Millers och Rodriguez mästerverk
FILMENAtt det gått inflation i "serietidningsfilmer" de senaste 10 åren är väl ett understatement som heter duga. 80-talets actionhjältar har fått stå tillbaka för tecknade diton i kött och blod. Resultaten har varierat, men man får tacka modern teknik för att det nu ändå går att göra filmer som fångar upp de tecknade seriernas känsla. När Spiderman svingar sig mellan skyskraporna i den första filmen, och kameran följer honom som om den färdades på en bergodalbana, ja då köper man det.
Men ingen av alla dessa äventyr har lyckats fånga seriekänslan så väl om Robert Rodriguez adaption av Frank Millers "Sin City". Han hade dock mycket gratis, Rodriguez, för Frank Millers serier är så detaljerade och uttänka i sina bilder att han bokstavligen bara behövde spela in dem. Bildvinklar, ljussättning, repliker och agerandet var klart redan i Millers "Sin City"-böcker.
Och med hjälp av modern teknik, på ett ganska oortodoxt vis, lyckades han så sjukt bra att jag vågar säga att filmhistoria skapats. "Sin City" liknar ingen annan tidigare film och så trogen originalet att det enda sättet att göra den mer trogen akulle vara att ha stillbilder istället för rörliga.
"Sin City" är en väldigt personlig serie för Miller. Han har skapat ett helt litet universum med ett myller av personer och platser som publicerats i ett antal böcker. Till filmen har tre av dessa historier filmats och fått en liten omslutande ramhistoria. Då historierna tidsmässigt inte utspelar sig samtidigt får vi dem var för sig, förutom den sista som delats upp i en mindre och en större del då ett avbrott på åtta år finns inskrivet i historien.
Temat för dessa historier är hämnd och alla har varsin riktig hårding i huvudrollen. Det handlar om comic book noir som blivit film noir med allt vad det innebär. Skarpa kontraster och vansinnigt hårda personer.
Den första historien handlar om Marv (Mickey Rourke), en kantig och ful kriminell hårding som vaknar upp efter en natt med horan Goldie och upptäcker att hon mördats. Strax därpå jagas Marv som misstänkt för mordet och han börjar jaga efter den riktiga mördaren, en jakt som leder ända till den respekterade familjen Roake. Marv ställs inför en synnerligen obehaglig och iskall typ som heter Kevin (Elijah Wood) och får fajtas hårt för att hämnas Goldies död.
Det andra segmentet handlar om Dwight (Clive Owen). När vi kommer in trakasseras en flicka han hänger med av ett ex (Benicio Del Toro) och Dwight läxar upp honom en smula och börjar sedan jaga efter honom. Färden går till stadsdelen Old Town i Basin City (Sin Citys fullständiga namn), där generationer av prostituerade äger gatorna. Efter att Del Toros karaktär Jack givit sig på en av hororna går han ett hemskt öde till möte. Det är då Dwight upptäcker att Jack är en polis, vilket inte är bra. Överenskommelsen mellan poliserna och de prostituerade är nu i riskzonen och Dwight måste göra en ordentlig insats för att rädda den.
I den sista historien spelar Bruce Willis polisen Hartigan som jagar en kidnappad flicka. Återigen är familjen Roake inblandad då senatorsonen är den skyldige. Hartigan räddar flickan och läxar upp kidnapparen men blir skjuten av sin korrumperade kollega och sedermera fängslad som huvudmisstänkt till kidnappningen. Hartigan har kontakt med flickan Nancy under hela fängelseperioden men när en skum figur med sjukligt gul hy dyker upp i cellen med vad man tror är en av Nancys fingrar anar Hartigan att hennes liv är i fara och erkänner sig skyldig så han kan bli frisläppt. När han sedan letar upp henne inser han att han blivit lurad och i själva verket lett den där gula typen till henne och får återigen lägga allt krut på att skydda Nancy.
Tre ovanligt hårdkokta historier som alla är mycket bra med enormt fina skådespelarinsatser av både huvudrollsinnehavarna och den rejäla ensemblen som finns med i filmen. Karaktärerna är också helt suveräna, och väldigt många. En intressant detalj är att två av filmens iskallaste personer - kannibalen Kevin och samuraihoran Miho (Devon Aoki) inte har en enda replik i filmen, men säger ändå så mycket med sitt agerande.
Jag gillar också hur Mickey Rourke sminkats och skupterats så att han ser ut precis som Marv i serien. Även make-up:en som skapats till "that yellow bastard" måste nämnas. Oerhört bra gjort.
Jag nämnde tidigare att filmen spelades in på ett oortodoxt sätt - den spelades nämligen in nästan helt mot green screen, vilket innebar att skådespelarna kunde arbeta snabbt och att mer tid lades på efterarbetet. Det innebar också att skådespelarna fick agera helt utan stöd från miljöer och platser. Ett ganska udda sätt att arbeta på, men resultatet är lysande.
Filmen är ruggigt snygg. Helt i kontrastrik svartvit stil med vissa enstaka färger inlagda för att accentuerandets skull. Den ser ut precis som Millers teckningar med allt vad det innebär. Har man inte sett teckningarna kan de verka lite märkligt men det är i själva verket stor filmkonst.
Klart en av de mest spännande filmatiseringarna de senaste åren, och en blivande klassiker.
Men ingen av alla dessa äventyr har lyckats fånga seriekänslan så väl om Robert Rodriguez adaption av Frank Millers "Sin City". Han hade dock mycket gratis, Rodriguez, för Frank Millers serier är så detaljerade och uttänka i sina bilder att han bokstavligen bara behövde spela in dem. Bildvinklar, ljussättning, repliker och agerandet var klart redan i Millers "Sin City"-böcker.
Och med hjälp av modern teknik, på ett ganska oortodoxt vis, lyckades han så sjukt bra att jag vågar säga att filmhistoria skapats. "Sin City" liknar ingen annan tidigare film och så trogen originalet att det enda sättet att göra den mer trogen akulle vara att ha stillbilder istället för rörliga.
"Sin City" är en väldigt personlig serie för Miller. Han har skapat ett helt litet universum med ett myller av personer och platser som publicerats i ett antal böcker. Till filmen har tre av dessa historier filmats och fått en liten omslutande ramhistoria. Då historierna tidsmässigt inte utspelar sig samtidigt får vi dem var för sig, förutom den sista som delats upp i en mindre och en större del då ett avbrott på åtta år finns inskrivet i historien.
Temat för dessa historier är hämnd och alla har varsin riktig hårding i huvudrollen. Det handlar om comic book noir som blivit film noir med allt vad det innebär. Skarpa kontraster och vansinnigt hårda personer.
Den första historien handlar om Marv (Mickey Rourke), en kantig och ful kriminell hårding som vaknar upp efter en natt med horan Goldie och upptäcker att hon mördats. Strax därpå jagas Marv som misstänkt för mordet och han börjar jaga efter den riktiga mördaren, en jakt som leder ända till den respekterade familjen Roake. Marv ställs inför en synnerligen obehaglig och iskall typ som heter Kevin (Elijah Wood) och får fajtas hårt för att hämnas Goldies död.
Det andra segmentet handlar om Dwight (Clive Owen). När vi kommer in trakasseras en flicka han hänger med av ett ex (Benicio Del Toro) och Dwight läxar upp honom en smula och börjar sedan jaga efter honom. Färden går till stadsdelen Old Town i Basin City (Sin Citys fullständiga namn), där generationer av prostituerade äger gatorna. Efter att Del Toros karaktär Jack givit sig på en av hororna går han ett hemskt öde till möte. Det är då Dwight upptäcker att Jack är en polis, vilket inte är bra. Överenskommelsen mellan poliserna och de prostituerade är nu i riskzonen och Dwight måste göra en ordentlig insats för att rädda den.
I den sista historien spelar Bruce Willis polisen Hartigan som jagar en kidnappad flicka. Återigen är familjen Roake inblandad då senatorsonen är den skyldige. Hartigan räddar flickan och läxar upp kidnapparen men blir skjuten av sin korrumperade kollega och sedermera fängslad som huvudmisstänkt till kidnappningen. Hartigan har kontakt med flickan Nancy under hela fängelseperioden men när en skum figur med sjukligt gul hy dyker upp i cellen med vad man tror är en av Nancys fingrar anar Hartigan att hennes liv är i fara och erkänner sig skyldig så han kan bli frisläppt. När han sedan letar upp henne inser han att han blivit lurad och i själva verket lett den där gula typen till henne och får återigen lägga allt krut på att skydda Nancy.
Tre ovanligt hårdkokta historier som alla är mycket bra med enormt fina skådespelarinsatser av både huvudrollsinnehavarna och den rejäla ensemblen som finns med i filmen. Karaktärerna är också helt suveräna, och väldigt många. En intressant detalj är att två av filmens iskallaste personer - kannibalen Kevin och samuraihoran Miho (Devon Aoki) inte har en enda replik i filmen, men säger ändå så mycket med sitt agerande.
Jag gillar också hur Mickey Rourke sminkats och skupterats så att han ser ut precis som Marv i serien. Även make-up:en som skapats till "that yellow bastard" måste nämnas. Oerhört bra gjort.
Jag nämnde tidigare att filmen spelades in på ett oortodoxt sätt - den spelades nämligen in nästan helt mot green screen, vilket innebar att skådespelarna kunde arbeta snabbt och att mer tid lades på efterarbetet. Det innebar också att skådespelarna fick agera helt utan stöd från miljöer och platser. Ett ganska udda sätt att arbeta på, men resultatet är lysande.
Filmen är ruggigt snygg. Helt i kontrastrik svartvit stil med vissa enstaka färger inlagda för att accentuerandets skull. Den ser ut precis som Millers teckningar med allt vad det innebär. Har man inte sett teckningarna kan de verka lite märkligt men det är i själva verket stor filmkonst.
Klart en av de mest spännande filmatiseringarna de senaste åren, och en blivande klassiker.
EXTRAMATERIALET
På första skivan finns inte mindre än tre kommentarspår att välja: det första är med Robert Rodriguez och Frank Miller, det andra är Rodriguez solo med inhopp av Quentin Tarantino och - helt oannonserat på fodralet - Bruce Willis och det sista är väl egentligen inget kommentarspår i sig, utan publikreaktioner inspelade i Austin.
Rodriguez och Miller pratar mest om regiarbetet medan Rodriguez solospår är lite mer tekniskt inriktat. Båda är dock väldigt intressanta och värda att lyssna på. Publikspåret är jag lite tveksam till. Visserligen blir det en speciell känsla, men i och med att de flesta reaktionerna är skratt blir det lite "'Sin City' is shot before a live audience" av det hela.
Vidare på skiva ett finns fem olika featurettes. Den första handlar om hur Rodriguez fick Miller att gå med på ge honom filmrättigheterna. Miller var tveksam, men när Rodriguez visade upp några testfilmningar som imiterade seriens stil till 100% smälte han och resten är filmhistoria. Miller fick dessutom co-regissera filmen.
Nästa featurette handlar om Tarantinos gästspel. Tarantino och Rodriguez är ju gamla polare och trots att Tarantino inte gillar att filma digitalt så gick han med på det när han fick veta vilken film det var. Tarantino är ju alltid exhalterad när han pratar men här är han verkligen som ett barn i en godisbutik.
De tre sista featuretterna handlar om rekvisita och kostym. Först handlar det om alla bilar i serien som de till nästan 100% lyckades fixa fram till filmen. Sedan om alla vapen och grejer som också är exakt som i serien och slutligen om alla kostymer som också är direkt återgivna från originalet.
På skiva två erbjuds man två alternativa versioner av filmen. Den första är en förlängd och omklippt version av filmen i fyra delar. Det innebär att ramhistorien ("The Customer is Always Right") har blivit en kortfilm på åtta minuter och de tre huvudhistorierna ("The Hard Goodbye", "The Big Fat Kill" och "That Yellow Bastard") blivit separata filmer i ungefär vanlig tv-serieavsnittslängd (runt 45 minuter alltså).
Egentligen blir det inte så enormt stor skillnad jämfört med att se den vanliga filmen, men det är en perfekt funktion om man enbart vill se en av de tre historierna. Förlängningen ska vara ca 18 minuter men jag tror att det är lite mindre än så då varje del innehåller ganska långa eftertexter. Kanske handlar det om 10 minuter som tillkommit.
Den andra alternativa versionen är hela filmen i green screen. Filmen spelades ju in till 95% i green screen och ljussattes sedan och fick bakgrunder och effekter i postproduktionen. Så här kan man då se den som den spelades in. Dock, ska tilläggas, har tempot speedats upp så man hinner igenom de två timmarna på blott tio minuter. På sätt och vis tycker jag att det är lite tråkigt att inte åtminstone en scen visades i naturligt tempo så man fick en liten känsla för det avskalade agerandet, men det funkar så här också.
Denna "all green screen version" är en del i ett block som heter "Rodriguez special features" som är fem små inslag som alla presenteras och delvis kommenteras av Rodriguez. Först ut är en filmskola där han berättar lite kort om hur de jobbade för att få till filmens look, hur efterarbetet gick till och hur skådespelarna agerade ihop när de i många fall aldrig träffade varandra.
Vidare ytterligare en liten special om när Tarantino gästregisserade bilscenen med Benicio Del Toro och Clive Owen. Efter det ett liveframträdande med Bruce Willis när han sjunger (riktigt bra faktiskt) en blueslåt och sedan avslutningsvis en 10-minuters matlagningsskola med Rodriguez.
Det här är tydligen något han haft med på sina tidigare DVD:s och här rör han ihop två smaskiga "breakfast tacos" som verkar hur goda som helst. Det ser väldigt enkelt ut och framför allt ursmaskigt!
Avslutningsvis på skivan två making of-filmer, en om själva filmen och en om monstrena i den. Korta och koncisa, men bra och intressanta.
Att viss information upprepas från en featurette till en annan (och då menar jag exakt samma bilder) gör inte så mycket. Sammanfattat är extramaterialet ypperligt och "Sin City - Special 2 Disc Edition" en mycket prisvärd DVD.
Rodriguez och Miller pratar mest om regiarbetet medan Rodriguez solospår är lite mer tekniskt inriktat. Båda är dock väldigt intressanta och värda att lyssna på. Publikspåret är jag lite tveksam till. Visserligen blir det en speciell känsla, men i och med att de flesta reaktionerna är skratt blir det lite "'Sin City' is shot before a live audience" av det hela.
Vidare på skiva ett finns fem olika featurettes. Den första handlar om hur Rodriguez fick Miller att gå med på ge honom filmrättigheterna. Miller var tveksam, men när Rodriguez visade upp några testfilmningar som imiterade seriens stil till 100% smälte han och resten är filmhistoria. Miller fick dessutom co-regissera filmen.
Nästa featurette handlar om Tarantinos gästspel. Tarantino och Rodriguez är ju gamla polare och trots att Tarantino inte gillar att filma digitalt så gick han med på det när han fick veta vilken film det var. Tarantino är ju alltid exhalterad när han pratar men här är han verkligen som ett barn i en godisbutik.
De tre sista featuretterna handlar om rekvisita och kostym. Först handlar det om alla bilar i serien som de till nästan 100% lyckades fixa fram till filmen. Sedan om alla vapen och grejer som också är exakt som i serien och slutligen om alla kostymer som också är direkt återgivna från originalet.
På skiva två erbjuds man två alternativa versioner av filmen. Den första är en förlängd och omklippt version av filmen i fyra delar. Det innebär att ramhistorien ("The Customer is Always Right") har blivit en kortfilm på åtta minuter och de tre huvudhistorierna ("The Hard Goodbye", "The Big Fat Kill" och "That Yellow Bastard") blivit separata filmer i ungefär vanlig tv-serieavsnittslängd (runt 45 minuter alltså).
Egentligen blir det inte så enormt stor skillnad jämfört med att se den vanliga filmen, men det är en perfekt funktion om man enbart vill se en av de tre historierna. Förlängningen ska vara ca 18 minuter men jag tror att det är lite mindre än så då varje del innehåller ganska långa eftertexter. Kanske handlar det om 10 minuter som tillkommit.
Den andra alternativa versionen är hela filmen i green screen. Filmen spelades ju in till 95% i green screen och ljussattes sedan och fick bakgrunder och effekter i postproduktionen. Så här kan man då se den som den spelades in. Dock, ska tilläggas, har tempot speedats upp så man hinner igenom de två timmarna på blott tio minuter. På sätt och vis tycker jag att det är lite tråkigt att inte åtminstone en scen visades i naturligt tempo så man fick en liten känsla för det avskalade agerandet, men det funkar så här också.
Denna "all green screen version" är en del i ett block som heter "Rodriguez special features" som är fem små inslag som alla presenteras och delvis kommenteras av Rodriguez. Först ut är en filmskola där han berättar lite kort om hur de jobbade för att få till filmens look, hur efterarbetet gick till och hur skådespelarna agerade ihop när de i många fall aldrig träffade varandra.
Vidare ytterligare en liten special om när Tarantino gästregisserade bilscenen med Benicio Del Toro och Clive Owen. Efter det ett liveframträdande med Bruce Willis när han sjunger (riktigt bra faktiskt) en blueslåt och sedan avslutningsvis en 10-minuters matlagningsskola med Rodriguez.
Det här är tydligen något han haft med på sina tidigare DVD:s och här rör han ihop två smaskiga "breakfast tacos" som verkar hur goda som helst. Det ser väldigt enkelt ut och framför allt ursmaskigt!
Avslutningsvis på skivan två making of-filmer, en om själva filmen och en om monstrena i den. Korta och koncisa, men bra och intressanta.
Att viss information upprepas från en featurette till en annan (och då menar jag exakt samma bilder) gör inte så mycket. Sammanfattat är extramaterialet ypperligt och "Sin City - Special 2 Disc Edition" en mycket prisvärd DVD.
TRE SAKER
1. "The Hard Goodbye" är den enda av historierna som jag läst i tecknad form och filmen är verkligen lik sin förlaga. I extramaterialet klipps det in serierutor från de andra historierna och de är också exakt överförda. Med andra ord har Rodriguez gjort en av de mest förlagstrogna filmadaptionerna någonsin. Men så hade han också bra grundmaterial att gå på.
2. Två uppföljare är redan under produktion och beräknas släppas under 2008 och 2009.
3. Blir man sugen på att läsa Frank Miller kan jag varmt rekommendera hans Daredevil-äventyr och den fantastiska Batman-serien "The Dark Knight Returns" (se min recension av den här).
2. Två uppföljare är redan under produktion och beräknas släppas under 2008 och 2009.
3. Blir man sugen på att läsa Frank Miller kan jag varmt rekommendera hans Daredevil-äventyr och den fantastiska Batman-serien "The Dark Knight Returns" (se min recension av den här).
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Elijah Wood (14)
Elijah Wood (14)
