En påkostad B-film
FILMENVissa filmers premisser får man bara tugga i sig. Som att det för 65 miljoner år sedan fanns människor på någon annan planet som hade betydligt mer avancerad teknik än vad vi har nu och som kraschlandade på jorden när dinosaurierna klampade kring här som bäst. Det är premissen för "65" som blir en sorts kombination av "Jurassic Park" och "Aliens".
Adam Driver spelar piloten Mills som tar ett uppdrag som ska hålla honom borta från familjen i två år. Han gör det för sin dotter Nevines (Chloe Coleman) skull. Hon har en allvarlig sjukdom och uppdraget ger så pass mycket lön till Mills att han kan bekosta en nödvändig behandling. Så långt allting väl, men den långa rymdresan skakas bokstavligt talat av asteroider och på vägen hem skadas rymdskeppet och Mills tvingas nödlanda på en okänd planet. Hans skepp går i bitar och alla kryokammare med passagerare faller ur. Mills klarar sig inte helskinnad ur kraschen men är så pass medveten om att han inser att situationen är väldigt allvarlig. Han överväger självmord men blir varse om att en passagerare i en kryokammare fortfarande är vid liv.
Mills ger sig ut i den okända vildmarken och hittar en ung flicka som heter Koa (Ariana Greenblatt) men hon pratar ett språk som han inte förstår så deras kommunikation blir begränsad. Strax därpå lyckas skeppet lokalisera den del där en nödfarkost finns och de ger sig återigen ut i vildmarken och stöter ihop med de farligheter som finns där - nämligen dinosaurier i olika storlekar. Men deras enda chans är att ta sig till nödfarkosten för utöver onda och aggressiva dinosaurier kommer ett annat hot från skyn: det asterioidregn som kommer att utplåna dinosauriesläktet. Det är förstås en farofylld strapats som de får hjälpas åt för att klara av.
Vill man vara lite elak så kan man beskriva "65" som en väldigt påkostad B-film. Den är faktiskt på alla sätt välgjord med specialeffekter som helt klart matchar det som Steven Spielbergs team fick fram när de tog dinosauriefilmer till nästa nivå för 30 år sedan. Historien är dock väldigt avskalad. Det är inte ett myller av karaktärer eller sidohistorier, utan allt är fokuserat kring de två huvudpersonerna och det gör att berättelsen inte är längre än vad den behöver vara, det vill säga runt klassiska 90 minuter. Jag tycker dock att slutet är lite abrupt, lite som det kunde vara i filmer förr, och tittaren får själv fylla i det som borde vara den mjuka landningen efter finalen. Här känns det nästan som att man inte hade råd att göra mer på något lustigt sätt.
"65" är ingen katastrof men heller inget mästerverk. Det känns på sätt och vis som att filmen bara är en variant på ett bekant tema, även om det är lite kul med dinosaurievinkeln. Men grundpremissen är fortfarande aningens ansträngd och det gör att det trots allt känns lite B ändå.
Adam Driver spelar piloten Mills som tar ett uppdrag som ska hålla honom borta från familjen i två år. Han gör det för sin dotter Nevines (Chloe Coleman) skull. Hon har en allvarlig sjukdom och uppdraget ger så pass mycket lön till Mills att han kan bekosta en nödvändig behandling. Så långt allting väl, men den långa rymdresan skakas bokstavligt talat av asteroider och på vägen hem skadas rymdskeppet och Mills tvingas nödlanda på en okänd planet. Hans skepp går i bitar och alla kryokammare med passagerare faller ur. Mills klarar sig inte helskinnad ur kraschen men är så pass medveten om att han inser att situationen är väldigt allvarlig. Han överväger självmord men blir varse om att en passagerare i en kryokammare fortfarande är vid liv.
Mills ger sig ut i den okända vildmarken och hittar en ung flicka som heter Koa (Ariana Greenblatt) men hon pratar ett språk som han inte förstår så deras kommunikation blir begränsad. Strax därpå lyckas skeppet lokalisera den del där en nödfarkost finns och de ger sig återigen ut i vildmarken och stöter ihop med de farligheter som finns där - nämligen dinosaurier i olika storlekar. Men deras enda chans är att ta sig till nödfarkosten för utöver onda och aggressiva dinosaurier kommer ett annat hot från skyn: det asterioidregn som kommer att utplåna dinosauriesläktet. Det är förstås en farofylld strapats som de får hjälpas åt för att klara av.
Vill man vara lite elak så kan man beskriva "65" som en väldigt påkostad B-film. Den är faktiskt på alla sätt välgjord med specialeffekter som helt klart matchar det som Steven Spielbergs team fick fram när de tog dinosauriefilmer till nästa nivå för 30 år sedan. Historien är dock väldigt avskalad. Det är inte ett myller av karaktärer eller sidohistorier, utan allt är fokuserat kring de två huvudpersonerna och det gör att berättelsen inte är längre än vad den behöver vara, det vill säga runt klassiska 90 minuter. Jag tycker dock att slutet är lite abrupt, lite som det kunde vara i filmer förr, och tittaren får själv fylla i det som borde vara den mjuka landningen efter finalen. Här känns det nästan som att man inte hade råd att göra mer på något lustigt sätt.
"65" är ingen katastrof men heller inget mästerverk. Det känns på sätt och vis som att filmen bara är en variant på ett bekant tema, även om det är lite kul med dinosaurievinkeln. Men grundpremissen är fortfarande aningens ansträngd och det gör att det trots allt känns lite B ändå.
EXTRAMATERIALET
Inget. Den fysiska utgåvan innehåller lite bakommaterial.
TRE SAKER
1. Filmens skapare har medvetet gjort dinosaurierna lite mer monstruösa mot vad de troligen var i verkligheten. Dessutom har man hittat på några varianter som aldrig funnits.
2. En ljudeffekt från "Världarnas krig" (1953, den första adaptionen av H.G. Wells roman om jag inte har helt fel) används i filmen.
3. Adam Driver har en militär bakgrund och det här är första gången han nyttjar sin vapenträning på film.
2. En ljudeffekt från "Världarnas krig" (1953, den första adaptionen av H.G. Wells roman om jag inte har helt fel) används i filmen.
3. Adam Driver har en militär bakgrund och det här är första gången han nyttjar sin vapenträning på film.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA