En annorlunda serietidningshjältesaga
FILMENDet här var M. Night Shyamalans andra film efter braksuccén med "Sjätte sinnet". Åter igen fanns Bruce Willis i huvudrollen, den här gången som den deprimerade David Dunn. Han är säkerhetsvakt på Franklin Field stadium i Philadelphia, men när vi först möter honom är han på väg hem från New York där han sökt ett nytt jobb. Hans äktenskap med Audrey (Robin Wright Penn) är på upphällningen och en nystart är oundviklig.
Men så händer det: tåget han färdas på spårar ur och alla passagerare dör utom David. Han klarar sig utan minsta skråma. Kort därefter hittar han en lapp i fönstret på sin bil, en anonym lapp med en enkel fråga: Hur många dagar har du varit sjuk i ditt liv?
David spårar lappen till ett konstgalleri ägt av Elijah Price (Samuel L. Jackson). Elijah lider sedan födseln av osteogenesis imperfecta, en åkomma som innebär att hans ben är oerhört sköra. Som barn blev han kallad Herr Glas, och flydde in i serietidningarnas värld. Han menar att han och David är varandras motsatser, att de är på varsin sida av en kurva; den okrossbare och den sköra. Han menar, med andra ord, att David har egenskaperna och potentialet att bli en superhjälte, likt de i serietidningarna.
Ju mer David tänker på det hela, ju mer tillfreds blir han med tanken. Han har inte varit sjuk, han har överlevt tre olyckor, han har en förmåga att se brottslingar på stadiumet och han upptäcker en oanad styrka. Hans son Joseph (Spencer Treat Clark) är övertygad om att Elijah har rätt och utsätter David för stor fara. Men är David verkligen en hjälte eller är det bara ett önsketänkande från en person som verkligen inte kan bli en?
M. Night Shyamalan berättar den här annorlunda serietidningshjältehistorien med ett snudd på poetiskt anslag. Tempot är förhållandevis långsamt, färgerna - med vissa smarta undantag - matta och skådespelarna skildrar sina karaktärer med en nervpirrande rädsla i sina uttryck. Den går aldrig in i den kusliga känsla som många av hans andra filmer hamnar i, men den ligger en nivå under. Det är en sorts overklig känsla utan att bli allt för mystisk eller underlig. Shyamalan har med andra ord prickat precis rätt ton för att "Unbreakable" ska kännas som en film som inte alls är vanlig på något sätt.
I en flashbackscen får vi se hur Elijahs mamma lockar ut honom ur den skyddande lägenheten med en serietidning som mutor. "Den här lär inte sluta som man tror", säger hon och menar serietidningen, men just den frasen är ganska sammanfattande för Shyamalans filmer. Alltså kommer det en sen twist i "Unbreakable" som jag med hänsyn till de som inte sett filmen givetvis inte berättar, men det är en bra twist som i och för sig för in den där kusliga känslan, inte minst genom Bruce Willis reaktion på vad som händer.
Skådespeleriet är bra i sin lågmäldhet. Samuel L. Jackson har i och för sig en mycket märklig frisyr i den här filmen, men hans karaktär är smått obehaglig vilket går fram i hans agerande. Spencer Treat Clark bör även han föras fram i ljuset för sin insats som sonen som verkligen vill att hans pappa ska vara en hjälte, till vilket pris som helst.
En annorlunda film som sagt, och en av Shyamalans bättre.
Men så händer det: tåget han färdas på spårar ur och alla passagerare dör utom David. Han klarar sig utan minsta skråma. Kort därefter hittar han en lapp i fönstret på sin bil, en anonym lapp med en enkel fråga: Hur många dagar har du varit sjuk i ditt liv?
David spårar lappen till ett konstgalleri ägt av Elijah Price (Samuel L. Jackson). Elijah lider sedan födseln av osteogenesis imperfecta, en åkomma som innebär att hans ben är oerhört sköra. Som barn blev han kallad Herr Glas, och flydde in i serietidningarnas värld. Han menar att han och David är varandras motsatser, att de är på varsin sida av en kurva; den okrossbare och den sköra. Han menar, med andra ord, att David har egenskaperna och potentialet att bli en superhjälte, likt de i serietidningarna.
Ju mer David tänker på det hela, ju mer tillfreds blir han med tanken. Han har inte varit sjuk, han har överlevt tre olyckor, han har en förmåga att se brottslingar på stadiumet och han upptäcker en oanad styrka. Hans son Joseph (Spencer Treat Clark) är övertygad om att Elijah har rätt och utsätter David för stor fara. Men är David verkligen en hjälte eller är det bara ett önsketänkande från en person som verkligen inte kan bli en?
M. Night Shyamalan berättar den här annorlunda serietidningshjältehistorien med ett snudd på poetiskt anslag. Tempot är förhållandevis långsamt, färgerna - med vissa smarta undantag - matta och skådespelarna skildrar sina karaktärer med en nervpirrande rädsla i sina uttryck. Den går aldrig in i den kusliga känsla som många av hans andra filmer hamnar i, men den ligger en nivå under. Det är en sorts overklig känsla utan att bli allt för mystisk eller underlig. Shyamalan har med andra ord prickat precis rätt ton för att "Unbreakable" ska kännas som en film som inte alls är vanlig på något sätt.
I en flashbackscen får vi se hur Elijahs mamma lockar ut honom ur den skyddande lägenheten med en serietidning som mutor. "Den här lär inte sluta som man tror", säger hon och menar serietidningen, men just den frasen är ganska sammanfattande för Shyamalans filmer. Alltså kommer det en sen twist i "Unbreakable" som jag med hänsyn till de som inte sett filmen givetvis inte berättar, men det är en bra twist som i och för sig för in den där kusliga känslan, inte minst genom Bruce Willis reaktion på vad som händer.
Skådespeleriet är bra i sin lågmäldhet. Samuel L. Jackson har i och för sig en mycket märklig frisyr i den här filmen, men hans karaktär är smått obehaglig vilket går fram i hans agerande. Spencer Treat Clark bör även han föras fram i ljuset för sin insats som sonen som verkligen vill att hans pappa ska vara en hjälte, till vilket pris som helst.
En annorlunda film som sagt, och en av Shyamalans bättre.
EXTRAMATERIALET
Det finns nästan en halvtimme med bortklippta scener och sekvenser, som alla introduceras av M. Night Shyamalan där han redogör var scenerna skulle varit och varför de tagits bort. Shymalan brukar kliva in i sådana här sammanhang och det är alltid trevligt, och till skillnad från liknande block på andra filmer så är det riktigt bra scener. Jag gillar speciellt den flashbackscen från 1969 där en sjuårig Elijah Price råkar illa ut på ett tivoli.
En kort bakomfilm (ca 15 minuter) finns också med på skivan och den känns stundtals lite avklippt, som om den egentligen vore en betydligt längre film som trimmats ned väldigt hårt. Den täcker upp många aspekter av filmens tillkomst, vissa mer kortfattat än andra. Men det är en bra bakomfilm, trots det tillyxade utförandet.
En biotrailer finns också med.
En kort bakomfilm (ca 15 minuter) finns också med på skivan och den känns stundtals lite avklippt, som om den egentligen vore en betydligt längre film som trimmats ned väldigt hårt. Den täcker upp många aspekter av filmens tillkomst, vissa mer kortfattat än andra. Men det är en bra bakomfilm, trots det tillyxade utförandet.
En biotrailer finns också med.
TRE SAKER
1. Precis som i "Sjätte sinnet" har Shyamalan tänkt till när det gäller färgerna i filmen. Överlag är filmen ganska matt, men David Dunn och Elijah Price har fått sina egna färger som går igen i alla scener, vilket går lite i stil med traditionella serier.
2. Att Bruce Willis karaktär heter David Dunn går helt i linje med de allittererade namn superhjältar har.
3. På senare tid har Shyamalan pratat om att göra en uppföljare till filmen. Vi får se hur det blir med det.
2. Att Bruce Willis karaktär heter David Dunn går helt i linje med de allittererade namn superhjältar har.
3. På senare tid har Shyamalan pratat om att göra en uppföljare till filmen. Vi får se hur det blir med det.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Bruce Willis (29)
Bruce Willis (29)
