Den oglättiga sidan av USA - igen
FILMENDebra Granik lyckades få sin indiefilm "Winter’s Bone" Oscarsnominerad i ett antal kategorier, men fick gå hem utan guldgubbe. "Down to the Bone" (ständigt detta "bone") är hennes föregångare och debutfilm från 2004. Inte så att filmen är en storymässig föregångare till "Winter's Bone", men det finns ändå många likheter mellan filmerna. Granik visar upp den oglättiga sidan av USA i sina filmer, en värld långt i från kändisbloggare och polerade Apple Store-butiker. Den kalla och kärva sidan och personer som balanserar precis på gränsen till att klara sig över huvud taget.
Här är det Vera Farmiga som spelar Irene, en tvåbarnsmamma som lever i ett litet hus med sin man Steve (Clint Jordan). Det är ett hus som ständigt är under renovering och hushållskassan är knapp. På dagarna sitter Irene i kassan på en supermarket och brottas med kunder som kommer med fem år gamla kuponger. Till råga på allt har hon ett kokainberoende som är på väg att gå överstyr men hon kan i alla fall kontrollera det så bra att hon skriver in sig själv på rehab.
Här träffar hon både nya vänner och sjuksköterskan Bob (Hugh Dillon) som blir ett viktigt stöd, även efter att hon har skrivits ut och kämpar mot frestelserna. Han är själv före detta missbrukare. Men med ett äktenskap som går på tomgång blir Bob något mer än bara ett stöd, han blir en älskare och sedan något helt annat.
Filmen har ett väldigt dokumentärt utseende, främst för att den är filmad med en digital videokamera vilket ger ett lätt amatörmässigt men också passande utseende. Jämför med "The Wrestler" som även den gav den intima känslan från en dokumentärfilm i en vanlig spelfilm.
Precis som med "Winter's Bone" så känns "Down to the Bone" nästan för verklig. Det känns inte som något påhittat utan som en slice of life ur en värld jag känner till men inte är bekant med. Den är inte lika kärv och smått obehaglig som Graniks andra film, men den är gravt melankolisk och ganska långsam.
Vera Farmiga är en liten personlig favorit från andra sammanhang och hon håller hög klass även här. Filmen i sin helhet är inte lika stark som "Winter's Bone" men ändå ett bra drama.
Här är det Vera Farmiga som spelar Irene, en tvåbarnsmamma som lever i ett litet hus med sin man Steve (Clint Jordan). Det är ett hus som ständigt är under renovering och hushållskassan är knapp. På dagarna sitter Irene i kassan på en supermarket och brottas med kunder som kommer med fem år gamla kuponger. Till råga på allt har hon ett kokainberoende som är på väg att gå överstyr men hon kan i alla fall kontrollera det så bra att hon skriver in sig själv på rehab.
Här träffar hon både nya vänner och sjuksköterskan Bob (Hugh Dillon) som blir ett viktigt stöd, även efter att hon har skrivits ut och kämpar mot frestelserna. Han är själv före detta missbrukare. Men med ett äktenskap som går på tomgång blir Bob något mer än bara ett stöd, han blir en älskare och sedan något helt annat.
Filmen har ett väldigt dokumentärt utseende, främst för att den är filmad med en digital videokamera vilket ger ett lätt amatörmässigt men också passande utseende. Jämför med "The Wrestler" som även den gav den intima känslan från en dokumentärfilm i en vanlig spelfilm.
Precis som med "Winter's Bone" så känns "Down to the Bone" nästan för verklig. Det känns inte som något påhittat utan som en slice of life ur en värld jag känner till men inte är bekant med. Den är inte lika kärv och smått obehaglig som Graniks andra film, men den är gravt melankolisk och ganska långsam.
Vera Farmiga är en liten personlig favorit från andra sammanhang och hon håller hög klass även här. Filmen i sin helhet är inte lika stark som "Winter's Bone" men ändå ett bra drama.
EXTRAMATERIALET
Kommentarerna är inte ett vanligt kommentarspår utan ett antal textsidor med Debra Graniks ord om filmen. Intressant läsning. Det finns även ett bildspel som under en minut visar upp lite bilder ur filmen.
TRE SAKER
1. Filmen är en bearbetning, utökning och omfilmning av en 23 minuter lång kortfilm på samma ämne som heter "Snake Feed".
2. Båda filmerna är baserade på verkliga händelser och Debra Granik filmade de verkliga personerna dokumentärt och skrev sedan ett manus utifrån vad hon hade filmat.
3. I "Down to the Bone" görs många av birollerna av oetablerade skådespelare eller - gissar jag nu - helt vanliga människor. En del agerar så naturligt att de måste spela sig själva helt enkelt.
2. Båda filmerna är baserade på verkliga händelser och Debra Granik filmade de verkliga personerna dokumentärt och skrev sedan ett manus utifrån vad hon hade filmat.
3. I "Down to the Bone" görs många av birollerna av oetablerade skådespelare eller - gissar jag nu - helt vanliga människor. En del agerar så naturligt att de måste spela sig själva helt enkelt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Vera Farmiga (12)
Vera Farmiga (12)
