Trilogiavslutning som behöver sjunka in
FILMENDet var lite av en överraskning när M. Night Shyamalans förra film "Split" visade sig ingå i samma universum som "Unbreakable". "Glass" knyter ihop filmerna och avslutar trilogin. Den första filmen var en udda serietidningshistoria om den okrossbara David Dunn (Bruce Willis) och hans nemesis Mr Glass - den smarta men sköra Elijah Price (Samuel L. Jackson) som genom ett par terroristdåd "skapade" Dunn. Den andra filmen var en psykologisk thriller om Kevin Wendell Crumb (James McAvoy), den dissociativ identitetsstörningsdrabbade mannen som bar på 24 olika personligheter - en helt hord av individer, där den som kallade sig The Beast var en fysiskt monstruös och otroligt farlig figur.
"Glass" tar vid där "Split" slutade. Kevin, eller The Horde som han kollektivt kallas, är på fri fot och mördar och kidnappar. David Dunn försöker hitta honom. Tillsammans med sin son Joseph (Spencer Treat Clark) utför de klassiskt detektivarbete för att lista ut var i Philadelphia The Horde har sitt tillhåll och de lyckas hitta rätt. Uppgörelsen mellan Dunn och The Beast avbryts abrupt och de båda övermänniskorna fångas in och läggs in på en institution. Under ledning av Dr. Ellie Staple (Sarah Paulson) bevakas de i unikt utformade celler. Staple är övertygad om att båda två bara inbillat sig att de är övermänniskor och att det finns fysiska förklaringar i deras hjärnor som kan förklara varför detta har skett. Skador som kan repareras.
Men det finns en annan patient på institutionen också. Mr Glass, för tillfället okontaktbar, men i själva verket fullt medveten om var han är och vad som pågår. Dessutom har han en plan som involverar både Dunn och The Beast och han ska så småningom få reda på en detalj som kopplar ihop dem alla och som är avgörande för hur allting slutar.
"Split" var en riktig kalasfilm och jag hade förstås högt uppskruvade förhoppningar om att Shyamalan skulle rulla vidare i samma kvalitet framöver. "Glass" är inte riktigt lika bra. Den har sina goda stunder, speciellt under den inledande hälften då den är riktigt spännande. Men så tappar den lite för att slutligen landa på ett ganska tillfredsställande vis. Jag har lite problem med metaaspekten i storyn som var påtaglig även i "Unbreakable". Den serietidningsbesatta Mr Glass skapar en struktur utifrån den tecknade världen och en grundtanke som hela filmen bygger på är "Tänk om tecknade superhjältar är baserade på verkliga människor?". Bara genom att skriva det blir jag lite besvärad.
Det är något som skaver i mig när det gäller "Glass". Å ena sidan tycker jag att Shyamalan har fått ihop sina två tidigare filmer men å andra sidan tycker jag inte det. Både "Unbreakable" och "Split" hör till det bästa han har gjort, medan "Glass" inte gör det. Det är en känsla av besvikelse jag känner på något vis. Kanske behöver "Glass" sjunka in lite innan jag är på det klara med vad jag verkligen tyckte om den.
"Glass" tar vid där "Split" slutade. Kevin, eller The Horde som han kollektivt kallas, är på fri fot och mördar och kidnappar. David Dunn försöker hitta honom. Tillsammans med sin son Joseph (Spencer Treat Clark) utför de klassiskt detektivarbete för att lista ut var i Philadelphia The Horde har sitt tillhåll och de lyckas hitta rätt. Uppgörelsen mellan Dunn och The Beast avbryts abrupt och de båda övermänniskorna fångas in och läggs in på en institution. Under ledning av Dr. Ellie Staple (Sarah Paulson) bevakas de i unikt utformade celler. Staple är övertygad om att båda två bara inbillat sig att de är övermänniskor och att det finns fysiska förklaringar i deras hjärnor som kan förklara varför detta har skett. Skador som kan repareras.
Men det finns en annan patient på institutionen också. Mr Glass, för tillfället okontaktbar, men i själva verket fullt medveten om var han är och vad som pågår. Dessutom har han en plan som involverar både Dunn och The Beast och han ska så småningom få reda på en detalj som kopplar ihop dem alla och som är avgörande för hur allting slutar.
"Split" var en riktig kalasfilm och jag hade förstås högt uppskruvade förhoppningar om att Shyamalan skulle rulla vidare i samma kvalitet framöver. "Glass" är inte riktigt lika bra. Den har sina goda stunder, speciellt under den inledande hälften då den är riktigt spännande. Men så tappar den lite för att slutligen landa på ett ganska tillfredsställande vis. Jag har lite problem med metaaspekten i storyn som var påtaglig även i "Unbreakable". Den serietidningsbesatta Mr Glass skapar en struktur utifrån den tecknade världen och en grundtanke som hela filmen bygger på är "Tänk om tecknade superhjältar är baserade på verkliga människor?". Bara genom att skriva det blir jag lite besvärad.
Det är något som skaver i mig när det gäller "Glass". Å ena sidan tycker jag att Shyamalan har fått ihop sina två tidigare filmer men å andra sidan tycker jag inte det. Både "Unbreakable" och "Split" hör till det bästa han har gjort, medan "Glass" inte gör det. Det är en känsla av besvikelse jag känner på något vis. Kanske behöver "Glass" sjunka in lite innan jag är på det klara med vad jag verkligen tyckte om den.
EXTRAMATERIALET
M. Night Shyamalans första klippning av "Glass" var nästan 3,5 timmar lång så närmare 90 minuter har tagits bort från den slutgiltiga filmen. Så mycket borttaget eller alternativt material får vi inte här, men det tar sin duktiga stund att titta igenom allt med Shyamalans introduktioner. I flera fall pratar han om hur smärtsamt det varit att ta bort vissa scener, men hänvisar till struktur och tempo som anledning till att de uteslöts. Som tittare känner jag inte direkt att något av det bortklippta materialet hade behövt vara kvar i filmen, möjligen någon enstaka bit.
Resten av extramaterialet är korta featuretter, de flesta 2-3 minuter långa, och jag hade nog föredragit en längre och mer genomarbetad bakomfilm. Trots att man får en heltäckande bild av produktionen blir det spretigt och lite bökigt att titta på.
Resten av extramaterialet är korta featuretter, de flesta 2-3 minuter långa, och jag hade nog föredragit en längre och mer genomarbetad bakomfilm. Trots att man får en heltäckande bild av produktionen blir det spretigt och lite bökigt att titta på.
TRE SAKER
1. Det har gått 18-19 år mellan "Unbreakable" och "Glass". Detta är kanske mest märkbart via Spencer Treat Clark som var en pojke i den första filmen och är en man i den nya. Kul att han gör samma roll.
2. Det är dock inte alls märkbart när man ser M. Night Shyamalan. Han verkar aldrig åldras och ser i dag ungefär likadan ut som när han gjorde "Sjätte sinnet" på 90-talet.
3. Apropå ålder: Charlayne Woodard som spelar Elijahs mamma i filmen är i själva verket fem år yngre än Samuel L. Jackson...
2. Det är dock inte alls märkbart när man ser M. Night Shyamalan. Han verkar aldrig åldras och ser i dag ungefär likadan ut som när han gjorde "Sjätte sinnet" på 90-talet.
3. Apropå ålder: Charlayne Woodard som spelar Elijahs mamma i filmen är i själva verket fem år yngre än Samuel L. Jackson...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
