När seriemördaren gick i en poppig fälla
FILMENM. Night Shyamalan har nämnt en rad olika ursprungshistorier till sin senaste film "Trap". En är en klassisk "tänk om" i stil med "Tänk om ’När lammen tystnar’ utspelade sig under en Taylor Swift-konsert?" En annan är att han och hans dotter Saleka förenades i kärleken till "Purple Rain" eller snarare hur Prince skrev musiken för att passa till filmen.
Saleka, artist till vardags, skrev fjorton låtar till "Trap" och gör rollen som sångerskan Lady Raven vars vägar korsas med seriemördaren The Butcher under en av hennes konserter. Saleka filmdebuterar i sin pappas film alltså, och det är klart att vissa kritiker gnäller om nepotism. Jag kan hålla med om att i vissa lite mer krävande scener så märks hennes brist på erfarenhet men i det stora hela spelar hon en artist och det klarar hon av.
När trailern till "Trap" kom kände jag att den inte riktigt sög på sina hemligheter speciellt länge och lite så blir känslan när jag ser filmen. Trailern berättade lite för mycket, i alla fall om den första hälften.
Brandmannen Cooper (Josh Hartnett) bjuder med sin tolvåriga dotter Riley (Ariel Donoghue) på en eftermiddagskonsert med storstjärnan Lady Raven. Riley har haft det lite trassligt i skolan med några kompisar men efter att fått strålande betyg kommer belöningen med en konsert med favoritartisten. Platserna i arenan är bra och far och dotter förenas i glädjen. Det är bara det att det är väldigt mycket poliser på plats och Cooper lyckas få reda på att polisen har fått tips om att seriemördaren The Butcher ska vara på plats och har därför gillrat en fälla för att få fast honom.
Och The Butcher, ja, det är ju Cooper förstås. Han får nu det lite besvärligt eftersom han måste hålla fasaden uppe mot sin dotter samtidigt som han måste undvika att åka fast. Lyckligtvis lyckas han ganska kontinuerligt överhöra information om hur poliserna tänker, och dessvärre tänker de precis som honom. Det enda sättet att klara sig är att närma sig superstjärnan Lady Raven.
Där någonstans är halva filmen kvar och precis som att man satt och höll på mördaren i "Dexter" så håller man lite på Cooper. Han har onekligen en hel del smarta trick för att klara sig undan hela tiden, samtidigt som traditionella personlighetsdrag som OCD och en problematisk relation med sin mamma etableras.
I det stora hela tycker jag att "Trap" är en fullt godkänd film. Kanske är vi kvar i arenan lite för länge men jag tycker ändå att historien flyter på bra. Stora pluspoäng till Josh Hartnett som är utmärkt som jävligt trevlig människa och iskall psykopat i en och samma figur.
Saleka, artist till vardags, skrev fjorton låtar till "Trap" och gör rollen som sångerskan Lady Raven vars vägar korsas med seriemördaren The Butcher under en av hennes konserter. Saleka filmdebuterar i sin pappas film alltså, och det är klart att vissa kritiker gnäller om nepotism. Jag kan hålla med om att i vissa lite mer krävande scener så märks hennes brist på erfarenhet men i det stora hela spelar hon en artist och det klarar hon av.
När trailern till "Trap" kom kände jag att den inte riktigt sög på sina hemligheter speciellt länge och lite så blir känslan när jag ser filmen. Trailern berättade lite för mycket, i alla fall om den första hälften.
Brandmannen Cooper (Josh Hartnett) bjuder med sin tolvåriga dotter Riley (Ariel Donoghue) på en eftermiddagskonsert med storstjärnan Lady Raven. Riley har haft det lite trassligt i skolan med några kompisar men efter att fått strålande betyg kommer belöningen med en konsert med favoritartisten. Platserna i arenan är bra och far och dotter förenas i glädjen. Det är bara det att det är väldigt mycket poliser på plats och Cooper lyckas få reda på att polisen har fått tips om att seriemördaren The Butcher ska vara på plats och har därför gillrat en fälla för att få fast honom.
Och The Butcher, ja, det är ju Cooper förstås. Han får nu det lite besvärligt eftersom han måste hålla fasaden uppe mot sin dotter samtidigt som han måste undvika att åka fast. Lyckligtvis lyckas han ganska kontinuerligt överhöra information om hur poliserna tänker, och dessvärre tänker de precis som honom. Det enda sättet att klara sig är att närma sig superstjärnan Lady Raven.
Där någonstans är halva filmen kvar och precis som att man satt och höll på mördaren i "Dexter" så håller man lite på Cooper. Han har onekligen en hel del smarta trick för att klara sig undan hela tiden, samtidigt som traditionella personlighetsdrag som OCD och en problematisk relation med sin mamma etableras.
I det stora hela tycker jag att "Trap" är en fullt godkänd film. Kanske är vi kvar i arenan lite för länge men jag tycker ändå att historien flyter på bra. Stora pluspoäng till Josh Hartnett som är utmärkt som jävligt trevlig människa och iskall psykopat i en och samma figur.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag tycker att det är oerhört märkligt att mitt under en pågående konsert med en superstjärna är det otroligt mycket folk i alla åldrar ute och rör sig bland matställen och tröjförsäljare inne på arenan. Det är som att det är periodpaus i en hockeymatch.
2. Jag gillar hur statisterna och skådespelarna tränats till att kunna låtarna som Lady Raven sjunger som om de funnits i evigheter. Det gör det hela genuint och låtarna låter precis som modern popmusik låter.
3. Filmen har en midcreditsscen som går åt det komiska hållet. Kanske lite onödigt.
2. Jag gillar hur statisterna och skådespelarna tränats till att kunna låtarna som Lady Raven sjunger som om de funnits i evigheter. Det gör det hela genuint och låtarna låter precis som modern popmusik låter.
3. Filmen har en midcreditsscen som går åt det komiska hållet. Kanske lite onödigt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
