parallellt med det riktigt förflutna ser vi ett annat förflutet, nämligen 1988 då en elvaårig Alex (Ossian Skarsgård) hälsar på sina morföräldrar (Marika Lindström och Sten Ljunggren) och tar del av den urusla relationen över 50 år senare. Den moraliskt stränga Sven har förtryckt Karin till nästintill ett spöke. Vilket får sin förklaring 1932 då hon förälskar sig i Olof och låter passionen och den ömsesidiga respekten dem emellan ta över i en flirt som är allt annat än diskret, vilket förstås den strama Sven noterar så småningom.
Här måste jag pausa för att lyfta fram Bill Skarsgårds insats som är makalöst bra. Det är ett typ av skådespel jag aldrig sett honom göra tidigare och det är tydligt att han studerat tidens sätt att tala och föra sig, samtidigt som han bara måste ha tittat närmare på Sten Ljunggren för att hitta hans speciella manér. Man köper helt och hållet att det ska vara samma karaktär. Det är för övrigt roligt att se moderna, unga skådespelare som Bill, Asta Kamma August och Gustav Lindh spela karaktärer som nästan är 100 år yngre än vad de själva är. Jag har nästan uteslutande bara sett dem i moderna sammanhang och därför blir de här insatserna något extra.
"Bränn alla mina brev" blir en kärlekshistoria att verkligen reflektera över. Vad hade hänt om Karin hade lämnat Sven för Olof? Ja, då hade det förstås inte funnits någon Alex Schulman och heller inte någon David Lagercrantz (i filmen skickligt gestaltad av Daniel Goldmann i en kort scen). Hur som helst är filmen väldigt bra, kanske den bästa svenska filmen jag sett i år, och jag kommer att bära med mig den länge.
Med tiden har irritationen lagt sig, men jag konsumerar inte Schulman i någon större utsträckning. Jag har inte lyssnat på podden han har med Sigge Eklund och heller inte läst några av hans böcker, men jag har noterat att det mesta av det han publicerat är självbiografiskt och kopplat till hans familj. Alex Schulman kom nämligen inte från ingenstans. Han hade det litterära och mediala i blodet. Hans pappa Allan Schulman (ämne för boken "Skynda att älska") var legendarisk tv-producent, hans mamma Lisette Schulman (ämne för boken "Glöm mig") var programledare i tv och hans morfar var för författaren Sven Stolpe, om vilken "Bränn alla mina brev" handlar om.
Filmen handlar om när Alex (Sverrir Gudnason) börjar undersöka vart mörkret i honom kommer ifrån. I samtal med en psykolog inser han att relationerna på mammans sida är uteslutande dåliga och det hela leder bakåt till Sven Stolpe och hans fru Karin. Alex morfar och mormor. Han börjar läsa Svens litterära arv och slås av att historierna liknar varandra. Det finns inslag av en otrogen kvinna och mycket pekar på att något skedde 1932 som påverkade hans skrivande. Alex gräver vidare och hittar urklipp, bilder, dagböcker och anteckningar och allting leder till sommaren 1932 då Sven (Bill Skarsgård) och Karin (Asta Kamma August) tillbringar tid på Sigtunastiftelsen för att skriva och där finns även den unga författaren Olof Lagercrantz (Gustav Lindh).
Parallellt med det riktigt förflutna ser vi ett annat förflutet, nämligen 1988 då en elvaårig Alex (Ossian Skarsgård) hälsar på sina morföräldrar (Marika Lindström och Sten Ljunggren) och tar del av den urusla relationen över 50 år senare. Den moraliskt stränga Sven har förtryckt Karin till nästintill ett spöke. Vilket får sin förklaring 1932 då hon förälskar sig i Olof och låter passionen och den ömsesidiga respekten dem emellan ta över i en flirt som är allt annat än diskret, vilket förstås den strama Sven noterar så småningom.
Här måste jag pausa för att lyfta fram Bill Skarsgårds insats som är makalöst bra. Det är ett typ av skådespel jag aldrig sett honom göra tidigare och det är tydligt att han studerat tidens sätt att tala och föra sig, samtidigt som han bara måste ha tittat närmare på Sten Ljunggren för att hitta hans speciella manér. Man köper helt och hållet att det ska vara samma karaktär. Det är för övrigt roligt att se moderna, unga skådespelare som Bill, Asta Kamma August och Gustav Lindh spela karaktärer som nästan är 100 år yngre än vad de själva är. Jag har nästan uteslutande bara sett dem i moderna sammanhang och därför blir de här insatserna något extra.
"Bränn alla mina brev" blir en kärlekshistoria att verkligen reflektera över. Vad hade hänt om Karin hade lämnat Sven för Olof? Ja, då hade det förstås inte funnits någon Alex Schulman och heller inte någon David Lagercrantz (i filmen skickligt gestaltad av Daniel Goldmann i en kort scen). Hur som helst är filmen väldigt bra, kanske den bästa svenska filmen jag sett i år, och jag kommer att bära med mig den länge.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen har nominerats till sex Guldbaggar, inget högre än bästa manliga/kvinnliga biroll. Det skulle förvåna mig mycket om den inte kammar hem några av de sex.
2. Konflikten mellan Sven Stolpe och Olof Lagercrantz är väldokumenterad och känd. Lagercrantz blev kulturredaktör på Dagens Nyheter 1951 och skrev om de flesta böcker och författare, ofta hårt kritiskt utifrån den tidens kulturradikala ideal. 1964 skrev han nedsättande om Stolpe, vilket påstås vara det som slutligen fick bägaren att rinna över (vilket denna berättelse i och för sig motbevisar). Hackandet fortsatte fram och tillbaka och 1980 gav Stolpe ut boken "Olof Lagercrantz" som var en kritisk biografi med fokus på Lagercrantz livsåskådning. Det känns ganska otänkbart att något sådant skulle ske i dag.
3. Ossian Skarsgård är förstås bror till Bill, men är från Stellans andra kull. Därför liknar de inte varandra som de övriga Skarsgårdbröderna gör. Men det är ju lite roligt att de spelar morfar och barnbarn i det här sammanhanget.
2. Konflikten mellan Sven Stolpe och Olof Lagercrantz är väldokumenterad och känd. Lagercrantz blev kulturredaktör på Dagens Nyheter 1951 och skrev om de flesta böcker och författare, ofta hårt kritiskt utifrån den tidens kulturradikala ideal. 1964 skrev han nedsättande om Stolpe, vilket påstås vara det som slutligen fick bägaren att rinna över (vilket denna berättelse i och för sig motbevisar). Hackandet fortsatte fram och tillbaka och 1980 gav Stolpe ut boken "Olof Lagercrantz" som var en kritisk biografi med fokus på Lagercrantz livsåskådning. Det känns ganska otänkbart att något sådant skulle ske i dag.
3. Ossian Skarsgård är förstås bror till Bill, men är från Stellans andra kull. Därför liknar de inte varandra som de övriga Skarsgårdbröderna gör. Men det är ju lite roligt att de spelar morfar och barnbarn i det här sammanhanget.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
