Kultfilm om entusiaster i norra Skåne
FILMENEn sommar för snart två år sedan var jag som vanligt på väg till Hultsfred för att bevaka festivalen för lokaltidningen. Mitt resesällskap var före detta flickvännen och så Tobias bror Joakim. En liten tid innan avresan började Joakim leverera märkliga citat som han berättade var ur en kultdokumentär som hette "Plötsligt i Vinslöv". "Den roligaste film Killinggänget inte gjort", menade Joakim.
Jag hade ingen aning om vad han pratade om, så när vi väl var på plats i en liten stuga ett par mil utanför Hultsfred plockade Joakim fram en present: en bränd CD med dokumentären. Vid det här laget hade jag börjat förstå filmens kultstatus. Kopian vi fick se var en kornig VHS-rip som förmodligen hade några generationer bakom sig, och på Internet fanns en ideell förening - "Vinslöv - Plötsligt en förening" - till filmens ära.
Första festivalnatten tittade vi på filmen. Vi skrattade så tårarna sprutade och vi oinvigda blev genast djupt förälskade i filmen. Den korniga kopian snurrade många gånger i datorn.
I slutet av 2005 släpptes "Plötsligt i Vinslöv" på DVD, mycket tack vare föreningens idoga tjat. Att se dokumentären i knivskarp bild var en overklig känsla, och att dessutom få mängder av bonusmaterial var en nästan religiös upplevelse, även för en nybliven fantast som undertecknad.
Dokumentären gör ett nedslag i Vinslöv, en liten ort i norra Skåne, i närheten av Hässleholm. Vi får följa en rad människor i deras vardag.
Vi har Holger - intresserad av båda levande och döda fåglar - som puttar runt i samhället på sin blåa Tomos-moppe gnolande temat till "Rawhide", när han inte "äter en korv i lugn och ro" eller spelar "Bingo-Bongo" eller bara tittar på människor tillsammans med kompisen John.
Vi har bangolfentusiasten Anders som hellre tvättar sina golfbollar än tar hand om disken, som kanske tar sitt engagemang i bangolfklubben på lite för stort allvar, som kanske borde låta bli att grilla så att stora eldflammor slår upp - inomhus, i alla fall om flickvännen Annelie ska stanna kvar.
Vi har Kjell "Mr Bangolf" Fredriksson, respekterad, beundrad ("en suverän kille" enligt främsta groupien Sven-Erik) och aningens självgod och hård när han kritiseras av nitiska domare som vill "pressa tiden", som gärna visar upp sitt hem för kameran, även de rum där han inte har "så våldsamt många priser".
Vi har de smått nitiska fågelentusiasterna som gärna poängterar hur många fåglar de har och kritiserar Holger för att han gullar för mycket med sin fågel att den snarare är en "halvmänniska" än ett djur.
Vi har också den elitistiska konstföreningen som är i en ständig schism med bangolfarna som de "delar källarvåning med", som "funderar på en och trettio" och menar att konstintresserade är "friskare människor" och att "när konstnären skrivit sin signatur, ja då är det konst".
Det roliga med alla dessa människor är att de har ett intresse eller en hobby som de verkligen brinner för, så mycket att det är mer än ett intresse eller en hobby. Deras engagemang blir rart och komiskt på samma gång.
Jag vet inte varför "Plötsligt i Vinslöv" är så rolig. Nu när jag ser om den för denna recension börjar jag ohämmat skratta åt scener som kommer längre fram i filmen bara några minuter in i den. Den automatiska humor som dyker upp när verkligheten skildras är helt enkelt så äkta det kan bli. Ingen skulle kunna "skriva" storyn som berättas i "Plötsligt i Vinslöv", den bara blir till av sig själv, och det är det som gör filmen så otroligt underhållande.
Jag hade ingen aning om vad han pratade om, så när vi väl var på plats i en liten stuga ett par mil utanför Hultsfred plockade Joakim fram en present: en bränd CD med dokumentären. Vid det här laget hade jag börjat förstå filmens kultstatus. Kopian vi fick se var en kornig VHS-rip som förmodligen hade några generationer bakom sig, och på Internet fanns en ideell förening - "Vinslöv - Plötsligt en förening" - till filmens ära.
Första festivalnatten tittade vi på filmen. Vi skrattade så tårarna sprutade och vi oinvigda blev genast djupt förälskade i filmen. Den korniga kopian snurrade många gånger i datorn.
I slutet av 2005 släpptes "Plötsligt i Vinslöv" på DVD, mycket tack vare föreningens idoga tjat. Att se dokumentären i knivskarp bild var en overklig känsla, och att dessutom få mängder av bonusmaterial var en nästan religiös upplevelse, även för en nybliven fantast som undertecknad.
Dokumentären gör ett nedslag i Vinslöv, en liten ort i norra Skåne, i närheten av Hässleholm. Vi får följa en rad människor i deras vardag.
Vi har Holger - intresserad av båda levande och döda fåglar - som puttar runt i samhället på sin blåa Tomos-moppe gnolande temat till "Rawhide", när han inte "äter en korv i lugn och ro" eller spelar "Bingo-Bongo" eller bara tittar på människor tillsammans med kompisen John.
Vi har bangolfentusiasten Anders som hellre tvättar sina golfbollar än tar hand om disken, som kanske tar sitt engagemang i bangolfklubben på lite för stort allvar, som kanske borde låta bli att grilla så att stora eldflammor slår upp - inomhus, i alla fall om flickvännen Annelie ska stanna kvar.
Vi har Kjell "Mr Bangolf" Fredriksson, respekterad, beundrad ("en suverän kille" enligt främsta groupien Sven-Erik) och aningens självgod och hård när han kritiseras av nitiska domare som vill "pressa tiden", som gärna visar upp sitt hem för kameran, även de rum där han inte har "så våldsamt många priser".
Vi har de smått nitiska fågelentusiasterna som gärna poängterar hur många fåglar de har och kritiserar Holger för att han gullar för mycket med sin fågel att den snarare är en "halvmänniska" än ett djur.
Vi har också den elitistiska konstföreningen som är i en ständig schism med bangolfarna som de "delar källarvåning med", som "funderar på en och trettio" och menar att konstintresserade är "friskare människor" och att "när konstnären skrivit sin signatur, ja då är det konst".
Det roliga med alla dessa människor är att de har ett intresse eller en hobby som de verkligen brinner för, så mycket att det är mer än ett intresse eller en hobby. Deras engagemang blir rart och komiskt på samma gång.
Jag vet inte varför "Plötsligt i Vinslöv" är så rolig. Nu när jag ser om den för denna recension börjar jag ohämmat skratta åt scener som kommer längre fram i filmen bara några minuter in i den. Den automatiska humor som dyker upp när verkligheten skildras är helt enkelt så äkta det kan bli. Ingen skulle kunna "skriva" storyn som berättas i "Plötsligt i Vinslöv", den bara blir till av sig själv, och det är det som gör filmen så otroligt underhållande.
EXTRAMATERIALET
Att det finns extramaterial på DVD:n över huvud taget kan vi nog tacka föreningen "Vinslöv" för. Deras betydelse för den här DVD:n är enormt stor och det är bara att buga sig i vördnad.
Extramaterialet består av åtta borttagna scener och en litet kort klipp från när föreningen hade årsmöte - i Vinslöv, så klart.
Bland höjdpunkterna finns en sekvens med John, Holgers kompis, när han ska kliva ut ur sin lägenhet - som visar att det inte är helt lätt för dokumentärfilmare att regissera vanliga människor, och en sekvens när Holgers otroligt gamle far dyker upp i stiliga orangea hängslen och undrar vad Holgers fågel är för "kråkejävel". Just den scenen är väl egentligen den enda som jag tycker hade förgyllt filmen ytterligare om den hade varit med. Den, och lite blandat från scenerna med Kjell.
Årsmötesklippet är väldigt kort men charmen går fram tydligt och det är speciellt kul att se Holger i "Blubb-blubb"-tröjan som föreningen tog fram.
Extramaterialet består av åtta borttagna scener och en litet kort klipp från när föreningen hade årsmöte - i Vinslöv, så klart.
Bland höjdpunkterna finns en sekvens med John, Holgers kompis, när han ska kliva ut ur sin lägenhet - som visar att det inte är helt lätt för dokumentärfilmare att regissera vanliga människor, och en sekvens när Holgers otroligt gamle far dyker upp i stiliga orangea hängslen och undrar vad Holgers fågel är för "kråkejävel". Just den scenen är väl egentligen den enda som jag tycker hade förgyllt filmen ytterligare om den hade varit med. Den, och lite blandat från scenerna med Kjell.
Årsmötesklippet är väldigt kort men charmen går fram tydligt och det är speciellt kul att se Holger i "Blubb-blubb"-tröjan som föreningen tog fram.
TRE SAKER
1. Filmen är så fylld med roliga scener och sekvenser att det är nästan är omöjligt att plocka ut en favorit, men en som är både rolig och gåtfull på samma gång är när John och Holger sitter på en bänk och Holger nyser varpå John genast skriker "Nej!". Varför gör han det?
2. Föreningen "Vinslöv - Plötsligt en förening" har nu över 1500 medlemmar och håller på att ställa samman en bok om fenomenet kring dokumentären.
3. En sak som jag tycker är positiv i helheten är att de som skildras i filmen är så positiva till den så här i efterhand. Det bevisas bland annat av klippet från årsmötet.
2. Föreningen "Vinslöv - Plötsligt en förening" har nu över 1500 medlemmar och håller på att ställa samman en bok om fenomenet kring dokumentären.
3. En sak som jag tycker är positiv i helheten är att de som skildras i filmen är så positiva till den så här i efterhand. Det bevisas bland annat av klippet från årsmötet.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
