Ambitiöst och udda men med vissa brister
FILMENDe som haft koll på filmkollektivet Crazy Pictures i Norrköping har givetvis följt produktionen av "Den blomstertid nu kommer" under flera år. Kanske var de med och Kickstartade filmen för några år sedan då Svenska filminstitutet inte sköt till några pengar. Själv blev jag varse om filmen i början av 2018 när jag såg trailern på bio och fastnade för det ambitiösa anslaget. Det såg ut som något vi inte hade sett inom svenskproducerad film tidigare.
Lagom till filmens biopremiär lyckades jag vinna fribiljetter och gick följaktligen och såg filmen på bio. Innan dess fick jag höra från en bekant som sa att hon klivit ur salongen helt utan hopp för livet, och det lät ju alarmerande på många vis. Och visst, för att hoppa framåt rejält, det är inte med överdrivet glada mungipor man sitter kvar när eftertexterna börjar rulla. Inte för att filmen är dålig utan för att man helt enkelt blir extremt deprimerad av den.
I korta drag utsätts Sverige för en okänd attack precis innan och under midsommar. Exakt vad som pågår är inledningsvis oklart, men det är tydligt att man från regeringshåll ser väldigt allvarligt på det hela. Filmskaparna lyckas väldigt länge hålla oss tittare på halster om vad hotet faktiskt består av. Är det en terroristattack eller till och med något övernaturligt som sker? Eller är det något helt annat?
Centralt i filmen står Alex (Christoffer Nordenrot), en världsberömd musiker som haft en jobbig uppväxt. När hans Stockholm attackeras och hans mamma omkommer är det inte riktigt som han kopplar ihop det med verkligheten. Han återvänder till hembyn Vånga utanför Norrköping för att köpa kyrkans gamla piano, ett instrument som han tror innehåller den känsla han inte kan hitta i de superexklusiva flyglar han spelar på. Det innebär också att han återvänder till den jobbiga uppväxtens kärna. Faktum är att filmen inleds med en väldigt lång prolog tolv år tidigare där Alex kärar ned sig i bästa kompisen Anna (Lisa Henni) och de första stapplande stegen i hans musikkarriär tas utan att han är medveten om det. En fin och söt tid.
Men det är även en tid där mobbing är vardag och stämningen i hemmet inte är trygg. Hans pappa Björn (Jesper Barkselius) anser att han jobbar och sliter och får otack som lön, och en jul kokar allting över. Anna flyttar till Stockholm och Alex följer efter utan att våga ta kontakt, men främst för att helt enkelt fly.
Nu vänder han alltså tillbaka mitt under en attack som blir allt mer verklig och närgången. Han återser Anna som flyttat tillbaka och han återförenas med pappa Björn som är den enda som verkligen tar attacken på allvar och som ser hur samhället faller samman. Snart blir allting väldigt mycket värre och när vi slutligen inser vad attacken faktiskt består av blir det rent av otäckt.
"Den blomstertid nu kommer" lyckas bli en Hollywood-maffig katastroffilm varvad med ett vackert, sommarnostalgiskt/-romantiskt drama. Kombinationen blir udda och hamnar i ett tonläge jag inte alls var beredd på. Det gör garanterat att filmen även sticker ut i internationella sammanhang, kanske främst i USA där liknande filmer inte alls har inslaget av långsamt drama som denna har. Samtidigt blir det ett litet hinder. Inledningen på filmen känns tung och för lång. Kanske skulle flytet mått bra av att dela upp prologen i något flashbackutförande i stället så att vi snabbare hamnade i filmens nutid.
Skådespelet är fullt godkänt. Christoffer Nordenrots karaktär är inte någon hjälte och egentligen inte speciellt sympatisk. Jesper Barkselius får ta mycket plats och hans paranoida men helt korrekta Björn är den som blir hjälten enligt det amerikanska mönstret. Men i grund och botten är det ganska jordnära karaktärer som inte blir supermän. Specialeffekterna är riktigt bra. I de allra flesta fall är de så pass naturliga och bra att det verkligen känns som det vi ser är det som sker. Det här är förstås avgörande för hela filmen - hade inte effekterna fungerat, hade allting rasat ihop. Det som stör mig lite är tempot. Utöver den sega inledningen känns det som det hade gått att trimma ned saker och ting lite. Det finns även en sekvens där det görs en tillbakasyftning på en speciell gåva i prologen som inte känns helt logisk. På något vis ska en person få nostalgiska minnen av en gåva den aldrig fått. Så tolkar i alla fall jag det, och det blir inte bra.
Nu sätter vi inte betyg här på DVDKritik.se, men hade vi använt en femgradig skala hade "Den blomstertid nu kommer" fått en stadig trea. Jag skulle vilja tycka mer om filmen än jag gör, men jag är betydligt mer imponerad av hur den gjorts än vad den faktiskt ger mig som tittare.
Lagom till filmens biopremiär lyckades jag vinna fribiljetter och gick följaktligen och såg filmen på bio. Innan dess fick jag höra från en bekant som sa att hon klivit ur salongen helt utan hopp för livet, och det lät ju alarmerande på många vis. Och visst, för att hoppa framåt rejält, det är inte med överdrivet glada mungipor man sitter kvar när eftertexterna börjar rulla. Inte för att filmen är dålig utan för att man helt enkelt blir extremt deprimerad av den.
I korta drag utsätts Sverige för en okänd attack precis innan och under midsommar. Exakt vad som pågår är inledningsvis oklart, men det är tydligt att man från regeringshåll ser väldigt allvarligt på det hela. Filmskaparna lyckas väldigt länge hålla oss tittare på halster om vad hotet faktiskt består av. Är det en terroristattack eller till och med något övernaturligt som sker? Eller är det något helt annat?
Centralt i filmen står Alex (Christoffer Nordenrot), en världsberömd musiker som haft en jobbig uppväxt. När hans Stockholm attackeras och hans mamma omkommer är det inte riktigt som han kopplar ihop det med verkligheten. Han återvänder till hembyn Vånga utanför Norrköping för att köpa kyrkans gamla piano, ett instrument som han tror innehåller den känsla han inte kan hitta i de superexklusiva flyglar han spelar på. Det innebär också att han återvänder till den jobbiga uppväxtens kärna. Faktum är att filmen inleds med en väldigt lång prolog tolv år tidigare där Alex kärar ned sig i bästa kompisen Anna (Lisa Henni) och de första stapplande stegen i hans musikkarriär tas utan att han är medveten om det. En fin och söt tid.
Men det är även en tid där mobbing är vardag och stämningen i hemmet inte är trygg. Hans pappa Björn (Jesper Barkselius) anser att han jobbar och sliter och får otack som lön, och en jul kokar allting över. Anna flyttar till Stockholm och Alex följer efter utan att våga ta kontakt, men främst för att helt enkelt fly.
Nu vänder han alltså tillbaka mitt under en attack som blir allt mer verklig och närgången. Han återser Anna som flyttat tillbaka och han återförenas med pappa Björn som är den enda som verkligen tar attacken på allvar och som ser hur samhället faller samman. Snart blir allting väldigt mycket värre och när vi slutligen inser vad attacken faktiskt består av blir det rent av otäckt.
"Den blomstertid nu kommer" lyckas bli en Hollywood-maffig katastroffilm varvad med ett vackert, sommarnostalgiskt/-romantiskt drama. Kombinationen blir udda och hamnar i ett tonläge jag inte alls var beredd på. Det gör garanterat att filmen även sticker ut i internationella sammanhang, kanske främst i USA där liknande filmer inte alls har inslaget av långsamt drama som denna har. Samtidigt blir det ett litet hinder. Inledningen på filmen känns tung och för lång. Kanske skulle flytet mått bra av att dela upp prologen i något flashbackutförande i stället så att vi snabbare hamnade i filmens nutid.
Skådespelet är fullt godkänt. Christoffer Nordenrots karaktär är inte någon hjälte och egentligen inte speciellt sympatisk. Jesper Barkselius får ta mycket plats och hans paranoida men helt korrekta Björn är den som blir hjälten enligt det amerikanska mönstret. Men i grund och botten är det ganska jordnära karaktärer som inte blir supermän. Specialeffekterna är riktigt bra. I de allra flesta fall är de så pass naturliga och bra att det verkligen känns som det vi ser är det som sker. Det här är förstås avgörande för hela filmen - hade inte effekterna fungerat, hade allting rasat ihop. Det som stör mig lite är tempot. Utöver den sega inledningen känns det som det hade gått att trimma ned saker och ting lite. Det finns även en sekvens där det görs en tillbakasyftning på en speciell gåva i prologen som inte känns helt logisk. På något vis ska en person få nostalgiska minnen av en gåva den aldrig fått. Så tolkar i alla fall jag det, och det blir inte bra.
Nu sätter vi inte betyg här på DVDKritik.se, men hade vi använt en femgradig skala hade "Den blomstertid nu kommer" fått en stadig trea. Jag skulle vilja tycka mer om filmen än jag gör, men jag är betydligt mer imponerad av hur den gjorts än vad den faktiskt ger mig som tittare.
EXTRAMATERIALET
Min känsla är att Crazy Pictures-gänget är stora fans av extramaterial och jag skulle nästan gissa att de till och med lärt sig en del om hur man gör film av att titta på andra filmers extramaterial. Hur det än är med den saken har de i alla fall satt ihop ett extramaterialspaket som lär fungera på ett inspirerande vis för aspirerande filmmakare som är där de var för tio år sedan när allting startade.
Den korta bakomfilmen ger en snabb sammanfattning av filmens tillkomst med viss komplettering av kollektivets bakgrundshistoria. Ingen dum bakomfilm, men det är produktionsdagboken som är den stora grejen. Här är vi med från första inspelningsdagen till filmpremiären och tiden därefter. Allting sammanfattat kapitelvis i närmare 100 minuter. Likt produktionsdokumentationerna på Peter Jacksons "Sagan om ringen"- och "Hobbit"-trilogier är det både intressant och inspirerande att bjudas in på detta generösa vis. Och framför allt blir jag väldigt imponerad av de smarta lösningar Crazy Pictures gjort för att få ut det mesta av sina pengar. Rent spontant skulle jag säga att vissa lösningar är löjligt enkla och egentligen inte borde fungera, men genom att använda dem på rätt sätt blir det lysande och snyggt. Mycket bra!
Runt 20 minuter bortklippt material finns med, som smidigt nog ligger kronologiskt i förhållande till filmen. Här finns det väldigt mycket mer från prologen och även om det är bra grejer är det skönt att det inte är med. Även ett längre slut som jag tolkar det.
Slutligen finns det ett kommentarspår som känns väl värt att lyssna på. Av tidsskäl har jag bara lyssnat på den första kvarten ungefär men bara det var mycket givande.
Den korta bakomfilmen ger en snabb sammanfattning av filmens tillkomst med viss komplettering av kollektivets bakgrundshistoria. Ingen dum bakomfilm, men det är produktionsdagboken som är den stora grejen. Här är vi med från första inspelningsdagen till filmpremiären och tiden därefter. Allting sammanfattat kapitelvis i närmare 100 minuter. Likt produktionsdokumentationerna på Peter Jacksons "Sagan om ringen"- och "Hobbit"-trilogier är det både intressant och inspirerande att bjudas in på detta generösa vis. Och framför allt blir jag väldigt imponerad av de smarta lösningar Crazy Pictures gjort för att få ut det mesta av sina pengar. Rent spontant skulle jag säga att vissa lösningar är löjligt enkla och egentligen inte borde fungera, men genom att använda dem på rätt sätt blir det lysande och snyggt. Mycket bra!
Runt 20 minuter bortklippt material finns med, som smidigt nog ligger kronologiskt i förhållande till filmen. Här finns det väldigt mycket mer från prologen och även om det är bra grejer är det skönt att det inte är med. Även ett längre slut som jag tolkar det.
Slutligen finns det ett kommentarspår som känns väl värt att lyssna på. Av tidsskäl har jag bara lyssnat på den första kvarten ungefär men bara det var mycket givande.
TRE SAKER
1. I tider då vi sett kända skådespelare föryngras 20 år eller så med datorers hjälp är det lätt att tro att något sådant löst Christoffer Nordenrots uppenbara skillnad i utseende mellan filmens 2005 och 2017. Så är det inte utan det handlar om rent vansinnig bantning och en del smink och peruk som får Nordenrot att se ut som sin egen lillebror. Det är kusligt hur väl det fungerar.
2. Till Kickstartern gjorde Crazy Pictures en ambitiös "pilot" som i miniformat gav en version av filmen så som den inte alls blev till slut. Dock behölls två bilder ur den till den slutgiltiga filmen, nämligen de två bilder som inleder historien.
3. Vad ska gänget göra härnäst? Jag vet inte, men efter succén med "Den blomstertid nu kommer" lär de inte ha problem att hitta finansiärer.
2. Till Kickstartern gjorde Crazy Pictures en ambitiös "pilot" som i miniformat gav en version av filmen så som den inte alls blev till slut. Dock behölls två bilder ur den till den slutgiltiga filmen, nämligen de två bilder som inleder historien.
3. Vad ska gänget göra härnäst? Jag vet inte, men efter succén med "Den blomstertid nu kommer" lär de inte ha problem att hitta finansiärer.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Christoffer Nordenrot (9)
Christoffer Nordenrot (9)
