Shyamalans saga trampar vatten
FILMENJag har alltid respekterat M. Night Shyamalan för hans filmskapande. Han har en tydlig vision och en egen stil som lätt att identifiera. Det är någon sorts känsla antar jag, men jag kan inte direkt beskriva den i ord. Jag tycker att han hittat en väg att skildra både det sentimentalt dramatiska och det otäckt okända på en och samma gång (varför jag alltid kommer att hoppas att han någon gång får göra Stephen Kings "Bag of Bones" till en perfekt film, vilket inte verkar hända).
Därmed inte sagt att Shyamalan alltid lyckas. Efter fullträffen och genombrottet med "Sjätte sinnet" har han inte riktigt fått till det. Hans filmer får ofta riktigt dåliga recensioner, vilket jag tycker är lite orättvist. Kanske förstår inte folk hans tankar bakom filmerna?
"Lady in the water" är dock en annorlunda film för att vara Shyamalan, även om den där känslan jag nämnde tidigare är närvarande. Det finns ingen twist på slutet (okej, en liten en då) som vanligt, vilket kanske är tur för det blev lite upprepande där ett tag, och även om det finns otäcka inslag - i det här fallet ett specifikt hot - så är det ingen skräckfilm, vilket många av hans andra filmer snuddat vid. Nej, det är en gonattsaga - men för vem?
Filmen bygger på en saga Shyamalan berättade för sina barn, en story som växte och växte för varje kväll och blev mer och mer intrikat för varje gång han berättade den. I grund och botten kan man sammanfatta historien som att människan för länge sedan levde i ett förbund med varelser i vattnet. Dessa havslevande kunde se framtiden och vägledde människorna rätt, men i tid med att människorna flyttade från haven och sjöarna upplöstes förbundet av sig själv. Men de havslevande vill fortfarande hjälpa till.
En av dessa hamnar i poolen i ett lägenhetskomplex i Philadelphia. Cleveland Heep (Paul Giamatti) är vaktmästaren som har ett tragiskt, och hemligt förflutet. Det är han som upptäcker att någon är i poolen och plötsligt står han öga mot öga mot narfen Story (Bryce Dallas Howard). Hon förklarar att hon förväntas träffa en författare som håller på med något speciellt, något som kan förändra världen. När hon gjort det ska hon bli hämtad och förd tillbaka till sin värld.
Efter lite detektivarbete lyckas Heep hitta författaren, men när Story ska bli hämtad blir det galet. En ond kraft som vill förhindra förbundet mellan människan och de havslevande, förkroppsligad som en hund täckt av gräs kallad skrunt, attackerar Story och hon blir skadad.
Under tiden har Heep forskat lite och via en kinesisk kvinna fått höra hela legenden om narferna och fått reda på hur han ska kunna hjälpa Story, skydda henne och se till att hon blir hämtad, men det innebär att han måste leta rätt på en grupp speciella människor i lägenhetskomplexet - allt detta medan Story blir allt svagare och skunten allt mer aggressiv...
Som ni kan se är det här en lite mer fantasifylld historia från Shyamalan och det är lite därför jag inte riktigt grips tag av den. Jag tror att den är inriktad på en yngre publik, men jag har svårt att tro att den yngre publiken hittar till filmen då den saknar barn och ungdomar i de bärande rollerna. Det är lite som att skjuta bollen över ett öppet mål.
Jag ska inte säga att det är en dålig film, den är bara lite suddig på något sätt. Otydlig och svår att ta till sig trots att den i grund och botten är en ganska rakt berättad film. Vill man skämta till det lite så kan man beskriva det som att filmen trampar vatten.
Därmed inte sagt att Shyamalan alltid lyckas. Efter fullträffen och genombrottet med "Sjätte sinnet" har han inte riktigt fått till det. Hans filmer får ofta riktigt dåliga recensioner, vilket jag tycker är lite orättvist. Kanske förstår inte folk hans tankar bakom filmerna?
"Lady in the water" är dock en annorlunda film för att vara Shyamalan, även om den där känslan jag nämnde tidigare är närvarande. Det finns ingen twist på slutet (okej, en liten en då) som vanligt, vilket kanske är tur för det blev lite upprepande där ett tag, och även om det finns otäcka inslag - i det här fallet ett specifikt hot - så är det ingen skräckfilm, vilket många av hans andra filmer snuddat vid. Nej, det är en gonattsaga - men för vem?
Filmen bygger på en saga Shyamalan berättade för sina barn, en story som växte och växte för varje kväll och blev mer och mer intrikat för varje gång han berättade den. I grund och botten kan man sammanfatta historien som att människan för länge sedan levde i ett förbund med varelser i vattnet. Dessa havslevande kunde se framtiden och vägledde människorna rätt, men i tid med att människorna flyttade från haven och sjöarna upplöstes förbundet av sig själv. Men de havslevande vill fortfarande hjälpa till.
En av dessa hamnar i poolen i ett lägenhetskomplex i Philadelphia. Cleveland Heep (Paul Giamatti) är vaktmästaren som har ett tragiskt, och hemligt förflutet. Det är han som upptäcker att någon är i poolen och plötsligt står han öga mot öga mot narfen Story (Bryce Dallas Howard). Hon förklarar att hon förväntas träffa en författare som håller på med något speciellt, något som kan förändra världen. När hon gjort det ska hon bli hämtad och förd tillbaka till sin värld.
Efter lite detektivarbete lyckas Heep hitta författaren, men när Story ska bli hämtad blir det galet. En ond kraft som vill förhindra förbundet mellan människan och de havslevande, förkroppsligad som en hund täckt av gräs kallad skrunt, attackerar Story och hon blir skadad.
Under tiden har Heep forskat lite och via en kinesisk kvinna fått höra hela legenden om narferna och fått reda på hur han ska kunna hjälpa Story, skydda henne och se till att hon blir hämtad, men det innebär att han måste leta rätt på en grupp speciella människor i lägenhetskomplexet - allt detta medan Story blir allt svagare och skunten allt mer aggressiv...
Som ni kan se är det här en lite mer fantasifylld historia från Shyamalan och det är lite därför jag inte riktigt grips tag av den. Jag tror att den är inriktad på en yngre publik, men jag har svårt att tro att den yngre publiken hittar till filmen då den saknar barn och ungdomar i de bärande rollerna. Det är lite som att skjuta bollen över ett öppet mål.
Jag ska inte säga att det är en dålig film, den är bara lite suddig på något sätt. Otydlig och svår att ta till sig trots att den i grund och botten är en ganska rakt berättad film. Vill man skämta till det lite så kan man beskriva det som att filmen trampar vatten.
EXTRAMATERIALET
M. Night Shyamalan brukar alltid gräva fram en gammal film som han gjorde som barn med någon sorts koppling till filmen bland extramaterialet, men inte denna gång. Däremot får vi en liten titt i barnboken "Lady in the water" som han nu skrivit.
Bakomfilmen "Reflections of Lady in the water" skildrar hela processen i en dryg halvtimme. Det som är mest imponerande i just denna film är att lägenhetskomplexet byggdes specifikt för filmen och att alla varelser verkar varit verkliga (alltså modeller och inte dataanimeringar) i en större utsträckning.
Vidare lite blandat i form av klipp från auditions, flams och trams från inspelningen och så en rad bortklippta scener utan presentation av M. Night Shyamalan. Faktum är att jag saknar hans närvaro bland extramaterialet. Kanske blev han inte helt nöjd med filmen.
Bakomfilmen "Reflections of Lady in the water" skildrar hela processen i en dryg halvtimme. Det som är mest imponerande i just denna film är att lägenhetskomplexet byggdes specifikt för filmen och att alla varelser verkar varit verkliga (alltså modeller och inte dataanimeringar) i en större utsträckning.
Vidare lite blandat i form av klipp från auditions, flams och trams från inspelningen och så en rad bortklippta scener utan presentation av M. Night Shyamalan. Faktum är att jag saknar hans närvaro bland extramaterialet. Kanske blev han inte helt nöjd med filmen.
TRE SAKER
1. När jag såg den här filmen på bio kunde man se en mikrofon sticka ned i bilden i var och varannan scen vilket var både irriterande och förvånande för sådana misstag bör inte förekomma numera. Jag spekulerade i om det var någon sorts ledtråd eller kommentar från den ibland kontroversielle M. Night Shyamalan, men någon på ett forum berättade att filmen blivit beskuren fel när den skickades ut till biograferna. Ännu konstigare.
2. Filmen är ganska seriös men det finns lite utrymme för humor. När Cleveland Heep ska försöka få den kompletta historien berättad av Mrs Choi ombeds han verka som ett barn, med ett väldigt humoristiskt resultat.
3. Bob Balaban - en personlig favorit - gör en osympatisk figur i filmen, en cynisk filmkritiker som gnäller om att det inte finns någon originalitet kvar i världen. Kan vara en liten passning från Shyamalan till filmkritikerna, eller inte...
2. Filmen är ganska seriös men det finns lite utrymme för humor. När Cleveland Heep ska försöka få den kompletta historien berättad av Mrs Choi ombeds han verka som ett barn, med ett väldigt humoristiskt resultat.
3. Bob Balaban - en personlig favorit - gör en osympatisk figur i filmen, en cynisk filmkritiker som gnäller om att det inte finns någon originalitet kvar i världen. Kan vara en liten passning från Shyamalan till filmkritikerna, eller inte...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Paul Giamatti (22)
Paul Giamatti (22)
