Filmkollektivet avancerar och imponerar
FILMENDet norrköpingska filmkollektivet Crazy Pictures slog sig in på den svenska långfilmsmarknaden 2018 med den ambitiösa men inte helt felfria "Den blomstertid nu kommer". Här är uppföljaren, i betydelsen kollektivets nästa film, och det är med stor glädje jag konstaterar att det är en på alla sätt och vis bättre film.
Den här gången är vi i 80- och 90-talets Norrköping. Först 1988 i den inledande sekvensen och sedan 1996 som är filmens huvudsakliga nutid. I den inledande sekvensen får Uno Stjärne (Oscar Töringe) tag på en mängd väderdata från sin kompis Lennart (Jesper Barkselius) på SMHI. Unos åttaåriga dotter Denise (Lilly Lexfors) hjälper till att läsa i datan och plötsligt faller allting på plats för Uno. Han har forskat kring något och nu pekar bevisen på en plats dit han bara måste ta sig. Denise får stanna hemma och det är det sista hon ser av sin far.
Åtta år senare är Denise (nu spelad av Inez Dahl Torhaug) småstökig tonåring med fosterföräldrar som ses som freaket med UFO-farsan av sina jämnåriga, som dock inte drar sig för att dra nytta av hennes tekniska kunskaper när det passar dem. De flesta busen leder dock till att Denise åker fast och den polis som hittade henne för åtta år sedan, Tomi (Sara Shirpey) ser oftast mellan fingrarna, men börjar tappa tålamodet.
När Norrköping drabbas av ett oförklarligt strömavbrott och en röd Saab kraschar in i en lada från skyn förändras allt. Denise menar att det är hennes försvunna pappas bil, även om den hittades redan för åtta år sedan. Men Denise är övertygad och för att få hjälp vänder hon sig till den förening där pappan var engagerad, UFO Sweden, vars nuvarande ordförande är Lennart. Föreningen är liten med en udda skara medlemmar som håller benhårt i stadgar och torr föreningsbyråkrati. Allt som rapporteras in utreds utifrån vinkeln att det finns en logisk förklaring.
Denise, som växt upp med bilden av att hennes far var en galenpanna, tror nu att han var något på spåren, men hennes idéer och tankar möts av blandad entusiasm inom föreningen. Men det ska ändå visa sig att det finns något därute som inte kan identifieras, men vad är det egentligen och vad hände när pappan försvann?
Jag blir omedelbart insugen i filmen. Jag har alltid haft ett gott öga till övernaturliga inslag i berättelser och jag kan tänka mig att Crazy Pictures-figurerna satt bänkade framför "Arkiv X" på 90-talet. Inga direkta jämförelser förstås, men någon koppling finns där förstås. Men det är inte bara den aspekten som fångar mig, det är helheten där allvar, spänning och en god skopa humor samsas om speltiden. UFO-föreningens medlemmar (spelade av Håkan Ehn, Isabelle Kyed, Niklas Kvarnbo Jönsson och Mathias Lithner) är en udda skara människor som oundvikligen bidrar med en komisk effekt. Men det sträcker sig även till dialoger och scener överlag. Humor ska inte underskattas, till och med i spänningsfilmer.
Crazy Pictures är skickliga på action och specialeffekter och som jag skrev inledningsvis tycker jag att filmen är bättre på "alla sätt och vis", och det gäller även dessa inslag. Låt gå för att snön i en sekvens ser oäkta ut, men i övrigt finns det verkligen ingenting att klaga på när det gäller det visuella och det spektakulära. Mycket snyggt gjort.
Crazy Pictures imponerar igen, den här gången mer än sist och det ska bli väldigt spännande att se vad de hittar på nästa gång. Om några år vet vi det.
Den här gången är vi i 80- och 90-talets Norrköping. Först 1988 i den inledande sekvensen och sedan 1996 som är filmens huvudsakliga nutid. I den inledande sekvensen får Uno Stjärne (Oscar Töringe) tag på en mängd väderdata från sin kompis Lennart (Jesper Barkselius) på SMHI. Unos åttaåriga dotter Denise (Lilly Lexfors) hjälper till att läsa i datan och plötsligt faller allting på plats för Uno. Han har forskat kring något och nu pekar bevisen på en plats dit han bara måste ta sig. Denise får stanna hemma och det är det sista hon ser av sin far.
Åtta år senare är Denise (nu spelad av Inez Dahl Torhaug) småstökig tonåring med fosterföräldrar som ses som freaket med UFO-farsan av sina jämnåriga, som dock inte drar sig för att dra nytta av hennes tekniska kunskaper när det passar dem. De flesta busen leder dock till att Denise åker fast och den polis som hittade henne för åtta år sedan, Tomi (Sara Shirpey) ser oftast mellan fingrarna, men börjar tappa tålamodet.
När Norrköping drabbas av ett oförklarligt strömavbrott och en röd Saab kraschar in i en lada från skyn förändras allt. Denise menar att det är hennes försvunna pappas bil, även om den hittades redan för åtta år sedan. Men Denise är övertygad och för att få hjälp vänder hon sig till den förening där pappan var engagerad, UFO Sweden, vars nuvarande ordförande är Lennart. Föreningen är liten med en udda skara medlemmar som håller benhårt i stadgar och torr föreningsbyråkrati. Allt som rapporteras in utreds utifrån vinkeln att det finns en logisk förklaring.
Denise, som växt upp med bilden av att hennes far var en galenpanna, tror nu att han var något på spåren, men hennes idéer och tankar möts av blandad entusiasm inom föreningen. Men det ska ändå visa sig att det finns något därute som inte kan identifieras, men vad är det egentligen och vad hände när pappan försvann?
Jag blir omedelbart insugen i filmen. Jag har alltid haft ett gott öga till övernaturliga inslag i berättelser och jag kan tänka mig att Crazy Pictures-figurerna satt bänkade framför "Arkiv X" på 90-talet. Inga direkta jämförelser förstås, men någon koppling finns där förstås. Men det är inte bara den aspekten som fångar mig, det är helheten där allvar, spänning och en god skopa humor samsas om speltiden. UFO-föreningens medlemmar (spelade av Håkan Ehn, Isabelle Kyed, Niklas Kvarnbo Jönsson och Mathias Lithner) är en udda skara människor som oundvikligen bidrar med en komisk effekt. Men det sträcker sig även till dialoger och scener överlag. Humor ska inte underskattas, till och med i spänningsfilmer.
Crazy Pictures är skickliga på action och specialeffekter och som jag skrev inledningsvis tycker jag att filmen är bättre på "alla sätt och vis", och det gäller även dessa inslag. Låt gå för att snön i en sekvens ser oäkta ut, men i övrigt finns det verkligen ingenting att klaga på när det gäller det visuella och det spektakulära. Mycket snyggt gjort.
Crazy Pictures imponerar igen, den här gången mer än sist och det ska bli väldigt spännande att se vad de hittar på nästa gång. Om några år vet vi det.
EXTRAMATERIALET
Crazy Pictures hur man tillfredsställer filmfans. De smetar på med ordentligt med extramaterial, i alla fall med svenska mått mätt, och bjuder på frikostiga inblickar i sitt arbete. Bakomfilmen är på modesta 30 minuter denna gång (sist krävdes 100!) och ger tillsammans med effektgenomgången, pilotscenen och förvisualiseringarna en tydlig bild av filmens tillkomst. Det handlar om ett riktigt kollektivt arbete, både framför och bakom kameran. Riktigt kul att se och man får onekligen en fin bild av företaget.
Det finns även ordentligt med bortklippt material som i vanlig ordning ligger kronologiskt utifrån filmen, vilket gör det mycket enkelt att förstå sammanhanget. Lite bloopers piggar upp och är man sugen på ett kommentarspår finns det ett sådant med "regissörerna", vilket borde vara hela ligan i så fall. Kul!
Det finns även ordentligt med bortklippt material som i vanlig ordning ligger kronologiskt utifrån filmen, vilket gör det mycket enkelt att förstå sammanhanget. Lite bloopers piggar upp och är man sugen på ett kommentarspår finns det ett sådant med "regissörerna", vilket borde vara hela ligan i så fall. Kul!
TRE SAKER
1. UFO Sweden är baserade på den riktiga föreningen UFO-Sverige. Någon gång på 90-talet skrev jag ett brev till dem med någon fråga och fick ett vänligt och utförligt svar från den dåvarande ordföranden Clas Svahn som kan ses i en liten cameo i filmen och betydligt mer i bakomfilmen.
2. Varför får inte Jesper Barkselius göra flera huvudroller eller åtminstone större roller i film och tv? Utöver Crazy Pictures-filmerna har han mest gjort småroller. Han är ju hur bra som helst!
3. Hur bra som helst är också ett betyg jag kan ge Eva Melander som är skicklig på att spela både mjuka karaktärer och sådana med riktig pondus (i denna film spelar hon en tuff SMHI-kvinna). Men även ett proffs kan göra misstag - se bloopersblocket!
2. Varför får inte Jesper Barkselius göra flera huvudroller eller åtminstone större roller i film och tv? Utöver Crazy Pictures-filmerna har han mest gjort småroller. Han är ju hur bra som helst!
3. Hur bra som helst är också ett betyg jag kan ge Eva Melander som är skicklig på att spela både mjuka karaktärer och sådana med riktig pondus (i denna film spelar hon en tuff SMHI-kvinna). Men även ett proffs kan göra misstag - se bloopersblocket!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
