Den våghalsiga vertikaltalangen
FILMENNågon gång i mitten av 80-talet kom mina jämnåriga grannar hem från en semester i USA och med sig hade de två kompletta skateboards. Jag minns inte om båda var från märket Powell Peralta men en var det åtminstone, Steve Cabelleros modell med en grafisk drake som motiv. Fram till detta ögonblick hade skateboards varit billiga plastsaker som man inte kunde göra mycket mer än att stå på. Brädorna mina grannar hade fått var moderna, rejäla och riktiga grejer.
Några år senare bröt den nya skatetrenden ut på allvar i Sverige och jag och mina kompisar började åka efter bästa förmåga. Två viktiga mediala inslag för vår utveckling var tidningen Thrasher och de skateboardfilmer som kom. Visst, man hade sett brädåkning i "Tillbaka till framtiden" och "Polisskolan 4", men "Thrashin'" var en avgörande spelfilm som betydde mycket. Men det som betydde mest var de uppvisningsfilmer som skateboardbolagen själva gav ut. Som Powell Peralta och deras "The Bones Brigade Video Show", "The Search for Animal Chin" och "Public Domain".
Där någonstans såg jag vertikaltalangen Tony Hawk för första gången. Han var några år yngre än sina kollegor och betydligt mer våghalsig och finurlig. Att Tony Hawk hade det där lilla extra var uppenbart, men som skateboardåkare var jag mer intresserad av den lättillgängliga streetkategorin och det var där jag hittade mina idoler och förebilder. Men varje gång det kom en ny Powell Peralta-film tittade jag intresserat på vad Tony Hawk hittade på.
Vågar jag påstå att Tony Hawk är mer av ett så kallat "hushållsnamn" än sina kollegor Steve Caballero, Mike McGill och Lance Mountain? Ja, och anledningen till det är det monumentalt populära tv-spelet "Tony Hawk's Pro Skater" som kom vid millennieskiftet och sedan ynglat av sig i ett antal varianter som hamnat i miljontals hem världen runt.
Men det hör till nutiden. Den här dokumentären börjar på det tidiga 80-talet när Tony Hawk börjar åka bräda och blir en i Bones Brigade-gänget tillsammans med bland annat Caballero, McGill, Mountain och freestylefantomen Rodney Mullen under guidning av Stacy Peralta. Samtliga medverkar i filmen. Tony Hawks talang blir snabbt uppenbar men den kantas av anklagelser om nepotism och clownerier. Trots det blir ynglingen snabbt ett toppnamn som bokstavligt talat åker om sina kollegor.
I och med att det ändå är så många andra som figurerar i filmen blir det mer av en skildring av helheten för skateboardåkningens utveckling. Från topparna (1985-90 ungefär) till dalarna (1990-95) och det monumentala genomslaget med X-Games (1995). För mig blir det både nostalgiskt och intressant. Det intressanta är att det ändå är en samling tonåringar som vuxit upp parallellt med sporten som i dag är gubbar i övre medelåldern. Det handlar om sportslig och ekonomisk framgång, monetära kollapser och privata uppoffringar, professionella och personliga tävlingar, att spränga gränser, skador och bäst före-datum. Och givetvis är filmen fylld av läckra upptagningar av skateboardåkning från både då och nu.
Det är ganska självklart att Tony Hawk är den centrala punkten i filmen. Han är lätt att tycka om och lätt att imponeras av. Han är kanske inte bäst i världen längre, men det han gjort för sporten har drivit på utvecklingen och banat väg för nya moderna våghalsar att ta hans arv vidare. Jag hoppas att dokumentären kan nå utanför de givna målgrupperna, men för de som någon gång i livet kallat sig skateboardåkare är det obligatorisk tittning.
Några år senare bröt den nya skatetrenden ut på allvar i Sverige och jag och mina kompisar började åka efter bästa förmåga. Två viktiga mediala inslag för vår utveckling var tidningen Thrasher och de skateboardfilmer som kom. Visst, man hade sett brädåkning i "Tillbaka till framtiden" och "Polisskolan 4", men "Thrashin'" var en avgörande spelfilm som betydde mycket. Men det som betydde mest var de uppvisningsfilmer som skateboardbolagen själva gav ut. Som Powell Peralta och deras "The Bones Brigade Video Show", "The Search for Animal Chin" och "Public Domain".
Där någonstans såg jag vertikaltalangen Tony Hawk för första gången. Han var några år yngre än sina kollegor och betydligt mer våghalsig och finurlig. Att Tony Hawk hade det där lilla extra var uppenbart, men som skateboardåkare var jag mer intresserad av den lättillgängliga streetkategorin och det var där jag hittade mina idoler och förebilder. Men varje gång det kom en ny Powell Peralta-film tittade jag intresserat på vad Tony Hawk hittade på.
Vågar jag påstå att Tony Hawk är mer av ett så kallat "hushållsnamn" än sina kollegor Steve Caballero, Mike McGill och Lance Mountain? Ja, och anledningen till det är det monumentalt populära tv-spelet "Tony Hawk's Pro Skater" som kom vid millennieskiftet och sedan ynglat av sig i ett antal varianter som hamnat i miljontals hem världen runt.
Men det hör till nutiden. Den här dokumentären börjar på det tidiga 80-talet när Tony Hawk börjar åka bräda och blir en i Bones Brigade-gänget tillsammans med bland annat Caballero, McGill, Mountain och freestylefantomen Rodney Mullen under guidning av Stacy Peralta. Samtliga medverkar i filmen. Tony Hawks talang blir snabbt uppenbar men den kantas av anklagelser om nepotism och clownerier. Trots det blir ynglingen snabbt ett toppnamn som bokstavligt talat åker om sina kollegor.
I och med att det ändå är så många andra som figurerar i filmen blir det mer av en skildring av helheten för skateboardåkningens utveckling. Från topparna (1985-90 ungefär) till dalarna (1990-95) och det monumentala genomslaget med X-Games (1995). För mig blir det både nostalgiskt och intressant. Det intressanta är att det ändå är en samling tonåringar som vuxit upp parallellt med sporten som i dag är gubbar i övre medelåldern. Det handlar om sportslig och ekonomisk framgång, monetära kollapser och privata uppoffringar, professionella och personliga tävlingar, att spränga gränser, skador och bäst före-datum. Och givetvis är filmen fylld av läckra upptagningar av skateboardåkning från både då och nu.
Det är ganska självklart att Tony Hawk är den centrala punkten i filmen. Han är lätt att tycka om och lätt att imponeras av. Han är kanske inte bäst i världen längre, men det han gjort för sporten har drivit på utvecklingen och banat väg för nya moderna våghalsar att ta hans arv vidare. Jag hoppas att dokumentären kan nå utanför de givna målgrupperna, men för de som någon gång i livet kallat sig skateboardåkare är det obligatorisk tittning.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Skateboardemojin är utformad efter Tony Hawks bräda. 2. Filmens titel kommer faktiskt från något den filosofiska Rodney Mullen säger när de pratar om hur länge man kan åka. Det är förmodligen ett uttryck Tony Hawk kan relatera till.
3. I filmen finns ett segment där Tony Hawk jagar ett specifikt trick. Trots att jag vet att han kommer att klara det, sitter jag som på nålar vid varje försök och berörs till tårar när han väl klarar det och blir först i världen att göra just det tricket. Det är väldigt starkt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
