Ett rörigt hafsverk
FILMENJag gillar titeln, och även om omslaget verkar marknadsföra "They Wait" som en generisk asien-skräckis stoltserar det åtminstone med några positiva recensionscitat från väletablerade websidor. Så detta kanske kan vara något, tänker jag och föser in skivan i spelaren.
Det första varningstecknet är att prologen är som tagen ur en avslagen "Arkiv X"-episod från 1997. Nästa att stapplande föredettingen Michael Biehns namn dyker upp i förtexterna. Men det som tar kakan är när texten "Produced by Uwe Boll" plötsligt och skoningslöst dyker upp framför mina ögon. Undrar varför omslaget inte skyltade med detta faktum. "From the producer of 'House of the Dead' and 'Alone in the Dark'" hade ju annars varit en svårslagen selling point.
Nåja, Dr Boll har ju åtminstone inte regisserat denna gång, utan nöjt sig med att sätta sin kvalitetsstämpel på denna tungt Kina-tematiska rysare. "They Wait" håller sig definitivt ovan kalkonklass åtminstone under de första 40 minuterna. I huvudrollen ser vi Jaime King som Sarah (här skulle jag normalt beskriva vilken sorts karaktär hon spelar, men det enda vi får veta är att hon är gift och har en son). Hennes make är kines och driver ett Shanghai-baserat företag vilket medför att familjen slits mellan USA och Kina. Det är en massa snack om att åka fram och tillbaka länderna emellan, vilket gör mig oerhört förvirrad huruvida storyn tar plats i det ena landet eller det andra. Efter en halvtimme framgår det äntligen tydligt att karaktärerna befinner sig i någon amerikansk Chinatown.
Det är den årliga kinesiska spökmånaden, något som tär på sonen Sam (Regan Oey) som begåvats med den beklagansvärda förmågan att se spöken a la "Sjätte sinnet" eller "The Shining". Sarah har samma färdighet, om än inte lika finjusterad. När sonen blir sjuk börjar hon med hjälp av en stereotypt vis kinesgubbe ana att hans kropp tagits i besittning av en mystisk kinesisk flickas ande. Som vanligt vill gengångaren ha upprättelse för någon gammal oförrätt, och det är dags att börja gräva fram lik ur folks garderober, mycket bokstavligen talat. Spåren leder mot makens familj, som på 50-talet drev en suspekt textilfabrik i den amerikanska stad (jag tror ärligt talat inte det nämns vilken - låt oss för sakens skull säga Poughkeepsie, Ed Woods hemstad) där handlingen tilldrar sig.
Efter den första halvans hyfsat stämningsfulla uppbyggnad blir handlingen mer och mer stressad. Det är en massa vändningar som ska avhandlas och "They Wait" börjar kännas som ett hafsverk. Karaktärer man trodde var viktiga (hej Michael Biehn!) visar sig vara helt meningslösa eller bara existera för att spotta ur sig någon liten informationssnutt, och manuskriptets förutsägbarhet blir alltmer tydlig. Hade det kostat för mycket att lägga ut ett enstaka sidospår, så storyns hemligheter inte hade blivit så uppenbara?
Men framför allt: Jaime King är en fruktansvärt irriterande skådespelerska. Jag förstår att hon ska föreställa en hysterisk mamma som kämpar för sin son, men herregud, detta är bara för mycket. Hon flämtar, vrålar, grinar och fäktar aggressivt med armarna om vartannat. Subtilitet är tydligen ovidkommande, för överspelet är verkligen groteskt. Stundtals måste jag flytta blicken från teven för att jag inte står ut att se mer.
Trots en inte helt oäven inledning visar "They Wait" snart sitt rätta ansikte som en meningslös C-film utan varken egna idéer eller ett smart utförande. Ofta är den direkt dålig. Jag väntar sålunda fortfarande på att Uwe Boll ska kunna associeras med något annat än rent skräp.
Det första varningstecknet är att prologen är som tagen ur en avslagen "Arkiv X"-episod från 1997. Nästa att stapplande föredettingen Michael Biehns namn dyker upp i förtexterna. Men det som tar kakan är när texten "Produced by Uwe Boll" plötsligt och skoningslöst dyker upp framför mina ögon. Undrar varför omslaget inte skyltade med detta faktum. "From the producer of 'House of the Dead' and 'Alone in the Dark'" hade ju annars varit en svårslagen selling point.
Nåja, Dr Boll har ju åtminstone inte regisserat denna gång, utan nöjt sig med att sätta sin kvalitetsstämpel på denna tungt Kina-tematiska rysare. "They Wait" håller sig definitivt ovan kalkonklass åtminstone under de första 40 minuterna. I huvudrollen ser vi Jaime King som Sarah (här skulle jag normalt beskriva vilken sorts karaktär hon spelar, men det enda vi får veta är att hon är gift och har en son). Hennes make är kines och driver ett Shanghai-baserat företag vilket medför att familjen slits mellan USA och Kina. Det är en massa snack om att åka fram och tillbaka länderna emellan, vilket gör mig oerhört förvirrad huruvida storyn tar plats i det ena landet eller det andra. Efter en halvtimme framgår det äntligen tydligt att karaktärerna befinner sig i någon amerikansk Chinatown.
Det är den årliga kinesiska spökmånaden, något som tär på sonen Sam (Regan Oey) som begåvats med den beklagansvärda förmågan att se spöken a la "Sjätte sinnet" eller "The Shining". Sarah har samma färdighet, om än inte lika finjusterad. När sonen blir sjuk börjar hon med hjälp av en stereotypt vis kinesgubbe ana att hans kropp tagits i besittning av en mystisk kinesisk flickas ande. Som vanligt vill gengångaren ha upprättelse för någon gammal oförrätt, och det är dags att börja gräva fram lik ur folks garderober, mycket bokstavligen talat. Spåren leder mot makens familj, som på 50-talet drev en suspekt textilfabrik i den amerikanska stad (jag tror ärligt talat inte det nämns vilken - låt oss för sakens skull säga Poughkeepsie, Ed Woods hemstad) där handlingen tilldrar sig.
Efter den första halvans hyfsat stämningsfulla uppbyggnad blir handlingen mer och mer stressad. Det är en massa vändningar som ska avhandlas och "They Wait" börjar kännas som ett hafsverk. Karaktärer man trodde var viktiga (hej Michael Biehn!) visar sig vara helt meningslösa eller bara existera för att spotta ur sig någon liten informationssnutt, och manuskriptets förutsägbarhet blir alltmer tydlig. Hade det kostat för mycket att lägga ut ett enstaka sidospår, så storyns hemligheter inte hade blivit så uppenbara?
Men framför allt: Jaime King är en fruktansvärt irriterande skådespelerska. Jag förstår att hon ska föreställa en hysterisk mamma som kämpar för sin son, men herregud, detta är bara för mycket. Hon flämtar, vrålar, grinar och fäktar aggressivt med armarna om vartannat. Subtilitet är tydligen ovidkommande, för överspelet är verkligen groteskt. Stundtals måste jag flytta blicken från teven för att jag inte står ut att se mer.
Trots en inte helt oäven inledning visar "They Wait" snart sitt rätta ansikte som en meningslös C-film utan varken egna idéer eller ett smart utförande. Ofta är den direkt dålig. Jag väntar sålunda fortfarande på att Uwe Boll ska kunna associeras med något annat än rent skräp.
EXTRAMATERIALET
Finns inget, och det är vi tacksamma för.
TRE SAKER
1. Två hela scener och en screen time på cirka 50 sekunder är vad "They Wait" ger Michel Biehn.
2. "En fantastisk skräckfilm", säger omslaget. "Lögn", säger jag.
3. Gorefaktor: Filmen innehåller ett par blodiga scener, där särskilt en sticker ut. Annars är det rätt begränsat på den fronten.
2. "En fantastisk skräckfilm", säger omslaget. "Lögn", säger jag.
3. Gorefaktor: Filmen innehåller ett par blodiga scener, där särskilt en sticker ut. Annars är det rätt begränsat på den fronten.
JOEL FORNBRANT (2009-07-05)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Jaime King (5)
Jaime King (5)
