Hyllad roman blev sex timmar thriller
FILMEN2012 ansåg 80 av Sveriges mest kvalificerade deckarläsare, vad nu det innebär, att Kerstin Ekmans 1993-roman "Händelser vid vatten" var "tidernas bästa svenska deckare". Kanske ingen absolut sanning, men det säger någonting om dess avtryck 20 år efter att den kom ut. När det begav sig belönades boken med Nordiska rådets litteraturpris, Augustpriset och Svenska Deckarakademins pris så avtrycket var direkt och inte något som växt fram med tiden.
Jag har inte läst romanen och är både sugen och inte sugen. Visst vore det kul att läsa den men inte omedelbart efter att den sexdelade SVT-filmatiseringen precis gått i mål. Berättelsen är inspirerad av Tältmorden i Appojaure. I Ekmans berättelse har detta mord på två nederländska turister flyttat från Lappland 1984 till Jämtland 1973. I fokus har vi skolärarinnan Annie Raft (Asta Kamma August) som brutit upp sitt Stockholmsliv för att flytta in i det självförsörjande kollektivet Stjärnberg utanför Svartvattnet i Jämtland tillsammans med sin unga dotter Mia. Hennes pojkvän Dan (Christian Fandango Sundgren) är redan på plats och ska hämta upp henne i och med att Stjärnberg ligger lite svåråtkomligt.
Det är självaste Midsommarafton och Dan kommer aldrig. Annie ordnar skjuts en bit men den sist biten måste ske till fots, genom snårig skog och flödande vatten och det är då hon upptäcker tältet med två blodiga människor, knivhuggna till döds. Strax innan har hon sett en blodig ung man springa genom skogen. Så småningom kommer Annie fram till kollektivet men efterspelet av upptäckten hänger kvar. Dessutom blir livet i kollektivet inte som hon tänkt sig. Mia trivs inte och både Dan och patriarken Petrus (Magnus Krepper) verkar ljuga om vad de gjorde den där natten.
I Svartvattnet bor doktorn Birger Torbjörnsson (Sven Boräng) som ger alldeles för mycket av sig själv. Hans fru Barbro (Liv Mjönes) har tröttnat och sviker honom i hemlighet med Dan och under Midsommarafton fiskar Birger tillsammans med polisen Åke Vemdahl (Ulf Rönnerstrand) precis i närheten av där mordet sker. Under ett ögonblick är de separerade från varandra och Birger ska bli en av de misstänkta gärningsmännen.
Historien berättas parallellt 18 år senare när Annie (Pernilla August) och Birger (Rolf Lassgård) har ett särboförhållande av något slag, men Annie lever ständigt under oro med ett gevär nära till hands. När Mia (Alba August) dyker upp med sin nya pojkvän Johan (Erik Ehn) kommer glömda minnen tillbaka. Var inte Johan den där pojken hon såg springande blodig i skogen den där Midsommaraftonsnatten? Och Johans historia 1973 (spelad av Liam Gabrielsson Lövbrand) är en av de konstigaste sidohistorierna som innefattar en levande ål och en kedjerökande finska.
"Händelser vid vatten" är en lurig deckargåta med många olika lager där det inte är speciellt lätt att lista ut vad som hänt innan det faktiskt presenteras för oss. Det är väldigt många karaktärer och sidoberättelser som tillsammans ger en komplicerad helhet som trots det inte spretar speciellt mycket. Tältmorden i Appojaure fick aldrig sin upplösning innan det presskriberades, men den otillfredsställande vägen valde inte Ekman till sin version. Om sedan upplösningen är så som man vill ha den eller inte, är en annan fråga. Jag ska erkänna att jag inte riktigt kände mig tillfreds med den.
Det bästa med serien är att den är så detaljrikt genomarbetad samtidigt som den kombinerar kända och mindre kända skådespelare i rollerna. Faktum är att det nästan hade varit ännu bättre om det hade varit fler av de mindre kända. Då hade man kanske kunnat jämnat till åldershoppet från 1973 till 1991. Det är nämligen lite svårt att smälta så som det är gjort nu. Det ska vara 18 år, men tittar man på åldersskillnaden mellan exempelvis Alba Kamma August och Pernilla August så handlar det om nästan det dubbla (33 år). Det hade förstås fungerat om hoppet hade varit 1973 till 2001. Men så är det inte och det är vad det är, men ändå lite knepigt att bara köpa rakt av.
Det är hur som helst inget som har någon direkt påverkan på helhetsintrycket. Ett bra mordmysterium och huruvida det är en bra adaption av romanen kan jag inte uttala mig om, men jag utgår från att den faktiskt är det.
Jag har inte läst romanen och är både sugen och inte sugen. Visst vore det kul att läsa den men inte omedelbart efter att den sexdelade SVT-filmatiseringen precis gått i mål. Berättelsen är inspirerad av Tältmorden i Appojaure. I Ekmans berättelse har detta mord på två nederländska turister flyttat från Lappland 1984 till Jämtland 1973. I fokus har vi skolärarinnan Annie Raft (Asta Kamma August) som brutit upp sitt Stockholmsliv för att flytta in i det självförsörjande kollektivet Stjärnberg utanför Svartvattnet i Jämtland tillsammans med sin unga dotter Mia. Hennes pojkvän Dan (Christian Fandango Sundgren) är redan på plats och ska hämta upp henne i och med att Stjärnberg ligger lite svåråtkomligt.
Det är självaste Midsommarafton och Dan kommer aldrig. Annie ordnar skjuts en bit men den sist biten måste ske till fots, genom snårig skog och flödande vatten och det är då hon upptäcker tältet med två blodiga människor, knivhuggna till döds. Strax innan har hon sett en blodig ung man springa genom skogen. Så småningom kommer Annie fram till kollektivet men efterspelet av upptäckten hänger kvar. Dessutom blir livet i kollektivet inte som hon tänkt sig. Mia trivs inte och både Dan och patriarken Petrus (Magnus Krepper) verkar ljuga om vad de gjorde den där natten.
I Svartvattnet bor doktorn Birger Torbjörnsson (Sven Boräng) som ger alldeles för mycket av sig själv. Hans fru Barbro (Liv Mjönes) har tröttnat och sviker honom i hemlighet med Dan och under Midsommarafton fiskar Birger tillsammans med polisen Åke Vemdahl (Ulf Rönnerstrand) precis i närheten av där mordet sker. Under ett ögonblick är de separerade från varandra och Birger ska bli en av de misstänkta gärningsmännen.
Historien berättas parallellt 18 år senare när Annie (Pernilla August) och Birger (Rolf Lassgård) har ett särboförhållande av något slag, men Annie lever ständigt under oro med ett gevär nära till hands. När Mia (Alba August) dyker upp med sin nya pojkvän Johan (Erik Ehn) kommer glömda minnen tillbaka. Var inte Johan den där pojken hon såg springande blodig i skogen den där Midsommaraftonsnatten? Och Johans historia 1973 (spelad av Liam Gabrielsson Lövbrand) är en av de konstigaste sidohistorierna som innefattar en levande ål och en kedjerökande finska.
"Händelser vid vatten" är en lurig deckargåta med många olika lager där det inte är speciellt lätt att lista ut vad som hänt innan det faktiskt presenteras för oss. Det är väldigt många karaktärer och sidoberättelser som tillsammans ger en komplicerad helhet som trots det inte spretar speciellt mycket. Tältmorden i Appojaure fick aldrig sin upplösning innan det presskriberades, men den otillfredsställande vägen valde inte Ekman till sin version. Om sedan upplösningen är så som man vill ha den eller inte, är en annan fråga. Jag ska erkänna att jag inte riktigt kände mig tillfreds med den.
Det bästa med serien är att den är så detaljrikt genomarbetad samtidigt som den kombinerar kända och mindre kända skådespelare i rollerna. Faktum är att det nästan hade varit ännu bättre om det hade varit fler av de mindre kända. Då hade man kanske kunnat jämnat till åldershoppet från 1973 till 1991. Det är nämligen lite svårt att smälta så som det är gjort nu. Det ska vara 18 år, men tittar man på åldersskillnaden mellan exempelvis Alba Kamma August och Pernilla August så handlar det om nästan det dubbla (33 år). Det hade förstås fungerat om hoppet hade varit 1973 till 2001. Men så är det inte och det är vad det är, men ändå lite knepigt att bara köpa rakt av.
Det är hur som helst inget som har någon direkt påverkan på helhetsintrycket. Ett bra mordmysterium och huruvida det är en bra adaption av romanen kan jag inte uttala mig om, men jag utgår från att den faktiskt är det.
EXTRAMATERIALET
På SVT Play finns det några olika program kopplade till serien och Kerstin Ekman att titta på.
TRE SAKER
1. Filmatiseringen har den här lite karga tonen med karaktärer och miljöer som skaver lite som jag känner igen från bland annat Debra Graniks "Down to the Bone", "Winter’s Bone" och "Leave No Trace".
2. För regin står Mikael Marcimain vars senaste produktion var den lätt snarlika "Jakten på en mördare".
3. Det är massor av bra tidstypisk musik under 1973-bitarna med låtar från tidens svenska rockband.
2. För regin står Mikael Marcimain vars senaste produktion var den lätt snarlika "Jakten på en mördare".
3. Det är massor av bra tidstypisk musik under 1973-bitarna med låtar från tidens svenska rockband.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA