Absolut ingenting för fredagsmyset
FILMENStephen King kommenterade "Baby Reindeer" på X med två ord: "Holy Shit". Lite senare utvecklade han sin åsikt om serien i en essä i The Times där han kallade serien "En av de bästa jag någonsin sett" och konstaterade sedan att han var glad över att ha skrivit sin stalkerhistoria ("Lida"/"Misery") många år tidigare.
Netflixserien har smugit sig fram till att bli en braksuccé för streamingtjänsten och en stor snackis bland tittarna. Förutom att serien är på alla vis välgjord och sevärd är dess stora poäng att den är verklighetsbaserad och den det handlar om är seriens skapare och huvudrollsinnehavare Richard Gadd.
Likt hans fiktiva alter ego Donny Dunn var Gadd en kämpande komiker som försörjde sig genom att stå i en bar. Allting börjar när han gör en god gärning. En kvinna kommer in i baren och ser ledsen ut. Hon har inte råd att beställa något så han bjuder på en kopp te. Sen börjar helvetet. Kvinnan presenterar sig som Martha Scott (Jessica Gunning) och säger sig vara en framgångsrik advokat. Donny funderar hur en sådan framgångsrik person inte kan ha råd med en kopp te, men han låter Martha mala på. Och det gör hon. Dag efter dag kommer honom in och babblar och Donny lyssnar och är trevlig. Även hans kollegor noterar kvinnan som alltid babblar med honom och frågar när de ska gifta sig. Donny drar till med ett sexskämt som svar och då brakar helvetet löst.
Martha får tag på Donnys epostadress och bombar den med illa skrivna meddelanden, alltid från olika adresser och med ett gradvis stegrande galet innehåll. Att försöka prata allvar med Martha går inte och när han dumt nog accepterar hennes Facebookförfrågan bombarderar hon honom med kommentarer och börjar ha åsikter om bilder på ex-flickvänner och annat. Klängiga slampor, tycker Martha.
Successivt blir relationen allt mer våldsam och obehaglig och galenskapen letar sig in i Donny som bär på en del hemska hemligheter som bubblar upp till ytan.
Jag vill inte säga för mycket om serien och jag rekommenderar alla att inte läsa på något innan, utan bara följa med i den ganska obehagliga resa som de sju avsnitten - alla runt halvtimmen styck - som "Baby Reindeer" bjuder på. King beskrev avsnitten skickligt som "korta snabba hugg av en mycket vass kniv" och det ligger något i det. Serien kryper in under skinnet. Jag såg den i två sessioner och mellan dem fanns den där och gnagde otäckt.
Det centrala fjärde avsnittet tar oss temporärt bort från det övriga narrativet och ger oss en bakgrundshistoria till Donny som är otrevlig och obehaglig på ett annat vis och möjligen en nyckel till hur han kan låta relationen med Martha gå så långt som den gör.
Richard Gadd och Jessica Gunning är mästerliga i sina rolltolkningar. Nu spelar visserligen Gadd en version av sig själv men Gunning är oroväckande trovärdig som stalkern Martha. Jag vill även lyfta fram Mark Lewis Jones som spelar en otäck man från Dunns förflutna. Även denna gestaltning är trovärdig och obehaglig.
Inget för fredagsmyset, men "Baby Reindeer" är absolut en av årets stora tv-pärlor.
Netflixserien har smugit sig fram till att bli en braksuccé för streamingtjänsten och en stor snackis bland tittarna. Förutom att serien är på alla vis välgjord och sevärd är dess stora poäng att den är verklighetsbaserad och den det handlar om är seriens skapare och huvudrollsinnehavare Richard Gadd.
Likt hans fiktiva alter ego Donny Dunn var Gadd en kämpande komiker som försörjde sig genom att stå i en bar. Allting börjar när han gör en god gärning. En kvinna kommer in i baren och ser ledsen ut. Hon har inte råd att beställa något så han bjuder på en kopp te. Sen börjar helvetet. Kvinnan presenterar sig som Martha Scott (Jessica Gunning) och säger sig vara en framgångsrik advokat. Donny funderar hur en sådan framgångsrik person inte kan ha råd med en kopp te, men han låter Martha mala på. Och det gör hon. Dag efter dag kommer honom in och babblar och Donny lyssnar och är trevlig. Även hans kollegor noterar kvinnan som alltid babblar med honom och frågar när de ska gifta sig. Donny drar till med ett sexskämt som svar och då brakar helvetet löst.
Martha får tag på Donnys epostadress och bombar den med illa skrivna meddelanden, alltid från olika adresser och med ett gradvis stegrande galet innehåll. Att försöka prata allvar med Martha går inte och när han dumt nog accepterar hennes Facebookförfrågan bombarderar hon honom med kommentarer och börjar ha åsikter om bilder på ex-flickvänner och annat. Klängiga slampor, tycker Martha.
Successivt blir relationen allt mer våldsam och obehaglig och galenskapen letar sig in i Donny som bär på en del hemska hemligheter som bubblar upp till ytan.
Jag vill inte säga för mycket om serien och jag rekommenderar alla att inte läsa på något innan, utan bara följa med i den ganska obehagliga resa som de sju avsnitten - alla runt halvtimmen styck - som "Baby Reindeer" bjuder på. King beskrev avsnitten skickligt som "korta snabba hugg av en mycket vass kniv" och det ligger något i det. Serien kryper in under skinnet. Jag såg den i två sessioner och mellan dem fanns den där och gnagde otäckt.
Det centrala fjärde avsnittet tar oss temporärt bort från det övriga narrativet och ger oss en bakgrundshistoria till Donny som är otrevlig och obehaglig på ett annat vis och möjligen en nyckel till hur han kan låta relationen med Martha gå så långt som den gör.
Richard Gadd och Jessica Gunning är mästerliga i sina rolltolkningar. Nu spelar visserligen Gadd en version av sig själv men Gunning är oroväckande trovärdig som stalkern Martha. Jag vill även lyfta fram Mark Lewis Jones som spelar en otäck man från Dunns förflutna. Även denna gestaltning är trovärdig och obehaglig.
Inget för fredagsmyset, men "Baby Reindeer" är absolut en av årets stora tv-pärlor.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Händelserna Richard Gadd var med om skedde för ungefär tio år sedan. "Baby Reindeer" har existerat som en pjäs innan den blev denna miniserie.
2. Josephine Bornebusch har regisserat tre av de fyra avsnitten. Väldigt kul att hennes regikarriär har börjat bli mer internationell.
3. En karaktär ska vara transkvinna och spelas tack och lov av transkvinnan Nava Mau. Det är skönt att vi kommit till en tid då det finns skådespelare av alla slag som kan göra roller på ett naturligt vis.
2. Josephine Bornebusch har regisserat tre av de fyra avsnitten. Väldigt kul att hennes regikarriär har börjat bli mer internationell.
3. En karaktär ska vara transkvinna och spelas tack och lov av transkvinnan Nava Mau. Det är skönt att vi kommit till en tid då det finns skådespelare av alla slag som kan göra roller på ett naturligt vis.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
